Jag gillar det för att det smakar plommonspäckad fläskkarré med brunsås, ärtor-majs-paprika, klyftpotatis och äppelmos. Vad det är säger jag inte, för det fick man juh inte...
Jag gillar det för att det tröstar mig när jag är förbannad, inte tar illa upp om jag kallar det något jag inte vill skriva i ett inlägg, och för att det är fånigt och gulligt.
Jag gillar det för att det är en skön blandning, och för att det ger mig alla känslor på en gång.
Jag tycker om henne för att hon vrålar "Sooo you are the Christ, you're the..." på bottenvåningen, lagandes spaghetti med tonfisksås, med ren ultrasopranröst.
Jag tycker om det för dess dråplighet.
Jag tycker om det för dess värme, och för dess goda filosofiska tillfällen och för dess avkopplande slackerfunderingsmöjligheter.
Jag tycker om det för att det är intressant, lockande, och för att det uttrycker mina tankar eller avsaknad på tankar på ett så otroligt klockrent sätt, även om det må vara falskt.
Jag tycker om det för att det är en cool idé, en unik möjlighet och en inspirerande kraft.
-Hjalle, talar om det, det, det, hon, det, det, det respektive det.