Nekromanti Khelataar? Eller vad är det jag köpt tråden

[tull]

Hej har precis köpt ett rollspel via tradera som går under namnet "Khelataar", vad är det för något?

Vad har rollspelet för styrkor och svagheter? Av bokens framsida att dömma verkar författarna vilja bryta ny mark och få in lite kvinnliga och mjuka värden i rollspelshobbyn (ironi). Men vad har rollspelet mer att erbjuda än ögonsnusk?

 

[Storuggla]

Khelataar är ett spel där man spelar jeppar som driver runt i en järnålderssamhälle. Oftast driver man runt iaf, eftersom man som äventyrare sällan har något socialt liv i något spel...
Khelataar är ganska kul, det är en jäkligt low-fantasy setting och man blöder ihjäl väldigt väldigt snabbt. Ett ganska skitigt spel. Världen har ganska realistiska folkmängder, så en grupp på fyra äventyrare beväpnade torde kasta om maktbalansen mellan byar och fraktioner med sin ankomst. Jag minns att det var roligt, men jag är å andra sidan inte riktigt klok.


Storuggla, fabula rasa

 

[Ond bråd död]

Omslaget har inget att göra med innehållet. Spelet är synnerligen grisodligt och väldigt låg fantasy. Jag har för mig att reglerna inte var nån höjdare heller. Ett rätt så konstigt rollspel faktiskt.

 

[Arfert]

Omslaget har inget att göra med innehållet. Spelet är synnerligen grisodligt och väldigt låg fantasy. Jag har för mig att reglerna inte var nån höjdare heller. Ett rätt så konstigt rollspel faktiskt.

Nisse G på Äventyrsspel sa till mig när det kom: "Om det spelet hade vart som omslagsbilden hade vi fått problem".

 

[Sven]

Khelataar var ett väldigt ambitöst försök till ett annorlunda fantasyrollspel. Jag spelade det en hel på somrarna som lite knatte. Som HJK sade är omslaget synnerligen opassande. Snarare var det ett ganska tidigt försök till ett jämställt rollspel.

Jag har alltid varit väldigt förtjust i Khelataar, men på något oklara grunder får jag väl erkänna. Regelsystemet är med moderna mått uppåt väggarna. Väldigt detaljerat och ger ofta väldiga fördelar till lätta vapen. Framför allt var det så farligt att man gärna helt undvek våld. Att förlora en lem i Khelataar var lika lätt som att stuke en fot i den värld du och jag lever i.

Som också är nämnt ovan försökte de skapa en low-key fantasy-värld med grisodlarambitioner. Problemet är att de gick längre åt det hållet än den verkligen världen gör! Städerna är i det närmaste orealistiskt små och befolkningen i allmänhet likaså.

Men samtidigt kändes mycket av världsbeskrivningen som ett kärleksprojekt. Jag tycker att det är en fantastisk artefakt ur svensk rollspelshistoria. Men ett väldigt bristfälligt spel.

 

[Sven]

.
Khelataar är ganska kul, det är en jäkligt low-fantasy setting och man blöder ihjäl väldigt väldigt snabbt.
...
Jag minns att det var roligt, men jag är å andra sidan inte riktigt klok.
Storuggla, fabula rasa

Det där att man blöder ihjäl snabbt... Det var ju så att man lätt började blöda... Men de hade glömt att införa regler för att stoppa eller ens avstanna blödningar. Så läste man reglerna väldigt strikt dog man alltid så fort man började blöda. Men ingen spelade så, hoppas jag.

Khelataar var roligt. Och det har många fina enskildheter, för att låta som ett refuseringsbrev. Några gamla rävar drev för inte så otroligt länge sedan en uppdaterad variant av Khelataar på nätet. Fast jag har ingen uppfattning om hur ambitiöst det projektet var.

 

[Storuggla]

"Det där att man blöder ihjäl snabbt... Det var ju så att man lätt började blöda..."

Var det så det var? Okej, jag utgick från saker jag hör tom reglerna. jag läste mest världen.

"Några gamla rävar drev för inte så otroligt länge sedan en uppdaterad variant av Khelataar på nätet. Fast jag har ingen uppfattning om hur ambitiöst det projektet var."

Rosen sysslade ett tag med att släppa Khelataar fritt som pdf. Tror jag att jag minns. Men det ligger kanske på hyllan, fast eftersom Rosen inte hänger här längre är det en sådan fråga vi aldrig får svaret på.


Storuggla, enigma