Nekromanti Karaktärer in i scenariot

[Rickard]

Läste två artiklar och funderade på hur det skulle vara att sammanföra dessa till en karaktärsskaparstruktur.

Jag gillar verkligen idén med att spelaren ska blunda och ser framför sig sin rollperson göra någonting. Det kan vara att slänga sig ut för ett rep för att sno ett äpple på marknaden, undersöka ett brottsplatsområde i en vagt upplyst miljö eller hals över huvud fly ifrån en köpman och dess vakter. Notera att det här inte är ett koncept, som en ung och romantisk springsjas med keps och slangbella, utan en situation där din rollperson är i rampljuset.

Jag gillar också tanken på att spelaren ska skriva tre saker i sin bakgrund som den vill se förekommer i ett scenario. Alltså, via bakgrunden skapa drivkrafter som att orcher har plundrat ens by vilket har gjort att rollpersonen vill söka upp och döda orcher i framtiden ... alternativt hitta en klenod de stulit ... alternativt finna personen som skickade orcherna mot byn och ta reda på anledningen varför det hände.

/Han som också har läst en hel del om att skapa en grupp med relationer istället för en grupp individer

 

[Rickard]

Jag brukar normalt låta spelarna själva få hitta på hur de hänger samman. Blir det krystade förklaringar kommer det antagligen gå isär mellan rollpersonerna. Försök få en homogen grupp - ett gruppkoncept - som man sedan kan mejsla ut individer ifrån.

När jag läste om att få spänningar inom gruppen fick jag en idé. Artikeln handlar inte om att rollpersonerna har drivkrafter som går tvärtemot varandra utan istället romantiska spänningar, klasskillnader, rasmotsättningar (alv och dvärg exempelvis) med mera. Det jag funderade på var efter att spelarna hittat på hur de hör samman ska de också peka ut någon annan rollperson som har någonting de inte gillar. Det här kommer också påverka den rollpersonens personlighet, så med andra ord kommer spelarna hitta på varandras personlighetsdrag. Det här medför givetvis en viss mognad inom gruppen så att det inte blir "Jag ogillar att han blåser ut eld när han fjärtar".

Så med dessa tre punkter som jag har gått igenom - rampljus, bakgrund och spänningar - kan nu spelledaren använda för att skapa ett scenario. När jag satt och funderade på detta kändes det naturligt att ha ett tiotal exempel på varje punkt, antingen så att spelarna kan ta de rakt av eller för att få inspiration. I vissa specifika premisser kan det vara hårdare styrt, där exempelvis en relation till en annan rollperson består av "minst ett val som antingen är sexuellt, romantik eller avundsjuka".

/Han som kom på att intrigerande mellan spelarna skulle kunna bli en kul struktur i spelandet, ungefär som man kan få i spel som Diplomacy, Junta och Intrigue

 

[Genesis]

Det kan vara värt att kolla upp AW när det gäller relationer mellan rollpersoner. Där funkar det riktigt bra, tycker jag. Varje klass har ett gäng färdiga relationer som delas ut till de andra rollpersonerna. Typ underhållaren ger någon relationen "Du är förälskad i mig", eller fixaren ger någon relationen "Du räddade mitt liv en gång". Skitbra.

 

[Ram]

Ja, det är en riktigt intressant metod helt klart. Jag försöker med stor iver hacka det så att det inte blir lika fånigt överdramatiserande utan att tappa drivkraften. Inte helt överraskande så är det svårt... Om det inte brinner så blir det inte samma hetta.

 

[Niklas73]

Satt i vårlet och pratade med Krille om PE och att det kunde vart kul att göra ett hack där man skapar sin rivals karaktär åt henne med alla de drag man tänker sig att ens egen karaktär stör sig på. Passar inte PE så bra men tänk ett spel som rör sig i skolvärlden i USA eller här där man spelar tonårstjejer...

Fö så har jag sedan länge jobbat med att man benar ut en karaktär riktigt ordentligt då man skapar den efter ett vedertaget sätt att skapa karaktärer för film.

Då jag skrev min roman så blev karaktärerna mina vänner, jag visste exakt hur de skulle reagera och då jag skrev så skenade de iväg flera sidor som gick mot storyn så jag fick skriva om.

Dit vill jag! Till den känslan!

 

[Niklas73]

Fattar att det där är svårt. Jag ser fram emot att börja skapa karaktärsgenereringsavsnittet. Det är grymt kul.

 

[Krille]

Satt i vårlet och pratade med Krille om PE och att det kunde vart kul att göra ett hack där man skapar sin rivals karaktär åt henne med alla de drag man tänker sig att ens egen karaktär stör sig på. Passar inte PE så bra men tänk ett spel som rör sig i skolvärlden i USA eller här där man spelar tonårstjejer...

