Nekromanti Kampsport i fantasy
- Thread starter zuntona
- Start date
kampsporter och kampformer
För att träna en "kampsport" måste en viss mängd av momentet kamp ingå, för att det ska fungera så realistiskt som möjligt i verkligheten. Den stil man tränar bör, om den utger sig för att vara ett effektivt självförsvar, inkludera momentet kampträning (under realistiska former) på ett så tidigt stadium som möjligt i träningen. På så sätt gallrar man bort onödiga tekniker och rörelser (man får flera aha- upplevelser) och endast det mest användbara och effektiva återstår. Många av de "traditionella" kampsporterna missar detta genom att förlita sig på att deras system är "tidlöst" och inte behöver testas på något sätt. Dessutom kräver dessa stilar att alla människor, oavsett förutsättningar, ska kunna ta till sig ett stereotypt, odynamiskt kamptänkande. de har FEL. Det blir en obehaglig upplevelse om deras kunskaper i självförsvar någon gång sätts på prov. Dynamik är en del av livet, oavsett vad som avses. Saker förändras och utvecklas och vill du vara bra inom ditt område gör du bäst i att försöka hänga med. Vissa skrev om försvar mot kniv... om personen med kniv vet vad han gör så blir du skadad, punkt slut. Ta in en person med kniv som vet vad han gör till träningslokalen, så får ni se att det inte är lika lätt att avväpna honom som din träningskompis Nisse (som tar ett lååååångt kliv och sticker framåt med trä-/gummikniven)... En annan sak.. är du större och starkare än din motståndare så har du en fördel, oavsett träningsbakgrund... Det är därför tävlingar i fullkontakt inom olika stilar har så många viktklasser.. Vad gäller stridskonster i rollspel.. Det är svårt att göra det riktigt realistiskt, har själv inte sett någon som lyckats riktigt bra ännu. Men en hög grad av realism kanske inte är nödvändig just i rollspel..
För att träna en "kampsport" måste en viss mängd av momentet kamp ingå, för att det ska fungera så realistiskt som möjligt i verkligheten. Den stil man tränar bör, om den utger sig för att vara ett effektivt självförsvar, inkludera momentet kampträning (under realistiska former) på ett så tidigt stadium som möjligt i träningen. På så sätt gallrar man bort onödiga tekniker och rörelser (man får flera aha- upplevelser) och endast det mest användbara och effektiva återstår. Många av de "traditionella" kampsporterna missar detta genom att förlita sig på att deras system är "tidlöst" och inte behöver testas på något sätt. Dessutom kräver dessa stilar att alla människor, oavsett förutsättningar, ska kunna ta till sig ett stereotypt, odynamiskt kamptänkande. de har FEL. Det blir en obehaglig upplevelse om deras kunskaper i självförsvar någon gång sätts på prov. Dynamik är en del av livet, oavsett vad som avses. Saker förändras och utvecklas och vill du vara bra inom ditt område gör du bäst i att försöka hänga med. Vissa skrev om försvar mot kniv... om personen med kniv vet vad han gör så blir du skadad, punkt slut. Ta in en person med kniv som vet vad han gör till träningslokalen, så får ni se att det inte är lika lätt att avväpna honom som din träningskompis Nisse (som tar ett lååååångt kliv och sticker framåt med trä-/gummikniven)... En annan sak.. är du större och starkare än din motståndare så har du en fördel, oavsett träningsbakgrund... Det är därför tävlingar i fullkontakt inom olika stilar har så många viktklasser.. Vad gäller stridskonster i rollspel.. Det är svårt att göra det riktigt realistiskt, har själv inte sett någon som lyckats riktigt bra ännu. Men en hög grad av realism kanske inte är nödvändig just i rollspel..
Nyfiken...
