KimCon spelrapport

[Genesis]

I fredags anlände jag till KimCon, ett lokalt litet huskonvent i Örebro arrat av Kim Nolemo, som vissa av er känner. Det hanns med fyra toppenpass under lördag-söndag (blev inget spel på fredagen utan bara chill och lite Gartic). Jag orkar inte tagga alla specifikt i omgångarna jag spelade, men närvarande var jag själv, Kim, @Bunny, @Murmelgnu, @Hellzon, @VildKatt, samt malmöiterna Elsa och Benjamin.

Upproret i Münster
Detta är Kims första egna rollspel (han har delförfattarskap på Det sjätte inseglet). Jag fick vara med på speltest nummer två. Kim kallar spelet ett hack på Montsegur 1244, men mekaniken är rejält annorlunda, så jag tycker att spelet förtjänar att stå på egna ben. Dramat handlar om anabaptisternas uppror i Münster 1534-35. Det har en intressant maktmekanik, personliga mål för alla huvudpersoner (som påverkar upprorets eftermäle) och den ballaste mekaniken av alla, som är att profeten får göra proklameringar som kan ändra spelets regler. Detta är så tufft att jag helt klart kommer att sno det till något av mina spel någon gång. Omgången blev också riktigt bra, och min huvudrollperson lyckades inte bara med sitt mål att bli mäktigare än sin far, utan hon lyckades dessutom bli den mäktigaste i hela Münster (innan alla dog, då).
Citat: "Jag skall ge dig två hål i kroppen likt kulorna gav vår profet!"

Coffee together
Coffee together är ett noirrativistiskt rollspel av noir-entusiasten Doc Dandy, och ett hack på Gaël Sacrés Happy together. Happy together är ett mysigt spel om att ha det bra tillsammans, och Coffee together vänder på detta och handlar istället om att sitta och lida tillsammans. Jag tycker att det är riktigt bra, och reglerna är såpass korta att jag känner att jag borde översätta det till svenska. Det som är så skönt med spelet är att det är en enda lång scen, och mekaniken är helt dold, då den sker genom diegetiska handlingar och ibland handgester. Detta gör att man kan sjunka in ordentligt i berättelsen. Det är i princip ett kammarlajv. Temat är ett antal främlingar med mörkt förflutet som öppnar upp sig inför varandra. Riktigt fin omgång, också, satt i en bar i en tågstation där alla tågen var inställda och försenade på grund av snö. Jag spelade en tågvärdinna som brutit kontakten med sina föräldrar för en mans skull, sedan gjort abort, vilket hon skämdes oerhört för.
Citat: "De vaktade inte barn så väl på den tiden, så jag tog henne." (Elsas rollpersons mörka hemlighet!)

Se och göra i Aliatra
Jag fick spela en omgång Se och göra, och detta blev första gången jag lyckades spela vad som kändes som en komplett omgång på ett spelpass. Spelet är vanligtvis mer av ett kampanjspel (runt tre sessioner eller så), men nyckeln för att få det kortare är att ha få rollpersoner. Vi hade två rollpersoner på fem spelare. Resenärerna var ett par: Johannes, en tvåbarnsfar som just skiljt sig från sin fru, och Pål, hans nya kärlek, som kämpade lite med ett utanförskap. Vi fick mycket ömhet mellan de två, men i slutet var Pål otrogen med en lokal aliatrier på en bar (Divinity, @Rickard, @GnomviD och @Sömniga Isaac känner till den!). Avslutet fick en väldigt bitter ton. Det blev också den mest explicita sexscen jag tror någon av oss spelat ut i ett spel, men sexreglerna i spelet funkade riktigt bra och alla var väldigt nöjda med hur det hanterades.
Citat: "En svensk gymnasielärare sitter där med blåtira, omgiven av höga gay-hippies och tuttar och penisar i neon."

Samsara
Första speltestet av Samsara, uppföljaren till Anatman. Samsara handlar om virtuella världar, och vi fick en riktigt spejsad berättelse om en centralstation, en kopplingscentral mellan många simulerade världar, som tagits över av FBF, Fiktivernas BefrielseFront. Vi hade en hel del mindfuck-ögonblick och flera bizarra händelser och scener. Min rollperson hade en sexdungeon befolkad av bland annat en kopia av hennes chef, samt både Legolas och Brad Pitt i Fight Club. Hellzons rollperson var i ett förhållande med en annan kopia av samme chef, fast ett mer kärleksfullt sådant.
Citat: "Vi kan aldrig ha ett jämbördigt förhållande så länge du har den där knappen." (Sagt av den sistnämnda kopian, om knappen som när som helst kan stänga av honom.)

Allt i allt ett fantastiskt konvent, och jag fick spela precis de grejer jag ville spela när jag åkte dit. Stort tack till alla som gjorde det så lyckat!

 

[Hellzon]

Yes, det var ett coolt konvent.

Om Genesis har skrivit sina pass i kronologisk ordning så spelade jag, @VildKatt, @Bunny och @Murmelgnu Anatman, medan övriga besökare gjorde uppror i Münster.
Allt kretsade kring ett kloster som rent tekniskt skulle vara fristående från den förtryckande övervakningsstaten utanför. Riktigt så var det inte, då Murmelgnus förvaltare ersatte abedissan innan hon ens hade introducerats. Det visade sig efterhand att Vildkatts något paranoida roll hade rätt då Murmelgnus syster satt inopererad som ett implantat i hennes hjärna.
Samtidigt hade Bunny skalat av min personlighet och ersatt med den hos sin klon som jag mördat, och det var klonens personlighet i mördarens kropp som jag spelade större delen av partiet. I slutet skulle jag och Vildkatt fly klostret, men jag kände mig tvungen att försöka hitta ett sätt att sammansmälta med det andra sinnet i min kropp och blev påkommen och dödad av Bunny. "Femte gången gillt" muttrade Bunny medans han laddade upp mitt döende sinne i en hjärnbank...

Det roligaste är att vi spelat en gång tidigare med flera av korten som ingick i det här partiet och det blev en helt annan story. Ogothcongänget kanske minns partiet där en man blivit hjärnmoddad av klostret till att vara lycklig som slav, och hans syster försökte rädda honom.

Efter Anatman delade vi oss igen för ett kortare pass. För mig, @Kim Nolemo och @VildKatt betydde det tre partier For the Drama. For This Ungrateful City och Story of Choruses gjorde båda jobbet att etablera vilka rollerna i gruppen var enbart med ledande frågor, men bäst i högen - och kanske på hela konventet - var For The Last Slice of Cake. Helt Vanliga Människor satt och skulle skamma varandra för att se till att få den sista tårtbiten. Det blev en del hårda ord.

Sen har Genesis redan skrivit om Se och göra i Aliatra och söndagens Samsarapass. Det är kul på något vis att veta att andra grupper har varit i Aliatra. Det är väl ingen ny känsla egentligen - de flesta i "min" generation D&D-spelare har varit i Sunless Citadel - men vi har minsann varit på fiktiv semester, och kan tydligen utbyta historier om klubben Divinity med minst en annan grupp. Det är coolt.

Jag är pepp. Det känns skönt att det verkar komma två konvent till i vår så jag kan få leka av mig spelpeppen. Tack Kim och alla andra dårar som gjorde förra helgen så kul.