Nekromanti Känslomässigt engagemang

[krank]

Mina 0:02 kr:

- Jag har inga som helst problem att förstå ditt resonemang.
- Jag är inte det minsta intresserad av att få dig att börja bry dig mer om kön.
- Jag har inga problem att köpa att du spelar annorlunda, och gillar annorlunda saker, än mig.
- Jag tycker att det är tråkigt när folk försöker applicera sin syn på rollspel på andras spelande.

Det sagt:

Jag kan inte inte fästa mig vid en rollperson oavsett hur snabbt den är skapad, oavsett förväntad livslängd och oavsett hur stor risk den löper att dö. I Null State skapas en rollperson på 30 sekunder när man väl vet hur man gör; för mig är det ändå så att när rollpersonen kommer med i spel så vet jag generellt kön, lite bakgrund, attityd mot världen, inställning, kompetenser och annat. Jag behöver inte skriva några A4:or med bakgrundsmaterial.

Jag tror alltså att det kan finnas en poäng i att vi har olika slags inlevelser, men jag tror inte att det har att göra med förväntad livslängd eller vilket spel man spelar. Jag tror att det möjligen kan, som du säger, handla om huruvida man tenderar/föredrar att definiera detaljer innan eller under spel.

Med andra ord; jag har inga problem med din analys av dig själv, men menar att din analys av de av oss som tycker att kön är viktigt känns konstig, generaliserande och inte speciellt träffande. Åtminstone inte för mig.

 

[anth]

Personligen föredrar jag [...]

Här håller jag inte med.

Håller du inte med om att Mundo föredrar det Mundo säger sig föredra/uppleva?

Är det inte precis den sortens slarviga uttalanden kring andras upplevelser eller föredragna spelsätt som drog igång alltihop?

Jag skulle ha kunnat skriva att jag är av en annan åsikt istället.
(personer med olika åsikt håller per definition inte med varandra)

Syftet var att påvisa likheter/skillnader i våra personliga preferenser - inte att angripa Mundo.

 

[anth]

Hade du spelat med mig som SL så hade du fått skriva en bakgrundshistoria till din RP, eller åtminstone ha en tanke bakom din RP

Du hade fått något som jag kallat för bakgrundshistoria och du kallat "bakomliggande tanke".

För att din RP har en faktisk historia i världen! Du har en sire som tycker om dig eller tycker illa om dig. Du har familj som kanske kände dig som människa...

Nu talar du om Vampire och jag har större delen av tiden talat DnD - givetvis spelar jag Vampire annorlunda än DnD och jag är medveten om att saker som Sire och mortal family är viktiga när man skapar rollperson i Vampire.

 

[Recca]

Nu talar du om Vampire och jag har större delen av tiden talat DnD - givetvis spelar jag Vampire annorlunda än DnD och jag är medveten om att saker som Sire och mortal family är viktiga när man skapar rollperson i Vampire.

Vi spelar olika spel och du menar att i din typ av spel så är det ointressant vilket kön din RP har fram till spelomgång fyra-fem och därför så blir det extremt jobbigt när man tar fel på kön i storyn.

Om det är det du menar så tycker jag att det låter some en extremt stor jättehypotetisk motsägelse.

Nån har nån gång skapat ett äventyr där en RP blir tillfrågad om giftermål, men hon spelade en manlig RP. "...Det hände en gång, och efter det så förändrades allt. Våra liv, vårt spel, allt. Drastiska åtgärder var tvungna att tas. Det var då vi bestämde att alla spelar sitt eget kön. Och nåde den som försöker bryta mot detta!"

Eller har jag blandat ihop bakgrunden i den här diskussionen nu?

 

[God45]

Mina karaktärer kommer ofta fram runt koncept jag vill utforska. Detta oavsett om personligheten arbetas ut i förväg eller under spelets gång.

Till exempel så har jag haft D&D karaktärer som var byggda för att utforska koncepten "Prostitution för makt", "Tro över kärlek" och "Nåd över lag". Sedan har jag gjort val för att föra de koncepten in i rampljusen så mycket som möjligt. "Prostitution för makt" blev en Warlock, "Nåd över lag" blev Chaotic good och "Nåd över lag" blev en alv tex.

