Nekromanti Kampanj/värld/stämning: Effekter

[Ram]

Jag sprang på en artikel i Metro den 24:e som visade ett Sydney i rött. Ett moln av järnoxiddamm svepte in staden och gjorde allting... Tja, coolt. Jag såg direkt på bilden att det var... Coolt.

Det fick bland annat tankarna att vandra till Forgotten realms (?) och dess tre månar, en röd, en blå och en vit.

Och därifrån i sin tur så började jag fundera på de där coola (dagens ord) sakerna som endera är färg eller som ligger i gränszonen mellan färg och funktion. Saker som är lite större, lite synligare, lite mer påtagliga eller liknande.

Vilka spel/världar har coola features som är endera färg eller funktion? Vad tycker du är en bra sådan? Är det bara jag som tycker att det används förhållandevis sällan och varför är det så? Är det för att rollspel över lag är förhållandevis grisodlande? Om du skulle designa ett "coolt" spel där coolt betyder att det har ett eller ett flertal sådana färgande/funktionella features, vilken/vilka skulle du välja?

Edit: Färg ovan hänvisar till det som inte är funktion i ett spel eller en spelvärld, inte grönt, blått, vitt, ...

 

[Rickard]

Jag är lite osäker på vad du menar, men är inte allt som man använder för att beskriva ett rollspel färg? Om jag ska beskriva Trudvang kan jag säga "Det är fantasy med nordiska inslag. Det finns alfer, dvärgar och istället för orcher är det troll".

Shadowrun är cyberpunk blandat med fantasy. En del folk har i puberteten börjat omvandlas till alver, orcher och dvärgar - det finns shamaner och magiker blandat med cybertroll och hackeralver. När den förste draken vaknade slogs reportrarna om att få en intervju med denne. Han ska ställa upp i presidentvalet.

Som du märker fokuserar jag mycket på vad som är annorlunda med rollspelet jämfört med vår värld eller andra rollspel.

/Han som undrar om det är ett sammanträffande att Forgotten Realms-månarna har samma färger som amerikanska flaggan

 

[Genesis]

Vår långa Utpost-kampanj under de tidiga speltesten utspelade sig i ett utomjordiskt, mystiskt rymdskepp med konstig teknologi som ingen förstod sig på, utom navigatören, som hade en psykadelisk telepatisk kontakt med skeppet genom att koppla in tentakler i huvudet på sig själv. Teknologin som människorna själva kunde framställa var steampunk, olja och kugghjul. Den byggde de in i skeppet för funktioner de behövde, som kommunikation genom ett rörsystem.

Det var ascoolt, och hade ingen egentlig funktion, förutom att folk inte kunde bestämma vart skeppet skulle åka och att skeppet ibland blev ilsket när de gjorde vissa saker.

Var det sån't du var ute efter? Jag tror att du kan vinna pris för luddigaste trådstart någonsin.

 

[rjonas]

Jag har för mig att världen i Gemini led under en ständig solförmörkelse. Det var väl coolt i fem minuter att spela i skymningsljus, men sen insåg man att alla växter, djur, människor, ja till och med järnalver borde dö rätt snart ut utan solljus.

Spelmässigt var det fel eftersom en riktigt cool värld innehåller kontraster och man kan inte kontrastera skymning med dagsljus i den världen. Jag brukar använda Tim Burton som exempel på coola kontraster; Gotham och Batman är klassiskt, stiligt och mörkt medan skurkarnas prylar är spiralmålade flirtkulor och gula badankor.

 

[Ram]

Oj, var det så otydligt. Det var så klart i mitt huvud...

Well, det som jag menar är till stora delar det som Genesis skriver. Saker som utgör bakgrund (såsom bakgrund på ett foto, ej historik)som att himlen är röd eller att det finns tre månar. Det kan vara arkitekturella drag utan funktion, det kan vara hirarkiska strukturer utan egentlig mening, det kan vara geografiska beskaffenheter såsom höga berg på små öar eller varför inte flygande öar och luftskepp, det kan vara oregelbundna dyngslängder, udda sekvenser av åstider, kraftiga väderfenomen eller liknande. Saker som ger en värld särdrag och kan eller struntar i att ha regelmässiga effekter.

