solvebring
Superhero
KSMB - En Slemmig Torsk [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Nekromanti Karaoke för Dummies:
- Thread starter Rising
- Start date
solvebring
Superhero
Re: Karaoke för Dummies (ot)
Ebba Grön är för seriösa och renrakade i sin musik, och mycket har förmågan att bli Tåhströmska ballader, vilket fan inte är punk.
Tåhström är en hitfigur, och Ebba Grön slog igenom och blev kommersiellt, också en nackdel - du är inte hitlåtskrivare (ta Imperiet som exempel bredvid Ebba) och är punk!
Du är då, i punkvärlden, en seriös pösmunk som bryr dig mer om musiken än den politiska ådran. Punk skall låta skit och argt framföra politiska åsikter och samhällskritik... Det är punk det.
Punk är: Absolut inte hits, absolut inte bra ljud, absolut inte seriöst, och absolut inte snällt... Sktitigt, äckligt, trasigt, alla kan göra det!
Om vi inte skall gå in på just trallpunken - t.ex. DLK (som jag inte heller anser vara riktig punk... alltså trall/snällpunk), men då kommer detta att bli en överkursdiskussion som kommer att ta hundra år, beroende på hur man tolkar de olika punkstilarna ur olika perspektiv. Alltså, detta kommer vi aldrig kunna lösa om vi fortsätter.
Säger Adus som varit för seriös punk en gång, och som också umgåtts för mycket med olika slags seriösa punkare. Och själv tycker han väldigt mycket om Asta Kask.
Trall till sin musikstil, men deras texter säger sanningen!
Ja precis...
Ebba Grön är för seriösa och renrakade i sin musik, och mycket har förmågan att bli Tåhströmska ballader, vilket fan inte är punk.
Tåhström är en hitfigur, och Ebba Grön slog igenom och blev kommersiellt, också en nackdel - du är inte hitlåtskrivare (ta Imperiet som exempel bredvid Ebba) och är punk!
Du är då, i punkvärlden, en seriös pösmunk som bryr dig mer om musiken än den politiska ådran. Punk skall låta skit och argt framföra politiska åsikter och samhällskritik... Det är punk det.
Punk är: Absolut inte hits, absolut inte bra ljud, absolut inte seriöst, och absolut inte snällt... Sktitigt, äckligt, trasigt, alla kan göra det!
Om vi inte skall gå in på just trallpunken - t.ex. DLK (som jag inte heller anser vara riktig punk... alltså trall/snällpunk), men då kommer detta att bli en överkursdiskussion som kommer att ta hundra år, beroende på hur man tolkar de olika punkstilarna ur olika perspektiv. Alltså, detta kommer vi aldrig kunna lösa om vi fortsätter.
Säger Adus som varit för seriös punk en gång, och som också umgåtts för mycket med olika slags seriösa punkare. Och själv tycker han väldigt mycket om Asta Kask.
Trall till sin musikstil, men deras texter säger sanningen!
Rising
Vila i frid
Idel skitdåliga förslag.
Sämsta förslag jag någonsin sett.
Ni räknar ju typ upp låtar från några av pophistoriens mest klösiga röster. Om det sjungs av Eddie Mercury eller Tom Foggerty - forget about it! Allt sånt är med på antilistan till vad jag skulle behöva.
Och Troberg föreslår pratsånger med Leonard Cohen. Det är visserligen ett bra tips generellt; men bara om man har en djup röst. Min farsa skulle kunna göra sånt. Han kan sjunga Jim Reeves och liknande och bara förlita sig på att hans mörka röst ger tillräcklig impact, och det hade funkat i Cohen-låtar också. Men att stå där med min råttröst och bara "everybody knows"... Det skulle suga extra mycket.
Och Han tar upp Wierd Al Jancovic-versionen av American Pie. Den är ju assvår att sjunga!
Punk-tipset är nog bra om man bara har tillräcklig energi för att klara sig igenom på skrik allena, men... nej.
---
Jag skulle vilja ha förslag på låtar som var rena plojlåtar, som var extremt enkla att sjunga och som man aldrig hört framföras av någon med rejäla röstresurser. Typ att göra "Allways look on the bright side", (den är egentligen liiite för melodisk) om det bara inte hade varit för visslandet. (Jag och min kompis hade dock planerat göra den, först - fast med "tudu, tudu tudu tudu"-ljud istf visslingar, men det blev tekniskt fel.) Ooblaskrokodil hade också varit bra, om den hade varit svensk/engelsk.
