Nekromanti Känslor

[Rickard]

Jag är rätt intresserad av beteendevetenskap men framförallt hur andra människor känner när de är i ett visst tillstånd.. Själv brukar jag ibland sätta mig i ett viss känslotillstånd när jag har tråkigt eller när det är något utifrån som triggar mig till att tänka i vissa banor.. Det kan resultera i en diktrad eller bara en erfarenhet för mig där jag får lite självinsikt i hur jag fungerar och tänker..

Detta är något som kan överföras till när jag är spelledare.. Jag har upptäckt att om jag läst en artikel (som Faehrengausts lysande artiklar på http://www.theproject.nu/) så kommer jag bara komma ihåg ungefär 20% av det jag läst, men när jag väl kommer till en situation som artikeln jag läst någon gång för länge sedan så kommer jag ihåg de 20 procenten och kan dra nytta av och använda mig av dem..

Likadant är det med mina känslor.. Genom att förknippa olika händelser i livet kan jag byta sinnesstämning någorlunda kvickt när jag spelleder.. Genom att tänka på någon nära som har dött kan man bli deprimerad eller börja gråta (gråta kräver dock 2-5 minuters förberedelse för mig när jag testade det häromdagen).. Genom att tänka på en mardröm som man hade när man var liten kan man agera panikslagen eller uppjagad.. Genom att tänka på en hjärtevän så kan man agera kärleksfullt.. Genom att tänka på ett tillfälle där du blev pinsamt genomskådad kan du agera nervöst..

Det viktiga är att du släpper dina hämningar - dina mentala blockeringar - för känslor och låter ditt förnuft falla i händerna på känslan och släppa efter.. Om känslan är äkta så följer kroppspråket (som står för 50-55% av det du säger) med och det hela blir ett trovärdigt agerande.. Om du vet med dig att du ska spelleda något som kräver en viss känsla så tänk ut i förväg hur du kan tänkas reagera.. Att du spelar ut något sådant kan vara lika upplyftande för dina spelare som om du har gjort en jättesnygg hand-out.. Med andra ord tycker jag kanske inte att du ska drunka i känslor konstant under spelmötet.. Ha med det någon gång.. Mest för att se hur spelarna reagerar och för att ibland kunna variera dina spelomgångar..

Jag vet många som har problem med att visa känslor över rollspelsmöten.. Det känns lite fånigt om endast en skulle göra det och kan verka lite skämmigt att inför sina kompisar leva ut något sådant privat som sina egna känslor (för det är ens egna känslor och inte rollpersonens).. Jag själv är väl ingen höjdare på att visa känslor för andra, annat än glädje..

Det finns några knep om du inte kan spela ut känslor.. Jag har ingen skådespelarerfarenhet, så detta är saker jag kommit på via egen hand.. Kanske någon som har erfarenhet (Vitulv?) eller kunskap i området hoppas jag kan bistå med fler sätt..
Gråta: Dölj ansiktet i händerna, armarna eller i någon annans bröst om du tycker det är skämmigt att förvrida ansiktet i gråt.. För oftast kan det det mest se ansträngt ut när man försöker gråta utan att mena det och ha den sinnesnärvaron..
Förvirrad: Gör något och koncentrera dig på det.. Det kan vara leka med en penna, klia dig i skallen eller fingra på duken.. Det gör att du får svårare att föra dig i tal..

Ett annat trix jag brukar göra (men det har mer med personlighetsimprovisering att göra) är att hitta på ett djur och spela utefter dess stereotyp.. En kurtisan som har en personlighet som en katt eller som en uggla är rätt olika av sig.. Har jag inspiration så hittar jag på ytterligare ett karaktärsdrag till personen utöver djurets..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som gärna ser att folk föreslår fler tricks för hur man kan fejka ett känslouttryck samt är undrandes till om andra gör som han och försätter sig frivilligt i olika sinnestillstånd "för att testa"

 

[sockerpappan]

Status

Om att "fejka" känslor handlar kanske inte detta riktigt om, men om att spela något man inte är. I improteater finns det ett status begrep som är väldigt användbart i rollspel, det är helt enkelt det i kroppen, i uppträdandet som talar om vilken status man har till sin omgivning. Lågstatus brukar vara att man stammar, flackar med blicken, far med händerna i ansiktet osv. Högstatus kan vara att man talar högt, avbryter andra, är säker och bestämd, osv.Dock finns det ett trick som man alltid kan göra för att fejka hög status, nämligen att hålla huvudet stilla när man pratar. Det har ingen större betydelse om man tittar folk i ögonen eller inte, om man stammar eller inte, så länge man för huvudet lungt får man hög status. Tänk bara på en kung på sin tron och vilken skillnad det blir om denne sitter och guppar runt med huvudet eller har det stilla. Sedan är det så att de som väl har etablerat en hög status i en grupp inte hela tiden behöver uppföra sig med hög status utan kan löjla sig lite och ändå bibehålla sin status.

Vilken status man har kan vara riktigt bra att tänka på när man gör sina känslor för en med högstatus uppvisar inte riktigt samma känslor på samma sätt som en med låg status.

 

[walium]

Är det inte väldigt påfrestande både psykiskt och fysiskt att hålla på att växla känslor sådär? Jag blir ofta väldigt trött av att spelleda även utan att själv uppleva alla de känslor som spelledarpersonerna gör. Jag tror inte att jag varken kan eller vill göra det mer äkta genom att engagera mig så mycket.

 

[Rickard]

"Är det inte väldigt påfrestande både psykiskt och fysiskt att hålla på att växla känslor sådär?"
Dumt av mig.. När man skriver på forum måste man verkligen poängtera saker för att folk inte ska tro att man gör det hela tiden.. Ta Svagheter-tråden som exempel, som startades just av den anledningen.. Visserligen så skrev jag "Med andra ord tycker jag kanske inte att du ska drunka i känslor konstant under spelmötet.. Ha med det någon gång.. ", vilket jag trodde skulle duga.. Tydligen inte..

Dessutom så har jag inte med lallande galningar, nervvrak eller deppersoner överallt i rollspelsvärlden.. Alltså förekommer inte känslor så ofta på grund av det..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som mest brukar förbereda sig i förväg innan spelmötet om en stark känsla ska förekomma ungefär lika ofta som han förbereder sig för en stämningsfull beskrivning av en miljö, vilka båda inte brukar förekomma särskilt ofta

 

[Johan K]

Hemmm, alltid svårt att visa känslor när man spela... Känns på nått sätt konstigt att gå in i rollen så mycket.. Visst, det ger ju mer smak & säkerligen en bra upplevelse när man lirar..

På nått sätt känns det mer som man lever ut sin roll mer de få gånger som jag testat att lajva.. Känns som det är lättare att gå in i rollen där.. Varför vet jag inte..