 

[Svarte Faraonen]

Personligen känner jag som Måns: det är väldigt svårt för mig att inte känna inlevelse i en rollperson. Jag behöver absolut inte skriva bakgrundshistorier för att det ska funka (sådant föredrar jag att komma på under spelets gång) och skyr rälsade "berättelser" som pesten. Jag tycker nog 50-50 dödschans är lite väl drastiskt, eftersom jag tycker att jag brukar spela ganska slugt och inte utsätta mig för onödiga risker när det finns en överlevnadsagenda, men jag har inget emot en konkret dödlighet i spel. Jag känner mig lika främmande för "jag har skrivit en novell, en biografi och en djupgående psykologisk analys för att kunna gestalta min rollperson korrekt" som för "min rollperson är bara en spelpjäs som får ett namn på level 2" -- det tidigare är tråkigt, det senare är omöjligt, eftersom jag inte kan undgå att förse min rollperson med mer liv än så.

 

[God45]

Nån har nån gång skapat ett äventyr där en RP blir tillfrågad om giftermål, men hon spelade en manlig RP. "...Det hände en gång, och efter det så förändrades allt. Våra liv, vårt spel, allt. Drastiska åtgärder var tvungna att tas. Det var då vi bestämde att alla spelar sitt eget kön. Och nåde den som försöker bryta mot detta!"

Öh... Drastiska åtgärder? Ingen har brytt sig. Jag tycket det var jobbigt sa, "kan alla spela sitt eget kön för jag tar fel?" alla sa "Ok" och sedan var problemet löst. Jag har inte hävdat att det var ett stort problem eller något och ingen reagerade i min grupp.

Folk här på forumet reagerade och startade trådar och har haft en lång diskussion men jag har inget problem alls. Det är en non-issue med gruppen.

 

[Nässe]

Personligen känner jag som Måns: det är väldigt svårt för mig att inte känna inlevelse i en rollperson. Jag behöver absolut inte skriva bakgrundshistorier för att det ska funka (sådant föredrar jag att komma på under spelets gång) och skyr rälsade "berättelser" som pesten. Jag tycker nog 50-50 dödschans är lite väl drastiskt, eftersom jag tycker att jag brukar spela ganska slugt och inte utsätta mig för onödiga risker när det finns en överlevnadsagenda, men jag har inget emot en konkret dödlighet i spel. Jag känner mig lika främmande för "jag har skrivit en novell, en biografi och en djupgående psykologisk analys för att kunna gestalta min rollperson korrekt" som för "min rollperson är bara en spelpjäs som får ett namn på level 2" -- det tidigare är tråkigt, det senare är omöjligt, eftersom jag inte kan undgå att förse min rollperson med mer liv än så.

+1 på den!

(OT Skärva från vårt Changelling dyker upp allt som oftast, undrar vart hon blev av...)

 

[anth]

Vi spelar olika spel och du menar att i din typ av spel så är det ointressant vilket kön din RP har fram till spelomgång fyra-fem och därför så blir det extremt jobbigt när man tar fel på kön i storyn.

Om det är det du menar så tycker jag att det låter some en extremt stor jättehypotetisk motsägelse.

[...]

Eller har jag blandat ihop bakgrunden i den här diskussionen nu?

Nja - liiite har du blandat ihop det.

Det är God45 som har jobbigt med att ta fel på kön - inte jag. Jag tycker bara att kön är ointressant i början tills man har en ordentlig bakgrund (hur lång tid det tar varierer, men minst ett par spelomgångar).

Hoppas att motsägelsen försvann nu.

 

[Recca]

Vi spelar olika spel och du menar att i din typ av spel så är det ointressant vilket kön din RP har fram till spelomgång fyra-fem och därför så blir det extremt jobbigt när man tar fel på kön i storyn.

Om det är det du menar så tycker jag att det låter some en extremt stor jättehypotetisk motsägelse.

[...]

