Kassa nordiska poliser

[Gurgeh]

Jag såg en youtube-video om den dåliga klippningen av filmen "The Snowman" som bygger på en deckare av Jon Nesbo. Den fick mig att fatta tillräckligt mycket av handlingen för att kunna generalisera runt den.

I så gott som alla nordiska deckare jag läst, oavsett om de varit från Sverige, Norge eller Island, har handlingen sett ut ungefär såhär:

1) Någon blir mördad.
2) En polis ska utreda mordet, men ägnar mer tid åt sina trassliga relationer, sin alkoholism eller något sidospår som handlar om något annat som författaren tycker är viktigt att ta upp.
3) Med en tiondel av boken kvar har polisen absolut ingen jävla aning om vem mördaren är, delvis eftersom väldigt lite polisarbete utförts för att ta reda på det.
4) Polisen hamnar av en slump, eller som en del av mördarens plan, ensam med mördaren och denne berättar allt för den förvånade polisen. Troligen passar mördaren på att försöka mörda någon närstående till polisen, men polisen lyckas (kanske) stoppa det.
5) Slut

Så nu är min fråga: Finns det någon modern nordisk deckare där polisen utför polisarbete (till exempel förhör vittnen, följer upp spår, letar i arkiv, övervakar misstänkta etc.) och genom slutledningsförmåga och kompetens listar ut vem mördaren är? Och detta tar upp en större del av boken är polisens privatliv gör?

 

[Skarpskytten]

Jag såg en youtube-video om den dåliga klippningen av filmen "The Snowman" som bygger på en deckare av Jon Nesbo. Den fick mig att fatta tillräckligt mycket av handlingen för att kunna generalisera runt den.

I så gott som alla nordiska deckare jag läst, oavsett om de varit från Sverige, Norge eller Island, har handlingen sett ut ungefär såhär:

1) Någon blir mördad.
2) En polis ska utreda mordet, men ägnar mer tid åt sina trassliga relationer, sin alkoholism eller något sidospår som handlar om något annat som författaren tycker är viktigt att ta upp.
3) Med en tiondel av boken kvar har polisen absolut ingen jävla aning om vem mördaren är, delvis eftersom väldigt lite polisarbete utförts för att ta reda på det.
4) Polisen hamnar av en slump, eller som en del av mördarens plan, ensam med mördaren och denne berättar allt för den förvånade polisen. Troligen passar mördaren på att försöka mörda någon närstående till polisen, men polisen lyckas (kanske) stoppa det.
5) Slut

Så nu är min fråga: Finns det någon modern nordisk deckare där polisen utför polisarbete (till exempel förhör vittnen, följer upp spår, letar i arkiv, övervakar misstänkta etc.) och genom slutledningsförmåga och kompetens listar ut vem mördaren är? Och detta tar upp en större del av boken är polisens privatliv gör?

Har ingen bok, men en teveserie jag kan tipsa om: jakten på en mördare. Den stämmer på pricken med din kravspec. Den kända klyschan inkompetent chef tar en del plats, men i detta fallet är det nog historiskt korrekt. Den är också väldigt bra, en av de bästa svenska teveserierna jag någonsin har sett. Dyster, sorglig, vanligt jävla polisarbete.

 

[Deodanders]

Jag gillar danska Jesper Steins böcker om Axel Steen, som jag tycker avviker hyggligt från den schablonen och även har andra kvaliteter.

 

[anth]

Jag förstår vad du menar,
För att göra en liknelse: du vill läsa en bok om riktiga journalister som ägnar sig åt grävande journalistik,
inte om journalisterna på Svensk Damtidning eller Hänt i Veckan när de brainstormar för att hitta på veckans lögner om Victoria och Daniel.

Därför blir jag förvånad av en punkt:

3) Med en tiondel av boken kvar har polisen absolut ingen jävla aning om vem mördaren är, delvis eftersom väldigt lite polisarbete utförts för att ta reda på det.

Hade du hellre velat läsa en bok där polisen tror sig veta vem mördaren är 1/10 in i boken och resterande 9/10 handlar om hur man "sätter dit den jäveln"?

Vad jag menar är att målet med boken är att lösa mordet, alltså tar boken slut när polisen vet vem mördaren är.

 

[Skarpskytten]

Jag förstår vad du menar,
För att göra en liknelse: du vill läsa en bok om riktiga journalister som ägnar sig åt grävande journalistik,
inte om journalisterna på Svensk Damtidning eller Hänt i Veckan när de brainstormar för att hitta på veckans lögner om Victoria och Daniel.

Därför blir jag förvånad av en punkt:

Hade du hellre velat läsa en bok där polisen tror sig veta vem mördaren är 1/10 in i boken och resterande 9/10 handlar om hur man "sätter dit den jäveln"?

Vad jag menar är att målet med boken är att lösa mordet, alltså tar boken slut när polisen vet vem mördaren är.

