Nekromanti Keep on the Shadowfell

[Guest]

Någon som köpt och kört äventyret? Jag läste på SF-bokhandeln att äventyret innehåller kartor. Vad för kartor är det+ Vilken storlek och kvalité?

Jag tankade hem äventyret bara för att kolla in vad det innehöll, men personen som lade ut äventyret hade inte lagt upp några kartor.

Anledningen vaför jag frågar är för att jag beställt äventyret och hade tänkt att inleda kampanjen till D&D4 men jag orkar INTE förbereda allt för mycket. På sin höjd läser jag genom äventyret sen vill jag ha rock and roll! Vi spelar med miniatyrer och därför vill jag veta vilka kartor som följer med och hur användbara de är. Täcker kartorna ALLA strider i äventyret?

Tacksam för alla svar.

Jo, ni får gärna skriva lite om vad ni tycker om äventyret. jag har personligen ingen erfarenhet av färdigskrivna äventyr till D&D, men nu förtiden orkar jag inte skriva något själv...

 

[Dante]

Kartorna täcker dessvärre inte riktigt alla encounters i äventyret.

Inuti själva keepet finns det bara en minis-karta för självaste slutfajten – övriga rum, korridorer och grottor får man fixa på annat vis.

Men äventyret innehåller förstås fler encounters än så, och dessa finns det minis-kartor för.

 

[Eksem]

Jag har bara upplevt den som spelare, men jag kan säga följande:

Äventyret börjar bra, med en trevlig stad med roliga SLPs som inbjuder till roliga dialoger och en del klurande innan man vet exakt vart man ska ta vägen.

Sedan kommer en dungeon som är väldigt stor. Tre nivåer, med många encounters på varje. Den är ganska rolig, men har några storymässiga problem i hur man ska ta extended rests. Det finns några platser som känns som tänkta "sovplatser", men det verkar som att konstruktörerna förutsatt att man reser tillbaka till staden mellan nivåerna, vilket känns storymässigt råsopigt. Det finns några ganska minnesvärda rum, och åtminstone en rolig SLP att släpa runt på vilket ger utrymme för roliga dialoger äventyret igenom (antar jag, eftersom han när vi spelade gick åt ganska tidigt, ahem). Största problemet är att den inte har en bra hook, till skillnad från verkligt klassiska dungar som Ravenloft eller liknande.

Arfert var SL i den gruppen och kan säkert berätta mer om hur man använder det i faktiskt spel, men med deras halvnya 2 sidor per encounter-stil och hur smidiga statblocks är i 4E verkar det inte vara så svettigt.

Kartorna som medföljer är bara för 4 särskilda möten, till resten krävs antingen tiles eller en riktigt fet battlemap, för det händer något som kräver karta och minis i stort sett varje rum.

Hur som helst var det VÄLDIGT roligt att spela den, men mycket är reglernas förtjänst. Jag tror alla äventyr blir roliga med 4E

 

[Arfert]

Som DM är äventyret väldigt lättanvänt, alla encounters är pedagogiskt beskrivna. Man skulle (när man väl klarat av introt, och är på väg in i själva dungen) teoretiskt sätt kunna spela det utan mer än en kvarts förberedelse per speltillfälle. Fast det är ju en fördel om man kan hela upplägget, om spelarna beter sig så att larmet går till exempel... jag fick vid ett tillfälle köra ihop tre encounters till ett, då alla inblandade monster visste att äventyrarna var där, och var de befann sig.

 

[Guest]

Tack för samtliga svar. Nu ska jag sätta mig ner och läsa genom 4:ans regler. Det ser bra ut än sålänge...

 

[CapnZapp]

Keep of the Shadowfell, och hela H-serien för den delen, visar med önskvärd tydlighet vilken inriktning Wizards tror kidsen gillar på sitt spelande.

Köp om du gillar dungeon bashing, med finurliga fällor och fantasifulla grottrum med ett stort utbud av monster som är ondskefulla och behöver dö.

Köp inte om du inte gillar dungeon bashing, med rum uppbyggda utan minsta tanke på realism eller sammanhang, endimensionella motståndare som inte reagerar på vad som händer i nästa rum, samt allehanda psykedeliska diskotek-effekter i Gygax bästa och mest överdrivna stil.

(Notera att jag inte bashar 4E nu. Jag beskriver H-serien - inte spelet i stort. Man kan spela 4E på många fler sätt än vad som demonstreras av H-serien. Tacka gud för det!

 

[Arfert]

..klart "monstren" ska reagera på vad som händer i nästa rum (står ju faktiskt i texten att rollpersonerna bör få tyst på vakterna vid ingången så de inte larmar, till exempel)... så har jag spelat det i alla fall. Beskrivningarna utgår väl ifrån vad resp rum innehåller om rollpersonerna lyckats vara diskreta och tysta.

Men visst är det old school dungeons, det är ju D&D!!

 

[Eksem]

"rum uppbyggda utan minsta tanke på realism eller sammanhang, endimensionella motståndare som inte reagerar på vad som händer i nästa rum, samt allehanda psykedeliska diskotek-effekter"

Det här känner jag inte igen faktiskt. Rummen var relativt logiskt ihopbyggda, motståndarna reagerade på vad som hände runt omkring dem och några psykadeliska effekter har jag inte sett alls. Och vi har spelat hela H1 och början på H2.

 

[Necross]

****SPOILERVARNING*****

Nja, är det verkligen så? Jag reagerade också starkt på det där när jag spelledde H1 - det verkar förutsättas att gruppen är nån slags stealthninjas. Min grupp var hälften plåt-niklasar, och om jag hade kört "realistiskt" hade hela jävla dungeonen stormat fram, istället för att vänta i sitt rum, på sin tur att döööö. Måste man skriva äventyren på detta sätt? Måste monster vara dumma OCH döva?

 

[Arfert]

SPOILERVARNING

Jag tror faktiskt de förutsätter att man använder sitt sunda förnuft. Och det står så.

Jag lät alla goblins på första nivån göra en någotsånär samordnad attack när rollpersonerna stövlade in på ett bullrigt sätt. Och dessutom lät några komma undan och varna de andra.

 

[Eksem]

Tja, vi blev anstormade när vi ramlade in som plåtnicklasar i alla fall, och sådant hände oss flera gånger, t.ex. när en stackars Dark One seglade ned i hålet i näst sista rummet. Vet inte vad som står i äventyret och vad som är Arfert, dock.