Du skulle inte kunna ge en ledtråd till tekniken? Jag vet att det är ett helvete att försöka beskriva en timeingkänslig stridskonstteknik i text men du kan ju ge huvudprincipen... Försöker man slå till vapnets bredsida eller ovässade baksida? Försöker man ducka undan hugget och därpå ta sig in på kort avstånd? Försöker man vara kvickare än svärdskämpen och skutta in på kort avstånd när han/non lyfter vapnet för ett hugg? Gör man något annat klurigt?
Du skulle inte kunna ge en ledtråd till tekniken? Jag vet att det är ett helvete att försöka beskriva en timeingkänslig stridskonstteknik i text men du kan ju ge huvudprincipen... Försöker man slå till vapnets bredsida eller ovässade baksida? Försöker man ducka undan hugget och därpå ta sig in på kort avstånd? Försöker man vara kvickare än svärdskämpen och skutta in på kort avstånd när han/non lyfter vapnet för ett hugg? Gör man något annat klurigt?
EJ! sitter du och totaldissar Thai Boxning?det är inte snällt.
de traskar runt och bugar i varje hörna i ringen de ska slåss i... de slåss ofta till musik... nästan lite skumt att se två människor vifta på häcken i takt till musiken
Det är en form av stridsdans som talar om bla. vilken tränare man har och dylikt.
de traskar runt och bugar i varje hörna i ringen de ska slåss i... de slåss ofta till musik... nästan lite skumt att se två människor vifta på häcken i takt till musiken
Det är en form av stridsdans som talar om bla. vilken tränare man har och dylikt.
Högar av tekniker
Jag tror nog att stridskonst kan innehålla högar av tekniker och fortfarande vara pragmatisk och syftad till att döda. Man får bara hålla ordning på vad teknikerna är _till_ för. De är nog inte bra till det rollspel använder dem till; d.v.s. att vara något man väljer och vrakar bland i striden. Teknikerna är snarare genomtänkta ageranden anpassade efter olika vanliga situationer i striden som syftar till att träna en person _inför_ striden. När man väl slåss hinner man inte tänka på Tranans Skamsna Morgonsup men däremot kan man ha definitiv nytta av att ha tio olika kontringar mot svärdsstötar mot huvudet inbrända i sina nervbanor. Ens reaktion har mycket större chans att vara något vettigt och farligt.
Jag tror därför på att helt enkelt införa ett antal färdigheter för att slåss, till exempel "Svärdsfäktning". Spelaren kan sedan slänga på ett coolt namn och en beskrivning av den. Han kan till och med hitta på en massa balla tekniker till den, som till exempel: "jag använder hästklyvarhugget från Suio-skolan för att klyva den äcklige Yagyu Retsudo på längden!". Rent regelmässigt är det ett slag för färdigheten "Svärdsfäktning", möjligen med någon regeloption för "Kraftfullt anfall" eller motsvarande.
För att få coola wuxia-strider så kan det definitivt vara en vettig lösning.
Däremot går det tvärtemot hur jag tycker det borde funka. Teknikerna är något man kan debattera med sin träningspartner ("När du gör din sköldpaddan som ser en apa har du vänster hand för högt. Det ger dig dålig balans") men när man väl slåss är det helt ute. Om teknikerna har någon plats i en regelbok så är det för att beskriva grundprinciperna i stridskonsten så folk vet vad deras karaktärer gör. I ett medeltida europeiskt rollspel skulle borde man t.ex. begrava sig i Herr Nils bibliotek och inte komma upp innan man har träsnitt över de vanligaste garderna och några vanliga användningssätt för litet olika vapen.
Jag tror nog att stridskonst kan innehålla högar av tekniker och fortfarande vara pragmatisk och syftad till att döda. Man får bara hålla ordning på vad teknikerna är _till_ för. De är nog inte bra till det rollspel använder dem till; d.v.s. att vara något man väljer och vrakar bland i striden. Teknikerna är snarare genomtänkta ageranden anpassade efter olika vanliga situationer i striden som syftar till att träna en person _inför_ striden. När man väl slåss hinner man inte tänka på Tranans Skamsna Morgonsup men däremot kan man ha definitiv nytta av att ha tio olika kontringar mot svärdsstötar mot huvudet inbrända i sina nervbanor. Ens reaktion har mycket större chans att vara något vettigt och farligt.