Jag hänvisar till Robert Jonssons tråd om rollpersoner i köpeäventyr. Jag tror inte det blir populärt att en annan spelare skapar ens rollperson av samma skäl som med köpeäventyr.

Sen spelar det ingen roll att det inte passar PE; det passar inte mig som spelare, och uppenbarligen inte de andra som svarade i den tråden heller.

 

[Niklas73]

Men käre Krille. Det passar mig. Och säkert många andra som inte kommenterar här överhuvudtaget och som är nöjda med Dod 91. Jag skulle inte spela i åratal i en sån kampanj (hur kul kan den bli liksom?) men det finns rollspel som har tidsramar på 90 minuter så det skulle det här spelet också kunna ha. Ett dogmaspel kanske? Ett spelmöte motsvarar en årskull så man drar igenom högstadiet på 90 min och sen kan man ju också göra så att man skapar delar av den andres karaktär. Det här är ju på kul, ett skojspel utan några episka drag som mitt Stockholmsnatt. Varför försvarar jag det här ens?

 

[Krille]

Men käre Krille. Det passar mig. [snipperi] Varför försvarar jag det här ens?

För att du inte håller med mig, förstås.

Men dra inte in mig. Jag gillade inte idén i vrålet, och jag gillar det inte här heller. Och eftersom mitt namn stod med på ett sätt som antydde att jag gillade idén så tyckte jag att jag kunde tala om att jag faktiskt inte gjorde det.

 

[Niklas73]

Ja det är därför så klart. Det är väl alltid därför man fortsätter en dialog om man inte skiter i motparten.

Min antydan var inte avsiktlig. 4 all of U: Krille gillade inte min idé. Jag gillar den!

 

[solvebring]

Intressant tugg. Har för närvarande inte tid att kika artiklarna så väldans noga utan jag tänkte mest kasta in ett problem.

Jag brukar inte ha problem med att få rollpersoner att knyta an till varandra. Jag brukar låta dem konfronteras och sedan brukar de själva jobba fram det där ganska så bra. Inte att jag aktivt gör som du föreslår - låter dem presentera hur de hänger ihop - utan låter dem mest allmänt träffas, morsa, snacka och slå påsarna ihop. De flesta spelarna brukar se till att deras rollpersoner lär känna varandra hur det än är - för de vill ju äventyra tillsammans. Med andra ord brukar vilja på metaplanet lösa den biten. Jag kommer dock göra som du föreslår utifrån dess artiklar - att de själva får presentera och beskriva sina band till varandra, för jag gillart! Inte minst att det går att bygga mer på det.

Fast med den spelgrupp jag har nu var det tydligen inte så himla lätt. Mjo, när alla rollpersonerna var nya och fräscha, en inte nu senare. De höll hårt på karaktärerna och sitt mål. En killes karaktär omkom under mycket skumma omständigheter, på spelarens eget initiativ, och en ny rollperson skulle därför introduceras. Två gånger fick vi göra detta innan det funkade. Spelarna krånglade. Första gången de stötte på den nya rollen så blev det, när de skulle dra vidare: "Varför ska vi ta med honom? Ingen känner honom, dessutom tror vi att det är en skatt kartan leder till - varför dela bytet med ännu en - en främling dessutom? No - fuck him!"...

... Sedan vände sig alla till mig och sade, ungefär "Så, varför ska vi ta med honom?! Du är spelledare - har du några planer - för ärligt talat har vår rollpersoner inte ett enda skäl...". Wooopsie! Jag hade inget och spelaren till den rollpersonen tyckte att det var så awkward att han ville stryka mötet mellan hans nya rollperson och de övriga, helt och hållet. Så att han kunde få en ny chans. Jag gjorde så; vi strök det mötet helt och hållet (låtsades som det aldrig hänt), spolade fram en bit i tiden till det att partyt skulle vidare norrut genom mycket svår och farlig terräng - där de hyrde in den nya rollpersonen som vägvisare. På så vis kom han slutligen med i gruppen, under ett andra försök.

... Wierd.

Så, om det nu är en sådan situation - att en ny rollperson behöver komma in i ett redan etablerat gäng - kan man lösa det lika smidigt som det andra du förespråkar i den här tråden?

Nu finns det massor med lösningar. Det är knappast så att jag egentligen är handfallen. Något borde jag ju klara av vid det här laget. Det hade räckt med om jag varit lite förberedande och tagit en ordentlig paus, så att vi hade kunnat prata igenom alltsammans och lagt fram en gemensam plan för detta. Men nu gjorde jag inte det - för jag trodde att spelarna, såsom oftast händer, skulle ordna det själva. Det vill säga att det sket sig just den här gången. Plus att jag är nyfiken på att höra din och andras åsikt/-ter på punkten.

