Nekromanti Kan man diskutera Vampire här?

[Ackerfors]

Min fråga är: Kan man diskutera Vampire här? Eller nä, tänkte bara skrämmas lite med tanke på att det här är den tusende tråden på Skräckforumet.

Många trådar har passerat, bland andra Vampire vs Cthulu-tråden och skräck-utmaningen och många fler får vi hoppas på att det blir.

Men rubriken på det här inlägget var inte helt obefogad, med tanke på vad jag tänkte åstakomma här.

Nå? Vad är det för något jag tänkt fråga om eller sätta griller i huvudet på er om?

Jo, som Rising sa för ett tag sedan så Cthulhu världens sämsta skitspel, det håller väl alla med om? Och Vampire är inte skräck? Inte heller Mage och de andra White Wolf-spelen är det, om man inte räknar sprida skräck som skräckspel, vilket jag inte gör. Kult är förvisso ett skräckspel, men ett spel med bara fyra bokstäver och ingen undertitel går ju inte att spela. Men, å andra sidan har vi ju skräckspel som Eon och Neotech ("Jag gör vad som helst om jag slipper artärblödning"), Dungeons and Dragons och Star Wars d20 ("Men den där har ju 18 i CR") och så vidare.

Jag vet, jag svammlar, men nu vill jag att ni ska förklara för mig, (*spelad dum min*) vad som gör att just CoC och Vampire är så bra skräckspel, medans Eon och DnD inte alls spelas som skräckspel även om det antagligen skulle fungera lika bra? Eller spelar ni de spelen som skräckspel?

Nu vet jag att ni (iaf några av er) kommer svara att "de är inriktade på andra saker" (jag hade svarat det) men vi hjälps åt att bygga diskussioner och vi kan ju inte låta den tusende tråden bli en skittråd bara sådär.

*drar över ett spökskynke och springer ett varv runt huset*

 

[Gurgeh]

Orkar inte hitta på en kontroversiell rubrik

Jag vet, jag svammlar, men nu vill jag att ni ska förklara för mig, (*spelad dum min*) vad som gör att just CoC och Vampire är så bra skräckspel, medans Eon och DnD inte alls spelas som skräckspel även om det antagligen skulle fungera lika bra? Eller spelar ni de spelen som skräckspel?

Jag kan inte förklara varför Vampire är ett bra skräckspel; jag tycker att det är ett actionspel!

Men skräckspelen är unika bland rollspelen eftersom de inte bara presenterar en miljö och en uppsättning regler, utan dessutom dikterar vilken stämning man bör ha när man spelar. Ett genomsnittligt fantasyspel eller sf-spel ger utrymme för -- och uppmuntrar dessutom ofta till -- flera olika typer av scenarion och kampanjer, medan skräckspelen säger att här ska det vara otäckt och inget annat. Sedan kan man diskutera huruvida det är bra eller dåligt. Det är ju helt klart att spelledarna klarar av att spela skräcklösa äventyr med regler som är gjorda för skräck. Vampire lämpar sig ofta bättre för andra typer av kampanjer än sådana som är baserade på skräck. Och det var någon som tydligen spelade Jeeves & Wooster-inspirerade scenarion i Call of Cthulhu.

Jag har ingen aning om vad jag snackar om eller om de betyder något, så svaret är helt i originalinläggets anda!

(Firar med att byta till en bild där jag ska föreställa ett spöke.)

/tobias

 

[Ackerfors]

Vampire är lökigt!

"Jag kan inte förklara varför Vampire är ett bra skräckspel; jag tycker att det är ett actionspel!"

Det tycker jag med. En förvrängd form av DnD, men det kan jag ju inte berätta eftersom lite av poängen (fanns det en sån?) i mitt inlägg försvinner då.

"Jag har ingen aning om vad jag snackar om eller om de betyder något, så svaret är helt i originalinläggets anda! "

Jo, jag vet, men jag kunde inte se det tusende inlägget försvinna till någon som verkligen menade "Kan man diskutera Vampire här? [nt]". Då var jag ju tvungen att hitta på något...

 

[Nightowl]

Lök är gott! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Rising]

En fläck av bläck i ett veck med speck & träck...

