Nekromanti [KathCon] Tusen år under solen + Archipelago

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
I helgen så spelade jag, Stövelkatten, gizmo och Han rollspel hemma hos gizmo. Vi började med Tusen år under solen, och spelade på den kartan sedan Archipelago. Sedan satt vi och snackade en massa, för det var väldigt lärorikt.

gizmo, vill du börja att berätta om Tusen år under solen, så berättar jag om Archipelago?
 

gizmo

temporary sunshine
Joined
27 Oct 2008
Messages
825
Location
Stockholm
Jepp. Har börjat skriva igår. Jag är lite av en komplettist, och behöver konsultera ordboken då och då, det tar sin lilla tid. Men jag blir klar ikväll. Om du vill vänta så länge kan du bygga på den beskrivningen med Archipelago.
Det blir två inlägg, en med innehåll, en med metasnack.
 

gizmo

temporary sunshine
Joined
27 Oct 2008
Messages
825
Location
Stockholm
1000 years under the sun-Archipelago kombo

Långt uppe i nordost lever ett folk drakar på en vulkan. De smider svärd i vulkanens eld.

En stamm människor bosätter sig i närheten och vinner värme ur vulkanen. De bringer drakarna offer för att få skydd, men blir utnyttjade: Drakfolket skapar drakhybrider. Drakblodet ger hybriderna vingar, speciella krafter, och ett kallt men lättretligt temprerament. Det uppstår en viss groll mellan de vanliga människorna och hybriderna, som är så... avvikande. Båda sidor går under i ett inbördeskrig.

Till skillnad från vanliga människor dör hybriderna inte fullständigt. De existerar vidare som vandöda och börjar befolka helvetet, ett underjordiskt område avskilt från de levandes värld.

Söder om drakvulkanen och skilt från den genom en gigantisk canyon (som sägs vara ansluten till helvetet) ligger ett område med höga spetsiga bergtoppar som avslutas med en stor bergsplateau. Där bor ett fågelfolk som lever på att äta moln.

Väster om bergskedjorna ligger ett område som alltid är gömt i dimma. Dimman består av själar. Fågelfolket äter dessa dimmasjälar och blir mäktigare genom att ta upp deras livskraft. Själva dimman lyfts dock aldrig över området.

Under tiden har ett nomadfolk uppstått längst nere i sydost. Efter några århundraden utvecklar en avsplittrad gren av stammen en bosatt livsstil längre norrut, på slättlandet söder om fågelfolkets bergplateau. Med tiden övergår jordbrukssamhället till att uppfostra hästar. De blir ett ryttarfolk.

Den nordvästra delen av kontinenten består av en svart isglaciär. En... vad var det nu? en magisk varelse... lär vara begravd eller inspärrad där. Hela området är genomsyrad av magi. Från glaciären leder en svart flod söderut, och mynner slutligen ut till havet i ett delta av tre stora floder.

Eftersom vattnet i den svarta floden medför lite av magin, vilket är starkast i den norra delen närmast källan, är det inte förvånande att de som bor söder om glaciären är ett folk av magiker. De bygger en stor tempel som samtidigt tjäner som observatorium, och läser av världens öde från stjärnorna.

I deltaområdet, med tillgång till havet, finns det ett människosamhälle som, för att skydda sig mot trycket från en koloni ovanligt kämpiga krokodiler som lever i deltan, snabbt utvecklar kanoner och försvarsanläggningar. Stället kommer att vara känd som Flodfästet. Dess invånare är dessutom väldigt religiösa och bygger en kyrka tillägnad den stora stenjätten som sedan århundraden har suttit på klippona över det svarta flodets mynning och nu vakar över staden. Flodfästet lever i välstånd i många generationer.

Vår kontinents yngsta folk är träskhoberna, som bor mellan magikerna och den stora dimman. De är korta, med stora ögon, vilt grönt hår och simhud mellan fingrarna. De lever ett fridfullt naturnära liv i sina vassbåtar, och kommer tillsammans för gemensama aktiviteter vid stora flottar. Träskfolket tror på att gömma sig i farliga situationer.

