Caspen
Veteran
- Joined
- 3 Mar 2015
- Messages
- 14
Vet inte vad som skulle kunna räknas som spoiler men spelar du Mutant År Noll och inte har träffat på magtorsk än så skulle du kunna sluta läsa nu om du hellre vill upptäcka det i spelet.
Det här har jagat mig i flera veckor nu. Jag tror att min karaktär är döende och det är egentligen inte meningen att jag ska vet om det men nu vet jag och jag kan inte sluta tänka på det. Min sambo är GM och han hade en massa flikar kvar uppe på laptoppen efter att vi hade haft en spelomgång. Jag skulle lyckligt ovetande använda den till något annat än rollspel dagen efter och där var Word dokumentet när jag slog upp datorn. Jag såg det bara snabbt innan jag minimerade fliken men hann se min karaktärs namn tillsammans med namnet magtorsk, hon har blivit smittad med magtorsk. Efter det kan man lix inte oveta det. Jag har inte berättat för någon att jag vet, inte ens min sambo men nu ventilerar jag lite här. Det kanske känns bättre än att hålla det för sig själv
Min spelgrupps närmaste erfarenhet med magtorsk är den stackars mutanten Poters öde. Han följde med oss ut på en Zonvandring. Den andra natten började han klaga över en hunger, åt all sin mat. Han gick till och med så långt att han under natten stal mat från oss andra vilket vi upptäckte tidigt nästa morgonen när han högljutt började jämra sig om magsmärtor. Vi skällde på honom innan vi insåg att något var allvarligt fel. Plötsligt föll han ned till marken och hans mage exploderade, ut forsade handflatestora silvriga yngel som hastigt slingrade sig iväg ut över marken och in i skrymslen. Poter dog där och då. Ibland dör andra mutanter i Arken av magtorsk, men vi hör bara om det. Vi har aldrig brytt oss om att leta reda på källan för att få stopp på det. Eller ja, jag har brytt mig och försökt få de andra intresserade men de har inte nappat. Och nu sitter jag här, har antagligen magtorsk och väntar med förfäran över den där första gången hon kommer känna en plötslig bottenlös hunger.
I och med att jag inte ska veta att min karaktär har magtorsk vill jag inte leta reda på någon information om det heller. Jag vet inte hur dödligt det är. Naturen måste få ha sin gång, det är så jag försöker tänka i alla fall! Jag kommer inte rota djupare i det men jag har hunnit tänka så mycket de senaste veckorna. Jag vill helst inte dö så här.
Man vill väl att ens karaktärs död ska vara meningsfull? Kommer jag bara vänta på att explodera nu? Jag brukar spela ganska ”vårdslöst” när jag spelar för man vill ju röra om i grytan, man vill ju vara någon. Jag har inget emot att dö om jag gör det meningsfullt, om jag kan offra mig för en annan eller för en god sak. Att dö av att yngel äter sig ut ur magen känns så himla hemskt och man känner sig så hjälplös. Jag har spelat henne nu mer än ett år. Hon har blivit så himla ”levande” med drömmar, känslor, vänner och fiender. Hon har så mycket kvar att göra. Hon har precis hört om Rostborgen och hon har fortfarande inte hittat Eden. Vem ska skydda Birter om inte hon finns kvar?
Kan slå vad om att det finns gott om rollspelskaraktärer där ute som dött meningslöst men tror det blir extra laddat när man spelat med en karaktär länge. Om det är någon som sitter inne med en bra story om en "antiklimax död" så dela gärna med er så kanske jag kan finna en mening i det som händer
Det här har jagat mig i flera veckor nu. Jag tror att min karaktär är döende och det är egentligen inte meningen att jag ska vet om det men nu vet jag och jag kan inte sluta tänka på det. Min sambo är GM och han hade en massa flikar kvar uppe på laptoppen efter att vi hade haft en spelomgång. Jag skulle lyckligt ovetande använda den till något annat än rollspel dagen efter och där var Word dokumentet när jag slog upp datorn. Jag såg det bara snabbt innan jag minimerade fliken men hann se min karaktärs namn tillsammans med namnet magtorsk, hon har blivit smittad med magtorsk. Efter det kan man lix inte oveta det. Jag har inte berättat för någon att jag vet, inte ens min sambo men nu ventilerar jag lite här. Det kanske känns bättre än att hålla det för sig själv
Min spelgrupps närmaste erfarenhet med magtorsk är den stackars mutanten Poters öde. Han följde med oss ut på en Zonvandring. Den andra natten började han klaga över en hunger, åt all sin mat. Han gick till och med så långt att han under natten stal mat från oss andra vilket vi upptäckte tidigt nästa morgonen när han högljutt började jämra sig om magsmärtor. Vi skällde på honom innan vi insåg att något var allvarligt fel. Plötsligt föll han ned till marken och hans mage exploderade, ut forsade handflatestora silvriga yngel som hastigt slingrade sig iväg ut över marken och in i skrymslen. Poter dog där och då. Ibland dör andra mutanter i Arken av magtorsk, men vi hör bara om det. Vi har aldrig brytt oss om att leta reda på källan för att få stopp på det. Eller ja, jag har brytt mig och försökt få de andra intresserade men de har inte nappat. Och nu sitter jag här, har antagligen magtorsk och väntar med förfäran över den där första gången hon kommer känna en plötslig bottenlös hunger.
I och med att jag inte ska veta att min karaktär har magtorsk vill jag inte leta reda på någon information om det heller. Jag vet inte hur dödligt det är. Naturen måste få ha sin gång, det är så jag försöker tänka i alla fall! Jag kommer inte rota djupare i det men jag har hunnit tänka så mycket de senaste veckorna. Jag vill helst inte dö så här.
Man vill väl att ens karaktärs död ska vara meningsfull? Kommer jag bara vänta på att explodera nu? Jag brukar spela ganska ”vårdslöst” när jag spelar för man vill ju röra om i grytan, man vill ju vara någon. Jag har inget emot att dö om jag gör det meningsfullt, om jag kan offra mig för en annan eller för en god sak. Att dö av att yngel äter sig ut ur magen känns så himla hemskt och man känner sig så hjälplös. Jag har spelat henne nu mer än ett år. Hon har blivit så himla ”levande” med drömmar, känslor, vänner och fiender. Hon har så mycket kvar att göra. Hon har precis hört om Rostborgen och hon har fortfarande inte hittat Eden. Vem ska skydda Birter om inte hon finns kvar?
Kan slå vad om att det finns gott om rollspelskaraktärer där ute som dött meningslöst men tror det blir extra laddat när man spelat med en karaktär länge. Om det är någon som sitter inne med en bra story om en "antiklimax död" så dela gärna med er så kanske jag kan finna en mening i det som händer