Så... No help from you. Ni verkar ju snarast föreslå låtar som ni tycker är bra och gillar att lyssna på. Eller låtar som en medelgod sångare skulle kunna göra succé med. Premissen är liksom snarare "ponera att du är sämt. Du kommer garanterat att crash and burn - men hur gör du det med ett minimum av integritet i behållning?"
Sämsta förslag jag någonsin sett.
Ni räknar ju typ upp låtar från några av pophistoriens mest klösiga röster. Om det sjungs av Eddie Mercury eller Tom Foggerty - forget about it! Allt sånt är med på antilistan till vad jag skulle behöva.
Och Troberg föreslår pratsånger med Leonard Cohen. Det är visserligen ett bra tips generellt; men bara om man har en djup röst. Min farsa skulle kunna göra sånt. Han kan sjunga Jim Reeves och liknande och bara förlita sig på att hans mörka röst ger tillräcklig impact, och det hade funkat i Cohen-låtar också. Men att stå där med min råttröst och bara "everybody knows"... Det skulle suga extra mycket.
Och Han tar upp Wierd Al Jancovic-versionen av American Pie. Den är ju assvår att sjunga!
Punk-tipset är nog bra om man bara har tillräcklig energi för att klara sig igenom på skrik allena, men... nej.
---
Jag skulle vilja ha förslag på låtar som var rena plojlåtar, som var extremt enkla att sjunga och som man aldrig hört framföras av någon med rejäla röstresurser. Typ att göra "Allways look on the bright side", (den är egentligen liiite för melodisk) om det bara inte hade varit för visslandet. (Jag och min kompis hade dock planerat göra den, först - fast med "tudu, tudu tudu tudu"-ljud istf visslingar, men det blev tekniskt fel.) Ooblaskrokodil hade också varit bra, om den hade varit svensk/engelsk.
Så... No help from you. Ni verkar ju snarast föreslå låtar som ni tycker är bra och gillar att lyssna på. Eller låtar som en medelgod sångare skulle kunna göra succé med. Premissen är liksom snarare "ponera att du är sämt. Du kommer garanterat att crash and burn - men hur gör du det med ett minimum av integritet i behållning?"
Tom Waits. God's Away on Business. Du behöver bara grymta lite och låta raspig så klarar du dig, ingen kommer höra ett jota av vad du sjunger och det komer låta spot on.
Storuggla, om den finns
Storuggla, om den finns
Rising
Vila i frid
Re: Nåt med Kjell Höglund då? [NT]
"Lugnare vatten?" Det var faktiskt en av de första låtarna jag drog över till min MP3-spelare (intresseklubben antecknar).
Ja, det är kanske ett bra förslag. Han är ju verkligen ingen stor sångare, och melodin är enkel. Fast jag tycker ändå att låten är fin, och att sjunga en fin låt dåligt... Tja, det hade varit bättre om det var en rolig, uppsluppen plojlåt.
Men ändå: Kanske det bästa förslaget hittills. Nu fick jag lite att klura på.
"Lugnare vatten?" Det var faktiskt en av de första låtarna jag drog över till min MP3-spelare (intresseklubben antecknar).
Ja, det är kanske ett bra förslag. Han är ju verkligen ingen stor sångare, och melodin är enkel. Fast jag tycker ändå att låten är fin, och att sjunga en fin låt dåligt... Tja, det hade varit bättre om det var en rolig, uppsluppen plojlåt.
Men ändå: Kanske det bästa förslaget hittills. Nu fick jag lite att klura på.
Re: Karaoke för Dummies (ot)
Om man faktiskt är en duktig musiker?
Om man faktiskt har möjligheten att spela in något som låter bra?
Vad gör man då? Ska man förställa sig och vara sämre än man är? Eller ska man få höra att man är för bra för att spela punk och helt enkelt får ägna sig åt en annan musikstil istället?