Fast ofta vet ju polisen vem mördaren är, men kan inte bevisa det. Och att hitta bevisen kan väl vara lika intressanta som att hitta mördaren?

 

[Oldtimer]

Vad jag menar är att målet med boken är att lösa mordet, alltså tar boken slut när polisen vet vem mördaren är.

Vilket skulle göra varje avsnitt av Columbo väldigt kort.

 

[Mogger]

Jag såg en youtube-video om den dåliga klippningen av filmen "The Snowman" som bygger på en deckare av Jon Nesbo. Den fick mig att fatta tillräckligt mycket av handlingen för att kunna generalisera runt den.

I så gott som alla nordiska deckare jag läst, oavsett om de varit från Sverige, Norge eller Island, har handlingen sett ut ungefär såhär:

1) Någon blir mördad.
2) En polis ska utreda mordet, men ägnar mer tid åt sina trassliga relationer, sin alkoholism eller något sidospår som handlar om något annat som författaren tycker är viktigt att ta upp.
3) Med en tiondel av boken kvar har polisen absolut ingen jävla aning om vem mördaren är, delvis eftersom väldigt lite polisarbete utförts för att ta reda på det.
4) Polisen hamnar av en slump, eller som en del av mördarens plan, ensam med mördaren och denne berättar allt för den förvånade polisen. Troligen passar mördaren på att försöka mörda någon närstående till polisen, men polisen lyckas (kanske) stoppa det.
5) Slut

Så nu är min fråga: Finns det någon modern nordisk deckare där polisen utför polisarbete (till exempel förhör vittnen, följer upp spår, letar i arkiv, övervakar misstänkta etc.) och genom slutledningsförmåga och kompetens listar ut vem mördaren är? Och detta tar upp en större del av boken är polisens privatliv gör?

GWs böcker brukar uppskattas av poliser, eftersom de ligger rätt nära hur verkligt polisarbete går till. Inser dock nu att jag själv inte har läst någon... Så fullt möjligt att de passar klyschan med.

 

[Gurgeh]

Hade du hellre velat läsa en bok där polisen tror sig veta vem mördaren är 1/10 in i boken och resterande 9/10 handlar om hur man "sätter dit den jäveln"?

Vad jag menar är att målet med boken är att lösa mordet, alltså tar boken slut när polisen vet vem mördaren är.

Polisen kan ju ha en aning om vem mördaren är, men inte vara säker ännu. I de böcker jag irriterat mig på har hen verkligen noll koll.

 

[Bifur]

Hade du hellre velat läsa en bok där polisen tror sig veta vem mördaren är 1/10 in i boken och resterande 9/10 handlar om hur man "sätter dit den jäveln"?

Ja, det hade nog på många vis varit mer intressant. Just att polisarbete framför allt går ut på att "lista ut" vem som begått brottet är en felaktig föreställning (liksom idén att det i allmänhet går att genom psykologi förmå folk att erkänna i förhör).

Läser mycket sällan deckare men två bra verklighetsbaserade serier:

• Lasernannen, där just att identifiera den misstänkte faktiskt är en grej. Visserligen inte bara en polisserie.
• Utredningen, dansk serie som egentligen bara handlar om att bevisa brottet och vem som är skyldig inte är en fråga.

 

[Franz]

Håller med @Bifur om serien Lasermannen, riktigt bra! Se den dramatiserade serien, inte true crime-serien.

 

[Rickard]

Hade du hellre velat läsa en bok där polisen tror sig veta vem mördaren är 1/10 in i boken och resterande 9/10 handlar om hur man "sätter dit den jäveln"?

I princip 100% av mina intrig-/mysteriescenarion har just detta upplägg. Jag ger allt till mina spelare och så får de själva klura ut hur de ska lösa det.

Ett bra exempel på detta är De omutbara. Alla vet att Capone är en skurk - de försöker bara hitta ett sätt att sätta dit honom.

 

[Jocke]

GWs böcker brukar uppskattas av poliser, eftersom de ligger rätt nära hur verkligt polisarbete går till. Inser dock nu att jag själv inte har läst någon... Så fullt möjligt att de passar klyschan med.

Det utförs i regel polisarbete i dem. Men de är ju deckare så de är på många andra sätt och vis exakt som deckare är. (jag har läst kanske tre-fyra av dem)

 

[krank]

Jag förstår vad du menar,
Därför blir jag förvånad av en punkt:

Hade du hellre velat läsa en bok där polisen tror sig veta vem mördaren är 1/10 in i boken och resterande 9/10 handlar om hur man "sätter dit den jäveln"?

Jag tänker att i en Agatha Christie-roman så har man i det läget som allra minst en uppsättning misstänkta. Med olika grad av motiv, möjlighet och så vidare. Man har också, eftersom man utfört detektivarbete*, en trasslig folder av vittnesmål, alibis och ledtrådar.


* Detektivarbete är alltså här vad jag kallar det Poirot gör och det de gör på CSI, men som inte är särskilt likt "verkligt polisarbete". Jag föredrar generellt detektivarbetet.