Kan det vara en kulturgärning att vara kommersiell?

[Gabrielle de Bourg]

Detta är född ur tråden Engelskspråkiga rollspel i Sverige där det uppstod en diskussion om att vara kommersiell kontra att göra något för att det är en kulturgärning.

I det så nämndes bland annat reklamkampanjen Ligan körde i t-banan, vilket är en tydligt ”kommersiell” handling. Men då fick jag en intressant och filosofisk tanke: Kan det vara en kulturgärning att vara så kommersiell?

Rollspel är ju fortfarande en rätt nischad hobby och återkommande pratas det om behovet av att få in nya och att det finns en vilja att hålla svenska rollspel och svensk rollspelskultur vid liv.

Att göra något ”stort och kommersiellt” har en potential att nå nya målgrupper, vilket kan ha en positiv effekt på hobbyn i stort. Jag minns t ex att jag just tyckte att reklamaffischerna i t-banan eller Handbok för superhjältar-rollspelet på Akademikbokhandeln som en viktig vinst för hobbyn.

Är jag för idealistisk? Är det för att hobbyn fortfarande är en underdog? Och vad för kommersiell handling skulle ha en motsatt effekt?

 

[Vitulv]

Ja, det tycker jag att det är. Men utan att ge mig in i någon särskilt invecklad eller genomtänkt förklaring till varför så nöjer jag mig med att DoD-reklamen i tunnelbanan gjorde mig glad, till skillnad från i princip all annan reklam. Så om någon sätter upp rollspelsreklam så tar det plats från annan reklam, och det i sig är en kulturgärning.

 

[erikt]

Det ena utesluter inte det andra.
Att vara kommersiell är i sig inte någon kulturgärning, men det går ju att vara kommersiell samtidigt som man gör en kulturgärning.
Inget fel med att försöka tjäna lite pengar samtidigt som man gör något mest för att gynna kulturen.

Som någon sade tidigare, är man bara ute efter att bli rik så skall man inte syssla med rollspel. Det finns många enklare och snabbare sätt att bli rik.

Det som kan bli ett problem om man är "för kommersiell" är om produkterna säljs så pass dyrt att bara de som har gott om pengar har råd att köpa dem, eftersom potentiella nya till hobbyn då inte har råd att köpa spelen. Risken för just det scenariot är väl rätt liten när det gäller just rollspel - det finns så många gratis, eller nästan gratis, alternativ.

 

[rollspelspiraten]

Det skulle det väl kunna vara? Det ena behöver ju inte utesluta det andra, eller? Säg att Bonniers ena chef har en förkärlek för just rollspel. Att då kicka igång en kampanj på ett eller annat sätt som man vet kommer generera pengar till Bonnier samt var till nytta för just rollspelshobbyn måste man väl ändå kunna se som en kulturgärning? Man sprider medvetenhet om hobbyn samt gör reklam för sin produkt och förhoppningsvis tjänar massa pengar. Kan det vara en kulturgärning att vara så kommersiell? Kort och gott, ja...i min bok.

 

[Gabrielle de Bourg]

Det som kan bli ett problem om man är "för kommersiell" är om produkterna säljs så pass dyrt att bara de som har gott om pengar har råd att köpa dem, eftersom potentiella nya till hobbyn då inte har råd att köpa spelen.

Ironiskt nog skulle risken snarare vara den motsatta, där för kommersiellt vore om någon hade råd att göra spel som var så mycket billigare än konkurrenterna att andra förlag inte kan gå runt.

 

[Oldtimer]

Det som kan bli ett problem om man är "för kommersiell" är om produkterna säljs så pass dyrt att bara de som har gott om pengar har råd att köpa dem, eftersom potentiella nya till hobbyn då inte har råd att köpa spelen.

Men varför skulle de säljas så dyrt? Antingen har tillverkaren ett ohemult påslag och tjänar grova pengar och då är marknaden vidöppen för andra att ta marknadsandelar genom lägre priser för likvärdiga produkter. Eller så är produkten så påkostad och lyxig att produktionskostnaden kräver ett högt pris och då finns det gott om plats för andra att skapa enklare rollspel med lägre produktionskostnad.

Lite förenklat förstås, men jag förstår verkligen inte det här argumentet. Om det nu inte handlar om naturliga monopol (hej, elnätsbolagen!).

 

[JohanL]

Som någon sade tidigare, är man bara ute efter att bli rik så skall man inte syssla med rollspel.

"Det bästa sättet att skapa sig en liten förmögenhet med rollspel är att börja med en stor förmögenhet."

 

[Professor T]

Säg att Bonniers ena chef har en förkärlek för just rollspel.

Nu vet jag ju faktiskt en chef på Bonnier som är rollspelare samt spelledare. Men de har ju ett gäng chefer

 

[entomophobiac]

Jag vet inte egentligen om jag bryr mig så mycket om rollspelshobbyn som helhet. Snarare tycker jag det är roligt att spela rollspel och engagera mig i hobbyn. Men det är egentligen helt oavhängt dess eventuella kommersialism. Jag tycker nog generellt det är roligare att upptäcka något obskyrt spel som är out of print sen länge men gör en extremt specifik grej som jag råkar vara intresserad av i nuet, än av någon fräsig namnkunnig Kickstarter eller tunnelbaneaffisch.

