Klassiska rollpersonskoncept ni gillar

[God45]

Gamla klassiker och favoriter man sett ofta men aldrig tröttnar på.

Min första är:

Dvärgkrigaren - Alltid en gruffig viking + irländsk + rysk gammal man som gillar gruvor, öl, hammare och whiskey. Som odlar agg som vissa åldrar ett fint vin och som dyrkar en sjukt gammaltestamentalig gud. Som skämtar först och med mest galghumor.

Vilka är era?

 

[Mekanurg]

Akademikern med breda bokliga och språkliga kunskaper.

"Sherlock Holmes yngre kusin" -- nästa lika skicklig som mästaren och nästan lika kufisk.

 

[nano]

Göteborgaren som jöbbar på varve åh hår storke asekta öm vå sum e vå her e live, vettu!

 

[Arrikir]

Utbygdsjägaren- tyst, effektiv, vet mycket om vildmarken och överlevnad

 

[zonk]

Den fege magikern - som alltid har en bra ursäkt för att inte gå först, stå bakom någon annan, inte gå i närstrid nånsin, inte vara den som försöker desarmera fällan. Har alltid en ursäkt redo.

 

[zonk]

Den girige - ibland en tjuv, ibland en magiker eller krigare. Ruskigt sugen på skatter, guld, ädelstenar, sekiner, pengar, osv. Det finns alltid flera goda anledningar att bege sig dit pengarna finns. Ibland påfallande trevlig i övrigt - inte lönar det sig att bli osams. Väldigt dåligt för vinsten. Lätt nog att dö ändå, utan att bråka med kamraterna.. och då kan man ju inte njuta av skatterna.

 

[Rymdhamster]

Den gladelynte och smått naive krigaren - gladlynt och smått naiv. Oftast rätt ung. Kan vara av alla möjliga olika folkslag.

 

[God45]

Jag använder ond magi för att stoppa det onda! - Ofta en necromancer som jagar de odöda. Det är alltid kul att se folk försöka vandra linjen där de hatar sina medel. Kan de riva djävulens hus med djävulens verktyg? Eller kommer de bli vad de hatar?

 

[Genesis]

Jag blir aldrig trött på den där blyga och självmedvetna som skäms lite över sig själv men som egentligen har en oerhörd talang för något. Oftast blir det konst, tror jag, när jag spelar.

 

[Franz]

Den chevalreske riddaren - Artig, laglydig och röttrådig. Ljuger aldrig, ger tillbaka vapnet till den fiende som tappat det o.s.v. Risken finns att han kan bli irriterande för de andra spelarna men om han spelas med fingertoppskänsla kan han bli riktigt underhållande!

Munlädret - Personen som kan sälja sand i öknen, och alltid kan prata sig förbi olika situationer. En blandning av Serafim Svensson i Tintin och Don King.

 

[Anthrox]

Grumpy Disney - grinig och butter krigartyp som visar sig efter många om och men ha ett hjärta av guld.

 

[Rangertheman]

Jag är svag för olika typer av krigarpräster. Det är nog det koncept som legat till grund för flest av mina rollpersoner.

 

[Rickard]

Jag tänker mest på dem som jag själv gillar att spela. Här är lite olika varianter.

Ankan med attityd. Är ankan bra på något är den bäst på det och det gör ankan säker i sin roll.

Jack of all trades. Jag gillar att ha ett finger med i spelet i allt, så min rollperson brukar ofta kunna lite om allt.

Cyniske komikern. För jag spelar ofta mig själv.

Slaktaren med en osäkerhet. Jag powergamar systemet för att göra en oövervinnerlig krigare, men för att få det intressant slänger jag in en personlighet som är osäker. Förlorar sig i sin tro, förlorar sig i flaskan, ifrågasätter sin roll, ifrågasätter sin plats på jorden. Det är svagheterna som folk minns om ens karaktär.

 

[Sysp]

Den beryktade krigaren
Hög karisma, fantastisk historieberättare, en aura av kompetens kring sig. Kan vara en berömd storviltsjägare eller gammal, grånad vapenmästare. Visar sig vara fullständigt värdelös i första striden till övriga spelares förvåning. (Fungerar bäst med dolda rollformulär.)

 

[Brödbane]

Shotgun-baptisten
Prästen som varvar att fromt citera tänkvärda bibeltexter/heliga skrifter med att blåsa knäskålarna av skurkarna i helig vrede. Helst med sydstatardialekt.
"Praise the Lord and pass the ammunition!"

 

[Dr_Dängrot]

The scoundrel with a heart of gold aka han solo/ mad martigan karaktärer.

Alviska utbyggdsjägaren

I aint as good as i once was/the has been. En gång en beryktad krigare men nu har åldern hunnit ikapp men hen has still One good fight left in hen.

Den ofrivillige hjälten . Bagarsonen , smedslärlingen , bondedottern som tvingas axla the faith of the world .

 

[Jocke]

Den fallne - tidigare maktahvare, rik, prästinna med tiotusentals följare, firmans påläggskalv. Nu smuttsig, avdankad med bara några få dyrbara ägodelar kvar, och kanske ett namn som går att tvätta. Det är dags att planera återkomsten!

 

[Zire]

Munlädret - Personen som kan sälja sand i öknen, och alltid kan prata sig förbi olika situationer. En blandning av Serafim Svensson i Tintin och Don King.

En variant av denne (tror jag) är Den orädde manipuleraren. Ju mindre beväpnad man är ju bättre, man har satt allt på alla typer av manipulerande samtidigt som man är absolut noll (fysiskt) hot mot någon. Sedan spelar man personen som totalt naiv och orädd, som gärna är osjälvisk och försöker bli vän med allt och alla, försöker lösa sina problem med tålmod och genom att såklart snacka sig ur det mesta.

 

[Khan]

Baron von Ripoff - en av de enklaste lösningarna någonsin. Varför uppfinna något själv när man kan sno det?

Roligast är när man tar insidan från en karaktär och ger den utsidan från en annan. Gimlis personlighet, men Indiana Jones kläder. Sarumans plan, men Darth Vaders röst. Och så vidare.

 

[Peter Johnsson]

Det Döda Geniet - En mäktig och genialsk person som lämnat många spår efter sig. Det kan vara en magiker, en arkitekt, en mystiker/konstnär som är närvarande i berättelsen genom de artefakter/skrifter/dagböcker/kartor/släktingar äventyrarna stöter på.
Det är intressant att beskriva en person genom de spår denne lämnat efter sig. Spelarna får gradvis lära känna personen genom dessa spår och etablerar så småningom en relation till den avlidna personen.