Nekromanti Klassiska äventyr i D&D
- Thread starter Eksem
- Start date
Test of the warlords CM1 (eller nått sånt).
Tyckte jag var riktigt kul, och en klassiker när vi körde den.
Men det kan ju vara så att minnet gör äventyren finare ju längre tillbaka man spelade det?
White Plume Mountin S2 (?)
Ett klassiskt dungeon i en vulkan, charmigt, men håller det?????
Vault of the Drow D3, vet egentligen inte om det var ett så bra äventyr, men ganska klassiskt tror jag iallfall det är.
Men det finns nog fler.
Lycka till
Bombu
ps: vad ska du ha dem till? Inte spydigt menat.
Tyckte jag var riktigt kul, och en klassiker när vi körde den.
Men det kan ju vara så att minnet gör äventyren finare ju längre tillbaka man spelade det?
White Plume Mountin S2 (?)
Ett klassiskt dungeon i en vulkan, charmigt, men håller det?????
Vault of the Drow D3, vet egentligen inte om det var ett så bra äventyr, men ganska klassiskt tror jag iallfall det är.
Men det finns nog fler.
Lycka till
Bombu
ps: vad ska du ha dem till? Inte spydigt menat.
Da classics
För mig är det följande:
I6 Ravenloft
B3 Palace of the Silver Princess
B4 The Lost City
B6 Rahasia
X1 Isle of Dread
X2 Castle Amber
Master of the Desert Nomads-serien:
X3 Curse of Xanathon
X4 Master of the Desert Nomads
X5 Temple of Death
The Desert of Desolation-serien:
I3 Pharaoh
I4 Oasis of the White Palm
I5 Lost Tomb of Martek
Och de första Dragonlance-äventyren, typ DL1 till DL9.
Dessa var de roligaste och coolaste jag spelade då.
M.
För mig är det följande:
I6 Ravenloft
B3 Palace of the Silver Princess
B4 The Lost City
B6 Rahasia
X1 Isle of Dread
X2 Castle Amber
Master of the Desert Nomads-serien:
X3 Curse of Xanathon
X4 Master of the Desert Nomads
X5 Temple of Death
The Desert of Desolation-serien:
I3 Pharaoh
I4 Oasis of the White Palm
I5 Lost Tomb of Martek
Och de första Dragonlance-äventyren, typ DL1 till DL9.
Dessa var de roligaste och coolaste jag spelade då.
M.
Nightowl
Champion
Jag får hålla med Magnus i mycket, men...
...jag HATAR de här äventyren. De är bland det skittråkigaste jag någonsin spelat, med tråkiga och värddiga dungeons, dumma slumpmöten och dessutom hade vår DM just då en en ångestperiod då han ändrade reglerna mellan varje spelsession.
Det sista är dock inte äventyrens fel.
Erik, undrar hur mycket av entusiasmen inför vissa äventyr som beror på dagsform?
...jag HATAR de här äventyren. De är bland det skittråkigaste jag någonsin spelat, med tråkiga och värddiga dungeons, dumma slumpmöten och dessutom hade vår DM just då en en ångestperiod då han ändrade reglerna mellan varje spelsession.
Det sista är dock inte äventyrens fel.Erik, undrar hur mycket av entusiasmen inför vissa äventyr som beror på dagsform?
Jag vet inte om det räknas som en klassiker, men mitt favoritäventyr är Dragon's Crown till Dark Sun. Det är ett praktexempel på hur man kan skriva ett episkt (inte som i level 20+, utan som i storskaligt) äventyr som är väl integrerat i spelvärlden. Själva äventyrets premiss skulle knappast funka i någon annan värld (någon använder en effekt som gör psiförmågor näst intill omöjliga att använda), och resten av äventyret är lika välintegrerat: rövarstammar, trollkarlskungar, dammhavet, människoätande halflings, thri-kreen, ruiner sedan Rensningskrigen, och så vidare. Tyvärr gör denna integrering i en ganska udda spelvärld att det kan vara lite svårt att sno saker från DC till andra kampanjer.
Jo just det, DC är inte en dungeoncrawl som många andra äventyr. Visst, lite dungeonande är det i den, men det är inte en enda jättedungeon a la Return to the Temple of Elemental Evil eller Undermountain.
Jo just det, DC är inte en dungeoncrawl som många andra äventyr. Visst, lite dungeonande är det i den, men det är inte en enda jättedungeon a la Return to the Temple of Elemental Evil eller Undermountain.
Krille
Lord
Re: Jag får hålla med Magnus i mycket, men...
