Nekromanti Kära rollspelsbullen...
- Thread starter krank
- Start date
Pom
Swashbuckler
Era spelstilar är så olika att det blir mer irritation än nöje när du spelar med honom. Du har prövat olika slags kompromisser mellan spelstilar och du har pratat med honom off-game.
Är det rätt uppfattat?
I så fall måste du sluta spela med honom. Rollspel är en hobby för nöjes skull - vare sig nöjet består i allvarlig inlevelse eller skämtsamt umgänge. Om det inte längre är ett nöje är rollspel bara ett extra jobbigt slöseri med tid. De positiva bieffekter som ibland finns kan man få på annat vis.
Eftersom han är din inneboende och (antar jag) din vän i övrigt skall du förstås fortsätta umgås med honom, spela andra slags spel, snacka skit över lämplig dricka, etc, men rollspela får du göra med andra personer i fortsättningen.
Är det rätt uppfattat?
I så fall måste du sluta spela med honom. Rollspel är en hobby för nöjes skull - vare sig nöjet består i allvarlig inlevelse eller skämtsamt umgänge. Om det inte längre är ett nöje är rollspel bara ett extra jobbigt slöseri med tid. De positiva bieffekter som ibland finns kan man få på annat vis.
Eftersom han är din inneboende och (antar jag) din vän i övrigt skall du förstås fortsätta umgås med honom, spela andra slags spel, snacka skit över lämplig dricka, etc, men rollspela får du göra med andra personer i fortsättningen.
Typ, ja.
Problemet med en sådan lösning är att vår förening är såpass tunn nuförtiden att det blir extremt svårt att få ihop en grupp utan honom. Dessutom är han en aktiv, verksam del i en pågående kampanj - och att slänga ut folk ur sådana är något jag ogärna gör.
Däremot kommer jag att fortsätta spelleda min Hellboykampanj exakt så som jag vill spelleda den - och om han gnäller vidare så kommer jag helt enkelt att konstatera att "om du inte tycker att det är kul, så är det ingen som tvingar dig att vara med". Jag vill ogärna slänga ut någon ur en kampanj jag spelleder, då ser jag hellre att vederbörande tar det steget själv.
Dimfrost
Special Circumstances
Går det inte att hitta mer folk till föreningen, då? Kanske via forumet? Finns det inga hudiksvallare här?
/Dimfrost
/Dimfrost
Coffe_Kanon
Swordsman
Jag är lite av en gröngling på spelledarskap men jag tänkte försöka bidra med något ändå.
Jag förstår att du vill ha saker som spelledare, men vad jag har förstått så är spelledarens roll att göra det roligt för spelarna att spela. Om du kan hitta spelare som tycker att ditt sätt att spelleda är kul så blir det ju givetvis lätt för dig, men du säger att du som rollspelare vill utvecklas, då måste du nog göra ett försök att lyssna på dina spelare lite mer än att bara fokusera på det DU vill.
Eftersom att det är spelledarens uppgift att göra det intressant (detta är förvisso ingen lätt uppgift, men det är oftast den roll som spelledaren har) så kanske du bör försöka tillmötesgå dina spelare lite mer än att fokusera på det du vill ha.
Rollspelet Noir tycker jag tar upp ett ganska bra upplägg när det kommer tillö sånt här. Berättaren (spelledaren) uppmanas att prata med gruppen innan denne utformar sin kampanj, och fråga vad för önskemål spelarna har, anteckna detta och sedan försöka väva in deras önskemål så att alla frå uppleva det dem skulle vilja uppleva. Det tycker jag är att tillmötesgå spelarna, och om man gör så då måste spelarna ge något tillbaka, och detta får du presentera vad du önskar av dem, dvs. lite mer engagemang.
Det låter som att din grupp har fasta positioner (dvs. att du ALLTID spelleder, och spelarna spelleder inte). I vår grupp så roterar vi dessa uppgifter, en får spelleda sin kampanj, och när den är slut så får nästa ta vid och spelleda. På så sätt så får alla ta del av spelledarskapet och "gå i spelledarens skor". Detta föder en viss respekt för spelledandet i sig och man engagerar sig oftast lite mer.
Om dina spelare tackar nej till att spelleda så är de bara otacksamma, och förtjänar inte ditt engagemang som spelledare. Då är det bara till å hitta nya tyvärr.
