Nekromanti kan en oäkta son till en kung bli tronarvinge?

[Eagle]

Hej!

Vi har en kung, vars enda son är en oäkting och en riktig elak rovriddare. Ingen av hertigarna tycker om honom. Om kungen och drottningen dör, vem tar över tronen då? Kan den oäkta sonen trots att han är oäkta ärva tronen, isåfall hur? Måste kungen förklara honom "äkta" innan sonen får ärva tronen?

 

[Storuggla]

Det beror på vilken arvsrätt de kör med. För enkelhetens skull bifogar jag en länk som försöker reda ut de vanligaste: Här!


Storuggla, thus ends the world with a kazoo

 

[Eagle]

Det gäller Consaber i Mundana. Jag blir inte klokare av din länk tyvärr. Den svarar inte på frågan huruvida en oäkting får ärva tronen eller ej... eller?

 

[Vicotnik]

Jag skulle tro att den oäkta arvingen inte skulle få ärva tronen och om han skulle få det så skulle han nog ganska snart störtas utav andra adelsmän.

 

[Pom]

Det gäller Consaber i Mundana. Jag blir inte klokare av din länk tyvärr.

Det är nog bäst att du frågar på Eonforumet om det gäller just Eonförhållanden. Det har funnits lite för många monarkier genom historien för att hitta undantagslösa svar.

Annars är väl en tumregel att oäktingar inte är tillräckligt legitima för att kunna ärva tronen rakt av, men att de är så pass legitima att de kan använda sin härstamning som ett argument när det blir intriger eller krig om tronföljden.

 

[Svarte Faraonen]

"Jag skulle tro att den oäkta arvingen inte skulle få ärva tronen och om han skulle få det så skulle han nog ganska snart störtas utav andra adelsmän."

Förutsatt att han inte är bra för dem, då. Det är fortfarande politik det rör sig om, liksom. Vi kan också anta att hans arvsrätt på ett till synes magiskt vis kommer att växa ju fler beväpnade män han kan få tag på.

För en djupare titt på ett feodalt samhälle där den här typen av intriger är en viktig del av handlingen, läs A Song of Ice and Fire av George R R Martin. Bra böcker är det också.

 

[Cybot]

För en djupare titt på ett feodalt samhälle där den här typen av intriger är en viktig del av handlingen, läs A Song of Ice and Fire av George R R Martin. Bra böcker är det också.

Sen så kan man ju ta en titt på England vid tiden runt William Erövraren.

William själv var till exempel en oäkting till Robert den Magnifike, Hertig av Normandiet. Han hade fördelen av att han blev utnämnd till arving av Robert själv.
Robert for dock iväg på korståg och dog, vilket gjorde William till Hertig av Normandiet vid bara 7 års ålder.

Williams krav på den engelska tronen var typ ännu svagare. Det enda han hade var ett påstått löfte från Kung Edward (vilket visserligen var tillräckligt i Normandiet där en härskare utnämnde sin arvinge efter sin död, vilket inte nödvändigtvis behövde vara någon av hans söner).

Hans enda fördel i det här fallet var att hans motståndare (Harold) inte hade mycket bättre att komma med, hans koppling till tronen var att systern var gift med Kung Edward.

 

[Dewil]

Förutsatt att han inte är bra för dem, då. Det är fortfarande politik det rör sig om, liksom. Vi kan också anta att hans arvsrätt på ett till synes magiskt vis kommer att växa ju fler beväpnade män han kan få tag på.

Precis. Maktutövning i en tid då demokrati av vårt snitt inte var känd är en fråga om tjänster och gentjänster.

- Jag ger dig stöd i dina anspråk på tronen, och jag får i gengäld... ett rikt län? Din syster till maka? Greve Storkodd sänd till Långtbortistan?

- Du väljer att inte söka vårt stöd i dina anspråk på tronen. Tja, det är väl ditt problem. Sov gott, så länge du kan.

Gudomlig ensamrätt till tronen kan förvisso åberopas men eftersom gudarna sällan lägger sig i människornas göranden direkt så går det ofta att hitta någon annan med minst lika gudomlig ensamrätt till tronen.

Dewil

 

[Härolden]

Utan hertigarnas stöd kan nog killen se sej i månen efter tronen. Enda chansen är om han lyckas trumma upp tillräckligt mycket stöd på egen hand, eller gå i allians med nån annan kung. Och i så fall kommer han nog ha begränsad möjlighet att agera själv...

Riktigt kul blir det om det är drottningen som sitter på arvsrätten (dvs kungen är ingift till tronen). Då har hon nog en hyfsad chans att regera i egen kraft, speciellt med hertigarnas stöd - änkor hade en klart starkare ställning än kvinnor i allmänhet. Och skulle hon få en son eller adoptera en kan det också gå vägen. Se bara på Kalmarunionen och Margareta på 1400-talet; hon kallade sej visserligen aldrig drottning, men agerade som detta i alla fall.

 

[zuntona]

Min åsikt. Med vis historisk betänkning men det finns olika fall.

Betänk bastardens roll. Han är jag ju inte accepterad av kungen. Det är skymf att han finns eller är det en man som varit nära kungen. Är det det senare alternativ måste nog hertigarna erkänna honom som kung annars blir det ett stort nej. Det finns mer lämpad som allt till nära till avlägsna släktingar till Kungen och möjligtvis drottningen.

 

[Troberg]

Han kan väl låtsas? [NT]

SaNslöst långsökt skämT.