Sedan kom den tid där det stora vulkanutbrottet sker. Drakarna blir tvungna att överge sitt hem och flyttar till resterna av den gamla staden som ligger halv begravt under den svarta glaciären. För att säkra sin maktställning efter den tunga förlusten börjar de anfalla och förslava andra folkstammar. Drakarna sprider sig långt över kontinenten och var de än hittar andra väsen, skapar de hybrider. Så småningom finns det hybrider bland magikerna i väster, och bland ryttarna och fågelfolket i öster. Bara träskfolket förblir oupptäckt och kommer undan, liksom de två folkstammar längst i söder, Flodfästet och nomaderna. Även de sistnämda har under de senaste århundraden gett upp det nomadiska livstilet och byggt städer av sten.

Ju mer hybrider skapas, och dör, desto fullare blir det i underjorden. Helvetet expanderar och slöjorna mellan det och överjorden blir allt tunnare. Samtidigt förblir vulkanen aktiv och börjar värma upp norden rejält. Den svarte isen börjar smälta och större delar av de gamla städerna friläggs.

Det här är tiden av den stora expeditionen. I ett försök att hitta hjälp eller vapen mot drakarna, drar en grupp bestoende av flera magiker, träskfolkets shaman Padda och Flodfästets konung (på den tid en stark ung hjälte) ut för att undersöka rykten om den magiska varelsen som ska finnas under den svarta isen. De hittar och släpper fri den utan att veta att det handlar sig om den onde dottern till den stora stenmodern (aka stenjätten, Flodfästets Gudinnan), som, i en långt förfluten tid, blev inspärrad av sin moder och sin syster (den svarta isen).

Expeditionens plan lyckas på viss sätt, i och med drakarna blir förvicklade i strid mot häxan och många av de dör. En hel region mellan glaciären och träsket blir känd som drakdöden på grund av otaliga drakskeletter som ligger där. Men när häxan släpptes loss, kom mycket ondska tillbaka till världen och rinner ut med det svarta flodet. De som bor vid flodet och dricker dess vatten får gräsliga mutationer. Samtidigt blir häxans syster, den svarta isen allt svagare och smälter, vilket bidrar ytterligare till Nordens uppvärmning.

Flodfästets konung förlorade sin syn när häxan släpptes, men lyckas återvänder till sitt hem. Stenjätten finns dock inte kvar. Den har övergivit människorna för att spärra in sin dotter igen. Gudarna strider i Norden, och flodfästets tid av uppsving är över. Mutationerna sprider sig, kungen har blivit gammal och svag, och ankomsten av ett piratfolk från andra sidan havet inleder långa år av konflikt.

Och det är epoken där vår Archipelago historia kommer att utspela sig, bland pirater, hybrider, drakar stridande gudar, en smältande glaciär av svart magi, och helvetet som blir allt större och rycker allt närmare.

Sist men inte minst får vi inte glömma en viss skog som ligger, oberörd av civilisation, mellan Flodfästets delta och träsket. Mitt i denna skog står ett träd, jag har för mig det var en stor ek, vilket är hem till vår lilla vän ekorren nötsnaske, som bevittnar sin epoks historia genom att observera de som kommer resande genom hans skog.
 

gizmo

temporary sunshine
Joined
27 Oct 2008
Messages
825
Location
Stockholm
Då var det skrivet. Som vanligt får man ursäkta språket. Det är säkert inte snyggt, men borde iaf vara förståelig.
Fast jag är lite glad att någon annan tar över härifrån.

Jag fick fuska lite i berättelsen ovan och lägga till några kausaliteter som bara kom ut på riktigt under Archipelago spelet. Men det var bara lite fusk. Bara så att det blir mer logiskt att läsa.

Om nu någon vill lägga upp en länk till fotot med kartan...?



