Re: Könsförtyck – historiskt trovärdigt? …
Alla rollspel, i princip, skrivs av män för män om män. De kvinnor som porträtteras är oftast storbystade offer och liknande. Detta tror jag inte att någon inte känner till.
Jag håller inte med. De kvinnor som porträtteras är betydligt oftare Mary Sues, i min mening.
Jag vill mena att det är så här det funkar:
Det är inte underhållande att döda kvinnor, så alla monster är män
När Piruett har räknat manliga resp. kvinnliga spelledarpersoner i äventyren (och när Åsa Roos gjort detsamma när hon tittat på bilderna i rollspelsböckerna) så har de inte brytt sig om huruvida de som porträtterats varit "personer" eller "monster". I min mening så är det en avgörande skillnad på dem båda, för jag har inga samvetsbetänkligheter från att hugga ner orcher eller skjuta ner stormtrupper - så länge som de är män. Det hör till den lättsamma pojkäventyrsgenren att man ska kunna döda fiender utan att behöva göra så stor sak av det, men jag har svårt för att göra våld mot kvinnor till en form av underhållning. Enstaka ninjakvinnor - såsom de femme fatales som Bruce Willis slagits mot i Die Hard-filmerna - kan endast i nödfall gå an, och absolut inte om de skall dö på köttiga sätt, lämna efter sig kadaver, etc. Då har det plötsligt blivit Full Metal Jacket istället. Och tanken på kvinnliga
mooks får det att liksom knyta sig i magen på mig. Säkert många andra också. Jag vågar påstå att det ligger ett ganska djupt rotat budord inom oss som lyder
"man slår inte tjejer".
Därför finns det få kvinnor hos
monsterna i äventyren.
Vanlig mansnormalisering gör att de flesta specialister är män
Om jag skall improvisera fram en professor på stående fot, så är oddsen rätt höga att jag väljer en man. Samma sak om jag skall improvisera fram en polischef eller en domare. Rätt ofta så har jag inga andra ambitioner eller tankar med en spelledarperson än att den skall uppfylla det mycket specifika och enskilda syfte som har med dess yrkesroll att göra. Ibland tänker jag bara "jag behöver en kronofogde" utan några andra tankar på dennes personliga egenskaper, åsikter och karaktärsdrag.
De här spelledarpersonerna blir oftast män, och det är förstås lite unket. Även om jag oftast gestaltar kvinnor när jag genererar rollpersoner - och fyller mina äventyr med många kvinnor när jag genererar
personligheter - så är det ingen tvekan om att jag lätt faller i fällan att göra alla anonyma specialister till män. Det är det här som jag helst förbättrar hos mig själv.
Män är olika
Bamse är stark och snäll. Skalman är smart och sävlig. Lille Skutt är feg men jättesnabb. Vad har tjejerna (förutom Nalle-Maja) för egenskaper? Jag kommer inte ens ihåg vad de heter. De är "kvinnliga", helt enkelt.
Så fort man skall göra en
grupp med individuella medlemmar (såsom en äventyrargrupp) och börjar tänka "vi behöver en tuff ledare, en smart trollkarl, en tyst ninja-hämnare och en stor muskulös bjässe som är lite korkad, bla bla" så inträffar ett konstigt fenomen: Ty jag är villig att påstå att det är i
just sådana här konstellationer som kvinnliga spelledarpersoner är som allra
mest framträdande i äventyren - så blir andelen kvinnor nästan aldrig större än 2/5. Jag har till och med ofta refererat till vissa gäng som "tjejgänget" och sedan kommit på att även om ledaren och den högljudda Starscream-aktiga sekonden varit tjejer, så var ändå övriga tre medlemmar män.
Kvinnoporträtt blir ofta förhållandevis moderata och balanserade i jämförelse med sina manliga motsvarigheter. Jag tror inte att jag är ensam om att låta spelledarpersoner som i regel kan sammanfattas med några få meningar som beskriver deras mest utmärkande egenskaper, vara just män och inte kvinnor.
Det här borde vara enkelt att ändra på, dock. I vissa genrer och rollspel (såsom WoD och superhjälterollspel) upplever jag mig inte på långa vägar lika begränsad.
Män är fåniga
En pompös stropp. En lågpannad grobian. Ett fånleende mähä. En tanskpridd excentriker. En senil gaggare. Ett slapptänkt matvrak. Är dessa roller män eller kvinnor?
För mig är det betydligt lättare att göra alla fåniga, dumma och löjliga karaktärsporträtt till män och inte kvinnor. Liksom; män - vem bryr sig om dem? Jag har inte mycket sympatier för andra män, och därför har jag enkelt för att förlöjliga dem. Men att peka finger och skratta åt
kvinnor har en tendens att slå fel och bara upplevas som tarvligt. När jag tänker på mina egna äventyr så drar jag slutsatsen att en
förkrossande majoritet av alla utmejslat fåniga och komiska roller (och jag gillar sådana) varit snubbar.
Det här tror jag är något som jag kommer att ha svårt för att göra något åt. När jag tittar på bilderna jag ritat i Flux så är alla tjejer mer eller mindre coola eller sympatiska. Så fort jag tecknar någon som skall vara ful och fånig så blir det en kille.
---
Det är det här som är det främsta problemet, tror jag. I pojkboksäventyr så blir alla monster, alla specialister och alla fånar
män.