Angående "upplevelsen". Du verkar hysa en stor aversion mot att spelarna pratar sinnesemellan om saker som inte hör rollspelet till. Om de gör så under en "vänteperiod" (dvs. när rollpersonerna har delat på sig och du sitter och redogör för kanske en eller två i gruppen vad som händer medans de andra inte är delaktiga) så är det väl inte så farligt bara de försöker att vara lite lågmälda.
Jag börjar undra om det är så att deras "snack" snarare gör det svårare för dig att koncentrera dig och leva dig in i situationen, mer än att de förstör upplevelsen för sig själva. Vissa kan faktiskt ha lite utanförsnack utan att det stör deras inlevelse. Jag kan säga att flams och trams förekommer nästan varje gång vi har ett spelmöte, men jag kan inte påstå att det påverkar min inlevelse.
När någon drar till med ett skämt eller något roligt så kan jag liksom trycka på "pause" knappen i rollspelet och stör mig inte så mycket på flamsandet (givetvis finns det gränser, men lite grann tål jag allt).
Men för att summera det i en fråga: är det så att du tror att spelarna sabbar upplevelsen för sig själva, eller kan det vara att du har svårt att fokusera dig på spelet om det inte spelas intensivt?
Jag förstår att du vill ha saker som spelledare, men vad jag har förstått så är spelledarens roll att göra det roligt för spelarna att spela. Om du kan hitta spelare som tycker att ditt sätt att spelleda är kul så blir det ju givetvis lätt för dig, men du säger att du som rollspelare vill utvecklas, då måste du nog göra ett försök att lyssna på dina spelare lite mer än att bara fokusera på det DU vill.
Eftersom att det är spelledarens uppgift att göra det intressant (detta är förvisso ingen lätt uppgift, men det är oftast den roll som spelledaren har) så kanske du bör försöka tillmötesgå dina spelare lite mer än att fokusera på det du vill ha.
Rollspelet Noir tycker jag tar upp ett ganska bra upplägg när det kommer tillö sånt här. Berättaren (spelledaren) uppmanas att prata med gruppen innan denne utformar sin kampanj, och fråga vad för önskemål spelarna har, anteckna detta och sedan försöka väva in deras önskemål så att alla frå uppleva det dem skulle vilja uppleva. Det tycker jag är att tillmötesgå spelarna, och om man gör så då måste spelarna ge något tillbaka, och detta får du presentera vad du önskar av dem, dvs. lite mer engagemang.
Det låter som att din grupp har fasta positioner (dvs. att du ALLTID spelleder, och spelarna spelleder inte). I vår grupp så roterar vi dessa uppgifter, en får spelleda sin kampanj, och när den är slut så får nästa ta vid och spelleda. På så sätt så får alla ta del av spelledarskapet och "gå i spelledarens skor". Detta föder en viss respekt för spelledandet i sig och man engagerar sig oftast lite mer.
Om dina spelare tackar nej till att spelleda så är de bara otacksamma, och förtjänar inte ditt engagemang som spelledare. Då är det bara till å hitta nya tyvärr.
Angående "upplevelsen". Du verkar hysa en stor aversion mot att spelarna pratar sinnesemellan om saker som inte hör rollspelet till. Om de gör så under en "vänteperiod" (dvs. när rollpersonerna har delat på sig och du sitter och redogör för kanske en eller två i gruppen vad som händer medans de andra inte är delaktiga) så är det väl inte så farligt bara de försöker att vara lite lågmälda.
Jag börjar undra om det är så att deras "snack" snarare gör det svårare för dig att koncentrera dig och leva dig in i situationen, mer än att de förstör upplevelsen för sig själva. Vissa kan faktiskt ha lite utanförsnack utan att det stör deras inlevelse. Jag kan säga att flams och trams förekommer nästan varje gång vi har ett spelmöte, men jag kan inte påstå att det påverkar min inlevelse.
När någon drar till med ett skämt eller något roligt så kan jag liksom trycka på "pause" knappen i rollspelet och stör mig inte så mycket på flamsandet (givetvis finns det gränser, men lite grann tål jag allt).
Men för att summera det i en fråga: är det så att du tror att spelarna sabbar upplevelsen för sig själva, eller kan det vara att du har svårt att fokusera dig på spelet om det inte spelas intensivt?