Jag tror därför på att helt enkelt införa ett antal färdigheter för att slåss, till exempel "Svärdsfäktning". Spelaren kan sedan slänga på ett coolt namn och en beskrivning av den. Han kan till och med hitta på en massa balla tekniker till den, som till exempel: "jag använder hästklyvarhugget från Suio-skolan för att klyva den äcklige Yagyu Retsudo på längden!". Rent regelmässigt är det ett slag för färdigheten "Svärdsfäktning", möjligen med någon regeloption för "Kraftfullt anfall" eller motsvarande.
För att få coola wuxia-strider så kan det definitivt vara en vettig lösning.
Däremot går det tvärtemot hur jag tycker det borde funka. Teknikerna är något man kan debattera med sin träningspartner ("När du gör din sköldpaddan som ser en apa har du vänster hand för högt. Det ger dig dålig balans") men när man väl slåss är det helt ute. Om teknikerna har någon plats i en regelbok så är det för att beskriva grundprinciperna i stridskonsten så folk vet vad deras karaktärer gör. I ett medeltida europeiskt rollspel skulle borde man t.ex. begrava sig i Herr Nils bibliotek och inte komma upp innan man har träsnitt över de vanligaste garderna och några vanliga användningssätt för litet olika vapen.
Krille
Super Moderator
Re: Högar av tekniker
"Däremot går det tvärtemot hur jag tycker det borde funka. Teknikerna är något man kan debattera med sin träningspartner ("När du gör din sköldpaddan som ser en apa har du vänster hand för högt. Det ger dig dålig balans") men när man väl slåss är det helt ute. Om teknikerna har någon plats i en regelbok så är det för att beskriva grundprinciperna i stridskonsten så folk vet vad deras karaktärer gör."
Poängen som jag ville ha fram är att teknikerna kan förekomma i beskrivningen, men inte i reglerna. Huruvida de används för beskrivning under striden i wuxia-stil eller under träningen i Miyagi-stil spelar föga roll. Man slår fortfarande bara ett slag mot "Svärdsfäktning", oavsett om man står på en stolpe med vänsterhanden lyft för högt, kapar hästar på längden eller bara vrålar "KLYVLE!!!" i ett äkta medeltida ursinne med tabasco i ådrorna.
"Däremot går det tvärtemot hur jag tycker det borde funka. Teknikerna är något man kan debattera med sin träningspartner ("När du gör din sköldpaddan som ser en apa har du vänster hand för högt. Det ger dig dålig balans") men när man väl slåss är det helt ute. Om teknikerna har någon plats i en regelbok så är det för att beskriva grundprinciperna i stridskonsten så folk vet vad deras karaktärer gör."
Poängen som jag ville ha fram är att teknikerna kan förekomma i beskrivningen, men inte i reglerna. Huruvida de används för beskrivning under striden i wuxia-stil eller under träningen i Miyagi-stil spelar föga roll. Man slår fortfarande bara ett slag mot "Svärdsfäktning", oavsett om man står på en stolpe med vänsterhanden lyft för högt, kapar hästar på längden eller bara vrålar "KLYVLE!!!" i ett äkta medeltida ursinne med tabasco i ådrorna.
Re: Högar av tekniker
Poängen som jag ville ha fram är att teknikerna kan förekomma i beskrivningen, men inte i reglerna. Huruvida de används för beskrivning under striden i wuxia-stil eller under träningen i Miyagi-stil spelar föga roll.
...regeltekniskt. För känslan gör det ett och annat.
