Jag tillbringade gårdagskvällen framför tv och såg "Kill Bill". En rätt häftig, men framförallt snygg film. Dock har jag fortfarande svårt att svälja blodfontäner, mangasekvenser och 50 underhuggare som aldrig är smarta noga att använda automatvapen. Även om formatet antyder att realism inte är prioriterat så känns blandningen mellan klassisk Tarantino och klassisk kung-fu-film ändå rätt märklig. Jag menar inledningen är till exempel väldigt mycket Tarantino, knivfajten mot Vernita Green var inte särskilt kung-fu. Däremot var allt som hände i Japan väldigt mycket kung-fu. Just det här att få det att verka närmast komiskt när lemmar flyger till höger och vänster och blodet sprutar som ur duschmunstycken. Men visst är det en vacker film. Vad tycker ni?