Om svaret på någon av frågorna ovan är ja, så har man kommit väldigt långt ifrån den revolt som punken säger sig stå för. Då rör det sig inte om en protest längre, utan bara tomt poserande. Den "det går inte"- och "det får man inte"-andan som råder på så många ställen är just det som punken var, och är, en reaktion mot. Om man istället är en del av en rörelse som styrs av skitnödigt elitistiska småpåvar som står och säger "Du spelar inte tillräckligt skitigt" eller "Du har inte tillräckligt spretigt hår" och dessutom accepterar det, då är man, oavsätt hur många nitar man har på sin MC-jacka och hur hög ens mohikanfrissa är, ungefär lika mycket punk som Shebang.
/Anders
Men om man faktiskt har förmågan att skriva musik som folk gillar?
Om man faktiskt är en duktig musiker?
Om man faktiskt har möjligheten att spela in något som låter bra?
Vad gör man då? Ska man förställa sig och vara sämre än man är? Eller ska man få höra att man är för bra för att spela punk och helt enkelt får ägna sig åt en annan musikstil istället?
Om svaret på någon av frågorna ovan är ja, så har man kommit väldigt långt ifrån den revolt som punken säger sig stå för. Då rör det sig inte om en protest längre, utan bara tomt poserande. Den "det går inte"- och "det får man inte"-andan som råder på så många ställen är just det som punken var, och är, en reaktion mot. Om man istället är en del av en rörelse som styrs av skitnödigt elitistiska småpåvar som står och säger "Du spelar inte tillräckligt skitigt" eller "Du har inte tillräckligt spretigt hår" och dessutom accepterar det, då är man, oavsätt hur många nitar man har på sin MC-jacka och hur hög ens mohikanfrissa är, ungefär lika mycket punk som Shebang.
/Anders
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Idel skitdåliga förslag.
Dewil
Okej, varför inte framföra gruppen Bad News version av "Bohemian Rhapsody"? Hur jävla illa det än låter så kan du i alla fall trösta dig med att det lät exakt lika jävla illa på skivan.
Dewil
Re: Idel skitdåliga förslag.
Du har inte alls förstått hur i alla fall jag tänker. Mitt förslag var en låt som:
(1.) Är enkel, dvs någon man kan sjunga trots att man inte kan texten och endast ser den rullas fram på en monitor.
(2.) En som man kan komma undan med trots att man inte kan sjunga. Låten sträcker sig inte över ett alltför stort tonspann och man slipper låta som man precis genomgår puberteten. (Som ett exempel på motsatsen kan man ta nästan vad som helst av Abba. Både Annefrid Lyngstad och Agneta Fältskog har fantastiska röstresurser och alla låtarna är skrivnn just för dem. Försök t.ex. sjunga refrängen till Dancing Queen EFTER att du sjungit en av verserna som startpunkt, så får du se hur bra det går.)
(3.) En låt som det är roligt att lyssna på, även om den framförs av någon som som inte sjunger särskilt bra, som kanske t.o.m. kan anses som kass. Om du t.ex. prövar att sjunga My Way riktigt dåligt så märker du snart att hur dåligt du än sjunger så blir det aldrig roligt.
/Anders
Du har inte alls förstått hur i alla fall jag tänker. Mitt förslag var en låt som:
(1.) Är enkel, dvs någon man kan sjunga trots att man inte kan texten och endast ser den rullas fram på en monitor.
(2.) En som man kan komma undan med trots att man inte kan sjunga. Låten sträcker sig inte över ett alltför stort tonspann och man slipper låta som man precis genomgår puberteten. (Som ett exempel på motsatsen kan man ta nästan vad som helst av Abba. Både Annefrid Lyngstad och Agneta Fältskog har fantastiska röstresurser och alla låtarna är skrivnn just för dem. Försök t.ex. sjunga refrängen till Dancing Queen EFTER att du sjungit en av verserna som startpunkt, så får du se hur bra det går.)
(3.) En låt som det är roligt att lyssna på, även om den framförs av någon som som inte sjunger särskilt bra, som kanske t.o.m. kan anses som kass. Om du t.ex. prövar att sjunga My Way riktigt dåligt så märker du snart att hur dåligt du än sjunger så blir det aldrig roligt.
Ärligt talat, menar du verkligen att man inte skulle märka att du inte kan sjunga bara för att orginalet framförs av en medelmåtta?
/Anders
Rising
Vila i frid
Re: Idel skitdåliga förslag.
Tack för ett jättekonstruktivt tips.
/Rising
som förstod att Dewil snarast ville skriva ett roligt inlägg.
