Nekromanti Kärlek och rollspel

[Muggas]

Hur många av er har eller har haft en käraste/käresta som också spelar rollspel? Hur många av er träffades i ngt rollspelssammanhang?

Själv har jag alltid haft flickvänner som varit totalt ointresserade av eller rentav avskytt rollspel. Även om det klickat på andra plan, har jag aldrig varit tillsammans med någon som varit rollspelsintresserad. Ok, här kommer en följdfråga till de som kunnat svara ja på en eller flera av ovanstående:

Har ni försökt lira rollspel ihop, och hur har detta isf fungerat?

I en spelgrupp jag ingick i var det en spelare som hade sin flickvän med som spelare, men hon såg mest bortkommen ut och ville förmodligen bara därifrån, även om övriga spelare var vänliga och väldigt hjälpsamma. Är det någon som har andra erfarenheter än det här?

 

[Insignia]

Min flickvän gillar rollspel, men det var inte därför vi träffades. På sistone har hon varit med i en Vampire-/Werewolf-kampanj på nätet och blivit helt besatt av WoD (lagom tills jag tappa intresset för det). Vi har inte spelat tillsammans ännu men planerar att göra det så småningom - vilket jag bävar en aning för, med tanke på vissa olikheter i våra spelarintressen ^^;

Min före detta pojkvän är också rollspelare, men honom har jag inte heller haft tillfälle att spela med. Vilket är synd, för det tror jag skulle vara kul.

 

[zuntona]

Jag berättade för min flickvän strax efter jag träffat henne att jag var rollspelare och hon blev mer intresserad och mer intresserad ju mer jag berättade så hon har varit med några gånger i vårt spelgäng och spelat och hon har tyckt det varit kul och vill spela varje helg hon följer med mig hem. Det fungerar bra och vi håller inte på och gullar eller favoriserar varandrar på något sätt under spelandet.

 

[Pom]

Min fru har egentligen bara spelat ett par gånger, men däremot brukar hon prata en del rollspel med mig. Det är knappast något intresse enbart på artighetsplanet, för det är ett antal år sedan vi träffades. Hon har prövat på att lajva, men ogillade de långvariga förberedelserna med dräktsömnad, latexsmide etc. Precis som jag.

Men vi skall spela mer! Dels har vi nosat på en Xenabaserad kampanj (vi är bägge rabiata xeniter), och dels håller jag på och dra igång en annan kampanj som inte skall ge erfarna spelare någon större fördel. För det är där skon klämmer ibland tror jag: när en maka får syn på ett sammansvetsat rollspelsgäng i full fart kan det vara svårt att vilja bryta sig in där. Det kan vara överdriven respekt för de andras spelkunnande och sådant som spöker. Här gäller det nog att inte bara understryka att hon är hur välkommen som helst, utan också att understryka skillnaden mellan "kunna reglerna perfekt" och "ha kul när man spelar rollspel". Jag tror som sagt också på detta att i någon mening börja från scratch så att nykomlingen kommer på jämställd fot med veteranerna ifråga om världskunskap. Det bygger ju i och för sig på att världen är tillräckligt originell, men originella världar gör vi ju alla, eller hur?

 

[Krille]

En liten söt historia om ämnet.

 

[Mouja]

Jag har aldrig spelar rollspel med någon flickvän... även om jag hade en (kanske två t.om. räknas lajvare?) som spelade rollspel. Det vart ett lite kort-varigt förhållande... så det var mycket som vart försummat.. ska inte gå in något längre på det.

Men två stycken i min spelgrupp vart ihop, och det var lite jobbigt för oss andra då de gullade och favoriserade varandra hela tiden.
Men tillslut fick en snubbe som var SL (i WoD) nog och gjorde två roller till dem som faktiskt var ihop så de kunde gulla så mycket de ville utan att förstöra (de hade förut två stycken mycket skilda roller)... efter ett tag (när de inte var "nykära") så började rollspelandet gå bättre och de (vad man kunde anta) tog ut aggressioner på varandra genom sina rollpersoner... men sedan kom det tragiska att de gjorde slut och därmed nästan splittrade spelgruppen ett tag. Eller, njae.. inte splittrade... men man kan säga att båda hoppade ur nästan.... Snubben drog till en mer "power-playig"-grupp medans tjejen stannade med vår "grisodlar-fjantasy"-grupp.
Edit: Även om hon inte stannade så slutade hon inte... hon vart lite mer.. passiv i rollspelandet. Var inte med lika mycket...

