När jag blev frihetsberövad hade tåget tagit sig ungefär två femtedelar av sin sträcka. Vi hade precis tagit oss över till Amager - ön bland annat flygplatsen Kastrup och Bella Center, demonstrationens mål, ligger på - kika in DN:s karta som jag bifogat, platsen är utmärkt med "Polisen slog till".
Jag har varit i många demonstrationer. Under första maj, mot Irak-kriget 2003, en peppbrigad, och så vidare. Aldrig har jag råkat i bekymmer. Det jag slogs av i lördags innan och under demonstrationståget var att en ovanligt god stämning rådde. Ni förstår, liknelsen med Göteborg 2001 och andra G8-möten haltar nämnvärt i det att de som samlat sig för klimatkonferensen i stort sätt inte vill någonting annat än att önska konferensdeltagarna lycka till. Vi vill se ett beslut, tvärt emot G8, där demonstranterna är ute efter att förhindra; genom aktion eller protest. I Köpenhamn rådde det lite av karnevalsstämning, där demonstranter hade klätt ut sig till brinnande pandor, den blå översvämningsvågen, och massa annat knasigt.
Inom mindre av en minut inneslöts vår del av demonstrationen av polis - de rusade ut ur en korsande vägar till Amagerbrogade, och 5-6 bepansrade piketbussar bildade blockad på vardera sida om oss, två led av polismän och sedan polishundar ställde sig framför. Sammanlagt kanske 500 människor hade på så vis inneslutits; resten av demonstrationen leddes kring vår sektion. Det kom som en total överraskning; i närheten av mig och min grupp gick visserligen anarkisterna, med svarta flaggor, men de hade inte uppvisat några våldsamheter alls under de cirka 500 meter de befunnit sig inom mitt synhåll. Även många av dem tycktes uppenbart oförstående, ett litet fåtal drog halsdukar eller liknande för ansiktet, men det var först då, under det inledande osäkerheten efter att polisen redan inringat oss.
Där stod vi länge utan att veta vad som skulle ske. Från åtminstone ett ställe i inneslutningen släpptes demonstranter ut, och det var ingen slump vilka som tilläts göra det - min socialistiska grupp innefattades inte. Av de 400 som sedan återstod var kanske två femtedelar anarkister, sedan min grupp på ungefär 40 personer, och resten var andra demonstranter som inte såg tillräckligt harmlösa ut.
Kvar stod vi i upp emot en timme utan att mycket hände. Under tiden hade ord nått oss från utsidan att polisen hade meddelat media att de "arresterat" (troligtvis använde de ordet "frihetsberövat") 400 demonstranter - det var vi, det. Först när den ungefärliga timmen var över kom polisen två och två och omhändertog oss en efter en. Sista gången jag tittar på klockan var den tjugo i fyra. De bakband oss med plastremmar, och satte oss ned på gatan i långa led. Jag bifogar en bild från Aftonbladet av hur omhändertagandet såg ut.
Där fick jag sitta i 3 timmar. Förutom kölden och att det var grymt obekvämt, så uppenbarade sig mer problem i och med att 400 personer blev mer och mer kissnödiga. Det var det mest ovärdiga i det hela. Polisen kunde tillhandahålla en (1) toalett, men hela projektet kring att kunna erbjuda en frihetberövad den möjligheten gjorde att enbart en bråkdel fick. Människor började kissa på sig. Rännilar av urin tog sig ut till rännstenen. Efter de tre timmarna låg en doft av kiss över gatan. Då först hade polisen ordnat fram bussar för att föra oss därifrån.
Utanför avspärrningarna samlade sig demonstranter och skanderade "let them go" och "this is what democracy looks like", det ledde till att polisen flyttade avspärrningarna 70 meter åt alla riktningar. Även
media fick finna sig i detta. Uppe i ett av husen fanns en sympatisör; denne riktade en projektor mot motsatt fasad och skrev saker som "om jag kunde skulle jag visa porr för er" och "let them go". Dem/denne riktade även sina högtalare utåt och spelar musik för oss - första låten är Michael Jackson,
They Don't Care About Us, andra låtar är Kim Larsens
Midt om natten och sedan
Beat It (jag tror inte MJ hade varit samma motståndssymbol för, säg, ett år sedan...). Polisen tog sig in i sympatisörens lägenhet och tystade musiken och stängde av projektorn.
När jag efter 3 timmar leds till en buss har jag från första trappsteget möjlighet att se ut ordentligt åt höger och vänster för första gången. I åtminstone 100 meter i vardera riktning ser jag ingenting annat än poliser, polisbilar och massor av sirener - ration poliser/frihetsberövade bedömer jag som ungefär 3:1, det är massiva resurser i omlopp. Jag sitter i en full buss med "dragspel", låter det rimligt att jag delar den med 60-70 andra människor?
