Klassiska monster som var mycket coolare förr i tiden

[Mekanurg]

Mins inte att de öppna samtalet med att snacka engelska. Fortsatte de med spanska, tyska, o liknande för att vara på den säkra sidan?

Förmodligen säger änglarna:
ܠܐ ܬܕܚܠܝܢ -- dvs "lā θeðḥəlīn"

 

[JohanL]

Mins inte att de öppna samtalet med att snacka engelska.

Du måste ha missat att King James Bible är den verkliga originalversionen. ;-)

King James Only movement - Wikipedia

en.wikipedia.org

Peter Ruckman - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[Daniel]

För i tiden så beskrevs varulvar som en människoliknande varg på två ben, men som ibland spang på tre ben för att de även hade ett ben istället för svans som de kunde springa med. Jag kan liksom inte ens föreställa mig hur detta rent tekniskt ser ut, men det är ju klart badass!

Äntligen får jag användning för mina högskolepoäng om specifikt varulv (både min b-uppsats och c-uppsats handlade om vad man berättade om varulv i svensk folktradition). Den tvåbenta varulven är extremt ovanlig i det svenska folkminnesmaterialet. Jag kan inte minnas att jag läst en enda uppteckning eller äldre källa med den föreställningen? Varianten med trebent varulv är en intressant version där man föreställt sig att den sprungit på tre ben med det fjärde utsträckt bakom sig för att efterlikna vargens svans, vilket kan låta lustigt men kan nog också (för den hugade SL:n) gestaltas ganska kusligt. Många andra svenska källor talar dock om varulvar med riktig svans. I Uppland förekom en skröna om att en man som blivit botad från sin förtrollning* till varulv fått behålla svansen därbak för resten av livet. Den skrönan berättades bl.a. för en fransk diplomat som besökte Stockholm 1635 och som nedtecknade den i sin senare publicerade reseskildring om Sverige.

*I folkloren blir man nästan alltid varulv genom förhäxning eller magisk förbannelse. Bett och fullmåne är modern spelfilms påhitt.

Vill man läsa om varulven i svensk folktradition kan man med fördel läsa boken från 1943 med den titeln av Ella Odstedt. Den historiska folklorens varulvsvarianter är väldigt annorlunda från den populariserade anglosaxiska filmvarianten som vi tar för given idag. Edit: Boken finns tillgänglig digitaliserad.

 

[Max Raven]

Många andra svenska källor talar dock om varulvar med riktig svans. I Uppland förekom en skröna om att en man blivit botad från sin förtrollning* till varulv fått behålla svansen därbak för resten av livet. Den skrönan berättades bl.a. för en fransk diplomat som besökte Stockholm 1635 och som nedtecknade den i sin senare publicerade reseskildring.

Är det varianten där man bryter trolldomen genom att känna igen någon i varghamnen och säger hens namn?

 

[Daniel]

Är det varianten där man bryter trolldomen genom att känna igen någon i varghamnen och säger hens namn?

Ofta, ja. Det botemedlet anges i merparten av olika varulvsvarianter. "Då ropade hon hans namn, och han blev löst ur förbannelsen."

 

[Daniel]

En brutalare variant, som oftare förekom i de sydsvenska (gammaldanska) landskapen var dock att varulven bara kunde frigöra sig ur sin förbannelse genom att döda en gravid kvinna, slita ut fostret och förtära dess blod och därmed överta det ofödda barnets skuldlöshet.

 

[JohanL]

och därmed överta det ofödda barnets skuldlöshet.

Jämför den tänkta AIDS-boten i delar av Afrika, som vi inte ska gå in på några detaljer kring här...

 

[Svarte Faraonen]

Förmodligen säger änglarna:
ܠܐ ܬܕܚܠܝܢ -- dvs "lā θeðḥəlīn"

Eller, om man frågar John Dee,

.

 

[Franz]

*I folkloren blir man nästan alltid varulv genom förhäxning eller magisk förbannelse. Bett och fullmåne är modern spelfilms påhitt.

Magiska salvor förekom också om hagbinte missminner mig? Läste för länge sen om en man under 1500-talet som dödat människor och erkände att han gjort det då han förvandlats till varulv och att detta skulle skett genom en magisk salva han köpt av en häxa?

Tack för övrig spännande info om varulvar! Det lilla jag läst mig till har jag fått från populärhistoriska magasin

 

[Rymdhamster]

Jag läste också om att man fordom i Sverige (minns inte vilken del av landet det var) kunde bli en varulv genom att hålla upp sin livrem som en ögla framför sig och kliva igenom den (det gick typ ut på att man valde att anamma förbannelsen).

