Vänd på det
I min klubb (thaiboxning) är det ett 50-tal pers från olika kön och bakgrunder.
Två personer, mig själv inräknad, är dessutom rollspelande nördar. Utöver det finns där två datorspelande nördar.
Så är igentligen fyra av ca 50 en ovanligt stor andel av en grupp människor, när deras gemensamma intresse endast är något som stämplats av andra som nördigt?
Dessutom är vi två rollsperare en del av dem i tävlingsgruppen, och det är, i mina ögon då förbi "jag kan i alla fall sparka högre än mina populära handbollsspelande kamrater" -teorin.
Kampsporten är helt enkelt ett intresse som alla andra, i mitt fall starkare än rollspelshobbyn.
En annan sak som jag kom att tänka på för ett par månader sen var att sen mellanstadiet har jag haft en mardröm där jag har varit tvungen att ta till våld för att klara mig men hur hårt jag än slagit den andre har mina slag alltid varit för klena och sen har jag åkt på däng, minst sagt.
Då jag (underligt nog) inte reflekterat över sambandet mellan kampsporten och drömmen måste det vara något undermedvetet. Och ALLA rollspelare jag känner anser sig vara smartare eller bättre socialt begåvade än alla andra eller dyligt, så kanske rollspelare ofta blir förtjusta i tanken att vara bättre än genomsnittsmänniskan på något sätt pga sina coola rollspelskaraktärer, en undermedveten bättre fantasibild av sig själv som de odlat i otaliga kampanjer.
Ber om ursäkt för ett något svamligt inlägg, jag är inte nykter för fem öre, det inkluderar också stavfel och sånt.