Några exemepel:

 

[Ymir]

Tja...jag tycker kanske inte att rent visuella grejer spelar så stor roll i rollspel, eftersom mediet inte direkt gör dem rättvisa. Så att världen är röd för att allt är insvept i ett dammoln, sure, men...gör det verkligen nån större skillnad liksom?

That being said så är jag väldigt lack på att fantasyvärldar dels alltid följer en approximativt västerländsk geografi (varmt i söder kallt i norr, stort hav alltid i väster på vägen mot mystisk gudavärld, med mera), och dels alltid jordiska astronomiska förhållanden.

Att göra växter och djur totalt alien vore att gå för långt, då blir det scifi-fantasy av det och man fördunklar parallellerna till vår värld, men jag gillar tex:

- fantasyvärld på södra halvklotet, så det är varmt i norr (GG Kays 'Tigana' är lustigt nog det enda exemplet på det här som jag -någonsin- har stött på...)
- multipla månar (alla fantasyvärldar med självrespekt borde ha det...)
- närliggande andra planeter, världen är i sig en måne runt en moderplanet
- kortare eller längre dygn än på jorden
- kortare eller längre år än på jorden (Eon has this!)
- annorlunda avstånd till solen än jorden, så solen ser helt annorlunda ut
- världen ligger i ett binärt stjärnsystem, så en och en halv sol typ
- planeten är tidal locked så en sida är überöken en annan ismörkerondska, och i skymningslandet mitt emellan kunde man bo
- settingen är en ringworld så horisonten ser helt cepe ut, i övrigt görs ingen som helst grej av detta (hade varit mer awesome i ett mer visuellt medium, dock)

Sånt tycker jag är koolt. Det finns en anledning att fantasyvärldar har grön vegetation, hjortar, ekar; att miljön i stort går att relatera till, men att som i Eon bara ha en enda måne i settingen när man -kunnat- ha tre? Det är bara tråkigt.

Mitt absoluta favoritkoncept i fantasyvärldar, dock:

Primordiala hav. Haven ska vara enorma, djupa, ogästvänliga och totalt alien, stormpiskade och oförlåtande, proppfulla av cthuluoida urtidsväsen som krossar människors skepp som torra kvistar när lusten faller på. Det är nån form av...grej, med det här konceptet, skälet att jag gillar det...jag är för trött för att analysera det, men typ...havet har historiskt varit fundamentalt för mänsklig civilisation, and yet...dess totala antites, en plats där civilisation i sig inte kan spira. Bekant, men på samma gång ack så främmande; det är någon annans domän, inte människans. Äldre ting. Gissa varför klonplaneten är min favorit i Star Wars liksom?

- Ymir, gillar

 

[Dimfrost]

- fantasyvärld på södra halvklotet, så det är varmt i norr (GG Kays 'Tigana' är lustigt nog det enda exemplet på det här som jag -någonsin- har stött på...)

Gene Wolfes Book of the New Sun utspelar sig i ett väldigt avlägset framtida Sydamerika, tror jag. Definitivt på södra halvklotet i alla fall.

 

[Ram]

Många bra grejor! Jag har också en förkärlek för:

Primordiala hav. Haven ska vara enorma, djupa, ogästvänliga och totalt alien, stormpiskade och oförlåtande, proppfulla av cthuluoida urtidsväsen som krossar människors skepp som torra kvistar när lusten faller på. Det är nån form av...grej, med det här konceptet, skälet att jag gillar det...jag är för trött för att analysera det, men typ...havet har historiskt varit fundamentalt för mänsklig civilisation, and yet...dess totala antites, en plats där civilisation i sig inte kan spira. Bekant, men på samma gång ack så främmande; det är någon annans domän, inte människans. Äldre ting. Gissa varför klonplaneten är min favorit i Star Wars liksom?

Jag har dock en mycket specifik anledning till detta. Jag älskar att använda sådana saker som förklaring varför en förhållandevis högt utvecklad värld (fantasy) med sjöfart inte är fullt utforskad. Våldsamma hav är en perfekt anledning till det.

