What Arvidos said...
...förutom att han har mer torrt på fötterna än jag.
Som tonåring, skulle jag säga, är det också en naturlig (och sund!) reaktion att anse sig missförstådd (eftersom man oftast är det; ens vuxna väktare är inte van vid att man börjar bli vuxen, och när de blir det har de inte fattat att man fortfarande är barn) och att utmana auktoriteter (Dnalor är en sorglig typ som tydligen
lyssnade på sina SO-lärare när han var en liten pilt; så dumma var aldrig min generation!
); det senare är ju en fullt naturlig reaktion på att folk ständigt sätter sig på den som är tonåring.
Tonåringar är smartare än barn och fattar saker snabbare än vuxna (man fattar långsammare ju äldre man blir), samtidigt som de har ytterst minimal livserfarenhet värd namnet. Således... många idéer, noll koll. (Och när idéerna är bra, så stämmer tonåringarnas mantra "Du fattar ju ingenting!" - vuxna har som sagt svårare att fatta nya saker, och tenderar att inte lyssna på barn och tonåringar till att börja med.)
Det är förmodligen därför det finns så många 13-åriga kommunister.
Jag skulle ändra det till "idealister"; jag var en 13-årig miljöfanatiker som skulle passat som rollperson i Werewolf, och jag hade flera nyliberaler i min klass. Skrämmande nyliberaler. Det var på modet just då, eftersom auktoriteterna var vagt vänster (i synnerhet lärarna vi hade) och... tja, "vuxna har feeeeel!" är som sagt en vanlig tonårsreaktion.
Idag kanske de blir kommunister istället, med en massa moderatmuppar och liberala ollon typ mig in charge. Jag
hoppas det på ett perverst sätt. Ungdomar som inte lyssnar på vuxna (när det gäller hur man ska tänka, inte om huruvida man ska lägga av med att skära sönder bildäck, typ.) är ytterst uppfriskande. Jag har en övertygad vänsterradikal 14-åring som låntagare här på jobbet, och jag har arbetat för att hans förslag till inköp av diverse vänsterpropaganda (som jag som högermupp ser det) ska gå igenom, inte för att jag är fruktansvärt tolerant och så, utan för att jag tycker han är värd uppmärksamheten. (Dessutom kommer han att irritera sina partikamrater i kommunen lika mycket som han irriterar sina meningsmotståndare. Det finns inget jävvligare när man är nån sorts makthavare och så kommer det en ung idealist och påpekar att man faktiskt har ett ansvar mot sina ideal. Om ungjäveln har fel, så får man ju en chans att faktiskt formulera varför han har fel, och har han rätt får man en välbehövlig spark i baken.)
Erik