Den genomsnittliga rollspelaren, då D&D och BRP kom, var mig veterligen tekniknördar. Så ur den självselekterade rätt vida kretsen av rollspelare jag umgicks med, eller som bekanta umgicks med, klarade de flesta av X * 5 - Y som en snabb huvudräkning. Eftersom det fanns undantag, samt att man kanske inte ville att spelarna skulle få alla siffror, så räknade ofta spelledaren ut vad de skulle slå mot.
Själv har jag t.ex. svårt för tärningsmekaniken i Twilight 2013, kopplat till den settingen. Inte för att jag tycker den är svår, utan för att jag förstår sannolikhetskurvan och den ger mig ett orimligt resultat för de med högre färdighetsvärden. Men för de som inte ser den kanske reflekterar lite över att man lyckas med "väldigt svårt" lite för ofta, men ofta antar att det var tur.
Så jag tror inte att man skall försöka hitta mekanik som flest accepterar, utan välja nivå och sedan välja bäst teknik för att uppnå just det. Bryr man sig inte om differensvärden, ser jag inte någon större skillnad på motståndstabell eller "Pendragonslag" Den ena kräver att man kollar en tabell (eller gör en kort huvuduträkning) och slår ett slag. Den andra är att man slår två slag och sedan jämför tärningsresultaten. Det är en smaksak vilken man väljer. Vill man dock veta hur mycket bättre den ena lyckades, då blir det en annan sak.
Mitt förslag är att se om man behöver resultatet från den ena metoden till något specifikt. I sådana fall har man den som den metod som står i reglerna (tabell framför formel). Men sedan kan man beskriva de andra metoderna i en appendix, så får respektive spelgrupp välja vilja metoder som passar dem bäst.