Ja. På ett typiskt karaokehak så vimlar det av folk som känner till den versionen. Alla skulle säga "bättre än på skivan, iaf."
Tack för ett jättekonstruktivt tips.
/Rising
som förstod att Dewil snarast ville skriva ett roligt inlägg.
Re: Karaoke för Dummies (ot)
/Anders
Precis. För det är ju faktiskt så att punkrörelsen har producerat ett stort antal mycket kompetenta musiker. För ingen kan direkt bestrida att sådana som t.ex. Joe Strummer, Billy Bragg, Elvis Costello och Paul Weller kan skriva låtar. Och om man ser det faktumet att vissa punklåtar, med all rätt, anses som klassiker, och detta på ren kvalité, som endast ett olycksfall i arbetet, då tycker jag man är ute och cyklar.
/Anders
Rising
Vila i frid
Re: Idel skitdåliga förslag.
Nej, jag menar precis vad du menar under punkt 2. Vi har förmodligen olika åsikter om Proud Mary, bara. Tänk dig Olle Ljungström framföra den. Det skulle ju låta the suxxors. Därför tycker jag det är en låt som till väldigt stor grad förlitar sig på just Foggertys stämma.
Re: Idel skitdåliga förslag.
Fast det är väl som du säger; vi har helt enkelt olika åsikter om låten. Och då är det väl som vanligt antar jag, att det är jag som har rätt alltså.
/Anders
Jag håller med men inte på samma grund som du. Ljungströms Proud Mary skulle antagligen låta babianarsle men det pga av att han alltid låter som en skitnödig gnällspik och inte för att han har ganska begränsad röst. Någon som sjunger lite småkasst men som inte låter som en gnällröv skulle nog komma undan med det.
Fast det är väl som du säger; vi har helt enkelt olika åsikter om låten. Och då är det väl som vanligt antar jag, att det är jag som har rätt alltså.
/Anders
Re: Karaoke för Dummies (ot)
Punk handlar om attityd. Är man inte beredd att köpa attityden...
Om man bryr sig om vad folk tycker, så är man inte särdeles mycket punk. Såvida du inte menar "punkare" med "folk", då. Men i allmänhet är det inte särdeles mycket punk att ens försöka skriva låtar som "folk" gillar.
Det får man gärna vara, och det finns andra möjligheter att uttrycka detta än att spela rent eller vackert. Man kan lika gärna vara en bra musiker som spelar argt och skitigt.
"låter bra" enligt vem? Om denna "möjlighet" innebär att man säljer sig till etablissemanget, så nej - då är man inte särdeles mycket punk.
Punk handlar om attityd. Är man inte beredd att köpa attityden...
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Det bästa förslaget
"Öppna landskap" m U. Lundell
Melodiomfånget är ca en oktav och du kan pratsjunga genom hela låtjäveln. Ju mer du pratsjunger, desto bättre inlevelse kommer de rödvinspimplande vänsterbrudarna tycka att du har för att sedan ramla ner i din famn!
Karaokeversionerna är dessutom i en bra tonart för dig.
---
Fö ska man inte sjunga karaoke. Det är ett redskap för djävulen själv. Han uppfann karaoken för att se om det gick att lura människan att använda musik som ett vapen mot sig själv. Det gick, men resultatet blev så förskräckligt att inte ens han kunde använda det...
/Basse, elitisten har talat
EDIT: Elitist? Pyttsan låtjäveln har ju, när jag kollar närmre, DRYGT en oktav, (eg en decima) som register. Alltså ett helvete för en normalobegåvad sångare. Men Uffe verkar ju inte själv vara så där petnoga med tonträffningen så det spelar ingen roll...
"Öppna landskap" m U. Lundell
Melodiomfånget är ca en oktav och du kan pratsjunga genom hela låtjäveln. Ju mer du pratsjunger, desto bättre inlevelse kommer de rödvinspimplande vänsterbrudarna tycka att du har för att sedan ramla ner i din famn!
Karaokeversionerna är dessutom i en bra tonart för dig.
---
Fö ska man inte sjunga karaoke. Det är ett redskap för djävulen själv. Han uppfann karaoken för att se om det gick att lura människan att använda musik som ett vapen mot sig själv. Det gick, men resultatet blev så förskräckligt att inte ens han kunde använda det...