Nu från innehåll till annat:

Det var andra gången jag spelade 1000 år under solen, så jag jämför det automatiskt med mitt första omgång med DeBracy i Luleå.

Jag gillade andra gången mer. Vilket troligen beror på en kombination av det följande:

Vi var bara tre under första hälften av spelet, tills Stövelkatten kom in och vi blev fyra. Det, tyckte jag, gjorde spelet mer tight. (Jag minns inte riktigt, men jag tror vi var fem stycken i Luleå, eller?) Jag är inte säkert att det nödvändigtvis alltid har den effekt, men iaf är det ju så att det då var bara två händelser innan det var min tur igen, det kan väl leda till att historian inte fransar ut sig alltför mycket.

Eftersom vi var så få, var rundarna korta och århundraden gick väldigt fort. När vi närmade oss 1000 år, hade vi inte i närheten av en fylld värls och körde därför vidare efter 1000. Vi slutade vid 1300 år, men inte för att vi kände vi var klara, men för att äta lunch. Därefter fortsatte vi inte men började direkt med Archipelago. Det ledde till att vi avslöt spelet mitt i en högkreativ period och aldrig nådde en punkt där det blev segt med ideer.

Vi spelade i vår skapade värld efteråt. Då blir den omedelbart rikare, och man fyller ut lite saker i efterhand som kanske inte beskrevs med tillfredställande djup under 1000 år.

Sedan var vi rätt så fria med vad vi tillät för arcs. Den som började en civilisation bestämde helt enkelt själv vilken storlek arc den tyckte lämpligt just där.

Vi gjorde samma misstag som i Luleå och beskrev händelserna bara på civilisationsplan istället för att fokussera på individer inom de civilisationerna (i.e. "en del av stammen splittrade av sig och bosatte sig längre norrut" istället för "hövding xx tar med sig ett hundratal män och lämnar stammen för att utforska området längre norrut"). Men i det här fallet tycker jag inte det gjorde så mycket, eftersom vi sedan spelade i samma värld och det individuella kom in då.

Slutligen noterar jag lite road, innan jag somnar med huvet på tangentbordet, hur mycket man drar på klicheer när man skapar så där fritt.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,315
Location
Helsingborg
gizmo said:
Vi var bara tre under första hälften av spelet, tills Stövelkatten kom in och vi blev fyra. Det, tyckte jag, gjorde spelet mer tight. (Jag minns inte riktigt, men jag tror vi var fem stycken i Luleå, eller?) Jag är inte säkert att det nödvändigtvis alltid har den effekt, men iaf är det ju så att det då var bara två händelser innan det var min tur igen, det kan väl leda till att historian inte fransar ut sig alltför mycket.
Jag förstår principen med att man inte fick skriva mer än en sak på ena sidan av en arc, men jag kände att det funkade väl med vår husregel om att man inte fick skriva två saker i rad. Det här gjorde ändå att jag fick söka mig någon annanstans med mina idéer.

Precis som du säger så är det vettigt att samma person som hittade på folkslaget får bidra med fler saker. Den personen har antagligen något sorts mål med vad folkslaget ska göra.

Något jag nog hade velat ha var årtal vid arcen för när folket skapades och när den dog ut. Sedan kanske någon regel om att andra gången man skriver i arcen på uppgång så kommer den att påverka något annat folkslag. Jag vet inte, men det känns som om man måste göra så att folkslagen interagerar med varandra annars blir det bara ett lapptäcke.

Slutligen noterar jag lite road, innan jag somnar med huvet på tangentbordet, hur mycket man drar på klicheer när man skapar så där fritt.
Det beror på vana, tro mig. :gremsmile: Ett tips är att kombinera saker eller hämta in saker från andra källor. Fågelmännen tog jag från en gammal samberättartråd. Svart is är SF för otroligt svårhackat datorförsvar. Dimfolket tog jag från en varelse jag gjort i DoD etc.

/Han som annars gillar när man spinner loss av andras idéer
 
Top