Det var också en berättelse om en jägare som blev jagad av en stor ulv. Han sköt den, och när han flådde den upptäckte han under pälsen att ulven hade en rutig väst på sig som gjorde att han kunde identifiera en person i byn som varulven.

(Det krävdes egentligen inget silver för i tiden, det var bara att panga på)

 

[Mundo]

Eller, om man frågar John Dee,

.

Om man frågar Bigelow och Holmes (skaparna av Wingdings) så blir det istället: ︎☜︎ ︎⚐︎︎ ︎☞︎☼︎︎︎︎

 

[Daniel]

Nu blir det frågestund, med den lilla auktoritet jag ger mig själv i egenskap av en examen på skandinavisk och tysk varulvslore.

Magiska salvor förekom också om hagbinte missminner mig? Läste för länge sen om en man under 1500-talet som dödat människor och erkände att han gjort det då han förvandlats till varulv och att detta skulle skett genom en magisk salva han köpt av en häxa?

Jo, varulvsloren är extremt varierad. Det finns allt möjligt bland orsaksförklaringarna. Magiska artefakter, trollformler, förbannelser, till att man träffat Djävulen i vägkorsningen vid fel tidpunkt eller att man straffats för att man själv jagat för mycket varg, till mer slumpartade orsaker som att födas klockan ett på natten i ett fjärran land eller att en svart katt tittat snett på ens vagga innan man hunnit bli döpt (autentiska exempel ur det yngre folkminnesmaterialet).

Ett ofta återkommande scenario i det västsvenska materialet är varianten från prologen till Disneys Skönheten & Odjuret, med exakt samma tiggerskascenario fast med prinsen utbytt till bonde, där den portade förtrollerskan (oftast samisk eller finsk) avslöjar sig som trollkunnig och förvandlar bonden eller hela hushållet till varg.

Min favorit är dock modersförbannelsen. Modern har där utfört en okristen rit för att undslippa födselsmärtorna, där riten går ut på att som höggravid krypa under (eller igenom) den uppspända fosterhinnan från ett nyfött föl, vilket får konsekvensen att barnet föds med varulvsförbannelsen.

Fallet du nämner känner jag inte till på rak arm, men det kan vara värt att nämna att svenska domböcker inte innehåller ett enda varulvsfall (såvitt forskningen känner till). Någon enstaka same ställdes inför rätta för något och ett vittne nämnde att "han är ju för övrigt även varulv", men det var bara för samen att neka och då togs det inte allvarligt.

Det lilla jag läst mig till har jag fått från populärhistoriska magasin

Tyvärr måste jag med starkaste emfas understryka att när det gäller varulvslore och inte minst dess faktiska domstolshistoria så är populärhistoriska magasin envisa experter på att felcitera, förvanska och återanvända överbevisade falsarier. För något år sedan publicerade ett av de svenska magasinen en kortare artikel om varulvar under häxprocesserna och påstod att det avrättades 30 000 varulvar enbart i Frankrike. Det är tyvärr en siffra som återkommer i populärlitteraturen eftersom den felciterats så många gånger att den blivit kanon bland folk som inte kollar sina källor. Som en av mina handledare i uppsatsskrivandet sa, "jo, när en falsk uppgift satt sig försvinner den inte". Den vetenskapligt belagda siffran för dömda varulvar är bara cirka 300. Ganska stor skillnad mot "30 000 bara i Frankrike."

Jag läste också om att man fordom i Sverige (minns inte vilken del av landet det var) kunde bli en varulv genom att hålla upp sin livrem som en ögla framför sig och kliva igenom den (det gick typ ut på att man valde att anamma förbannelsen).

Japp. Det var den dominerande uppfattningen i större delen av Norrland, där varulven oftast tillskrevs/projicerades på den samiska kulturen. Då talade man inte om en förbannelse, utan uppsåtlig självförvandling.

Det var också en berättelse om en jägare som blev jagad av en stor ulv. Han sköt den, och när han flådde den upptäckte han under pälsen att ulven hade en rutig väst på sig som gjorde att han kunde identifiera en person i byn som varulven.

Japp. Det finns mängder av sådana scenarion i det svenska materialet, dvs att när man flådde en skjuten varg hade den mänskliga artefakter på sig, vilket avslöjade den som varulv. Den loren går enligt vissa forskares spekuleringar tillbaka till äldre fornnordiska föreställningar om hur bärsärkar drog på sig djurhud för att "förvandlas".