Jubensha, diverse mer eller mindre krystade teambuildingövningar som arbetsgivare tvingar sina arbetare på, och Critical Role, och så vidare, visar ju att hobbyn rollspel aldrig kommer dö.

Om spel sedan heter Drakar och demoner eller The Haunted Mansion spelar inte någon roll för mig egentligen alls.

Så mitt svar är nog faktiskt nej. Trots att nej är ett fult ord.

 

[rollspelspiraten]

Nu vet jag ju faktiskt en chef på Bonnier som är rollspelare samt spelledare. Men de har ju ett gäng chefer

Se där! Det var den enda uppbackning jag behövde för mitt exempel. Solidt till 100%!

 

[God45]

Näh.

 

[Anthrox]

Kultur och kommers går inte så hand i hand som en del (verkar främst vara marknadsvurmare jag stött på som tänker så) vill ge sken av. Folk gör kulturella grejer för att det får dem att må bra. Ibland leder det till uppmärksamhet och uppmärksamhet går att sälja (jag tycker alltså inte att det är kulturen som säljs, utan ett vagt begrepp om exponering). Tomas på Fria Ligan hänger ju här på forumet och verkar vara en genuint passionerad människa som vill göra gott (och gör gott) för rollspel i allmänhet (och rollspelssverige i synnerhet).
Att då beklaga sig över att ligan har "råd" med att slänga upp reklamaffischer i tunnelbanan känns onödigt gatekeepande. Vi är alla till viss mån ambassadörer för vår hobby och allt som görs som lyfter hobbyn är ju positivt i det stora hela. Både för mig, för dig, för förlagen, för biblioteken, för ungdomarna, för samhället. Att någon tjänar pengar på något diskrediterar ingenting, för det är så samhället är utformat att fungera. Och att någon har möjlighet att göra en cool grej (ärligt talat, är det någon som tänker att FL gjorde reklamen i tunnelbanan för marknadsföringen mer än för att det var en ascool grej att göra som rollspelsförlag?) som samtidigt lyfter hobbyn i allmänhetens ögon är ju något som borde hyllas, inte ses ner på. Att syssla med kultur (eller ja, att syssla med vad som helst egentligen som en är passionerad av) och samtidigt kunna ha det som en inkomst är en ynnest, och det motverkar på inget sätt att en fortfarande kan göra bra saker för sin gemenskap.

 

[JohanL]

Falsk dikotomi, skulle jag säga - den mesta kultur som skapats genom världshistorien har också varit kommersiell. Fria Ligan som nämnts är noga med att se till att göra produkter som har potential att sälja, men det behöver inte göra dem sämre på minsta vis. Om något tvärtom - att de är säljbara är väl ett gott tecken, inte ett dåligt?

Föreställningar om den svältande konstnären som lider för sin konst är mycket en romantisk 1800-talskonstruktion. De flesta kulturskapare som vi håller som stora drog också in duktigt med pengar på det - de allra, allra flesta är inte van Gogh.

Man ska inte blanda ihop vad som inte kan sättas ett värde på med vad som bara är osäljbart. Det finns inte en negativ grej med tunnelbanereklam för DoD - det gör det bara möjligt för spelet att nå intresserade personer som annars inte hade vetat att det funnits. Uteslutande positivt.

 

[Zeedox]

I mitt naiva sinne tänker jag att för att göra kommersiell succé vill man ofta ha nöjda kunder, vilket då i rollspelssammanhang kommer leda till många som njuter av rollspelet och kanske drivs att skapa egna verk av kultur. Så ja, det går ihop bra i mitt huvud.

 

[Franz]

Jag är väldigt trött efter en kämpig vecka, så det kan vara så att jag missuppfattar din frågeställning. I så fall ber jag om ursäkt. Men om jag förstår dig rätt så är frågan om företeelsen att slå upp reklamaffischer för den kreativa produkt man gjort en kulturgärning? Alltså att den kommersiella handlingen är det, vi pratar inte om själva produkten?

Det tycker jag absolut att det kan vara. Om produkten man gör reklam för skapar bra kultur så tycker jag att det är en kulturgärning att göra fler folk medvetna om produkten

 

[Gabrielle de Bourg]

Men om jag förstår dig rätt så är frågan om företeelsen att slå upp reklamaffischer för den kreativa produkt man gjort en kulturgärning?

Nej, grundfrågeställningen är helt enkelt om det är möjligt att göra något som anses som kulturellt/en kulturgärning när man gör något som är ytterst kommersiellt.

Jag tog reklamaffischerna som exempel, eftersom det är något så tydligt kommersiell sak (reklam med syfte att sälja för en stor rollspelsprodukt), då jag vet att jag själv tänkte "det här är positivt för hobbyn, det ger en tydlig synlighet!"

