Köpt äventyr, hemmasnickrat eller något där emellan

[luddwig]

Jag är spelledare för en grupp som spelar varannan vecka så jag har hyfsat med tid att förbereda mellan spelmöten. Under åren har jag varierat mellan köpta äventyr, egenskrivna äventyr och hybrider.

Jag tycker att det är kul att skriva och spelleda egna äventyr, men när tid och ork inte räcker till är hybrider en bra lösning. Med hybrider menar jag då att jag bygger vidare på något befintligt. I nuläget spelleder jag till exempel en sandlådekampanj i Warlock! med kampanjmodulen Kingdom som grund, en del lån från The Enemy Within (där jag är spelare i en annan grupp) samt egna äventyrsplatser baserade på kartor från Dyson.

Helst spelleder jag öppna äventyr/kampanjer. Som spelledare gillar jag att bli överraskad. Jag vill heller inte behöva lägga energi på att försöka guida rollpersonerna i en förutbestämd riktning. Mitt bästa knep för att spara in på förberedelsetiden för öppna kampanjer är att förbereda lite i taget, anpassat till vad rollpersonerna håller på med. På så vis förbereder jag sällan något i onödan.

Något jag borde bli bättre på är att göra slumptabeller. En välgjord slumptabell går nämligen ofta att återanvända i olika sammanhang.

 

[The Airborne Toxic Event]

Jag har kommit på strukturer som förenklar förberedandet.

Tack för bra tips. Insåg när jag läste att jag nyttjar en del av detta idag. I min PF2E kampanj så finns det en mordgåta som ett sidospår för spelarna. Jag gillade tanken med det då de åker runt i sin cirkus från stad till stad att jag började skapa egna karaktärer och relationer mellan dessa för att ge ytterligare kött på benen till mordgåtan. Det har gjort att spelarna finner den mer intressant och faktiskt tar sig tid att söka upp information som de nog inte hade gjort annars. Men jag gillade verkligen din struktur, skall börja använda den.

Du måste 1) läsa skiten, 2) sammanfatta skiten och 3) eventuellt omforma skiten för att passa spelgruppen.

Hahaha japp, problemet är väl att jag gillar att läsa äventyr. Ligger i sängen med äventyret på min iPad och en digital penna för att göra understrykningar och kommentarer.

del lån från The Enemy Within

Det var smart! Den skall jag sno. Jag gillar som sagt var att läsa äventyr även om jag inte kommer att spela dem. Perfekt att sno idéer och tankar för att sätta in i kampanjer.

 

[Bifur]

Mitt bästa knep för att spara in på förberedelsetiden för öppna kampanjer är att förbereda lite i taget, anpassat till vad rollpersonerna håller på med. På så vis förbereder jag sällan något i onödan.

Ett alternativ helt i andra änden av skalan är ju att skräddarsy rollpersonerna till vad som ska spelas. Det kan ju göras på olika nivåer men vill man spelleda ett visst äventyr kan ofta den enkla lösningen vara att säga "jag förväntar mig att ni gör RP som är x eller vill y". Då brukar preppen bli mycket mindre krävande.

 

[luddwig]

Ett alternativ helt i andra änden av skalan är ju att skräddarsy rollpersonerna till vad som ska spelas.

Ja, det är också bra, egentligen oavsett om det är ett äventyr med en specifik handling eller en mer öppen kampanj.

 

[Rymdhamster]

Jag skulle vilja utgå ifrån färdiga äventyr mer än vad jag gör. Men ju mer jag börjat lära mig vad jag kan förlita mig på min improvisationsförmåga för, desto mer har jag insett att det för mig oftast går åt mer tid att hitta färdiga äventyr jag gillar än det gör att hitta på dem själv.

Undantaget är nog rena deckar- eller undersökningsäventyr, då mysterium fortfarande är något jag har svårt att bygga ihop. Det är något jag behöver öva lite på och jag vet att @krank har ett rätt coolt nodbaserat verktyg för det sen tidigare (om det fortfarande är tillgängligt).

Däremot kollar jag ofta in äventyr i alla fall, för även om jag inte är på jakt efter nått att använda just nu så är de ofta en källa till kul inspiration. Och hittar jag något jag gillar kan jag ju arkivera det tills det poppar upp ett tillfälle att använda det.

 

[Genesis]

till skillnad från @Genesis tex så har jag inget problem med förberedelser utan gillar dem snarare för att de just begränsar och skapar vissa kopplingar som inte skulle uppkommit spontant.

