Nekromanti "Karaktärer är som..."

[w176]

Okej. Vi tar en favorit i repris. Förra gången om att spelleda. Nu om karaktärer.

”Karaktärer är som...” och relaterade frågan ”Att göra karaktärer är som...”

Liknelserna får vara roliga, träffande, poetiska, ironiska eller vad ni känner för det, men man får inte bli tråkig och vad att säga relativa och vaga saker som ”.......Men det beror på hur man är som individ och vilken stil, och alla är olika.”

Liknelsen ska vara träffande, antingen allmänt eller för en viss stil eller för dig själv.

 

[w176]

Att göra karaktärer är som att laga mat.

Att göra karaktärer är att som att laga mat.

När man först lär sig laga mat kan man några maträtter, känner till olika ingredienser. Fast man vet inte exakt hut man ska göra för att steka lagom mycket, få smeten lagom tjock eller hur man skär upp kycklingen snyggt. Antingen lagar man efter något vanligt recept eller så slänger man ihop något improviserat, och då går det som det går i början.

Efter ett tag har man lärt sig ett par recept ordentligt, kar sina favorit ingredienser och kryddor och kan improvisera lite grann utan att riskera katastrof. Man kan hantera vanliga metoder och ingredienser. Man har gjort en del missar och lärt sig undvika dom.

Till slut efter ett par år och mycket övning börjar man fatta det här med matlagning. Förstå hur man komponerar rätter, förstår hur man kombinerar olika rätter till en middag. Man kan improvisera med vad man har hemma och få de riktigt gått. Förstår ingredienserna deras fördelar och nackdelar och hur de används, som att fisk lätt kan bli torrt, kan en del näringslära och hur man ser om en köttbit är bra i köttdisken. Och man vet hur man får ut det bästa ur alla ingredienser man använder.

 

[hakanlo]

Re: Att göra karaktärer är som att laga mat.

Karaktärer är som ett par skor. Det är snajdigt med nya, men de blir riktigt bekväma först när man gått in dem. En vacker dag är de dock alltid utnötta. Och man får se upp när man skaffar nya, passar de inte får man skoskav.

 

[krank]

Rollpersoner är som kondomer. De finns i olika smaker och former lite beroende på vem man är som person och vad man ska interagera med, man tar på sig den innan och tar av den efter att allt är klart.

Det går att köra utan också, men då finns det risker (tänker på att rollspela som sig själv)...

 

[solvebring]

Att skapa rollpersoner är som att spela ett skrivet scenario. Man har massor med idéer, flera av dem är nedskrivna och värdigt övervägda och formulerade. Likt tusan utvecklas allting till något främmande längs vägen, något främmande man med glädje undersöker, formar och utvecklar allteftersom saker och ting förändras och fortsätter. Man gör allt för att tygla historien, få kontroll över den samtidigt som man försöker tolka den på bästa sätt, hur man än gör skriver den dock sig själv - och det är fantastiskt!

 

[solvebring]

Rollpersoner är som kondomer. De finns i olika smaker och former lite beroende på vem man är som person och vad man ska interagera med, man tar på sig den innan och tar av den efter att allt är klart.

Det går att köra utan också, men då finns det risker (tänker på att rollspela som sig själv)...

Så jävla träffande. Me like!

 

[w176]

Re: Att göra karaktärer är som att laga mat.

Oh. Den här gillade jag verkligen. Hatar folk som går i utnötta rollpersoner.

 

[DeBracy]

Karaktärer är som verktyg. Vissa är väldigt flexibla och man kan använda dem till en massa olika saker om man är lite kreativ. Har man rätt så går det som en dans på rosor, men om man har fel så är det taggiga rosor och frustration man har att se fram emot.

 

[Sodivra]

Karaktärer är som ens barn. Och man måste låta dem gå sin egen väg.

 

[Man Mountainman]

...kulturer, egentligen bara ett hopplock av blandade ingredienser från andra håll, fast anpassat till omständigheterna.

OH SNAP var jag politisk nu?

 

[Ram]

Ojojoj, det där är ett uttalande som du kommer att få äta upp när du får egna barn!

 

[Beastslayer]

Att göra karaktärer är som att vara bakfull, en hel dag försvinner utan att du märker det.

 

[wilper]

Karaktärer är som pinnar, med vilka jag petar på spelledarens döda clown till äventyr för att se vad som händer.

 

[Rickard]

Karaktärer är som myggor. Irriterande små kryp som jag gillar att döda.

/Han som funderade på hur många liknelser man kan dra med rollpersoner och sex

 

[Sodivra]

Ojojoj, det där är ett uttalande som du kommer att få äta upp när du får egna barn!

Hahaha... Ingen tvekan om det. Men sånt är livet.

Nå, små barn kanske inte är redo att gå sin egen väg riktigt, så ett litet längre men tydligare sätt att säga det på hade varit...

Rollpersoner är som ens barn. Man är så förtjust i dom och vill att de ska ha det bästa, men man måste också lita på dem. Vara nyfiken på dem istället för att bara bestämma över dem. Vara ärlig med dem, även när det gör ont.

Spoiler

A markedly nonnarcissistic attitude toward offspring informs the remarks of an 85-year-old frined of mine who reared 12 children during the Depression, all of whom have turned out well despite borderline poverty and some painful losses:
“Every time I’d get pregnant, I’d cry. I’d wonder where the money would come from, how I was going to nurse this child and take care of everything else. But around the fourth month I’d begin to feel life, and I’d get all excited, thinking, ‘I can’t wait till you come out and I find out who you are!’”

 

[solvebring]

Karaktärer är som ens barn. Och man måste låta dem gå sin egen väg.

Asbra, verkligen asbra. Mycket träffande och symboliskt.

 

[Krille]

Karaktärer är som ens barn. Och man måste låta dem gå sin egen väg.

Karaktärer är som barn. Man tycker bättre om sina egna.

 

[solvebring]

Karaktärer är som ens barn. Och man måste låta dem gå sin egen väg.

Karaktärer är som barn. Man tycker bättre om sina egna.

Ytterst, ytterst klockren.