"...jag HATAR de här äventyren."
Dito. De sög. Men vi hade skitkul ändå, fast det nöjet kan man ju inte beskylla äventyret för.
"...jag HATAR de här äventyren."
Dito. De sög. Men vi hade skitkul ändå, fast det nöjet kan man ju inte beskylla äventyret för.
Fan va skumt!
Vi började med D&D-reglerna, spelade det första, böt sedan till AD&D! Så vi ändrade också reglerna mellan äventyren. Fast det berodde nog inte på ångest.
Magnus
Vi började med D&D-reglerna, spelade det första, böt sedan till AD&D! Så vi ändrade också reglerna mellan äventyren. Fast det berodde nog inte på ångest.
Magnus
anth
Vetefan
Ravenloft + Gryphon Hill, förutsatt att de spelas tillsammans.
En underbar känsla när spelarna inte förstår någonting när man växlar mellan de 2 modulerna.
Against the Giants, som egentligen är en hel kampanj.
- Börjar med Slavelords-modulerna
- Fortsätter med Giants-modulerna
- Avslutas med Drow-modulerna
En sån där härlig serie som tar spelarna från level 1 upp till level 15.
Castle Greyhawk
Den oseriösaste/roligaste modulen någonsin.
En underbar känsla när spelarna inte förstår någonting när man växlar mellan de 2 modulerna.
Against the Giants, som egentligen är en hel kampanj.
- Börjar med Slavelords-modulerna
- Fortsätter med Giants-modulerna
- Avslutas med Drow-modulerna
En sån där härlig serie som tar spelarna från level 1 upp till level 15.
Castle Greyhawk
Den oseriösaste/roligaste modulen någonsin.
Pom
Swashbuckler
Re: Klassiska äventyr i D&D (små spoilers)
Det blir en del överlappningar med herr Seter, men jag kan ju inte hjälpa att karl'n har god smak!
-Isle of Dread (Expert Set D&D) En försvunnen värld D&D-style.
-Dragonlance (AD&D), särskilt 1-4, 8-9, 14. Jag menar, vi talar 1984, och redan i första modulen får vi 3D-kartor, vackra illustrationer, genomtänkt berättelse, och noter till ett musikstycke för solist och ackompanjatör!
-Test of the Warlords (Companion Set D&D) härlig blandning av att bygga sina egna riken och bekämpa groteska faror.
-Into the Maelstrom (Master Set D&D) en odyssé mellan världar när de Odödliga sätter våra hjältar på prov.
-Twilight Calling (Master Set D&D) ljuvlig fantasy i primal mytologi och hisnande miljöer.
-Egg of the Phoenix (AD&D) ypperlig räcka problemlösardungeons med intelligenta upplägg.
-Iuz the Evil (AD&D 2nd ed) fullmatad kampanjmodul med ett fascinerande myller av färgstarka NPC och platser som dryper av alla möjliga varianter av ondska.
Det blir en del överlappningar med herr Seter, men jag kan ju inte hjälpa att karl'n har god smak!
-Isle of Dread (Expert Set D&D) En försvunnen värld D&D-style.
-Dragonlance (AD&D), särskilt 1-4, 8-9, 14. Jag menar, vi talar 1984, och redan i första modulen får vi 3D-kartor, vackra illustrationer, genomtänkt berättelse, och noter till ett musikstycke för solist och ackompanjatör!
-Test of the Warlords (Companion Set D&D) härlig blandning av att bygga sina egna riken och bekämpa groteska faror.
-Into the Maelstrom (Master Set D&D) en odyssé mellan världar när de Odödliga sätter våra hjältar på prov.
-Twilight Calling (Master Set D&D) ljuvlig fantasy i primal mytologi och hisnande miljöer.
-Egg of the Phoenix (AD&D) ypperlig räcka problemlösardungeons med intelligenta upplägg.
-Iuz the Evil (AD&D 2nd ed) fullmatad kampanjmodul med ett fascinerande myller av färgstarka NPC och platser som dryper av alla möjliga varianter av ondska.
DanielSchenstrom1
Veteran
De andra har betat av de flesta av de som betraktas som klassiker, de jag saknat i deras listor är Bloodstone-serien, Tomb of Horrors och Temple of Elemental Evil.
De flesta av Gygax skrivna äventyr brukar väl också räknas till klassiker.
En bra källa, eller plats att börja sitt utforskande, är: http://www.acaeum.com
De flesta av Gygax skrivna äventyr brukar väl också räknas till klassiker.