Man slår fortfarande bara ett slag mot "Svärdsfäktning", oavsett om man står på en stolpe med vänsterhanden lyft för högt, kapar hästar på längden eller bara vrålar "KLYVLE!!!" i ett äkta medeltida ursinne med tabasco i ådrorna.
där är vi helt överens...
Poängen som jag ville ha fram är att teknikerna kan förekomma i beskrivningen, men inte i reglerna. Huruvida de används för beskrivning under striden i wuxia-stil eller under träningen i Miyagi-stil spelar föga roll.
...regeltekniskt. För känslan gör det ett och annat.
Man slår fortfarande bara ett slag mot "Svärdsfäktning", oavsett om man står på en stolpe med vänsterhanden lyft för högt, kapar hästar på längden eller bara vrålar "KLYVLE!!!" i ett äkta medeltida ursinne med tabasco i ådrorna.
där är vi helt överens...
Det finns redan, i ALLA fantasyspel, skulle jag vilja påstå. Med kampsport antar jag att du menar stridskonst, eftersom kampsport är ett modernt påfund, och jag antar att du inte tänker på tävlingssporter här...
Vad jag antar att du tänker på är saker som Kung fu/wushu, Karate och Aikido. De är helt enkelt olika sätt att ha ihjäl din motståndare på (eller lägga honom försiktigt på marken så att han inte skadas, i fallet Aikido/images/icons/smile.gif).
Hus tror du att en person med Fetsvärd 17 har lärt sig att strida? Han har lärt sig AV någon. Detta är en stridskonst. I övrigt, läs Krilles svar, jag har inte tid att skriva mer nu, har lektion...
Vad jag antar att du tänker på är saker som Kung fu/wushu, Karate och Aikido. De är helt enkelt olika sätt att ha ihjäl din motståndare på (eller lägga honom försiktigt på marken så att han inte skadas, i fallet Aikido/images/icons/smile.gif).
Hus tror du att en person med Fetsvärd 17 har lärt sig att strida? Han har lärt sig AV någon. Detta är en stridskonst. I övrigt, läs Krilles svar, jag har inte tid att skriva mer nu, har lektion...
Jag tänkte som sagt hitta på nya. Med historia, filosofi gamla mästare och skapare. Men jag ville inte lägga ner mig i det om det visade sig att många tyckte det var korkat. Men nu blir det nog några träffar när vi bara ska jobba med kampsporter. Tackar för sparken trots smärtan.
Jag dissar dom inte... det var bara en extrem synvinkel... för att visa hur snett det kan bli om någon som inte har koll alls skulle se men inte få reda på något...
Jag har sparrat ThaiBoxare... dom gör ONT!!! /images/icons/yikes.gif
mina lår kommer aldrig förlåta mig... /images/icons/devil.gif
Jag har sparrat ThaiBoxare... dom gör ONT!!! /images/icons/yikes.gif
mina lår kommer aldrig förlåta mig... /images/icons/devil.gif
Oldtimer
Slava Ukraini!
Efter att ha diskuterat saken med de andra på klubben igår, får jag erkänna att jag börjar inse problemet. Så länge svärdskämpen utför snälla vackra hugg är allt väl, men i verkligheten skulle han inte bry sig om att det ser vackert och stilrent ut, utan bara koncentrera sig på att skära upp (eller av) motståndarens armar och sedan är det svårt att utföra några tekniker.
Det känns lite som scenen i Raiders of the Lost Ark där svärdskämpen utför sin oerhört imponerande kata, bara för att bli nerskjuten av sin motståndare (Indy) med pistol.
Så, som jag ser det, ligger problemet i att om svärdskämpen inte behandlar den obeväpnade motståndaren på samma sätt som han skulle göra en annan svärdskämpe, utan bara utnyttjar det faktum att varje gång hans klinga rör vid motståndaren, om än aldrig så lite, kommer han att få hemska skador. Det är i princip omöjligt att försvara sig mot.