Jag har egentligen heller inget emot förberedelser som ger begränsningar; jag tycker mest inte om när det är en deltagare runt bordet som känner till dem, och de andra inte gör det. Så när förberedelserna görs tillsammans i gruppen, eller när ingen runt bordet känner till dem, så gillar jag det mer. Lite informationsassymetri kan vara kul, men den massiva assymetri som finns när en spelledare förbereder en massa saker som de andra inte känner till har jag svårare för. Plus att påhittandet är liksom vad vi är här för att göra tillsammans, så att en spelare hittar på en massa saker ensam tar för mig bort det roliga i att hitta på dem, både för den spelaren (som måste göra det ensam) och för gruppen (som inte får vara med).

Men ja, smaksak, såklart. Jag har full förståelse för att andra inte känner likadant, och jag vill inte kapa tråden. Bara förklara mig litegrann.

 

[Lemur]

Jag blir nyfiken på vilka Paizo-grejer du kört @The Airborne Toxic Event , vad som varit bra osv? OT-varning helt klart, men vi kan hålla det kort.

 

[Rickard]

Jag har egentligen heller inget emot förberedelser som ger begränsningar; jag tycker mest inte om när det är en deltagare runt bordet som känner till dem, och de andra inte gör det.

En rätt snäv gränsdragning. Mina tankar kommer alltid vara privata, oavsett om jag hittar på dem för stunden eller i förväg.

Fast jag förstår vad du menar; bara att jag personligen inte ser någon skillnad mellan prep och impro.

När jag samberättar så planerar jag framtida scener. Inte alltid att jag får in dem, precis som med prep jag kan göra som spelledare. Det ser jag som en feature, eftersom andra deltagare då har påverkat handlingen.

 

[Organ]

• Heart of Darkness till Alien krävde massor med prepp.

Vad vad det med Heart of Darkness som du menar gjorde att den krävde massor av prepp för att vara spelbar?

 

[Bifur]

Vad vad det med Heart of Darkness som du menar gjorde att den krävde massor av prepp för att vara spelbar?

Jag tyckte den, och alla äventyr i 26 Draconis-serien, är rejält ostrukturerad. Bakgrund, SLP, platser och scener interagerar på på sätt som inte alltid är helt transparenta. Exempelvis är viktiga ledtrådar återkommande insprängda i platsbeskrivningarna, vilket gör att jag som SL har svårt att få överblick.

Min prepp bestod huvudsakligen i att göra egna uppställningar över platserna, listor på personer och var de finns, flödesscheman på hur scener påverkar varandra och så vidare.(Ex. RP vill hitta pryl x, finns på plats a, b och f.) Jag skulle gissa att äventyren kräver mindre prepp om man som SL flyttar runt grejer i tid och rum för att passa historien, men jag gillar att blorba lite mer. Speciellt eftersom alla RP har sina agendor etc. så saker far ändå iväg åt oväntade håll. Då tycker jag det är skönt att ha tydliga ramar för mig själv, annars är det lätt att det blir rälsat i negativ mening.

(Nu låter det som att jag tycker Alien-äventyren är dåliga. Men det är tvärtom, jag tycker de är så pass bra på andra sätt att det lätt var värt tiden det tog att preppa dem.)

 

[The Airborne Toxic Event]

Jag blir nyfiken på vilka Paizo-grejer du kört

Lite snabbt:
Efter session zero låter jag alla spelare fylla i en google form med massor av frågor om deras karaktärer så jag kan anpassa äventyret vid behov så mina tankar reflekterar detta. Och jag spelar på Foundry där jag om möjligt köper premium modulerna från Paizo.
Abomination Vault (spelat): Kul dungeon crawl med gott om möjligheter till sidouppdrag, rollspel etc då den ligger precis brevid Otari. Jag gillar detta äventyr väldigt mycket för man kan göra mycket med det. Dungeon crawl, mysterium, gåtor, rollspel allt finns här.
Quest for the Frozen Flame (spelat): god tanke utförande si så där. Spelarna tillhör en stam som är på flykt och måste hitta en McGuffin för att rädda dem. Mycket hexploration men ganska tråkig kampanj då allt utspelar sig på en tundra och det är ganska få saker som spelarna kan gör. Hela första boken är typ spring för livet. Blir lite bättre bok två men nja.
Extinction Curse (spelat): cirkuskampanjen som tar spelarna runt Starstone Island. Kul kampanj med mycket variation. Men för att verkligen skall skina behöver man jobba lite som spelledare. Det finns sektioner i den som jag medvetet fyllde ut för att det är alldeles för knapphändigt skrivet i böckerna. Men eftersom man åker runt så kan man skräddarsy saker ganska mycket. Spelat tre böcker men läst alla.
Gatewalkers (läst): Lovar X-files men är mer som Indiana Jones. Inget fel med det men man kan bli besviken om man går in med fel uppfattning. Enligt mig får denna kampanj onödigt mycket skit. I rätt händer är den en rolig kampanj men jag ser redan nu att om jag spelleder den måste jag ändra om en hel del. Bra premiss: andra dimensioner mystiska tecken och en resa för att hitta sanningen men jag ser också problemen som man måste rätta till.
Stolen Fate (läst): denna ser jag verkligen fram emot att få spelleda. Har en riktigt cool idé med tarotkort och chansen att påverka hela världen öde. Jag gillar också hur saker gradvis kommer fram och man kan göra en hel del val. Känns som genom att krydda lite själv kan du få en riktigt underhållande kampanj som spelarna kommer minnas. Mycket exploration och fantastiska platser.