En bra källa, eller plats att börja sitt utforskande, är: http://www.acaeum.com
Nightowl
Champion
Mellan *spelsessionerna*
Förutom att vi svävade mellan D&D och Ad&d och Ad&d 2nd ed, så kom det alla möjliga kuliga husregler mellan varje spelomgång. Det var ungefär som ofrivilligt TORG; man vaknade och var i ett annat paradigm och kunde plötsligt inte göra samma grejer längre.
Det hela bottnade i önskningar om att göra D&D mer "realistiskt", samtidigt som det fortfarande skulle vara häftigt, samtidigt som folk framförallt inte fick bli för bra (han hade iskall erfarenhet från den mest groteska form av koboldande, och det hade skadat honom djupt på det själsliga planet).
Det påverkade i alla fall min syn på äventyret/-ren, eftersom frustrationen av detta utsetängde all eventuell glädje jag kunde fått ut av det.
I allmän sugighet kunde det dock inte mäta sig med Avatar-trilogin, dock. Den modulen var så rälsig att man kunde sålt den till Märklin!
Erik
Förutom att vi svävade mellan D&D och Ad&d och Ad&d 2nd ed, så kom det alla möjliga kuliga husregler mellan varje spelomgång. Det var ungefär som ofrivilligt TORG; man vaknade och var i ett annat paradigm och kunde plötsligt inte göra samma grejer längre.
Det hela bottnade i önskningar om att göra D&D mer "realistiskt", samtidigt som det fortfarande skulle vara häftigt, samtidigt som folk framförallt inte fick bli för bra (han hade iskall erfarenhet från den mest groteska form av koboldande, och det hade skadat honom djupt på det själsliga planet).
Det påverkade i alla fall min syn på äventyret/-ren, eftersom frustrationen av detta utsetängde all eventuell glädje jag kunde fått ut av det.
I allmän sugighet kunde det dock inte mäta sig med Avatar-trilogin, dock. Den modulen var så rälsig att man kunde sålt den till Märklin!
Erik
DanielSchenstrom1
Veteran
Re: Mellan *spelsessionerna*
"I allmän sugighet kunde det dock inte mäta sig med Avatar-trilogin, dock. Den modulen var så rälsig att man kunde sålt den till Märklin!"
Förutom att jag gillar Avatartrilogin (och har spelat långt mer rälsade äventyr) så var det tre moduler, inte en: Shadowdale, Tantras och Waterdeep.
"I allmän sugighet kunde det dock inte mäta sig med Avatar-trilogin, dock. Den modulen var så rälsig att man kunde sålt den till Märklin!"
Förutom att jag gillar Avatartrilogin (och har spelat långt mer rälsade äventyr) så var det tre moduler, inte en: Shadowdale, Tantras och Waterdeep.
Radagast
Swordsman
"The Orc and The Pie. Definitivt klassiskt."
Och det innehåller ju en svår, riktikt svår nöt... hur kommer man in i rummet? RP:na lär ju inte veta att det är ett rum där, om de inte finns något sätt att komma in... och hur kom Orchen dit?
// Radagast
Och det innehåller ju en svår, riktikt svår nöt... hur kommer man in i rummet? RP:na lär ju inte veta att det är ett rum där, om de inte finns något sätt att komma in... och hur kom Orchen dit?
// Radagast
Frågor, frågor, ständigt dessa frågor.......
>Och det innehåller ju en svår, riktikt svår nöt... hur kommer man in i rummet? RP:na lär ju inte veta att det är ett rum där, om de inte finns något sätt att komma in... och hur kom Orchen dit?
Och framför allt: Vem bakade pajen?
/Anders
>Och det innehåller ju en svår, riktikt svår nöt... hur kommer man in i rummet? RP:na lär ju inte veta att det är ett rum där, om de inte finns något sätt att komma in... och hur kom Orchen dit?
Och framför allt: Vem bakade pajen?
/Anders
Re: Frågor, frågor, ständigt dessa frågor.......
>Jag tror inte att det nämns att den är nybakad. Jag tror att den alltid funnits där.
I sådana fall undrar jag varför man skall bemöda sig att slå ihjäl orchen över den (eller varför han överhuvudtaget försvarar den), med tanke på att den antagligen är tämligen oaptitlig
/Anders
>Jag tror inte att det nämns att den är nybakad. Jag tror att den alltid funnits där.
I sådana fall undrar jag varför man skall bemöda sig att slå ihjäl orchen över den (eller varför han överhuvudtaget försvarar den), med tanke på att den antagligen är tämligen oaptitlig
/Anders