Jeg menar snarare att det är varje spelares (inklusive SL's) uppgift att göra sitt bästa för att det blir givande både för sig själv och för övriga spelare. Spelarnas uppgift, i mina ögon, är med andra ord mindre passiv än i dina. Om spelledaren själv inte tycker att det är givande att spelleda, så blir det helt enkelt inte roligt alls i slutänden. Jag menar tvärtom att SL är den som i första rummet behöver trivas.
Jag hade det samtalet med mina spelare innan vi började köra den här kampanjen. Jag ville veta vad mina spelare hade för förväntningar, vad de ville ha ut av kampanjen. I efterhand borde jag naturligtvis tydligare ha klargjort vad jag ville ha tillbaks, men hursomhelst fick jag inga egentliga svar från spelarna - typ "gör som du vill, det blir säkert bra" - svar. Jag har flera gånger försökt pressa dem efter det också, att precisera vad de vill ha med, vad de inte vill ha med... Men icke. Framförallt inte från den här spelaren som jag har problem med - metadiskussioner av den typen går verkligen helt och hållet emot hur han upplever att rollspel ska gå till. Han blir bara frustrerad och irriterad när jag försöker ha eftersnack där vi pratar om hur spelmötet gick, vad som var bra/dåligt, etc etc.
Inte alls. Jag spelleder Hellboy, med min inneboende, en annan kamrat, samt en kille som kan väldigt sällan (det är han som framförallt är den som är inne på min linje). Den siste där spelleder Vampire med mig, kamraten och en tjej som kan ännu mer sällan.
(För att förtydliga - vi har personerna Jag, Inneboenden, Kamraten, Tjejen och Killen - för att göra det enkelt. Killen är då den som är på min linje. Tjejen och Killen kan hemskt sällan, framförallt Tjejen. Jag och Killen är stenhård inne på samma linje, Tjejen har inskolats i samma linje och egentligen aldrig testat annat, Inneboenden är på motsatt linje, och Kamraten är ambivalent och spelar båda stilarna).
Jag planerar just nu en CoC-kampanj, en superhjältekampanj med allvarlig framtoning, samt en Supergängetkampanj med något lägre allvarlighet. Dessutom har jag erbjudit mina spelare Oktoberlandet, In Nomine, Nobilis, mitt eget Scriptura, och en hög andra grejer. Kamraten har en Star Warskampanj han vill köra men inte kommer igång med pga brist på folk som är intresserade och har tid samt en Star Trek-kampanj som mest ligger på skisstadiet.
Vi är mao tre spelledare, även om vi bara har två, snart tre, kampanjer i luften. Pga att Killen och Tjejen har så pressade scheman så kan de inte vara med i fler kampanjer - sålunda är urvalet hemskt begränsat när jag planerar nya kampanjer. Jag har ett par prospekt, men båda kommer från en lättsam tradition av Eon- och DoD-spelande, så jag vet inte om jag vågar dra in dem direkt in i CoC... Men vi får se hur det blir med det. kanske blir de här två nya prospekten min räddning.
Dels sabbas min känsla som SL, dels sabbas det för den spelare jag har som hellre vill ha det mer uppstramat, likt jag vill.
Coffe_Kanon
Swordsman
Ok, då var det allvarligare än jag trodde. Då får du försöka dumpa honom, oavsett om han är den ende som har mycket tid till rollspel eller inte så är han ingen tillgång till gruppen. Han vill klaga på spelledarens önskemål, men vill samtidigt inte ge några förslag eller konstruktiv kritik. Han behöver en uppmaning till att skärpa sig, eller också bli visad vägen till dörren.
Lite flams och trams emellanåt kan jag både som spelare och spelledare tåla, men när någon totalt ignorerar mina önskemål och fortsätter att förstöra så leder det ju givetvis till att spelandet förstörs.
Mjo, just det.
Jag har i det här fallet försökt tillämpa allt vad lösningar heter som jag läst på forum eller hört talas om. Metasamtal före och efter möten, enskilda samtal när något går snett, förberedande och fortgående samtal om förväntningar på kampanj och övriga spelare... I'm at wit's end, skulle man kunna säga.
Vi får se hur det blir. Jag kommer att fortsätta spelleda som jag vill och som åtminstone två i gruppen på tre uppskattar, och nästa gång spelaren gnäller eller så, så säger jag helt enkelt "det är ditt val att spela med oss". Som sagt, jag ser helst att den typen av beslut tas av spelaren själv, snarare än att jag som SL och enväldig härskare röstar bort folk från Robinson-ön. Med lite tur kommer Star Wars-kampanjen igång snart, senast vi spelade Star Wars funkade det bättre eftersom den spelledaren inte blev lika störd. Och jag hade ganska roligt jag också - antar att jag har lättare att svälja den här sortens spelare när jag själv är spelare.