Jag vill även påpeka att de valde själv om de ville stanna eller inte... jag tror det skulle vart ganska jobbigt för dem båda om de vart i samma spelgrupp...

Sedan har vi en annan i gruppen som har en tjej som brukar vara med lite nu och då.. men hon brukar inte vara med så ofta och endast då hennes pojkvän är SL (eller någon gång kan det hända att jag är SL).... men de har vart ihop länge.. nästan längre än de båda spelat rollspel..
Oftast brukar hon spela SLP:s då pojkvännen hennes är SL, vilket brukar fungera ganska bra...

Slutsats:
- Om inget gullande förekommer inom spelsessionen så går det oftast bra.. kan deinte hålla sig, ge dem passande roller.
- Förekommer favoriserande, påpeka det för honom/henne

 

[Niklas73]

Jag har tvingat SAMTLIGA flickvänner i modern tid att spela rollspel med varierande resultat. En tyckte det var trist (men hon hade problem i att leva sig in). De övriga två tyckte det var askul. Men nuvarande flickvän längtar till att börja spela Starchallenge och har redan funderat ut en massa kring sin karaktär.

problemet är att de flesta av mina erfarenheter har varit att tjejerna inte riktigt spelat så bra - de har haft (de jag lirat med) lite svårt att haja grejen. Tyvärr. Men det är nog inget genusknutet utan mer en personlig grej.

 

[Niklas73]

Jag tycker bara det är såååå kul med tjejer som spelar rollspel. Kör hårt tjejen och hälsa tjejen att jag tycker det är kul med tjejer som lirar.

 

[Anders Åstrand]

Min kvinna har uttryckt ett intresse, men jag har ingen som helst lust att ha med henne när jag spelar. Jag spelar som ett sätt att umgås med mina vänner. Som substitut för att kolla på fotboll och rapa eller så. Hon får gärna vara med när jag umgås med mina vänner under städade förhållanden, men inte när vi sitter i mjukisbyxor och skrattar åt nördhumor.

 

[Anders Åstrand]

haha, vad sött! [NT]

ningen text damnit!

 

[Muggas]

Min före detta pojkvän är också rollspelare, men honom har jag inte heller haft tillfälle att spela med. Vilket är synd, för det tror jag skulle vara kul.

Jag skulle nog aldrig våga spela med min nuvarande flickvän. Inte förrän jag förberett mig ordentligt mentalt iaf. Jag tror att grabbigheten i ett spelgäng med bara pojkar (som våra spelgäng) kan framstå som oehört fånig för en som inte "växt in" i spelgänget på ett tidigt stadium, i synnerhet en tjej som knappt vet vad rollspel är för något, eller har en stereotyp bild av begreppet. Skulle jag mot all förmodan inkludera min tjej i en spelsession (med mig som SL) skulle det vara med en helt ny gruppsammansättning, ett otroligt välförberett äventyr och en hel container med prestationsångest (den sista ingrediensen ofrivillig)...

 

[Muggas]

Men nuvarande flickvän längtar till att börja spela Starchallenge och har redan funderat ut en massa kring sin karaktär.

Finns såna flickvänner? Jag har aldrig hittat ngn (det finns uppenbarligen tjejer som lirar rollspel, men jag har varken träffat eller är ihop med ngn av dem. Undantaget de som menar rollspel i anknytning till sex då... )...

problemet är att de flesta av mina erfarenheter har varit att tjejerna inte riktigt spelat så bra - de har haft (de jag lirat med) lite svårt att haja grejen.

Om de inte är med och lirar ett tag, hinner de ju aldrig haja... Vilket vi grabbar som spelat år ut och år in (förhoppningsvis) har gjort...