 

[Sidd]

Efter session zero låter jag alla spelare fylla i en google form med massor av frågor om deras karaktärer så jag kan anpassa äventyret vid behov så mina tankar reflekterar detta.

Bra fix: Tar gärna ett PM med vilka frågor du kör med om du orkar

 

[aknaton]

Shit vad kul det där låter!

Låter ju riktigt kul. Du får berätta hur det gick sedan.

Igår satte sig vår spelgrupp ned med Microscope och skapade spelvärlden till vår PF2-kampanj. Jag uppfattade det som att alla tyckte det var roligt att göra detta. Jag tyckte det var skitkul. Världen blev inget i stil med vad jag kommit fram till om jag som spelledare hade satt mig ned och klurat ut en kampanjvärld på egen hand.

Den som är intresserad kan kika här: Mörker över Grönavidd. (Man kan behöva ha lite pejl på Microscope för att förstå texten.)

 

[Rickard]

Igår satte sig vår spelgrupp ned med Microscope och skapade spelvärlden till vår PF2-kampanj. Jag uppfattade det som att alla tyckte det var roligt att göra detta. Jag tyckte det var skitkul. Världen blev inget i stil med vad jag kommit fram till om jag som spelledare hade satt mig ned och klurat ut en kampanjvärld på egen hand.

Ja, dessutom får det den trevliga följdeffekten att spelarna a) kan någonting om världen och b) är mer investerade i världen eftersom de var med och skapade den. Tillsammans med dina tankar kommer deras påhitt att bli någonting fräscht i deras ögon.

 

[The Airborne Toxic Event]

Igår satte sig vår spelgrupp ned med Microscope och skapade spelvärlden till vår PF2-kampanj.

Kul! Grattis känns som ni hade kul.

Man kan behöva ha lite pejl på Microscope

Om man inte har det vart går man då för att läsa på?

 

[aknaton]

Om man inte har det vart går man då för att läsa på?

Man kan kolla in denna videon: The BEST worldbuilding tool.

 

[Lemur]

Igår satte sig vår spelgrupp ned med Microscope och skapade spelvärlden till vår PF2-kampanj. Jag uppfattade det som att alla tyckte det var roligt att göra detta. Jag tyckte det var skitkul. Världen blev inget i stil med vad jag kommit fram till om jag som spelledare hade satt mig ned och klurat ut en kampanjvärld på egen hand.

Den som är intresserad kan kika här: Mörker över Grönavidd. (Man kan behöva ha lite pejl på Microscope för att förstå texten.)

Kul att läsa, vad bra det blev!

 

[Sömniga Isaac]

Just nu kör jag mycket köpta kampanjer och delar din uppfattning att Paizos material lägger en god grund från vilken man kan utgå. Körde tidigare en mer utforskande kampanj i PF2 med utgång från materialet Darkmoon Vale. Det släpptes en bok till den regionen i PF1 som var helt utan stats, med beskrivningar av fraktioner och resurser i regionen samt lite fantastiska och unika händelser. Perfekt för att använda som nedslag för en regional kampanj.

Kör jag eget så kör jag mycket utifrån en grundtanke och spinner sedan vidare på spelarnas handlingar. Brukar ganska snabbt spåra ur till det bättre, men brukar då hålla mig till setting som tål att saker blir mer Gonzo. En gång blev sluttampen i ett sådant äventyr att spelarna blev tvungna att komma runt en papperstiger, dock inte tandlös, i sökandet efter rätt dokument i en över djävlig byråkrati.