Tar också därför gärna mer exempel, eller för tusan, släng in frågeställningar i tråden!

 

[Quadrante]

kulturellt/en kulturgärning

… känns som man nog också behöver uttrycka vad man tillåter vara inom ramen för det kulturella.

 

[Oscar Silferstjerna]

Nej, grundfrågeställningen är helt enkelt om det är möjligt att göra något som anses som kulturellt/en kulturgärning när man gör något som är ytterst kommersiellt.

Jag tog reklamaffischerna som exempel, eftersom det är något så tydligt kommersiell sak (reklam med syfte att sälja för en stor rollspelsprodukt), då jag vet att jag själv tänkte "det här är positivt för hobbyn, det ger en tydlig synlighet!"

Den här trådstarten fick mig att tänka till, men kanske inte alls på det sätt som avsetts. Eller?!

Till att börja med: jag använder mig aldrig av ordet kulturgärning. För mig betyder det att man berömmer någon för att denna ägnar sig åt eller stödjer kultur som underförstått är något upphöjt. Jag ser över huvud taget inte kultur som något upphöjt, finare, något som man är duktig för att man ägnar sig åt. Tittar man på vad ordet kultur betyder rent lexikalt så är det ju inte heller detsamma som finkultur - även om jag tror att det är just så många uppfattar betydelsen av ordet kultur. Bajamajor är alltså, bokstavligt talat, lika mycket kultur som kulturtanter på Dramaten. Det som skiljer dessa företeelser åt är den status de tilldelas. Och så lukten då förstås.

Det här betyder inte att jag inte respekterar kultur- och konstformer som teater, litteratur, musik och bildkonst. Jag har stor respekt för människor som ofta i ekonomisk motvind ägnar sig åt olika konstnärliga uttryck, men jag ser det inte som något upphöjt, finare. Man kan nog säga att jag har ett punkigt kulturideal. Jag vill nå bortom det institutionaliserade, tillrättalagda, duktiga, upphöjda och präktiga. Kultur är inget jag ägnar mig åt för att få guldstjärna. Snarare handlar det om att jag vill undersöka något okänt eller till synes välkänt som visar sig vara något helt annat. Det gäller både när jag själv gör saker och när jag tar del av sådant andra har gjort. Jag vill upptäcka något.

Då tar vi nästa del av frågan: att tjäna pengar. Jag tycker, som jag har konstaterat i andra trådar, inte alls att det är fult. Men vill man ha pengar så talar man om det. Vad jag inte gillar är när man försöker presentera en kommersiell verksamhet som något annat - exempelvis välgörenhet, kulturgärning, miljöskydd, jämställdhetsarbete, fredsaktivism etc. Vill man med trovärdighet ägna sig åt sådant är det nog bättre om man gör det ideellt. Det är just gråzonen - att vilja framstå som god och duktig och samtidigt ta betalt för det - som jag ogillar. Jag uppfattar det som ett djupt sorgligt uttryck för en nyliberal tidsanda där allt kan marknadsföras och göras till produkter. Även idealism.

Men bra att jag fick ta mig an den här frågeställningen! Det som provocerar väcker ofta tankar. Jag fick sätta ord på saker jag har tyckt länge. Att det för mig irriterande ordet kulturgärning kunde vara en nyckel hade jag aldrig kommit på själv.

 

[Franz]

Nej, grundfrågeställningen är helt enkelt om det är möjligt att göra något som anses som kulturellt/en kulturgärning när man gör något som är ytterst kommersiellt.

Jag tog reklamaffischerna som exempel, eftersom det är något så tydligt kommersiell sak (reklam med syfte att sälja för en stor rollspelsprodukt), då jag vet att jag själv tänkte "det här är positivt för hobbyn, det ger en tydlig synlighet!"

Tar också därför gärna mer exempel, eller för tusan, släng in frågeställningar i tråden!

Ah då är jag med! Även här säger jag ja, och av samma anledning. Om kommersen skapar bra kultur så tycker jag att det är en kulturgärning.

Jag tänker även att kommersen för fram en produkt som inte är bra kultur men att dennes populäritet kan skapa svallvågor som banar väg för att annan bra kultur skapas. Vi kan ju ta Marvel som exempel. Marvel ses ju av många inte som bra kultur. Jag håller egentligen inte med om detta, men vi kan säga att det är så för resonemangets skull. Även om Marvelfilmerna skulle vara dålig kultur så är det tack vare dem vi har filmer som Logan, Lego Batman, Into the Spider-Verse och Joker som jag tycker är bra kultur.

Ett annat intressant exempel är Roy Anderssons reklamfilmer. De är otroligt kommersiella, skapade enbart i syfte att sälja en produkt. Men de är samtidigt så himla bra att jag ser dem som små konstverk! Och det är ju tack vare dem han kunde göra sina (mestadels) fantastiska långfilmer. Så jag ser den definitivt som en kulturgärning.