De kör oss nu till de förberedda burarna, men bussen stannar utanför. Jag och mitt sällskap är helt på det klara med Danmarks nya lagstiftning och är beredda på att spendera den resterande tiden av de 12 timmarna inlåsta i burar. En timme går sittandes på bussen, fortfarande är armarna bakbundna. Sedan kommer civilklädd polis och tar våra personuppgifter och ger oss ett dokument om vart och hur vi kan rikta våra klagomål. Nu ändras deras strategi; tidigare har de förberett oss för burarna, istället försöker de först smussla undan utvalda bland oss för att släppa dem lösa - det började de så smått med redan på gatan, så slapp två kinesiska valpögda tjejkompisar till mig omhändertas, men nu går det inte så bra; ingen eller alla. Till sist kör de oss till en avlägsen station (de kör alltså längre ut från stan - Valby, där burarna är belägna, är ganska centralt), där klipper de till sist mina plastremmar och släpper mig lös. Sammanlagt uppemot 6 timmar har jag då tillbringat frihetsberövad, klockan är cirka halv tio. Armarna krampar, plastremmarna har lämnat skavsår och idag och igår värker rygg, armar, ljumskar och magmuskler.
Sedan, på min färd tillbaka till Malmö och mitt hem, får jag veta att frihetsberövade från oroligheterna vid Christiania lyckats välta en av burarna, skadat en polis och sig själva. Det var helt enkelt inte säkert att förvara oss där. Vår smala lycka, men vilken framgång för dansk polis och de miljoner de spenderat på detta.
----
Av den bild jag kunnat bilda mig efter demonstrationen är just oroligheterna vid Christiania en nyckelhändelse. De utvecklade sig under dagen - antingen på grund av en polisrazzia eller en otillåten demonstration, ingen media jag påträffat rapporterar från plats - och fyra bilar sattes i brand, en polis och en demonstrant skadades. Återvänd till DN:s karta: Christiania ligger 1-2 kilometer till nordost om var polisen frihetsberövade oss. Jag tror polisen var oroliga att anarkisterna i klimatdemonstrationen skulle ansluta till den uppretade demonstrationen där. Därför valde de att innesluta hela deras sektion och föra bort dem. Med sin utökade jurisdiktion utnyttjade de möjligheten till sådana aktioner. Rationaliteten var proaktiv; frihetsberövandet av sammanlagt 1000 personer under dagen (1% av demonstranterna) gjordes i syfte att avlägsna störande riskelement så att återstoden skulle få uppleva sin folkfest.
----
I en stor del av svensk media - DN och Svenska Dagbladet - benämns samtliga frihetsberövade under samlingsnamnet "aktivister", vilket alltså även innefattar mig och många andra fullkomligt fredliga demonstranter. Se det
här nyhetsklippet av SvD som ett exempel - det var bara en helikopter som svävade över oss under de 3 timmarna på gatan, bilderna av oss är ifrån dansk polis. Denna rapportering bekräftar polisens bild och förhåller sig nära till deras rationalitet, den gör inga försök till att rapportera från platsen för frihetsberövandet.
DN sammanfattar det väldigt kort i slutet av sin enda artikel:
DN said:
Samtidigt satt fortfarande mängder av autonoma aktivister kvar på gatan där de placerats av polisen.
Polisen grep hela det svarta blocket, band deras armar med plastband, och satte dem ner i rader på gatan.
SVT och Aftonbladet gör en annorlunda rapportering.
SVT ger händelsen förhållandevis stort utrymme (men tycks inte haft en egen journalist på plats), och skriver:
SVT said:
Under dagen fokuserade polisen på en grupp mestadels svartklädda unga demonstranter i slutet av tåget. När några av dem började att kasta sten och maskera sig gjorde polisen en kniptångsmanöver och skiljde dem från resten. (Den angivna orsaken överensstämmer inte med vad som skedde, ingen källa är angiven till de uppgifterna - min anm.)
Enligt polisen hade fanns det uppgifter om att demonstranterna tänkte attackera utrikesministeriet.
I ett slag greps uppåt 400 personer och många av dem var helt oförstående.
Chefspolisinspektör Per Larsen säger till tidningen Politiken att vissa helt oskyldiga människor kan ha gripits, vilket han beklagar, men ser som oundvikligt.
Många fick sitta i timtal på gatan i väntan på att bli bortforslade till det provisoriska klimathäktet i stadsdelen Valby. De frös och några kissade på sig där de satt, rapporterade Berlingske.
Jag rekommenderar även Aftonbladets två artiklar om händelsen:
Nedtvingade på marken i timmar och
"Polisens agerande skrämmer", dessa ger större fokus på polisens agerande, och tidningen var på plats både när gripandet skedde och efteråt.