Nekromanti klassiska alver och dvärgar.... BLÄ!

[Eternal watch]

Jag har funderat ut någonting; det finns ingenting som slår min avsky för replikor inom raserna alver och dvärgar, rollspel efter rollspel. Tolkien var den enda som var det minsta påhittig.

Rollspel efter rollspel i fantasy genren plagierar nästan silmarilion och sagan om ringen. [color:red]Det tycker jag är upprödande tråkigt!</font color=red>
Jag har ingenting emot alver och dvärgar, men kan ingen människa försöka se på de två raserna på ett nytt sätt... ingenting utvecklas ju någonsin eller förändras ju någonsin med någon av dem.

DoD, Eon (och många andra spel med dem) är inte originella i det avseendet, och det är synd.
Här kommer ett tips till alla som just nu sitter och tillverkar rollspel där hemma;

[color:red]Det är tillåtet att skriva vad som helst. Kritisera allt. Hitta nya vinklar, inte bara på små obetydliga saker, PÅ ALLT!. Ett sånt rollspel skulle jag utan tvekan köpa framför eon/DoD</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Krille]

Upp till bevis!

"Det är tillåtet att skriva vad som helst. Kritisera allt. Hitta nya vinklar, inte bara på små obetydliga saker, PÅ ALLT!. Ett sånt rollspel skulle jag utan tvekan köpa framför eon/DoD"

Been there, done that!

Så kort sagt, upp till bevis! Tanka hem såväl Skymningshem som Västmark nu med en gång!

 

[Rising]

Ett par nytändningar har det väl ändå varit genom åren? Chronopias stadsalver var ju dekadenta libertiner utan medkänsla för dödliga och som betraktade sin odödlighet som ett ok. De tröttnade på all vanlig mat, alla ordinära nöjen, alla vanliga livsstilar och blev allt extremare och mer speciella. De var liksom "romare"-alver, så att säga, och det kändes ju fräscht.

Sedan fanns det någon alv-bok som föreslog att alver skulle vara bättre smeder än dvärgarna och att det skulle finnas stammar av "Vilda alver" som levde som indianer, eller nåt. I vår spelgrupp hatade vi den boken och brydde oss inte om den, men nog var det väl att betrakta som nyskapande... Hmm, det är ju inte Tolkien, iaf. I övrigt håller jag med om att dvärgar är det sopigaste som finns. De har ingen lyckats vidareutveckla.

Om du kan stilla dig ett tag kan jag rekommendera dig att titta ett par extra gånger på Cadillac Crazy Cillerz, som inte bara har ett alldeles unikt (för att inte säga debilt) namn, utan som också kommer bjuda på aldrig tidigare skådad kampanjvärld, stämning, regelsystem och syn på raser -både klassiska i ny tappning och alldeles fullkomligt nya. Utan att avslöja för mycket kan jag ändå nämna att vi inte bara har "fauner", utan även "satyrer" (med komplett olika kultur, genetisk betingad personlighet, och till viss del utseende), vi kommer med en komplett ny defenition på allehanda älvfolk (särskilt våra Pookor kommer få WW-spelarna att börja använda sina Changeling-böcker som dasspapper) och till på köpet introduceras en hel del nya bekantskaper; såsom Plantiflorer, Quiner, Fabeldjur och Entemos. Vi har alver och dvärgar också, och även om vi skulle ha standard-alver och -dvärgar enligt formulär 1A, så skulle de kännas fett häftiga, då allt omkring dem skulle vara så fullständigt lysande och nydanande, men du kan ju fatta att vi också kommer leverera helt nya, fräscha defenitioner på även detta håll.

Kort sagt, världen kommer inte bli sig lik.

/Skryting

 

[Korp]

Geminis alver och dvärgar är ju inte så klassiska heller. Alverna lever i ett kollektiv styrda av sin drottning och ett släkte gillar tatueringar. De är väldigt bleka så blodådrorna syns igenom huden. Dvärgarna gillar piercingar men är i övrigt rätt lika de klassiska dvärgarna men de har ungefär samma position i samhället som judarna hade under medeltiden.

