Dvärghat, eller hur rasmotsättningar hanteras
En fråga bara, hur har du fått drezin-dvärgen att kunna överhuvudtaget vara i närheten av en thism- och sanari-alv?!
Mitt standardsvar skulle vara "det beror väl på alven och dvärgen". Att alla sanarialver och drezindvärgar per default skulle hata varandra upplever jag som en mycket stereotyp och stelbent approach - de är väl individer som alla andra? Man kan göra mycket intressant med dylika rasmotsättningar och nedärvda fientligheter, så länge man behandlar ämnet med den respekt det förtjänar. Att bara konstatera att "du är alv och han är dvärg så ni hatar varandra" är knappast tillräckligt psykologiskt underbyggt för att få ut något intressant av att rollspela sådana förhållanden. Nej, jag vill gärna lämna utrymme för frågor som 'Varför'? och 'Hur'?. Dvärgarna är uppfostrade att ogilla alver och alver är uppfostrade att ogilla dvärgar, men det ligger knappast i generna på dem, och jag ser ingen anledning att uppförstora fientligheterna. Det är ju när alven eller dvärgen inser hur rasistisk och dåligt underbyggd dess åsikt är som det blir intressant, eller när den hårdnackat försöker försvara densamma. Och det är när, eller om, den kan lägga fördomarna på hyllan som riktig insikt nås. Rasism är allt det handlar om.
I min kampanjvärld är den léaramalviske fäktmästaren Dwyrryd Coley och drezinklanens främste fäktare Äril dödspolare. Léaram har egentligen ingenting otalt med dvärgarna, och Dwyrryd och Äril har alldeles för många gemensamma intressen och livsåskådningar för att inte älska varandras sällskap. Min rollperson Tienne, en annan léaramalv (älva), blev också bekant med Äril omsider, men den relationen var rätt frostig till att börja med (Tienne hade mer fördomar än någonsin Dwyrryd). Henéaälvan Första Snön lät Äril vara tills han klappade henne på stjärten, varvid hon exploderade av återhållna, nedärvda agressioner och på fullt allvar försökte hugga ihjäl honom. Hon blev givetvis lyft bort från honom innan hon hann göra någon skada, men Första Snön utgör ändå den enda person i min kampanjvärld som verkligen aldrig lyckats kompromissa med det dvärghat hon är uppvuxen med. Hon
mår inte bra sedan hon sköt en helt oskyldig och oanande Roghan-äldste i ryggen på en bergsväg utanför Kraalen-renk-Roghan nyligen i min kampanj, men vägrar hårdnackat att erkänna det, trots att folk redan börjat förstå hur det ligger till eftersom hon blir tvärarg så fort man pratar om det. Det är väl synd om henne, egentligen, få är så fyllda av ångest, men kan hon inte lägga band på sig slutar hon som en simpel mördare. Eller värre; död.
...och med tanke på att rollpersonerna och co precis kommit ned i Sunariskogen är det förmodligen obehagligt stor risk för det senare. Stackars Snön vill ha
hämnd , och hon är beredd att dö för att få den.
- Ymir, orolig för tösabiten
