Kan vi inte bara stå på en rad?

[God45]

Så den värsta delen av strid i rollspel är att folk flyttar på sig. Det är alltid tråkigt att slösa en runda på att flytta på sig, det gör theater of the mind svårare och det är inte så kul.

Men i gamla JRPGer står folk på varsin rad bara. Inget rörelse moment alls! Och det är kul. Final Fantasy 1 är typ så nära en D&D rip off som man kan komma och har den typen av strider.

Så varför inte göra så? Eller har något spel redan gjort det?

 

[Magnus Seter]

Du tänker som i sådan där spel på mobilen där man spelar ett gäng och varje gång det är någons tur så hoppar de fram, gör sin grej och hoppar sen tillbaks?

Har aldrig tänkt tanken att formalisera det. Intressant tanke.

 

[Selly]

Så varför inte göra så? Eller har något spel redan gjort det?

Det är tydligen så det fungerar i Fabula Ultima, men då är det ju också uttryckligen tänkt att emulera den sortens spel. »TTJRPG« liksom.

 

[entomophobiac]

Gillar hur The One Ring hanterar sina stances:


I grund och botten: du har lättare att träffa någon ju längre fram du står, men de får också lättare att träffa dig. Ni måste dock ha någon i en främre stance för att "täcka upp" för de som befinner sig i en bakre stance.


Gillar också hur Ryuutama gör en liknande abstraktion:


Typ: du kan bara vifta svärd om du står i Front Area, och du får bara kasta spells och skjuta pil i Back Area. Spelet föreslår restriktioner som att du bara kan vara en person i Front Area om det är trångt.

Här finns även Objects, som kan vara lite vad som helst i miljön. Du kan "spendera" ett Object för att få plus på din tärning. Kanske tunnan du ställer dig på för att få bättre sikt eller nåt.

 

[Rymdhamster]

Jag gillar att använda "zoner" på det sättet. Du kan anfalla vem som helst i samma zon som dig själv, oavsett om du har ett närstridsvapen eller ett avståndsvapen. Och har är du i en annan zon kan du bara anfalla och anfallas med avståndsvapen.

Inget övrig förflyttning nödvändig, utan beskriv fritt hur du springer på bardisken och kastar dig över nån, eller svingar dig i takkronan från ena sidan av rummet till en annan.

 

[Genesis]

Så spelade vi alltid Drakar och Demoner i min ungdom. Vem som helst får anfalla vem som helst när det är dennes tur. Det kanske inte funkade så egentligen i reglerna?

 

[EvilSpook]

Så spelade vi alltid Drakar och Demoner i min ungdom. Vem som helst får anfalla vem som helst när det är dennes tur. Det kanske inte funkade så egentligen i reglerna?

Näe. Man hade ju golvplaner, förflyttning och räckvidder i rutor för kastvapen även i tidiga DoD.
Så ett visst mått av taktisk rörelse var nog tänkt?
Men vi hade ju aldrig anpassade golvplaner (som liknade battlemaps), overheadpennor och plexi på den tiden, så ofta var slagfältet helt odefinierat eller också fanns en enkel skiss på ett kladdpapper.

//EvilSpook

 

[Rangertheman]

Det är tydligen så det fungerar i Fabula Ultima, men då är det ju också uttryckligen tänkt att emulera den sortens spel. »TTJRPG« liksom.

Jag tycker det är en av många bra saker med FU.

 

[Rangertheman]

Så den värsta delen av strid i rollspel är att folk flyttar på sig. Det är alltid tråkigt att slösa en runda på att flytta på sig, det gör theater of the mind svårare och det är inte så kul.

Men i gamla JRPGer står folk på varsin rad bara. Inget rörelse moment alls! Och det är kul. Final Fantasy 1 är typ så nära en D&D rip off som man kan komma och har den typen av strider.

Så varför inte göra så? Eller har något spel redan gjort det?

Håller helt med dig! Jag tycker inte striderna blir ett dugg roligare av avstånd, rörelse, siktlinje och liknande. Tvärtom!

Som @Selly skriver, står man i princip på rad och skiftas om att slå på varandra i FU, åtminstone i startäventyret. Det funkade utmärkt! Flygande fiender kunde bara nås med avståndsvapen, viss magi eller vissa specialattacker. Men det kändes ok. Jag tyckte att det blev mer fokus på att testa olika anfallsmetoder, när man slapp tjafs om vem som kunde slå på vem, vilket var mycket positivt.

 

[Vitulv]

Du tänker som i sådan där spel på mobilen där man spelar ett gäng och varje gång det är någons tur så hoppar de fram, gör sin grej och hoppar sen tillbaks?

Har aldrig tänkt tanken att formalisera det. Intressant tanke.