Eller har jag blandat ihop bakgrunden i den här diskussionen nu?

Nja - liiite har du blandat ihop det.

Det är God45 som har jobbigt med att ta fel på kön - inte jag. Jag tycker bara att kön är ointressant i början tills man har en ordentlig bakgrund (hur lång tid det tar varierer, men minst ett par spelomgångar).

Hoppas att motsägelsen försvann nu.

Så basically handlar det om män som håller varann om ryggen?




Just kidding.

 

[anth]

Jag tycker nog 50-50 dödschans är lite väl drastiskt, eftersom jag tycker att jag brukar spela ganska slugt och inte utsätta mig för onödiga risker när det finns en överlevnadsagenda, men jag har inget emot en konkret dödlighet i spel.

Givetvis är det inte 50 % chans att dö. Sån sannolikhet kan användas för enstaka tärningsslag, men inte för en hel rollspelssession.
Vad det betyder är att det är väldigt dödligt om man inte är försiktig.
Och att man alltid kan dö i strid (därför undviker man det som pesten)

Jag känner mig lika främmande för "jag har skrivit en novell, en biografi och en djupgående psykologisk analys för att kunna gestalta min rollperson korrekt" som för "min rollperson är bara en spelpjäs som får ett namn på level 2" -- det tidigare är tråkigt, det senare är omöjligt, eftersom jag inte kan undgå att förse min rollperson med mer liv än så.

Givetvis är inte min rollperson en hjärndöd zombie de första spelsessionerna.
Jag har saker som abilities, race, class, alignment - samt namn och kön - från början.

Men jag vet inte vad rollpersonen tänker, hur den känner, vad den tycker om eller vad den varit med om förut - förrän jag börjar spela rollpersonen.

Det är heller inte så att ingenting händer med personlighetsutvecklingen under de första spelsessionerna och vips så är personligheten utvecklad efter 4 omgångar.
Det är en pågående process som börjar från första sekunden jag börjar rollspela men den är inte färdig förrän efter ett antal sessioner.

 

[Anchorman]

För mig beror det mycket på vad jag spelar. Ska jag spela en lång kampanj så vill jag gärna skapa en del bakgrundsinfo innan.
Däremot ska jag bara spela ett tillfälle så spelar det mindre roll.
Sen tycker jag tvärtemot dig, kampanjer med fisktank och sandlådor är då jag vill ha intressanta karaktärer, när det rälsas mycket då är det inte lika viktigt.

Sen tycker jag även om man gör en karaktär snabbt så kan man slänga in en mening som betyder mycket, några exempel:

"Hulda gör inget om hon inte får betalt"
"För James betyder familjen allt"
"Johan anser att ensam är stark och hatar att jobba i grupp"
"Valkyria har ett mål, att få styra landet"

Enkla meningar som kan göra mycket för hur man styr sin karaktär.
Jag har alltid varit allergisk mot allignments som är antingen Good eller Evil.

Men som flera påpekat, vi spelar nog olika, så länge vi spelar på ett sätt som vi tycker är kul och givande så finns det ingen anledning att lägga sig i hur andra spelar.

 

[Magnus Seter]

Jag har saker som abilities, race, class, alignment - samt namn och kön - från början.

Jag ska erkänna något skamligt.

Jag spelar alltid samma rollperson. Jag kan inte spela någon annan rollperson än "hjälten som Magnus skulle vilja vara i fantasiäventyrsvärlden".

Rollpersonerna kanske har olika ras, kön, yrke, färdigheter, mål och medel ... men det blir alltid samma rollperson till slut i alla fall.

Så jag är begränsad som rollspelare. Lite avundsjuk är jag på alla er andra, men jag tror också att jag inte är helt ensam om detta skamliga: att inte kunna rollspela annat än samma rollperson om och om igen.

Lite som The Eternal Champion, olika personer, samma rollperson. Så att säga.

Jag spelar spelledarpersoner mycket bättre. Fast det är klart, där blir de ju ofta gapiga drygskåp som spelarna retar sig på, allihopa. Men inte alltid!