Ett exempel, ur kampanjen, där det inte alls funkar att försöka samsas om rollspelskakan: Jag och Killen älskar att skådespela. Vi tar på oss röster, kroppsspråk, etc. Vi tycker att det skapar stämning och helt enkelt är skitroligt, både att göra det själva och när andra gör det. Den här spelaren, däremot, tycker bara att det är obehagligt och att det inte alls funkar med hans förväntningar på rollspel...
Bah. I den här takten får jag spela rollspel alldeles själv, med mig själv som både SL och spelare.
Coffe_Kanon
Swordsman
Jo risken finns ju för det, tyvärr.
Men som sagt, en omöjlig spelare går oftast inte att bota. Men de vanliga spelarna som emellanåt flamsar och tramsar lite kan man inte ha FÖR MYCKET överseende med...
bara en kampanj?
Så vitt jag förstår är det bara du som är spelledare och ni för endast en kampanj? Varför inte släppa tyglarna lite och köra mer än en kampanj parallellt, med de av dina spelare som önskar som spelledare?
Den spelgrupp jag spelledde med längst tid (12 år) gynnades väldigt mycket av att tre av spelarna började spelleda lite nu och då, även av att vi började mingla med andra spelgrupper. När Prettot spelledde visste alla att det blir rälsade episka kampanjer med en hel del navelskådande och långa monologer, medan när Jokern spelledde handlade det om massvis av trams, coola one liners, och dåliga skämt. Det blir lättare att skriva på ett socialt kontrakt om man vet att man har sin egen tid i solen nästa söndag. Dessutom lärde vi oss massor av varandras spelledarstilar.
Jag vet, det kan vara skrämmande att ge bollen till din mest problematiska spelare, och det funkar inte alltid bra. Men vad riskerar du att förlora? Som mest en fredagkväll du skulle spenderat på krogen och brännt pengar du bättre behövt till telefonräkningen.
Så vitt jag förstår är det bara du som är spelledare och ni för endast en kampanj? Varför inte släppa tyglarna lite och köra mer än en kampanj parallellt, med de av dina spelare som önskar som spelledare?
Den spelgrupp jag spelledde med längst tid (12 år) gynnades väldigt mycket av att tre av spelarna började spelleda lite nu och då, även av att vi började mingla med andra spelgrupper. När Prettot spelledde visste alla att det blir rälsade episka kampanjer med en hel del navelskådande och långa monologer, medan när Jokern spelledde handlade det om massvis av trams, coola one liners, och dåliga skämt. Det blir lättare att skriva på ett socialt kontrakt om man vet att man har sin egen tid i solen nästa söndag. Dessutom lärde vi oss massor av varandras spelledarstilar.
Jag vet, det kan vara skrämmande att ge bollen till din mest problematiska spelare, och det funkar inte alltid bra. Men vad riskerar du att förlora? Som mest en fredagkväll du skulle spenderat på krogen och brännt pengar du bättre behövt till telefonräkningen.
Coffe_Kanon
Swordsman
Re: bara en kampanj?
Och det är därför jag tycker att han borde dumpas. Ska han klaga på din spelledarstil då ska han banne mig visa att han kan bättre, annars kan han sätta sig framför datorn och spela World of Warcraft istället...
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Re: bara en kampanj?
Jag instämmer med Kaffekannonen.
Det är bättre att spela med 1-2 spelare än 2-3 spelare om det ska vara klagomål och dämpande av glädje och inlevelse hela tiden. Inte bra alls... för någon.
Men jag förstår att det är svårt för dig att kasta ut någon mitt i kampanjen. Kanske ta en paus från den och börja en helt ny utan honom kan vara värd att försöka? (Om nu inte idn alternativplan löser problemet...)
Jag instämmer med Kaffekannonen.
Det är bättre att spela med 1-2 spelare än 2-3 spelare om det ska vara klagomål och dämpande av glädje och inlevelse hela tiden. Inte bra alls... för någon.
Men jag förstår att det är svårt för dig att kasta ut någon mitt i kampanjen. Kanske ta en paus från den och börja en helt ny utan honom kan vara värd att försöka? (Om nu inte idn alternativplan löser problemet...)