Fetmarkerade är det mest provocerande jag någonsin läst på det här forumet.

 

[God45]

Du tänker som i sådan där spel på mobilen där man spelar ett gäng och varje gång det är någons tur så hoppar de fram, gör sin grej och hoppar sen tillbaks?

Har aldrig tänkt tanken att formalisera det. Intressant tanke.

Ja, exakt!

 

[Zeedox]

Jag har nog i stil med Genesis alltid spelat så i nästan alla spel. Ibland med någon form av modifikation som ” du behöver klättra upp på taket först för att fajtas med de som är däruppe ”.

Men! Jag hatar detta! Drömmer om ett spel som faktiskt fångar fotarbetet och den ständiga rörelsen på ett smidigt eller intressant sätt.

 

[Sömniga Isaac]

Jag tycker det är en av många bra saker med FU.

Var faktiskt tvungen att kika lite snabbt på FU:s regler för konflikter och ja, snacka om att verkligen lägga tonvikt vid att tänka abstrakt och låta saker flyta på på ett sätt som blir snyggt i stunden, snarare än realistiskt och räkna millimeter. Uppskattar den raka tonen och ärligheten i hur spelet förhåller sig till realism kontra friheten att beskriva actionfyllda scener.

 

[Sömniga Isaac]

Som svar på frågan, det är lite så här jag alltid spelat känner jag. Mycket för att jag verkligen aldrig orkat engagera mig eller bry mig om regler för rörelse i de flesta rollspel då det mest känns som en börd än något som lägger till något meningsfullt till konflikten.

Sen gillar jag titeln "Kan vi inte bara stå på en rad?" för även om du beskrev vad du menade så blev min mentala bild hur de står på led. Så när den längst fram gjort sitt drag så skyndar sig denna bakåt i raden så den står sist för att lämna över stafettpinnen till personen bakom. På vägen bak så sker det ryggdunkar följt av pepp och beröm från det egna laget! Eller ja, i fallet en misslyckad handling, ord av tröst och lyckönskningar inför nästa gång det är personens tur att agera! Samma utbyte sker så klart i fiendens/motståndarens led.

 

[Lemur]

Håller med om att zoner funkar precis sådär, om alla är i samma zon - vilket oftast är fallet.

 

[Basenanji]

Va? Jag fattar ingenting? Är inte det roliga med taktik i strid hur man flyttar sig, vilken plats som är bra för vad och att fråga sig när jag borde göra något?

För mig blir liknelsen att ”stå på rad” verkligen ett uppfuckat ”theatre of mind”: så går det väl inte till när vi föreställer oss en ball och dramatisk fajt?

I och för sig har jag noll koll på japanska rpg och har aldrig spelat sådana mobilspel.

/Basse, stark fredag!

 

[God45]

Va? Jag fattar ingenting? Är inte det roliga med taktik i strid hur man flyttar sig, vilken plats som är bra för vad och att fråga sig när jag borde göra något?

För mig blir liknelsen att ”stå på rad” verkligen ett uppfuckat ”theatre of mind”: så går det väl inte till när vi föreställer oss en ball och dramatisk fajt?

I och för sig har jag noll koll på japanska rpg och har aldrig spelat sådana mobilspel.

/Basse, stark fredag!

De jrpg:erna tenderar att lägga taktiken i vad man väljer att göra och så istället.

Det är absolut mer taktiskt med rörelser… Men jag gillar det inte så mycket. Jag vill hellre bara välja vad min karaktär gör om vi nu hamnat i en strid.

 

[wilper]

De jrpg:erna tenderar att lägga taktiken i vad man väljer att göra och så istället.

Det är absolut mer taktiskt med rörelser… Men jag gillar det inte så mycket. Jag vill hellre bara välja vad min karaktär gör om vi nu hamnat i en strid.

Tunnels & Trolls har något åt det hållet. Inte riktigt, men åt det hållet i alla fall.

 

[God45]

Tunnels & Trolls har något åt det hållet. Inte riktigt, men åt det hållet i alla fall.

Oh! Inte läst det på länge och har bara spelat Monsters! Monsters! en gång. Så ska kolla in det.

 

[Basenanji]

Det är absolut mer taktiskt med rörelser… Men jag gillar det inte så mycket. Jag vill hellre bara välja vad min karaktär gör om vi nu hamnat i en strid.

Fattar. Men då kanske din fråga mer handlar om varför många rollspel har så stort fokus på en viss typ av taktik? Och att det vore roligare om vi tog inspiration från jrpg:er?

Ber om ursäkt för min petighet, men jag tycker att den där detaljen kring ”vilken typ av taktik är rolig i rollspels-strider, egentligen?” är värd att understryka.