 

[Foggmock]

håller med. även om klassiska alver och dvärgar (hober/halvlängdsmän också för den delen) har sin egen charm. jag skriver i Katherine Kerrs keltiska sagovärld. ASlverna är ovanliga och tillbakadragna. de kallas Skogens Folk, eller Ljusets folk och bor på slätterna i öster. de är de enda som behärskar att tämja hästar. vill man köpa häst, beger man sig till dem. problemet är bara att få tag på någon som pratar alviska../images/icons/crazy.gif mycket ovanligt att icke-alver pratar det. även om det ryktas att klanen Maelwedds arvinge Rhodry har alvblod i ådrorna.. MUAHAHAA
Dvärgarna är som vanliga dvärgar. de man kommer stöta på är smeder i människrobyar. och där det finns en dvärgsmed, finns ingen mänsklig, eftersom ignet mäter sig med deras smideskonst. de bor i centrala delen av världen och har rena dvärgbyar över hela världen, men de är oftast belägna vid berg, eftersom dvärgar gillar gruvdrift.

Dessa texter skrev jag på fri hand on the top of my head från mitt rollspel som ligger på min gamla dator. måste tanka över det och fortsätta.. jag har iaf inte stött på ngt rollspel i denna värld (öö GURPS eller Fuzion funkar kommer ngn säga nu) och definitvt inte med det stridssystem jag utvecklar. för mig är det iaf nytt, har inte sett ngt likande i ngt spel. Usagi Yojimbo RPG påminner lite om mitt med sina kort, men där slutar iaf likhetenra..
Lycka till!

PS till Krille: Been there, Done that!/images/icons/laugh.gif DS

 

[Targon]

Alverna fyller en funktion

Håller med dig i din kritik. Men vill likväl nyansera problemet en smula. Dvärgarna må vara föremål för allmänt förakt, det rör mig inte i ryggen. Men alverna fyller de facto en funktion i fantasivärldar, nämligen som en ras som befinner sig på ett högre statusmässigt plan i jämförelse med framför allt människorna. Jag tror att en bra fantasyvärld behöver den dynamik mellan raserna som spänningen mellan människor och alver skapar i de traditionella fantasyvärldarna. Alverna tillför helt klart en fantasymässig coolhetsfaktor genom den mystifika och mytologiska väv som omsveper dem såsom ras. Varje människa i världen vet att alverna är speciella, att det vilar något mystiskt över dem, att de är obegripligt gamla och att den dummaste bland alverna likväl är visare än den visaste bland människor. Denna spänning mellan raserna är naturligtvis en klyscha, men en nyttig sådan som tål att användas fler gånger. En sak som man kan göra för att undkomma problemet är tämligen enkel, nämligen att ge sina "alver" en helt annan term och undvika de alltför uppenbara tolkienistiska elementen i beskrivningen av denna mystiska och överlägsna ras.

 

[Rosen]

Ett par nytändningar har det väl ändå varit genom åren?

Jo - fast man kan känna igen förlagor i många av de uppräknade också.

Chronopias stadsalver var ju dekadenta libertiner utan medkänsla för dödliga

Finns såna i Warhammer.

och som betraktade sin odödlighet som ett ok.

Tolkien-alver som lever tillräckligt länge brukar tröttna på världen.

De tröttnade på all vanlig mat, alla ordinära nöjen, alla vanliga livsstilar och blev allt extremare och mer speciella. De var liksom "romare"-alver, så att säga, och det kändes ju fräscht.

Alver som söker nya kickar känner åtminstone inte jag igen nån annanstans ifrån, så poäng åt Chronopia där.

Sedan fanns det någon alv-bok som föreslog att alver skulle vara bättre smeder än dvärgarna

Silmarillion gör det...

och att det skulle finnas stammar av "Vilda alver" som levde som indianer, eller nåt.

Kagonesti Elves, Dragonlance.