Jag bugar mig för Herr Nils, som uppenbart tänkt igenom detta bättre än jag.
/Mikael
Det känns lite som scenen i Raiders of the Lost Ark där svärdskämpen utför sin oerhört imponerande kata, bara för att bli nerskjuten av sin motståndare (Indy) med pistol.
Så, som jag ser det, ligger problemet i att om svärdskämpen inte behandlar den obeväpnade motståndaren på samma sätt som han skulle göra en annan svärdskämpe, utan bara utnyttjar det faktum att varje gång hans klinga rör vid motståndaren, om än aldrig så lite, kommer han att få hemska skador. Det är i princip omöjligt att försvara sig mot.
Jag bugar mig för Herr Nils, som uppenbart tänkt igenom detta bättre än jag.
/Mikael
Oldtimer
Slava Ukraini!
eller lägga honom försiktigt på marken så att han inte skadas, i fallet Aikido
Det är inte alltid vi är så vänliga... /images/icons/wink.gif
Speciellt när man tränar mot någon som man vet kan ta bra ukemi. *pang, duns*
/Mikael - det är kul när det låter
Det är inte alltid vi är så vänliga... /images/icons/wink.gif
Speciellt när man tränar mot någon som man vet kan ta bra ukemi. *pang, duns*
/Mikael - det är kul när det låter
Danohrq
Veteran
Problemet med de flesta kampsporter är att de är just sporter som följer regler. Vill man slåss på riktigt så skallas man och knäar i skrevet.
Ser man på de mer råa kampsporterna där det i stort sett fullkontakt på hela kroppen som gäller ser man att alla dessa coola sparkar och slag lyser med sin frånvaro. För den som undrar hur en sådan fight brukar gå till så brukar det bestå av ungefär 5-30 sekunders taihboxande (låga snärtiga sparkar mot knäna och snabba jabbar eller boxningskombinationer kombinerat med knäande. Om inte någon är knockad redan så fastnar motståndarna i varandras grepp och en brottningsmatch följer där den grövsta vinner genom att bända ner den andra i någon smärtsam position.
Inga coola grepp och tekniker (möjligen några grekiskromerska låsningar och en och annan judofällning). Boxning + knäskålsparkar följt av brottning alá fristil. Enkelt burdust men effektivt.
En liten anekdot:
En bekant till mig och hans exbrottarkompis bestämde sig för att börja med judo eftersom de hade börjat deka ner sig när de flyttat till en studentstad. De började träna och deras instruktör tjafsade ständigt om att judo var den överlägset bästa brottningsgrenen. till slut blev den före detta grekiskromerska brottaren irriterad och sade att det nog mest var en massa skitsnack. Det hela utrböt i en pinsam diskussion om vem som var bäst. Till slut tyckte brottaren att judoinstruktören kunde gå en match mot honom får att se vem som var bäst. Judokillen vägde lite mer men brottningskillen trodde ändå att han skulle vinna.
Denna lät pinsamma match slutade innan den hann börja. De gick fram emot varandra. Brottaren tog tag i judokillens kläder och slängde honom bakåt en sådär 2-3 meter. Varpå judoinstruktören slog huvudet i en bänk som stod lite korkat uppställt. Judoinstruktören fick fara till lasaretten och sy några stygn.
Jag vill inte med denna patetiska historia påstå att grekiskromersk brottning är en tekniskt överlägsen gren, det var bara så att brottaren hade lyft skrot och tränat styrketräning sen han var 8 år och judokillen hade mest tränat tekniker och hade därför inte en möjlighet i världen att försöka låsa den starke brottaren.
Fysik slår alltid teknik.
