>Tja....jag väntar med ev. kommentarer till Rosen (Åke Rosenius) behagar svara, ett stort hjärta har han
>för detta spel.
'Kejdå...
Jadå, det är mitt klara favoritspel. Khelataar var spelet som förde in Low Fantasy i den svenska rollspelsfloran - tyvärr några år innan folk hade börjat uppskatta sånt... "Grisodling" fanns inte som term när det kom, men passar nog rätt bra in i sammanhanget. Ska man jämföra det med något annat svenskt spel så vore det väl Viking - eller ett Wastelands med svärd istf skjutvapen.
I korthet så är spelvärden en isolerad, glesbefolkad ö, ungefär stor som Skandinavien, där det dominerande folkslaget lever i en klankultur på järnåldersnivå (dock med vissa inbyggda anakronismer, eftersom de flydde dit från en annan kontinent för länge sedan och har bevarat sporadiska kunskaper därifrån). Som fantasy betraktat är den väldigt lågmäld; det finns några andra folkslag på ön, fast allihop är människor - alver och dvärgar o dyl finns öht inte. Magi är väldigt o-zappig och med låg specialeffektbudget. Det *finns* lite grann av "monster" och ickemänskliga humanoider, men de är inget man direkt märker av. Tanken är att kampanjer främst ska baseras runt de olika klanerna och deras allianser/intriger/fajtande mellan varandra.
Regelsystemet är likartat det i Wastelands, och kan bl a skryta med att haft kvalitetsgrader på handlingsresultat (långt innan Viking prisades i recensioner för den innovationen) och ett stridssystem som bygger på att rollspela striden (ännu längre innan Eon höjdes till skyarna för det). Fast det lider också av bokföringssyndrom.
However...
Khelataar blev aldrig någon succé, vilket jag tror har tre orsaker. Dels missbedömde Lancelot spelmarknaden som gav ut ett svenskt grisodlarspel när de flesta som spelde svenskt fortfarande ville gå i grottor och fetröja monster, dels underskattade de behovet av att förklara för spelarna hur klansamhällen egentligen fungerar (och INTE fungerar)... och dels insåg de inte samma behov för vissa på redaktionen; kvaliteten på det utgivna materialet är minst sagt blandad, och rätt många khelafreaks brukar skilja på *spelidén* Khelataar och det *utgivna spelet* Khelataar. Läser man det med ett kritiskt öga och kollar vad som har skrivits av vem, är det dock inga större svårigheter att se det "riktiga" Klanernas Land i bakgrunden, tycker jag.
Den mesta aktiviteten runt spelet (som jag vet om) är väl numera centrerad kring Lancelot-listan:
http://www.egroups.com/group/lancelot
Fast man bör ha i åtanke att det Khelataar som diskuteras där har vuxit fram där under åratal av korrespondens och är en ganska påbyggd och utfylld version av spelvärlden. Sen har listans största pratmakare, Erik Sieurin och jag, också varsin Khelataarsida med diverse material på:
http://www.algonet.se/~khelatar/khe/attic.html
och
http://hem.passagen.se/strix/khela.htm
--
Åke