--
Åke

 

[Rising]

Bra talat!

Så här har jag också känt, alverna står på något sätt som "nästa utvecklingsfas", om man tänker på utvecklingsläran. De är lite mindre "apor", så att säga.

Att det dock INTE rör sig om någon mutation, utan att alver är en EGEN ras (som till på köpet har funnits åtskilliga århundraden längre i världen än oss människor) är den elaka twist som alvdynamiken är uppbyggd på. Vi kommer aldrig att "bli" alver. De står som ett monument över vad vi människor måste sträva efter att bli som släkte.

Tänker man ett steg längre, kan man inse varför jag gillar spel med "halvalver". De visar ju klart och tydligt att en hel del alvbrudar låter sig påsättas av oss människor.

*den sista kommentaren är inte seriös*

Nå, frågan som är upp till oss människor lyder - ska vi åtrå alverna för att de saknar våra tillkortakommanden, eller ska vi vara avundsjuka och hatiska? Trots allt så står de ändå i vägen för vår utveckling.

/Rising

 

[Rising]

Fast det är nog lite krångligare än så

Mmm, man får lite av sin världsbild förstörd när man märker hur mycket av det man gillat i de svenska rollspelen som varit direkt snott eller influerat från amerikanska förlagor. Kul att få höra det från någon med koll på läget.

Fast vi måste nog vara lite mer hårddragna när vi avskriver vissa rollspelsskribenter som "epigoner", "idétjuvar" osv.

För annars blir det ju bara såhär:

A:Vill du höra min superorginella ras jag har i mitt rollspel?
B:Okej
Ae är korta och tjocka...
B:-dvärgar
A:...älskar musik och blommor...
B:-alver
A:...och när solens strålar träffar dem förvandlas de...
B:-troll
A:...till odjur...
B:-varulvar
A:...som har breda fjäll och kluvna tungor...
B:-reptilfolk
A:...som kan äta vad som helst...
B:-redcaps
A:...och har spikar under fötterna
B:-golfare
A:...och dödar sina fiender genom att hoppa på dem.
B:-Super Mario. Vad var det för originellt med det?

Man kan ju faktiskt ta en del här, en del där, och till slut komma fram till något som faktiskt är originellt. Bara genom sättet en varelse förhåller sig till sin värld och andra varelser, så uppnås ju något nyskapande.

/Racing

 

[Svalander]

Telepati

..som min morsa brukar säga. "Tänkte precis ringa dig!" Ja ja, du beskriver det jag tänker Eternal Watch! Jag formligen hatar allt vad alver och dvärgar heter i fantasyspel på senare år. Inget nytänkande, ingen sensation. Jag menar inte att en alv skall vara en fransk massage personifierad eller att en dvärg skall vara butter, liten, våldsam och stolt. Men liiite nytt är väl inte för mycket begärt?

Håller på med ett eget projekt där alver och dvärgar tillhör De Gömda Folken, de som lever bortom de vanliga människornas värld. De kikar fram emellanåt och bringar mystik och fasa över vardagen för geneme man. Inte helt olikt Krilles Västmark eller serien Drakens År (hette den så? - den gick i Conan för fem år sedan...).

Ni kan ju alltid kika på http://w1.317.telia.com/~u31714564/Constallaris/Index.htm om ni skulle känna ett sug...

 

[Insignia]

"jag skriver i Katherine Kerrs keltiska sagovärld. ASlverna är ovanliga och tillbakadragna. de kallas Skogens Folk, eller Ljusets folk och bor på slätterna i öster."

I så fall skriver du inte i Kerrs värld, för där bor alverna i väster

 

[keno]

Er sida.

Jag tycker er sida var skitsnygg. Verkligen. Men det saknas BILDER! Det skulle lika gärna vara en sida tilhörandes en internetleverantör. Skapa lite rollspelskänsla i sidan
Så vitt jag kunde se så fanns inget att ladda ner under downloads...

 

[Johan K]

Gjärna !