Vill man spela en realistisk kampanj så gör man bäst i att skita i kampsporter. Vill man spela en mytisk kampanj så kan man ju ha kampsporter. Problemet som då följer är reglerna. Jag försökte för många år sedan men insåg snabbt att det blev bängligt med en massa olika sparkar. Det vi gjorde var att man fick lägga till sin sin smidighetsgrupp som tärning i skadebonusen och sen låta tekniken vara likställd färdigheten slagsmål. (det var gamla drakar och demoner expert). Vad det gällde vapen insåg vi att det inte fungerade eftersom alla har en vapenteknik. Spelarna fick kalla sin teknik något coolt och så sa SL va de gjorde för speciellt fast de enligt reglerna var helt vanlig stridsteknik. Det gav dock en hel del färg till striderna som blev mer personliga.
PS Det finns inte en kampsportnisse i världen som gör hårdare hoppsparkar än vanliga knytnävsslag. Detta eftersom man skall ha fötterna i backen få att få ultimat kraft.
Ser man på de mer råa kampsporterna där det i stort sett fullkontakt på hela kroppen som gäller ser man att alla dessa coola sparkar och slag lyser med sin frånvaro. För den som undrar hur en sådan fight brukar gå till så brukar det bestå av ungefär 5-30 sekunders taihboxande (låga snärtiga sparkar mot knäna och snabba jabbar eller boxningskombinationer kombinerat med knäande. Om inte någon är knockad redan så fastnar motståndarna i varandras grepp och en brottningsmatch följer där den grövsta vinner genom att bända ner den andra i någon smärtsam position.
Inga coola grepp och tekniker (möjligen några grekiskromerska låsningar och en och annan judofällning). Boxning + knäskålsparkar följt av brottning alá fristil. Enkelt burdust men effektivt.
En liten anekdot:
En bekant till mig och hans exbrottarkompis bestämde sig för att börja med judo eftersom de hade börjat deka ner sig när de flyttat till en studentstad. De började träna och deras instruktör tjafsade ständigt om att judo var den överlägset bästa brottningsgrenen. till slut blev den före detta grekiskromerska brottaren irriterad och sade att det nog mest var en massa skitsnack. Det hela utrböt i en pinsam diskussion om vem som var bäst. Till slut tyckte brottaren att judoinstruktören kunde gå en match mot honom får att se vem som var bäst. Judokillen vägde lite mer men brottningskillen trodde ändå att han skulle vinna.
Denna lät pinsamma match slutade innan den hann börja. De gick fram emot varandra. Brottaren tog tag i judokillens kläder och slängde honom bakåt en sådär 2-3 meter. Varpå judoinstruktören slog huvudet i en bänk som stod lite korkat uppställt. Judoinstruktören fick fara till lasaretten och sy några stygn.
Jag vill inte med denna patetiska historia påstå att grekiskromersk brottning är en tekniskt överlägsen gren, det var bara så att brottaren hade lyft skrot och tränat styrketräning sen han var 8 år och judokillen hade mest tränat tekniker och hade därför inte en möjlighet i världen att försöka låsa den starke brottaren.
Fysik slår alltid teknik.
Vill man spela en realistisk kampanj så gör man bäst i att skita i kampsporter. Vill man spela en mytisk kampanj så kan man ju ha kampsporter. Problemet som då följer är reglerna. Jag försökte för många år sedan men insåg snabbt att det blev bängligt med en massa olika sparkar. Det vi gjorde var att man fick lägga till sin sin smidighetsgrupp som tärning i skadebonusen och sen låta tekniken vara likställd färdigheten slagsmål. (det var gamla drakar och demoner expert). Vad det gällde vapen insåg vi att det inte fungerade eftersom alla har en vapenteknik. Spelarna fick kalla sin teknik något coolt och så sa SL va de gjorde för speciellt fast de enligt reglerna var helt vanlig stridsteknik. Det gav dock en hel del färg till striderna som blev mer personliga.
PS Det finns inte en kampsportnisse i världen som gör hårdare hoppsparkar än vanliga knytnävsslag. Detta eftersom man skall ha fötterna i backen få att få ultimat kraft.