Nix, den där regeringen kontrollerar inte mycket i det här landet. Presidenten kallas spydigt för "Kabuls borgmästare".
Hursomhelst, nu har natten fallit, och polisen har blåst faran över. Vi har fått återvända till hotellet och därför har jag svenskt tangentbord på datorn.
Jo, det här är en krigszon och har upplever kriget på det sätt som de flesta nutida soldater gör. Striderna rasar i närheten, men man hör inte så mycket av den. På HQ och på hotellet är vi hyfsat säkra. Den stora faran är faktiskt resan mellan dem.