Allas vår Magnus Edlund (tidigare Dilandau) lyckades under förra året sätta sin blogg Piruett på kartan med sin populära genomgång av samtliga utgivna nummer av speltidningen Sinkadus.
På senare tid har han ägnat tid åt att granska könsfördelningen på spelledarpersoner i Drakar och Demoner-produkter och andra svenska rollspel.
Som man kan ana är det en enorm slagsida till de manliga spelledarpersonernas fördel. Och inte nog med att de kvinnliga är i numerärt underläge, de förpassas alldeles för ofta till könsstereotypa roller och beskrivs inte sällan i termer av skönhet (eller brist därpå).
Detta har såklart genererat en hel del debatt i kommentarsfälten och några kommentatorer väljer att försvara den uppenbara snedfördelningen med, håll i er, »historisk trovärdighet«. Vilket föranleder denna diskussionsstart.
Om man kan acceptera den sörja av historisk otrovärdighet som utgör hundra procent av alla fantasyvärldar (befängda statsskick; alldeles för få bönder; blandning av antiken, tidig och sen medeltid; bisarra lapptäckesvärldar; ingen teknisk utveckling på tusentals år; bara för att nämna några exempel) varför väljer man då att försvara just könsförtryck med »historisk trovärdighet«?
»Det är orealistiskt med kvinnliga krigare/stadsvakter/politiska ledare/riddare etc. De ska vara husfruar/barflickor/prostituerade etc. Annars är det inte trovärdigt.« (Medveten tillspetsning av argumenten.)
På senare tid har han ägnat tid åt att granska könsfördelningen på spelledarpersoner i Drakar och Demoner-produkter och andra svenska rollspel.
Som man kan ana är det en enorm slagsida till de manliga spelledarpersonernas fördel. Och inte nog med att de kvinnliga är i numerärt underläge, de förpassas alldeles för ofta till könsstereotypa roller och beskrivs inte sällan i termer av skönhet (eller brist därpå).
Detta har såklart genererat en hel del debatt i kommentarsfälten och några kommentatorer väljer att försvara den uppenbara snedfördelningen med, håll i er, »historisk trovärdighet«. Vilket föranleder denna diskussionsstart.
Om man kan acceptera den sörja av historisk otrovärdighet som utgör hundra procent av alla fantasyvärldar (befängda statsskick; alldeles för få bönder; blandning av antiken, tidig och sen medeltid; bisarra lapptäckesvärldar; ingen teknisk utveckling på tusentals år; bara för att nämna några exempel) varför väljer man då att försvara just könsförtryck med »historisk trovärdighet«?
»Det är orealistiskt med kvinnliga krigare/stadsvakter/politiska ledare/riddare etc. De ska vara husfruar/barflickor/prostituerade etc. Annars är det inte trovärdigt.« (Medveten tillspetsning av argumenten.)