Cool pirat-baby-smiley!
Mina killar i min sista riktiga kampanj (har speltestat grejer sedan dess) var två spök-jägare (en nattjägare, en f d soter - de valde karaktärer separat) som av skilda skäl beslutat sig för att lägga av sina traumatiska karriärer, slå sig ihop, och gräva guld i Digerveden. Jag presenterade flera kampanjförslag, och det var det spelarna tyckte bäst om.
Naturligtvis kom deras förflutna ikapp dem, och de fick bekämpa en nefarisk (svengelska!) mekanurgisk (som omväxling) Scooby Doo-liknande plott där skurken skyddad av vidskepelse planerade en hämnd på guvernören för (fullständigt inbillade) oförrätter som skulle inneburit en mycket kladdig undergång för Nygard.
Fy faaaen vad lång meningen blev!
Nåja, de jagade i kapp hans luftskepp (bland annat byggt av silkesunderkläder - det hela började när en bordellmamma hyrde dem att spåra upp en tjuv som gick genom väggar och stal silkestrosor, och de var i desperat behov av pengar till nya vaskpannor...) med prototypen till detsamma, och det hela slutade i en magnifik slutstrid i det brinnande skeppet över Taggus mynning. Ivrigt virtus-spenderande från Solomon Kane-klonens sida gjorde att den ondskefulle mekanurgen slog fast sin yxförsedda armprotes i rorkulten när skeppet störtade i flammor (baboom!) och följde det i djupet.
Andra moment var den andre spelarens Onde Tvillingbror, som befriade RP från skurkens dödsfälla (som inkluderade en obligatorisk 'Before I kill you, Mr Bond...'-scen), en viss fjantig lingvist, en över-bågande (mer svengelska) plott som spelarna aldrig funderade ut, en uråldrig veding-legend om en fördömd by, en fejkat hemsökt skog, hallucinogena svampar, vedingar som betedde sig fruktansvärt mycket som indianer ur 'Skinnstrumpa' och 'Den Siste Mohikanen', en profetisk völva, en såg som födelsedagspresent, tre tritoner i målbrottet och ett skepp som bestulits på allt tackel och tåg. Och dykdalber, djävlar i min själ!
Nightowl