(Det krävdes egentligen inget silver för i tiden, det var bara att panga på)

Ofta, ja. Men som sagt, materialet är så varierat att det inte går att presentera en samstämmig bild av varulvsloren ens inom ett enskild landskap. Men det förekommer faktiskt en hel del osårbara varulvar, där jägarna gått ut och skjutit på en varg men inte lyckats tillfoga någon minsta skada med sina kulor - vilket avslöjat den som just varulv. Men det finns hundratals variationer. Och, värt att poängetera, i de allra flesta svenska källorna ska varulven inte alls dödas, utan räddas tillbaka till människa genom att lösa förbannelsen/förtrollningen.

Tack för mig.

 

[Svarte Faraonen]

Hur är det med den möjliga kopplingen till kvardröjande schamanistiska traditioner? Detta skulle då framför allt gälla bland finsk-ugriska folk – finnar, ester, samer, ungrare.

 

[Arrikir]

En brutalare variant, som oftare förekom i de sydsvenska (gammaldanska) landskapen var dock att varulven bara kunde frigöra sig ur sin förbannelse genom att döda en gravid kvinna, slita ut fostret och förtära dess blod och därmed överta det ofödda barnets skuldlöshet.

Det förklarar texten från Garmarnas Vedergällningen:


"...Så skapte hon mig i ulven grå
Och sade jag skulle åt skogen gå
Hon sade jag skulle ej få bot
Förrän jag druckit min broders blod"

///

"...Så tog jag till med harme
Hennes foster ur hennes barme
När jag hade druckit min broders blod
Sa blev jag en riddare bold och god"

 

[Daniel]

Hur är det med den möjliga kopplingen till kvardröjande schamanistiska traditioner? Detta skulle då framför allt gälla bland finsk-ugriska folk – finnar, ester, samer, ungrare.

Det finns en italiensk professor vid namn Carlo Ginzburg som driver just den hypotesen, gällande en gemensam europeisk urtida schamanistisk tradition. Bl.a. i denna boken om baltisk varulvstro. En svensk professor jag är bekant med som själv forskat en del i äldre föreställningar kring skepnadsskifte anser dock att Ginzburg inte lyckats driva sin tes med någon framgång. Men det är ett intressant ämne.

 

[Svarte Faraonen]

Det finns en italiensk professor vid namn Carlo Ginzburg som driver just den hypotesen, gällande en gemensam europeisk urtida schamanistisk tradition. Bl.a. i denna boken. En svensk professor jag är bekant med som själv forskat en del i äldre föreställningar kring skepnadsskifte anser dock att Ginzburg inte lyckas driva sin tes med framgång.

Ja, det är Ginzburg och verk i hans anda jag framför allt har läst. Förargligt nog läste jag en bok om häxprocesser i det "marginella Europa" som arbetade vidare på det han hävdade i I Benadanti, men jag kan för mitt liv inte minnas vad den hette. Diverse häxkultshypoteser och liknande har ju varit hett omdebatterade, särskilt då med anknytning till förkristna substrat, och därtill en gren av forskningen som har haft väldigt mycket önsketänkande knutet till sig från nyhedniskt håll. Det som är intressant här i sammanhanget är ju då till exempel det du nämner om den samiske varulven, som till skillnad från i den svenska traditionen genomgår en medveten förvandling.

 

[Gamiel]

Jag är inte någon expert i frågan men vad jag kan om ämnet känns den iden lite väll mycket som häxkult-hypotesen.

 

[Gamiel]

Det som är intressant här i sammanhanget är ju då till exempel det du nämner om den samiske varulven, som till skillnad från i den svenska traditionen genomgår en medveten förvandling.

Fast vi har ju också exempel från Mellaneuropa om folk som ska genomgå förvandlingen medvetet.

 

[Daniel]

Det som är intressant här i sammanhanget är ju då till exempel det du nämner om den samiske varulven, som till skillnad från i den svenska traditionen genomgår en medveten förvandling.

Nej då formulerade jag mig slarvigt, eller att du missförstod mig. Den samiske varulven är alltså inte från samiska källor. Det är svenskar som påstått detta om samer. Så självförvandlingen förekommer i svensk tradition, men i berättelser om finnar och samer.

 

[Daniel]

Här är en omfattande sammanställning av svensk varulvslore, för den som vill läsa mer. En bibliofil raritet, men den finns digitaliserad: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1095281/FULLTEXT02.pdf