Nekromanti Kärlek och rollspel

[Eleas]

Finns såna flickvänner? Jag har aldrig hittat ngn (det finns uppenbarligen tjejer som lirar rollspel, men jag har varken träffat eller är ihop med ngn av dem. Undantaget de som menar rollspel i anknytning till sex då... )..."

Jo, de finns definitivt. Man bör dock vara försiktig med att kombinera kärlek och rollspel, särskilt vad gäller långa kampanjer. Många jag känner vägrar att SL:a kärlekspar i kampanjer, helt enkelt för att relationer tenderar att vara turbulenta och sådant alltsomoftast leder till att kampanjen antingen havererar fullständigt eller att alla måste genomleva pinsamma scener när de två f.d. älskande försöker dölja att de inte står ut med att se varandra.

--Björn, räddaren i noden

 

[Cirynne]

Det funkar att spela rollspel med sina flickvänner, jag får väl vara ett levande bevis för det. Min pojkvän anordnade en liten kampanj som jag var med i och vi hade jätte-kul allihopa.

Om en tjej är intresserad av rollspel, tveka inte att fråga om hon vill vara med, det blir nog ofta ett positivt svar, eller om inte: det klarar nog förhållandet av.

 

[Troberg]

Om en tjej är intresserad av rollspel, tveka inte att fråga om hon vill vara med, det blir nog ofta ett positivt svar, eller om inte: det klarar nog förhållandet av.

Och om förhållandet inte klarar det så skulle det havererat ändå.

 

[Anders Åstrand]

"Det är ju just det, rollspelartraditionen genomsyras av grabbighet, eftersom de flesta utövare är just grabbar. Tjejer får aldrig en chans att komma in, i många fall. Sen kanske det är så att (vi) pojkar vill bevara spelmötena grabbiga ibland."

Tja, anledningen till att det är grabbigt hos oss är att vi är ett grabbgäng som lirar. Och vi är nöjda med det.

Har man däremot en öppen förening som alla kan komma till och spela så bör man nog tänka på att tona ned mjukisbyxorna lite.

//Anders som är väldigt nyfiken på hur det gick för den stockholmsbaserade föreningen som Herr Nils startade en tråd om för ett tag sedan.

 

[Anders Åstrand]

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Cirynne]

Väldigt troligt!

 

[magoo]

Love is all you need

Jag gick på gymnasiet och hade inte riktigt hittat mig själv, när jag en dag hörde några klasskompisar prata om att de skulle spela rollspel. De var inga jag brukade ungås med, men plötsligt hörde jag mig själv fråga om jag fick vara med! Jag var fast efter första spelkvällen och upptäckte dessutom att en kille i klassen som jag inte sett tidigare var både charmig och trevlig.

Tyvärr var han (och tvåhundra andra) mest intresserade av min snygga bästis. Som droppen urholkar stenen kämpade jag och nu har vi varit ett par i 14 år, gifta i fyra och med en kotte på ett och ett halvt. Jag väntar dock på att min snygga bästis ska upptäcka honom och stjäla honom ifrån mig, då blir det cat-fight

Vi har alltid spelat tillsammans och det har fungerat utmärkt. Som spelare/SL har vi ingen kärleksrelation annat än några pussar i pausen.

Det underlättar verkligen att dela rollspelsintresset eftersom det tar så mycket tid. Min man har fått höra mycket avundsjuka kommentarer från sina kompisar om lyckan att ha en fru som gärna tittar på SciFi/Fantasy, spelar dataspel, besöker obskyra serietidningsaffärer och jublar åt Robot Wars på TV. I hans kretsar är jag drömkvinnan vilket jag förstås älskar att påminna honom om...

 

[Wyldstorm]

Min historia på området är lite underlig...

Min förra flickvän var amerikan som jag träffade på ett rollspelsbaserat ställe (MUCK) som flyttade hit en tid innan de kulturella skillnaderna spetsade med lite annat havererade det.
yup, testade rpg, men att rollspela på engelska funkade inte så bra med vissa språkokunniga andra spelare i gruppen, speciellt i kombination med acne-ålderns woh-man-attityder...

Den nuvarande (och förhoppningsvis permanenta) träffade jag via rollspel och vi har fortsatt spela rollspel sen dess, rätt aktivt.