/Magnus

 

[Krille]

Jag har saker som abilities, race, class, alignment - samt namn och kön - från början.

Jag ska erkänna något skamligt.

Jag spelar alltid samma rollperson. Jag kan inte spela någon annan rollperson än "hjälten som Magnus skulle vilja vara i fantasiäventyrsvärlden".

Fjäfs! Det är manligt att erkänna att man innerst inne spelar Mary-Sues!

 

[Mundo]

Jag har saker som abilities, race, class, alignment - samt namn och kön - från början.

Jag ska erkänna något skamligt.

Jag spelar alltid samma rollperson. Jag kan inte spela någon annan rollperson än "hjälten som Magnus skulle vilja vara i fantasiäventyrsvärlden".

Fjäfs! Det är manligt att erkänna att man innerst inne spelar Mary-Sues!

And I sincerely doubt he is alone...

 

[anth]

Rollpersonerna kanske har olika ras, kön, yrke, färdigheter, mål och medel ... men det blir alltid samma rollperson till slut i alla fall.

Så jag är begränsad som rollspelare. Lite avundsjuk är jag på alla er andra, men jag tror också att jag inte är helt ensam om detta skamliga: att inte kunna rollspela annat än samma rollperson om och om igen.

Nja, alla har väl någon form av begränsning?
(och finns det någon som säger att den kan rollspela vad som helst tycker jag att vi tvingar denne att rollspela ståendes på händer så den får något handikapp. )

Som jag redan sagt tar det t.ex. flera sessioner innan jag lär känna min rollperson. Det gör ingenting hur mycket bakgrundsmaterial det finns om rollpersonen - jag är learning by doing i detta fall.

Det gör att jag får vissa problem med indie-one shots, där man förväntas plocka upp en roll och bara spela ut:

- Vad tycker din rollperson?
Eh...
- Men vad känner den?
Öh?
- Nå?
... ... MUU!!! ... ...

Jag spelar spelledarpersoner mycket bättre. Fast det är klart, där blir de ju ofta gapiga drygskåp som spelarna retar sig på, allihopa. Men inte alltid!

Nä, du är bäst som spelledare.
Det är dina drygskåp som t.ex. gör Wilhelm-sessionerna minnesvärda.

 

[Recca]

Rollpersonerna kanske har olika ras, kön, yrke, färdigheter, mål och medel ... men det blir alltid samma rollperson till slut i alla fall.

Så jag är begränsad som rollspelare. Lite avundsjuk är jag på alla er andra, men jag tror också att jag inte är helt ensam om detta skamliga: att inte kunna rollspela annat än samma rollperson om och om igen.

Nja, alla har väl någon form av begränsning?
(och finns det någon som säger att den kan rollspela vad som helst tycker jag att vi tvingar denne att rollspela ståendes på händer så den får något handikapp. )

Som jag redan sagt tar det t.ex. flera sessioner innan jag lär känna min rollperson. Det gör ingenting hur mycket bakgrundsmaterial det finns om rollpersonen - jag är learning by doing i detta fall.

Fast så där är även jag. Jag kan skriva en utförlig bakgrundshistoria och personlighet till min RP men sen när jag kör den så förändras min tanke om karaktären iom hur jag spelar den. Det där sker JÄMNT. Så det finns ingen motsättning där för mig. Att ha en bild av hur man ska spela karaktären och att spela den, är inte en motsättning även om karaktären spelas annorlunda än vad man tänkt, helt enkelt.

När man kör one-shots handlar det om övning, det är väldigt lätt att välja en arketyp som i AW och hitta på något skit om den och sen köra. Karaktären har fortfarande potential till djup, trots att den oftast får bära ganska mycket på utsidan. I one-shots kan man inte hålla grejer hemligt på samma sätt som i kampanjer. Så man får överrösa karaktären med alternativ och bara köra som man känner för med nån sorts tanke bara som bakgrund. Det är mycket svårare att spela en RP som man skrivit 10 sidor om än att spela en RP som man skrivit en halv a4 om eftersom man måste respektera det skrivna ordet och binda sig till det i högre grad.