---

Om man skall vandra vidare i ämnet, om man har företeelser som ligger på gränsen mellan kosmetiskt och påverkande (tänk till exempel oregelbundna dygn och/eller årstider, väderfenomen eller liknande eller varför inte samhällsregler), vad kräver de för speciella "särdrag" för att de skall vara bra och på egen hand addera Fun?

 

[Regmolar]

- fantasyvärld på södra halvklotet, så det är varmt i norr (GG Kays 'Tigana' är lustigt nog det enda exemplet på det här som jag -någonsin- har stött på...)

Den stora kontinenten i Gondica är i princip Gamla världen vänd bak-och-fram och upp-och-ned, så varma Pseudoafrika ligger i norr och tempererade Pseudoeuropa och påföljande ishav i söder.

Innebär också att Det stora havet ligger i öster och Pseudokina i väster, som extra plus.

Var tvungen att påpeka att du fanns i rollspel eftersom du bara kände till ett exempel, de andra är nog inte lika svåra att hitta.

 

[Leon]

- fantasyvärld på södra halvklotet, så det är varmt i norr (GG Kays 'Tigana' är lustigt nog det enda exemplet på det här som jag -någonsin- har stött på...)

Dragonlance har ju även detta. Får för mig att det inte är SÅ ovanligt. Och sedan känns det för mig som att visst, man kan ändra på detta men det är mest kosmetiskt - jag menar vad är nyttan med att rita in Capetianska Frankrike fast upp och ned?

Om man VERKLIGEN börjar titta på hur man kan fjärma sig från medeltidsromanticismen och rent av vår egen värld: DÅ blir det intressant. Eller snarare ställa sig frågan om det ö.h. går

 

[Ymir]

ch sedan känns det för mig som att visst, man kan ändra på detta men det är mest kosmetiskt - jag menar vad är nyttan med att rita in Capetianska Frankrike fast upp och ned?

alltså, visst, det är mest rent kosmetiskt. vad det handlar om är att det stör mig när man ger fantasyvärldar onödiga eller överflödiga paralleller till Europa av ren eurocentrism,as opposed to meningsfulla paralleller som man har nån form av tanke med. Om världen ändå är ren historical fantasy kan det nästan kvitta, ska man skildra pseudoiberien, visst, då kan geografin väl lika gärna se ut som pseudoiberien också...det är mest lite trist när fantasyvärldar ser ut som Europa bara för att kartritaren hade dålig fantasi. Även stenhård historical fantasy blir roligare med lite udda geografi; jämför GG Kays pseudoitalienska Tigana med hans totala råripp av medeltida Iberien i Lions of Al-Rassan.

- Ymir, förtydligar

 

[Leon]

alltså, visst, det är mest rent kosmetiskt. vad det handlar om är att det stör mig när man ger fantasyvärldar onödiga eller överflödiga paralleller till Europa av ren eurocentrism,as opposed to meningsfulla paralleller som man har nån form av tanke med. Om världen ändå är ren historical fantasy kan det nästan kvitta, ska man skildra pseudoiberien, visst, då kan geografin väl lika gärna se ut som pseudoiberien också...det är mest lite trist när fantasyvärldar ser ut som Europa bara för att kartritaren hade dålig fantasi. Även stenhård historical fantasy blir roligare med lite udda geografi; jämför GG Kays pseudoitalienska Tigana med hans totala råripp av medeltida Iberien i Lions of Al-Rassan.

Men vad jag menar är att det inte bara är _kartritaren_ som har dålig fantasy. Själva fantasyvärlden, samhälle, kultur etc är ju pseudoeuropa det också! För det mesta..

 

[Ymir]

Jo, men det är ofta ett mer medvetet val från kreatörernas sida, snarare än något man bara gör av gammal vana (även om det säkert är så i en del fall). Och även när världsbyggare/fantasyförfattare verkligen går in för att skapa mer unika kulturer är de ofta låsta på vissa punkter i traditionellt europeiska idéer och perspektiv.

- Ymir, har filat på en Fenixartikel om det här...

 

[Leon]

T.ex. Coriolis, tyvärr.

Jag håller helt med! Skriv artikeln och sedan tycker jag att det här är ett ämne som är värd inte bara en tråd utan ett helt subforum. Hur skapar vi sekundära världar, och hur sekundära är de EGENTLIGEN, liksom.