Re: Slutplädering med Stilla funderingar [Edit]
Fan ta dig, som skriver inlägg jag måste svara på när jag egentligen borde skriva om Platons "staten"!
för att inte tala om att vi bryter mot regeln om brandfarliga ämnen
Ämnet är bara brandfarligt om man läser in en massa politiska undertoner i det, vilket jag inte gör men vilket du verkar göra. Jag ska ta upp det här igen senare, så håll det i minnet.
Jag vet om det du skrev om schimpanser. /.../ Jag är dessutom medveten om evolutionens långsamma takt.
All right. Ingen anledning att bli defensiv för att jag skriver saker som du redan vet om. Jag kan väl inte veta vilka förhandskunskaper du har, right? Bättre skriva för mycket än för lite.
De senaste åren har dessutom otrohetsstatistiken förändrats så att kvinnor är mycket nära mäns nivå på utomäktenskapliga förhållanden utanför parets relationskontrakt
O rly? Jag har sett siffrorna sjuttio respektive fyrtio procent.
Vi ser i samhället i stort att kvinnor statistiskt sett har minst lika många partners som män.
I genomsnitt, ja. Men genomsnittet säger ingenting om den relativa promiskuiteten. Om en sjölejonhanne har femtio honor, fyrtionio sjölejonhannar går utan honor, och femtio sjölejonhonor delar på samma partner, så har både hannarna och honorna i genomsnitt varsin partner, men ingen skulle därmed dra slutsatsen att sjölejonhonor är lika promiskuösa som sjölejonhannar.
(Här tog jag sjölejon som exempel eftersom de utgör en extremversion av manlig promiskuitet kontra kvinnlig petighet)
Det ÄR inte ett återkommande mönster i djurvärlden heller. Det är också fakta. Att hävda att alla däggdjur har en promiskuös manlig sexualitet och en monogam kvinnlig är lika befängt som att säga att djur inte kan vara homo eller bi.
Jag tycker definitivt det räcker med att konstatera att detta förhållande råder för den stora merparten av alla djurarter (och notera att jag inte har sagt något om kvinnlig
monogami — det är någonting du har läst in! Allt mitt resonemang förutsätter är att honor är
mindre promiskuösa och
mer petiga än män. Jag utmanar dig att ge mig ett exempel på en djurart där honan är
mer promiskuös än hanen.) Ur detta faktum, och det faktum att män är mer promiskuösa än kvinnor i så gott som alla mänskliga kulturer, kan man dra slutsatsen att människan följer samma biologiska mönster som resten av djurvärlden. Det omvända — att människohonan till naturen är lika promiskuös som människohanen, men att kulturen ändå på något sätt lyckats motverka detta och göra män mer promiskuösa än kvinnor — är en betydligt mindre elegant förklaring som kräver att man förutsätter betydligt fler saker. Ockhams rakkniv and all that jazz.
Jag tycker att min fråga är ganska rättfram. Det läggs ned mycket tid på att se till att män blir "riktiga män" och kvinnor "riktiga kvinnor". Om manlighet och kvinnlighet varit något medfött och givet så skulle det inte vara något annat än resursslöseri.
För det första: Det finns fler skillnader mellan könen än olika nivåer av promiskuitet. Flera av dina exempel, som "härskartekniker" och "hedersmord", har snarare att göra med en skillnad i
makt mellan könen, och har alltså ingen direkt bäring på den här diskussionen.
Jag skulle vilja vara beredd att argumentera för att även exempel som förment har med promiskuitet att göra, som "Jag menar att promiskuösa kvinnor blir utfrusna och sexuelt återhållsamma män ses som losers.", egentligen har att göra med makt. Du verkar vara påläst så jag ska inte tråka ut dig med att gå in på detaljerna om stigmatiseringen av kvinnlig sexualitet som ett medel för mannen att hålla makt över kvinnan.
"Aha!", säger den observante! "Här har du givetvis din förklaring till mannens högre promiskuitet! Han har helt enkelt tvingat kvinnan att bli mindre promiskuös för att kunna utöva makt på henne!" Här skulle jag kunna utveckla en hel diskurs av motargument, men eftersom det är ett knivigt problem — I'll give you that — och jag inte vill spendera hela natten med den här tråden, så jag tänker lämna walk-over på den här punkten och nöja mig med att återigen hänvisa till mitt Ockhams rakkniv-argument ovan.
Edit: Come to think of it, så kan jag t.o.m.
köpa det här argumentet. I viss utsträckning. Jag tror bara inte att det är hela grejen, eller nödvändigtvis ens merparten av grejen.
Sådant som transsexualitet ser jag helt enkelt som extremerna på klockkurvan: alla människor avviker i viss mån från könsnormen. Vissa avviker extremt mycket, och mot dem riktar människor sin berömda rädsla för allting främmande.
För mig handlar upplösandet av könsrollerna om frihet, och biologismens argument används för att låsa människor inuti sin sociala och kulturella position. Tyvärr har biologin som förklaringsmodell oftast använts för att försvara våld, förtryck och diskriminering, inte bara mot kvinnor utan också mot män som inte passat in i dikotomin.
Jag blir väldigt sårad av att du tycks vilja lumpa ihop mig med ett gäng knäppiga naturetiker som använder biologin för att försvara sina egna vidriga övertygelser. Jag är intresserad av den här frågan som en vetenskaplig fråga, punkt.
Det är för mig väldigt väsenfrämmande att utgå i hur man uppfattar att det
är och resonera sig fram till hur det
bör vara. Lika främmande är det att göra det omvända: att utgå från hur det bör vara och resonera sig fram till hur det är. Hur det är, är en sak, och hur det bör vara är en annan sak, och aldrig mötas de två.
Om du vill föra in våld, förtryck och diskriminering i diskussionen så får du nog vända dig till någon annan, är jag rädd. Jag ogillar våld och är en entusiastisk försvarare av demokrati och likställdhet. Jag låter inte dessa ståndpunkter färga av sig på mina vetenskapliga uppfattningar, som jag grundar helt och hållet i fakta och logiska resonemang utifrån dessa fakta.
För att göra det så tydligt som möjligt: För mig har inte frågan någonting med politik att göra. Om könsskillnaderna är biologiska, så är de det
helt oavsett någon given människas politiska åskådning. Ingen ideolog i hela världen kan förändra ett biologiskt faktum, hur många pamfletter han än skriver.
De eventuella bitar av könet som sitter i biologin kommer alltid att finnas kvar, men när det gäller mänskligt beteende så visar alla nyare källor på att variationen INOM könen är större än variationen mellan dem. Hur relevant blir då egentligen biologin som analysintrument för mänskligt, könsspecifikt beteende?
Hur relevant är biologiska skillnader mellan könen som analysinstrument för könsspecifikt beteende? Det är relevant i proportion till hur mycket av det könsspecifika beteendet som är biologiskt betingad, givetvis, alldeles oberoende av variationerna inom könen (som förstås inte är av något intresse what so ever vid analysen av könsspecifikt beteende — go figure).
/Kalle
Eftersom jag redan plöjt detta till förbannelse hoppas jag att ni förstår mig om jag bara häver ur mig en massa och sen eventuellt inte pallar mer.