Så männen får +2 för att de har två starka armar och kvinnorna +2 för att de har två magiska bröst.Jag vill minnas att det fanns antika föreställningar där kvinnobröst kopplades just till magi och magisk förmåga så att kvinnor är duktiga på magi låter ju alldeles utmärkt
Fast jag eftersträvar ju ingen balans, det funkar fint om det ena attributet är det bättre.
Anyhow, jag ser inte alls sådana begränsningar med mitt system; snarare möjligheter. Liksom, det är inte som det inte kommer -finnas- mäktiga manliga magiker och skickliga kvinnliga krigare i min setting; bara det att de har lite mer emot sig. Kvinnors lägre styrka och männens sämre magiska begåvning är liksom inte saker det inte ska gå att bygga runt, om man skulle vilja. Moddarna är inte -begränsande- så mycket som de säger att 'hey, vill du spela en kvinnlig krigare i den här settingen är oddsen att hon är väldigt speciell. Good for you, du kommer få en kool rollis'. Kan man inte bara tänka narrativistiskt istället för att stirra sig blind på siffror, liksom? Jag har liksom inte könsmoddarna där för att jävlas med folk; jag vill -illustrera- något med dem.
Man kan tänka narrativistiskt på fler sätt än ett. En del vill till exempel inte ha spelskaparens ståry uppkörd i näsan, utan vill skapa en egen i spelskaparens miljö. Båda sätten att tänka är dock i högsta grad narrativistiska, och jag misstänker att de där som vill skapa en egen ståry lika gärna skulle kunna anklaga dig för att stirra dig blind på siffror.
Varit där, gjort det.
I mitt tycke ett rätt bra exempel på hur man kan få in mens på ett sätt som passar i spelet och stämningen utan att bli smaklöst. Det stämmer antagligen också med tankar som kan förekomma bland naturfolk. Det får också kulturella/sociala/spelmässiga följder, som tex att shamanen måste skaffa en efterträdare innan hon blir för gammal och hennes krafter försvinner. Om krafterna är ärftliga så måste hon dessutom få en dotter som efterträdare, och medan hon är gravid så kommer också hennes möjligheter att använda magi att minskas. Sådant är alltid kul spelmässigt, och innehåller mycket rollspelsbränsle.
Nja, det är inte riktigt så det funkar. Generica har en "omvänd magibegränsning", dvs istället för att räkna ner hur många PSY (eller vad man vill kalla dem) så räknar man upp en Mana Tally. Den har egentligen ingen övre gräns, men om den blir för hög så börjar risken för otäcka/underliga/skumma/underhållande/farliga saker när man använder magi att öka. Man kan alltså alltid kasta en spell, men om ens Mana Tally är för hög så kan det vara farligare än problemet man eventuellt löser.
...om man verkligen önskar lämna politiken därhän rekommenderar jag iofs att man helt undviker könsbaserade bonusar och helt enkelt skiter i att skriva sina läsare på näsan angående könens eventuella skillnader. Den som vill skapa en svag och karismatisk kvinna får helt enkelt göra detta inom ramen för det existerande systemet...
Antagligen, men inte medvetet. Jag gillar definitivt Palladium-världen. Dock kommer nog Ra-prällen från att jag såg en dokumentär om forntida egyptier när jag skrev det och druider är rätt så generella. Att kalla elementarmagiker för warlock är dock antagligen en ren stöld.
Det där är en underskattad metod tycker jag. Jag har flera gånger varit med om spelare som klagat på att deras klåpare till rollperson får för många poäng. Men om man nu vill spela en klåpare och ha ångest över att saker inte går bra så ''tappa bort'' några poäng. Inte ens när man föreslår att de inte ska använda alla poäng så verkar det ta emot. Det verkar sitta djupt rotat i rollspelarsjälen att använda alla tillgängliga poäng även om det ger en roll man är mindre nöjd med...