Håller med dig att det är lite trist att alal mer eller mindre apar efter Tolkien. Som du säger så får vi hoppas att det kommer några nya vinklar nån dag.

 

[Don Kennetho]

Re: Medeltid (något OT)

Alver och dvärgar är definitivt en fantasykliché som jag gärna slipper i kommande rollspel, men något annat jag är ofantligt less på är denna MEDELTID.

Så gott som alla fantasyrollspel idag utspelar sig i medeltida eller medeltidsliknande världar, med allt vad det innebär av feodalism, riddare och sköna jungfrur. Vad hände med alla de andra av jordens epoker som kan inspireras av när man gör fantasy?

Att Västmark har ett ovanligt regelsystem är jag bekant, men jag skulle helst vilja slippa all denna fördömda medeltid.

 

[Rising]

Håller med, 1700-talsfantasy vill jag se! [nt+ot]

NT = Nisse Terminerar
OT = Olle Torskar

/Rising

 

[Widde]

Rollspel efter rollspel i fantasy genren plagierar nästan silmarilion och sagan om ringen. Det tycker jag är upprödande tråkigt!

Men det finns undantag. Till exempel här. Läs om en lite annorlunda syn på alver, dvärgar och troll.

-W

 

[Targon]

Det är på gång. Ha tålamod! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Svalander]

Förklaring

Tackar. Positiv kritik är alltid trevligt. Vi har lagt upp den för att kunna möta eventuella frilansare med lite mer "riiispect" Vi jobbar såpass mycket på projektet fortfarande att inget hos är värt att lägga upp. Det skall komma framöver däremot.

Bilder. Hur menar du då? Typ ett galleri eller att smycka sidorna med bilder bara? Tanket med sidan var bara att göra den drömlik dit man kan väva in både Fantasyspel liksom Sci-Fi. Vi får se vad som händer längre fram...

Tack igen Simon!

Mvh/

 

[Krille]

Re: Medeltid (något OT)

"Alver och dvärgar är definitivt en fantasykliché som jag gärna slipper i kommande rollspel, men något annat jag är ofantligt less på är denna MEDELTID."

Det är inte jag. Medeltiden är nämligen ofantligt ovanlig i fantasy.

Vad vi oftast hittar är någon konstig blandning av riddartid och Vilda Västern. Feodalism är oftast en ursäkt för att en baron ska kunna ge rollpersonerna ett uppdrag, inte en riktig samhällsstruktur. Riddartiteln har inte ett jota med adel att göra, utan är ett yrke precis som vilket annat. Värdshus påminner mest om en saloon från slumpvist vald spaghettiwestern (det är bara pianoklånkaren som saknas). Kyrkan spelar ingen roll - de enda som över huvud taget bevistar någon form av religiös kultplats är demondyrkare och äventyrare som är ute efter att slakta demondyrkare och stjäla skatten under altaret. Och så vidare.

Vilket var en av orsakerna till att jag skrev Västmark - jag var så förgjordat trött på alla jefla massuppfittningar av medeltid som folk tar för vedertagna sanningar.

 

[Magnus Seter]

Några kommentarer

1. Jag delar inte din uppfattning att Tolkien var den enda som var det minsta påhittig. Jag anser att många fantasyförfattare före, samtidigt och efter honom som skrivit bra fantasy UTAN alver är minst lika, eller mer påhittiga.

2. Alver som skiljer sig från Tolkien-standarden hittar du i Castle Falkenstein, WFRP, i viss mån i D&D (drow tex), Chronopia och säkert många fler.

3. Visst delar jag din önskan om innovativa varianter på alver och dvärgar. Men se hur mycket skit Chronopia fick för att vilja ändra på Tolkien-standarden. Vi är tyvärr troligen i minoritet.

Sammanfattningsvis kan man säga att originalitet är fantastiskt efterfrågat hos rollspelare, bara så länge allt fortfarande är som det alltid varit.

Se där, rollspelskonstruktörens dilemma i ett nötskal.

MVH

Magnus