Fan att du knep nr. 1000... För ett tag sedan såg jag att det snart var dags för en tusende tråd, men jag glömde bort det på vägen... Nå, du gjorde det ju bra: Fin och öppen tråd.

"nu vill jag att ni ska förklara för mig, (*spelad dum min*) vad som gör att just CoC och Vampire är så bra skräckspel, medans Eon och DnD inte alls spelas som skräckspel även om det antagligen skulle fungera lika bra?"

Folk kan säga vad de vill om "skräckstämning" och "anpassat för psykologi" och så'n skit, i själva verket är svaret nämligen något mycket enklare och konkretare: Det handlar om hur man löser problem.

I DnD premieras man till att konfrontera och bekämpa problemen: Det finns alltid något monster som är tillräckligt litet för att du skall kunna döda det och få XP. Du belönas för att vara modig och slåss med monsterna, och monsterna i sig har sällan något annat för sig än att försöka hindra din framfart med våld. Är man en hjälte så får man det roligare att umgås med vanliga människor i världen, av skatterna man hittat så kan man betala kurtisaner osv. Allt blir roligare och bättre om man går med på att konfrontera ondskan och slå dem på deras eget spel.

I CoC fungerar det inte riktigt så. Monsternas beteende är iofs lika fantasilöst som i DnD, men skillnaden är att det inte längre är någon mening med att konfrontera dem, och inte belönas man tillräckligt för att göra det heller. Man blir inte en hjälte som åtnjuter respekt bland vanliga människor, utan man blir bara mer isolerad och vansinnig. Därför blir det andra lösningar man använder sig av, och dessa lösningar har mer med berättande att göra än med taktik & tärningsskyfflande, och därför är det lämpligt för skräck.

Vampire å sin sida har egentligen inga fantasilösa monster, utan de är mestadels individer med helt individuella mål, och ofta är de därför mycket mer komplicerade att handskas med än några fantasilösa våldsmonster. Precis som i CoC så blir man lätt isolerad om man försöker konfrontera problemen med huvudet före, så man premieras till att använda andra lösningar. Dessa andra lösningar har helst med olika former av intriger att göra, och eftersom intriger ligger närmare berättande än taktik & tärningsskyfflande, så är det lämpligt för skräck.

I Kult är våld en rätt bra lösning mot många hotbilder, men återigen så tjänar man inte direkt något på den lösningen (förutom att man överlever) och man blir med tiden ännu mer isolerad än vad man var från början. Dock, de riktiga antagonisterna klarar man sig lättast ifrån genom att ha huvudet på skaft, och eftersom alla kultrollpersoner har mörka hemligheter och nackdelar så blir vanligt snack mellan äventyrarna lite mer skrämmande och annorlunda. Man närmar sig berättandet och rör sig ifrån taktik & tärningsskyfflande.

Ungefär samma sak kan man se i Little Fears: Där man spelar barn. Bara det att man blivit en mindre framgångsfull problemlösare flyttar spelet alltså närmre berättandet, och bort från taktik & tärningsskyfflandet.

Där har vi grejen.

/Riz

 

[entomophobiac]

Re: En fläck av bläck i ett veck med speck & träck

I CoC fungerar det inte riktigt så. Monsternas beteende är iofs lika fantasilöst som i DnD, men skillnaden är att det inte längre är någon mening med att konfrontera dem, och inte belönas man tillräckligt för att göra det heller.

Givetvis tål detta att diskuteras. Med tillräckligt mycket kött på benen - och tillräckligt många sidor Lovecraft i minnet - så finns det aningen mer tanke bakom CoC monstren än DnD monstren vill jag ju mena.

Många DnD monster härstammar givetvis från äventyr och dylika publikationer, men de har oftast kommit till för att slås ihjäl. Monster i CoC har andra motivationer, oftast sådana som är aningen befängda och inte inkluderar mänskligheten.

Jag tycker nog att CoCs monster fyller sina syften som skräckmonster utan att för den delen förvandlas till statiska hinder som ger Xp. Men så är ju också CoC ett av mina favoritspel - alla kategorier - så... tja, jag kanske helt enkelt är lite för partisk

Men att likställa monstren tycker jag låter dåligt genomtänkt.