Har ni försökt lira rollspel ihop, och hur har detta isf fungerat?
Se ovan med tillägget:
Att vara nykär spelledare är ett rent h-vete.
Normalt blir det favorisering utan like, i mitt fall var jag lite (inte lite ibland... ) för överbalanserade istället och blev aggronitisk i rädsla för hormonernas inverkan..

Fenomenen kvinnor har dock fördel och nackdel, helt klart..
Nackdelen är att rätt många gånger så accelererar hon blygheten i gruppen (hos sig själv oxå).
Fördelen är att det testosteronstinna överflödet av fejkad manlighet har en tendens att försvinna, och folk sansar sig lite..

(insert woh-man-run quote here)
Mitt förslag är att tillämpa aggro jämlikhet för att undvika sånt..
Behandla henne som en man med bröst så länge hon sitter vid spelbordet.

Kort sagt: Omfamna skillnaderna, ty det är dessa skillnader som äro gruppens hitpoints. -eller nåt.

Sen ha vi ju utlägget om rollspelande par i samma grupp & svartsjukan p.g.a. grejer i spelet... Men den skippar jag i fejkad rädsla för strypning bakifrån.

 

[Bunny]

Jag undrade... ANT

... när Magoo skulle vakna till liv och nämna den historien igen, för den är ju smått otrolig. Själv har alla mina raggningsförsök i rollspelsgruppen varit lönlösa...

Var det enklare på 80-talet, kanske?

 

[Troberg]

Re: Love is all you need

Min man har fått höra mycket avundsjuka kommentarer från sina kompisar om lyckan att ha en fru som gärna tittar på SciFi/Fantasy, spelar dataspel, besöker obskyra serietidningsaffärer och jublar åt Robot Wars på TV. I hans kretsar är jag drömkvinnan vilket jag förstås älskar att påminna honom om...

Jepp. Säg till om du vill byta kille...

 

[magoo]

Re: Love is all you need

Ledsen över att behöva säga det men... jag gillar inte bilar

/Magoo, drömkvinna tillika miljömupp

 

[magoo]

Re: Jag undrade... ANT

Jag vet inte om 80-talet (slutet, vill jag påpeka, jag är inte så gammal!) var speciellt romantiskt, men rollspelandet var på topp. Vi var ett långt tag 3 damer och 4 herrar i vår spelgrupp, nästan jämställt alltså.

Jag tycker att rollspel är väldigt sexigt. Åtminstone jag tänder på människor som visar skicklighet, i sitt yrke eller i någon annan förmåga (spela gitarr, väva, kasta dart...). I rollspel är det förmågan att leda, rollspela eller komma med fåniga men roliga inlägg som fångar mitt intresse. Att våga vara någon annan, att våga leka. Mycket intressant.

Dessutom kommer man varandra nära, man samarbetar, hjälper varandra, kämpar tillsammans, klurar på problem. Ett helt rätt forum för romanser!

Nej, att (hetero-) kärleken är ovanlig i rollspel beror nog mest på att det finns för få damer med. Och vad det beror på är ju en tråd för sig.

 

[Troberg]

Re: Love is all you need

Ledsen över att behöva säga det men... jag gillar inte bilar

Fast just nu är båda mina på verkstad för reparation...

 

[Bunny]

Re: Jag undrade... ANT

Jag tycker att rollspel är väldigt sexigt

Vad i rollspel är i sådana fall sexigt? Som SL blir jag ofta förlägen ifall det skulle komma till situationer av starka "sexiga" känslor, som attraktion, snygga kvinno- och manskroppar, kärlek (mellan RP och SLP eller mellan RP och RP, kärlek mellan SLP och SLP går däremot bra) och liknande, det är ju trots allt ett kompisgäng jag spelleder för. Däremot går andra starka känslor bra, såsom hat, galenskap och sorg bra. Men det är kanske inte det du definierar som sexigt med rollspel i verkliga livet, det som borde vara det i spelet alltså.

Nä, egentligen har jag nog aldrig känt attraktion till någon jag spelat med (... men där får man nog skylla på den skeva könsuppdelningen), även fast det är ett mål för mig att kunna gestalta sådana känslor på ett bra sätt i spelet, i en relation med en RP. Därför diggar jag Ymirs olika inlägg om hur han fått med sådant i sitt spelande, de ger mig mycket inspiration.

 

[Bunny]

Jag har ingen bil... ANT

Dessutom tror jag att du är söt...

Förlåt mig, bästa sättet att locka fler tjejer till hobbyn och till forumet är väll kanske inte att ragga på dem hela tiden när tillfälle uppenbarar sig.