Alltså, merparten av människans arv av folklore och mytologi härrör ju från extremt könsnormativa tidsperioder och kulturers, så det är nog inte så konstigt att den är väldigt stereotyp.
med det sagt; jag upplever att det finns väldigt väldigt gott om folksagor med kvinnliga huvudpersoner, både europeiska och andra; i Aarne-Thompson-klassifieringen av folksagor finns många troper för kvinnliga hjältinnor, tex 'The persecuted heroine' med mera.
Olika mytologier har även ganska omväxlande koncept för kvinnliga gudinnor; eftersom alla europeiska mytologier hör hemma i samma indoeuropeiska substratum kan just dessa kännas ganska normativa när man jämför dem med varandra, men tittar vi utanför Europa hittar vi massor av krigsgudinnor och liknande.
Indisk mytologi är, som alla mytologier, väldigt könad, men har ofta manliga motsvarigheter till kvinnliga väsen, bara att de ofta lever lite var för sig; yakshinerna dejtar till exempel yaksharerna, och tjänar tillsammans guden Kubera. Det finns också exempel på mer transgressiva figurer, tex bodhisattvan Avalokiteshvara, som någon gång under Tangdynastin i Kina bytte kön i konsten, med resultatet att Avalokiteshvaras kinesiska form Guanshiyin uppenbarar sig både i kvinnliga och manliga gestalter.
Så all mytologi är inte super-könsnormativ, och även den som är det är extremt spännande ur intellektuellt hänseende då mycket forskning återstår för att utröna hur den speglar dåtida uppfattningar om kön och sexualitet. Sen att det finns ett påtagligt element av närmast kvinnofobi, som du tar upp i exemplet med varulven, är definitivt sant, och typiskt för äldrehistoriska kontexter, men jag tror att detta element är mer närvarande i Europa och kopplat till kristendomens unikt neurotiska förhållande till sexualitet. De extremt sexuella hurierna i Islam är till exempel goda och ädla väsen, och detsamma gäller apsaraserna i sino-indisk mytologi. Sex i indisk mytologi är dåligt så till vida att det distraherar från upplysning, men de sexuella varelserna/fresterskorna är inte i sig nödvändigtvis onda, utan kan lika gärna vara himmelska väsen. Ett favoritexempel rör guden Indra, som hyser en patologisk skräck för att asketer ska nå nirvana och usurpera hans makt, så han tvingar sina apsaraser att åka ned till jorden för att distrahera dem:
A story type or theme appearing over and over again in the Mahabharata is that of an Apsara sent to distract a sage or spiritual master from his ascetic practices. One story embodying this theme is that recounted by the epic heroine Shakuntala to explain her own parentage.[3] Once upon a time, the sage Viswamitra generated such intense energy by means of his asceticism that Indra himself became fearful. Deciding that the sage would have to be distracted from his penances, he sent the Apsara Menaka to work her charms. Menaka trembled at the thought of angering such a powerful ascetic, but she obeyed the god's order. As she approached Viswamitra, the wind god Vayu tore away her garments. Seeing her thus disrobed, the sage abandoned himself to lust. Nymph and sage engaged in sex for some time, during which Viswamitra's asceticism was put on hold. As a consequence, Menaka gave birth to a daughter, whom she abandoned on the banks of a river. That daughter was Shakuntala herself, the narrator of the story.
Kontentan av allt detta är: medan du definitivt har rätt i sak, så verkar dina exempel uteslutande tagna från europeisk mytologi, och går du utanför den europeiska kontexten hittar du en något större variation i hur könsroller, kön och sex skildras i sagor och myter. Indisk mytologi är särskilt intressant här då den har element av samma proto-indoeuropeiska panteon och världsbild som europeisk mytologi, och därför går många element att känna igen, men samtidigt har den indiska mytologin utvecklats åt ett helt annat håll åtminstone de senaste 2000 åren, präglad av en dharmisk kosmologi och världsbild som i hög grad skiljer sig från den europeiska. I Europa tros litauisk mytologi vara den som bevarat proto-indoeuropeiska föreställningar bäst; tyvärr finns väldigt lite av den litauiska mytologin bevarad, men den är ändå spännande att ta en titt på om du vill analysera mönstren och troperna som förenar indiska och europeiska föreställningsvärldar och gudakoncept, eller bara få en stor reservoar av godawesome namn.
(Fast att manliga huvudpersoner är vanligast känns korrekt, även om de också får hjälp)