 

[Nightowl]

Jag mötte min fästman på ett rollspelsforum. Jag antar att det räknas. Knepigt nog kan jag inte surra om rollspel med honom som jag gör med andra insyltar-nördar typ er; han såväl läser som spelar gärna rollspel, men tröttas ut av längre navelskådande. Jag har bara spelar med honom en gång (vi är för närvarande särbo), som inhoppare i hans spelgrupps kampanj.

Fast jag antar att det är fusk att ta som exempel dels en karl, dels någon som redan spelade.... jag har sett olika reaktioner på rollspel från flickvänner.

(Jag har alltid trott att det var ännu dummare för en queer än för en straight att tro att man kan använda rollspel för att ragga, men i samband med att jag träffade på Dale mötte jag en hel del bögar, flator och bin som spelade rollspel. Fördomar fördummar, ni vet...)

Erik

 

[Muggas]

Jag spelar som ett sätt att umgås med mina vänner. Som substitut för att kolla på fotboll och rapa eller så.

Det är ju just det, rollspelartraditionen genomsyras av grabbighet, eftersom de flesta utövare är just grabbar. Tjejer får aldrig en chans att komma in, i många fall. Sen kanske det är så att (vi) pojkar vill bevara spelmötena grabbiga ibland.

Är rollspelen idag för mycket "grabbanpassade" och skulle fler tjejer bli intresserade om man utformade dem annorlunda?

 

[Umi Ryozaki]

Jag som tjej kan nog säga att det beror mer på intressen och personlighet än något annat. Är flickvännen en pryd flicka som inte har något intresse av fantasy, sci-fi eller vad temat nu är så tror jag inte att det kommer gå.

Personligen så spelade jag final fantasy på SNES när jag i 8'an första gången hörde talas om rollspel, testade det med ett par killkompisar och sedan så tvingade jag dem att spela oftare för jag ville spela mer =P. (DoD '91 (4))

Nu har det gått 5-6 år och det är annat folk i spelgruppen, men fortfarande ofta spelande... Dock kvarstår frågan om det är me "grabbigt" i andra grupper? Nördigt och mjukisbyxer kan vara i vår grupp så det förslår, men inte mer grabbigt än att spela TV-spel.

/Kram - Umi

 

[Johan K]

Vilken fin historia !! (ANT)

Vilken fin liten historia !!

 

[Insignia]

"hälsa tjejen att jag tycker det är kul med tjejer som lirar"

Tack, det ska jag göra

 

[Johan K]

Är rollspelen idag för mycket "grabbanpassade" och skulle fler tjejer bli intresserade om man utformade dem annorlunda?

Naeee, inte tror jag att de är mer anopassade för det ena elelr det andra könet. Känns om de flesta spel är ganska könlösa, det är mer vad man gör det till. Sen att man har en viss stämmning i spelgruppen är ju en annan sak....

/ Johan K, som spånar lite lätt...

 

[Insignia]

Grabbighet

"Jag tror att grabbigheten i ett spelgäng med bara pojkar (som våra spelgäng) kan framstå som oehört fånig för en som inte "växt in" i spelgänget på ett tidigt stadium, i synnerhet en tjej som knappt vet vad rollspel är"

Jag har bara spelat med grabbar. Aldrig i mitt liv spelat med en tjej Min gamla grupp på östkusten - massor med grabbar, och man visste aldrig vilka som skulle vara med vid vilket spelmöte. Nu spelar jag med Troberg, Herr Nils och Lokomotiv. Heh! Fast jag har själv kallats grabbig vid tillfälle, och visste dessutom vad rollspel var innan jag började. Vet dock inte om det hjälpte särskilt mycket.

 

[Vindhand]

Hur många av er har eller har haft en käraste/käresta som också spelar rollspel? Hur många av er träffades i ngt rollspelssammanhang?

Jag har men vi träffades inte genom spelet och det var inte heller jag som fick henne att börja spela.

Har ni försökt lira rollspel ihop, och hur har detta isf fungerat?

Bra. Funkar t.o.m. att jag spelleder och hon är en av spelarna. Jag får inte prata regler eller speldesign med henne dock