Kan nån kan kanin!
Det finns en jättefin genväg: läs serien Usagi Yojimbo. Det finns en hel uppsjö samlingsalbum. Du borde kunna beställa de flesta av dem via Amazon, SF-bokhandeln eller i värsta fall eBay om det är de absolut äldsta albumen. Då får du inte bara ett bra grepp om det Japan som förekommer i Usagi Yojimbo, utan även om den sortens stårysar som förekommer.
---
Därefter kan man enkelt säga så här: Stan Sakai fångar andan av sextonhundratalets Japan. Detaljerna finns där, men de är faktiskt inte så viktiga. Det är andan som är det viktiga.
På så sätt så uppför sig Miyamoto Usagi tämligen modernt och o-japanskt - han umgås med bönder, kvinnor, ofrälse, prisjägare, gudomliga galningar, andra ronin och ninjor, likaväl som han också talar med länsherrar, militärer, samurajer, kejserliga tjänstemän, poliser och andra högdjur, och bedömer dem var och en för sig som individer. Han visar känslor. Han gör liksom allt det som man förväntar sig av en "modern" människa. Det är naturligtvis medvetet - Stan Sakai är djupt medveten om att man måste kunna identifiera sig med huvudpersonen för att kunna tycka om honom och sugas in i ståryn. Så Miyamoto Usagi kan tänkas ta sida med en ninja eller en kvinnlig ficktjuv, ofta utan att han ens måste. Han gör det för att han gillar dem.
Samtidigt så lyckas Stan Sakai fånga det tidstypiska: Usagi kan inte bli bonde, eftersom han är samuraj och bär två svärd. Han tar motvilligt men beslutsamt upp kampen mot en samuraj som medvetet tjänar en ond herre ("Vad är bushidos första princip? Lojalitet. Trots allt, 'samuraj' betyder 'en som tjänar'."). Det finns en jättesöt episod på några sidor om hur en ung Usagi kastas i en bäck som en lektion i uppträdande, och en blöt kanin svär att göra upp. Klipp till nutid, när Usagi letar upp personen som kastade honom i bäcken för tjugo år sedan. "Vi har något oavslutat oss emellan, sedan du kastade mig i bäcken för tjugo år sedan. (djup bugning) Tack för lektionen." På något sätt så känns den riktigt mysjapansk på något sätt - den unge spolingen har vuxit upp och är redo att ta ansvar för sina handlingar, men inte förrän han har ödmjukt tackat de som gick före honom och lärde upp honom.
En viktig poäng är att inte hela tiden uppträda som om du hade en bambustock uppkörd på tvären i rumpan. Det finns gott om värme, humor och känslor av alla sorter i serien. Sakai kan till exempel tillbringa en hel sida med att visa hur en av huvudpersonerna skriver minnestavlor över fallna kamrater. Det finns en jättevacker sen när Usagi återförenas med sin gamla flamma och båda har ångest över det liv som de aldrig fick ihop och aldrig kan få. Och en av mina favvoscener är en liten skön referens till en annan serie: Usagi har råkat ramla ner i ett kar med grön textilfärg och flinar helgalet, varvid "kompisen" Gen uppmanar honom att lägga av: "Stop grinning like some joker".
---
Sammanfattning: Serien Usagi Yojimbo handlar egentligen inte om Japan. Den handlar om Usagi Yojimbo och dennes kamrater och deras äventyr, som bara råkar utspela sig i något som ser ut och känns som 1600-talets Japan. Ska man få samma anda i rollspelet så är det viktigt att man gör likadant: skapa stårysar om era rollpersoner, inte om Japan.
Använd japanska termer och företeelser mest som kulisser eller markeringar för att tala om att rollpersonerna bor i Aki-provinsen, inte i Järfälla. Det vill säga, ät ris, inte stuvning. Drick sake, inte öl. Svinga en katana, inte ett bredsvärd. Dräp en ninja, inte en lönnmördare. Få smisk av en ronin, inte av en legosoldat.
Sätt upp ett uppträdande som känns "japanskt". Det behöver inte vara perfekt japanskt eller ens specifikt för Japan. Det räcker med att det känns rätt. Ta till exempel en sorglig liten historia om en ungdomskärlek som aldrig blev av, för att han var lågadlig samuraj och hon var högadlig dotter till en daimyo och bortlovad sen tre års ålder. Är det specifikt japanskt? Hell, no! Motsvarande fenomen finns det hur många västerländska riddarromanser som helst, inklusive Arthur-sagan. Det som gör det japanskt är att han är samuraj (japansk term) och hon är dotter till en daimyo (japansk term). Pang, instant nipponifiering, och det räcker faktiskt.