/Basse, elitisten har talat
EDIT: Elitist? Pyttsan låtjäveln har ju, när jag kollar närmre, DRYGT en oktav, (eg en decima) som register. Alltså ett helvete för en normalobegåvad sångare. Men Uffe verkar ju inte själv vara så där petnoga med tonträffningen så det spelar ingen roll...
Re: Karaoke för Dummies (ot)
/Anders
Det sa jag aldrig. Man kan skriva låtar som alla fullkomligt älskar utan att för den delen bry sig ett dyft om det. Det handlar dock i slutändan att vissa låtskrivare, oavsätt om det är medvetet eller ej, lyckas bättre än andra. Och det har inget alls att göra med ifall det man sysslar med "är punk" eller ej.
Medhåll. Det jag motsätter mig är åsikten att något som är rent och vackert inte kan vara punk. Liksom, "Hallå, din gitarr är ju för 17 STÄMD! Jävla sell-out!" har ett ganska rejält löjets skimmer över sig.
Lyssnaren naturligtvis. Återigen, det jag motsätter mig är skygglapparna som säger att ett visst sound inte kan vara punk.
Återigen medhåll. Vad det inte handlar om är huruvida utövarna kan spela eller ej. Man får dock inte glömma att punkens saloondörrar svänger åt båda hållen. På samma sätt som att "alla kan, även de kassa" i punkens värld, så utesluter det även inte de som kan skriva låtar eller spela instrument. Det finns mängder med plattor fyllda till bredden med kassa låtar, spelade av kassa musiker, och med ett sound som om min morsa skulla ansvara för inspelningsrattarna, utan för att det för den delen är särskilt punk. Och detta oavsätt att bandnamnet skrivs med bokstäver som ser ut som de är utklippta ur tidningsrubriker.
/Anders
Re: Karaoke för Dummies (ot)
Kort sagt - enligt mig ligger den uppkäftiga attityden och "dra-åt-helvete"-ilskan i centrum för det jag vill kalla "punk". Det rör sig inte om ett visst sound i sig utan snarare att en känsla och en attityd bör förmedlas i musiken, vilket jag har svårt att se att den gör i t.ex gladpunk.
Så - jag menar att punken inte bara kan reduceras till "alla kan spela"- mentalitet. Att vara förbannad etc är minst lika viktigt - troligen mer.
Jag menar att punkare skriver bättre texter än spån som Gessle, eftersom de faktiskt ibland har ideologiska ställningstaganden i sina texter, snarare än den mjäkpoetiska medelklassmysigheten hos popmusikens kärleksballader.
Ilska, skitighet etc är en väldigt stor del av vad punken innebär. Det går liksom inte att reducera punken till endast "alla kan".
Det är säkert möjligt. Själv är jag skeptisk till att det går att skriva sådana låter och samtidigt ha punkens attityd. Det känns inte så jävla punk om det inte är argt, och argt säljer mycket, mycket sällan och då mest till jädrigt specifika grupper.
Kort sagt - enligt mig ligger den uppkäftiga attityden och "dra-åt-helvete"-ilskan i centrum för det jag vill kalla "punk". Det rör sig inte om ett visst sound i sig utan snarare att en känsla och en attityd bör förmedlas i musiken, vilket jag har svårt att se att den gör i t.ex gladpunk.
Och det jag motsätter mig är att man skulle kunna få fram punkens ändå väldigt centrala attityd i något som låter rent och vackert. Det går bara inte ihop.
Så - jag menar att punken inte bara kan reduceras till "alla kan spela"- mentalitet. Att vara förbannad etc är minst lika viktigt - troligen mer.
...och det jag motsätter mig är att punkens arga attityd inte akulle behöva höras i soundet.
Jovisst - men som sagt, vill man spela punk så är "rent och vackert" fel väg att gå, eftersom man, mig veterligen, inte får fram särdeles mycket arg punkattityd på det viset. Det är inte "att kunna spela" jag motsätter mig, det är att man väljer att spela på ett sätt som verkligen inte vare sig låter eller känns punk och sedan försöka påstå att det är det.
Jag menar att punkare skriver bättre texter än spån som Gessle, eftersom de faktiskt ibland har ideologiska ställningstaganden i sina texter, snarare än den mjäkpoetiska medelklassmysigheten hos popmusikens kärleksballader.
Ilska, skitighet etc är en väldigt stor del av vad punken innebär. Det går liksom inte att reducera punken till endast "alla kan".