Jag har också märkt att när jag berättar Trymskvädet/Hammarhämtningen (där där Tors hammare blir stulen av en jätte, och han klär ut sig till brud för att få tillbaka den) för publika numera, så blir folk förskräckta över slutet där Tor lurar till sig hammaren, drar av sig förklädnaden och sen slår ihjäl alla jättar på bröllopsfesten. Ett slut som nog är menat att vara den rätta ordningens triumf framstår för en modern publik som alltför blodig. Men här har verket (och jag!) rätt, och andra fel. Sådeså.