 

[Doomhamster]

Men käre Krille. Det passar mig. Och säkert många andra som inte kommenterar här överhuvudtaget och som är nöjda med Dod 91.

Vad i hela friden har detta med DoD 91 att göra? Det spelet innehåller väl inga regler om att nån annan ska skapa din rollperson åt dig.

Hoppas jag inte, i alla fall, för då gjorde jag ju fel under mina första 6 år som rollspelare...

Dessutom stämmer det inte med mina erfarenheter att "folk som inte kommenterar här och som var nöjda med DoD 91" gillar att få sina RP färdiggjorda. Jag har fått tillräckligt med gnäll när jag som SL försökt styra karaktärsskapandet vid de få tillfällen jag spellett one-shots eller köpeäventyr.

Jag tror faktiskt att den sorts förtroende/lekfullhet mellan spelarna som medger att man bestämmer över varandras RP är nåt som mer hör indiespelen till. Eller i alla fall grupper där det finns en tanke om att RP och vad som händer dem är allmängods, att det är storyn om gruppen och/eller gruppens framgång som är det viktiga, inte din, min och Jannes RPs separata stories.

 

[Doomhamster]

... Sedan vände sig alla till mig och sade, ungefär "Så, varför ska vi ta med honom?! Du är spelledare - har du några planer - för ärligt talat har vår rollpersoner inte ett enda skäl...". Wooopsie! Jag hade inget och spelaren till den rollpersonen tyckte att det var så awkward att han ville stryka mötet mellan hans nya rollperson och de övriga, helt och hållet. Så att han kunde få en ny chans. Jag gjorde så; vi strök det mötet helt och hållet (låtsades som det aldrig hänt), spolade fram en bit i tiden till det att partyt skulle vidare norrut genom mycket svår och farlig terräng - där de hyrde in den nya rollpersonen som vägvisare. På så vis kom han slutligen med i gruppen, under ett andra försök.

Det här tror jag är den överlägset bästa metoden att göra sånt, faktiskt. Fråga de andra spelarna "under vilka omständigheter skulle ni ta emot en [karaktär] i er grupp?" och anpassa sig efter det. Som du sa, låt vilja på metaplanet lösa eventuella kuckel i fiktionen.

 

[solvebring]

Vad i hela friden har detta med DoD 91 att göra? Det spelet innehåller väl inga regler om att nån annan ska skapa din rollperson åt dig.

+1
... solvebring är också nyfiken på vad Niklas menar.

 

[Rickard]

Jag tror faktiskt att den sorts förtroende/lekfullhet mellan spelarna som medger att man bestämmer över varandras RP är nåt som mer hör indiespelen till.

Det var i trad som vi började med att spinna vidare på varandras karaktärer medan vi skapade dem. Det blev i princip alltid roligare, dels för att rollpersonen blev mer utmejslad och fick ett koncept som bestod av mer varierade idéer men dels också för att varje rollperson då mer tillhörde gruppen. Det spelarna kommer med egna förslag kring är i regel någonting som de undermedvetet tycker de hör samman med.

Men du har nog rätt i att sådant inte bör bli framtvingat, utan att det kommer som en naturlig del i skapandet. I Spirit of the Century skriver alla var sin baksidesblurb till en bok och sedan ger man vidare blurben till nästa spelare som skriver in sin karaktär som en bikaraktär i ursprungspersonens berättelse.

Eller i alla fall grupper där det finns en tanke om att RP och vad som händer dem är allmängods, att det är storyn om gruppen och/eller gruppens framgång som är det viktiga, inte din, min och Jannes RPs separata stories.

Att ha separata stories är indie om något. Se bara på spel som Dogs..., Don't rest your head, Solar System med flera.

/Han som nog hade velat spela Spirit of the Century spelledarlöst

 

[Niklas73]

Inte? Tycker du ska läsa sidan 26 och 52 lite extra noga...

Nä jag vet faktiskt inte vad jag menade där men jag skrev ju att det där skulle kunna vara ett dogmaspel till och med och att jag inte skulle lira en hel kampanj på så sätt.

Och att få en karaktär skapad är ju grymt kul att prova har jag insett efter att läst en del trådar. Men det måste ju på något sätt tilltala spelaren, antingen genom storyn karaktären ska in i och hur den kan interagera med storyn just för att hon är hon eller att hon gillar sin karaktär men inte skulle kommit på den själv eller att hon har en koppling till en_annan_ karaktär i gruppen via sin skapade karaktär. Jag gillar iaf tanken på "scenanvisningar" någon gång ibland. Utmaningen blir att gestalta något man inte tänkt sig, skådespeleri typ.