Jag har noterat att Neogames inte har skrivit särskilt mycket om Mundanas olika klosterordnar. Särskilt Daaktron borde ha en rejäl bunt kloster och religiösa ordnar. Efter att ha läst en del om ämnet i min historiekurs så känner jag hur inspirationen kommer över mig. Har ni andra några funderingar om ämnet? Det är främst Daaktron jag fokuserar på eftersom den är mest lik vår egen kristendeom.
Nekromanti Klosterordnar?
- Thread starter walium
- Start date
Jo, jag har en fundering. Vill du bli hedersdräng? 
Semiskämt åsido, jag tror att det skulle vara intressant att blanda in några av klostrens huvudnäringar - tänk Bayerskt öl eller prästost. På så sätt kan man få ytterligare ett sätt att integrera Daakklostren med Jargien (plugga in land och tro efter behov).
Och yttrar sig segregeringen på samma sätt som i medeltida Europa? Jag gillar personligen inte den vanligare (och övervägande amerikanska, väl?) trenden att göra fantasyvärldarna jämställda - det blir helt enkelt för tråkigt, särskilt när alla instanser blir könsneutrala. Men finns över huvud taget nunnekloster som de existerade i vår värld?
Jo, jag tror det finns mycket att hämta här, nu när man tänker efter.
--Björn, som hemskt gärna vill se mer material
Semiskämt åsido, jag tror att det skulle vara intressant att blanda in några av klostrens huvudnäringar - tänk Bayerskt öl eller prästost. På så sätt kan man få ytterligare ett sätt att integrera Daakklostren med Jargien (plugga in land och tro efter behov).
Och yttrar sig segregeringen på samma sätt som i medeltida Europa? Jag gillar personligen inte den vanligare (och övervägande amerikanska, väl?) trenden att göra fantasyvärldarna jämställda - det blir helt enkelt för tråkigt, särskilt när alla instanser blir könsneutrala. Men finns över huvud taget nunnekloster som de existerade i vår värld?
Jo, jag tror det finns mycket att hämta här, nu när man tänker efter.
--Björn, som hemskt gärna vill se mer material
Ymir
Liten kantbaron
Re: Nunnekloster?
Nunnekloster är knappast ett tecken på jämställdhet. Snarare är det platsen där man stoppar alla flickor man inte lyckas/orkar/vill gifta bort. Förvaringsplats för flickor ingen vill ha, helt enkelt. Att de sedan säkert, med lite tur och tåga, kan få ett bra liv där (de kanske rentav hamnar på ett slackerkloster? ) och åstadkomma en massa kreativa saker, helgonförklaras och stå först på alla listor över klassiska kompositörer 1000 år senare förtjänar förvisso att påpekas. (Syftar inte aaaalls på någon specifik nunna, nejdå...*ljuga dåligt*).
Någon gång under 1700-talet gick antalet nunnor i världen om munkarna. Idag är omkring 90% av alla klosterlevande människor nunnor. Jag överlåter åt andra att spekulera kring den tendensen, jag skulle kunna göra det i år och dag, och forumet är ägnat åt andra syften.
- Ymir, med en lätt fascination för olika skumma klosterordnar
Nunnekloster är knappast ett tecken på jämställdhet. Snarare är det platsen där man stoppar alla flickor man inte lyckas/orkar/vill gifta bort. Förvaringsplats för flickor ingen vill ha, helt enkelt. Att de sedan säkert, med lite tur och tåga, kan få ett bra liv där (de kanske rentav hamnar på ett slackerkloster?
) och åstadkomma en massa kreativa saker, helgonförklaras och stå först på alla listor över klassiska kompositörer 1000 år senare förtjänar förvisso att påpekas. (Syftar inte aaaalls på någon specifik nunna, nejdå...*ljuga dåligt*). Någon gång under 1700-talet gick antalet nunnor i världen om munkarna. Idag är omkring 90% av alla klosterlevande människor nunnor. Jag överlåter åt andra att spekulera kring den tendensen, jag skulle kunna göra det i år och dag, och forumet är ägnat åt andra syften.
- Ymir, med en lätt fascination för olika skumma klosterordnar
"Semiskämt åsido, jag tror att det skulle vara intressant att blanda in några av klostrens huvudnäringar - tänk Bayerskt öl eller prästost. På så sätt kan man få ytterligare ett sätt att integrera Daakklostren med Jargien (plugga in land och tro efter behov)."
Vad jag förstår så besatt munkarna hög teknisk skicklighet på ett flertal områden. Dessutom blev de med tiden synnerligen förmögna. De flesta högre medlemmar av det jargiska prästerskapet borde ha kopplingar till någon klosterorden.
"Och yttrar sig segregeringen på samma sätt som i medeltida Europa? Jag gillar personligen inte den vanligare (och övervägande amerikanska, väl?) trenden att göra fantasyvärldarna jämställda - det blir helt enkelt för tråkigt, särskilt när alla instanser blir könsneutrala. Men finns över huvud taget nunnekloster som de existerade i vår värld?"
I realiteten så har kvinnorna inte särskilt mycket att säga till om. Jag tycker nog att det hade varit skithäftigt om nunneklostern erbjöd kvinnorna karriärmöjligheter för att inte tala om utbildning. Många döttrar blev ju också instoppade i kloster för att inte kunna göra anspråk på land och penningar genom en eventuell make. Jag hade velat förmedla en annan bild av klostern än karatemunkar eller feta Broder Tuck kloner. Klostren var i allra högsta grad en del av politiken.
Eftersom jag funderar på att bidra med något till årets julkalender så kanske det skulle passa med några artiklar om klosterordnarna inom Daakkyrkan?
Vad jag förstår så besatt munkarna hög teknisk skicklighet på ett flertal områden. Dessutom blev de med tiden synnerligen förmögna. De flesta högre medlemmar av det jargiska prästerskapet borde ha kopplingar till någon klosterorden.
"Och yttrar sig segregeringen på samma sätt som i medeltida Europa? Jag gillar personligen inte den vanligare (och övervägande amerikanska, väl?) trenden att göra fantasyvärldarna jämställda - det blir helt enkelt för tråkigt, särskilt när alla instanser blir könsneutrala. Men finns över huvud taget nunnekloster som de existerade i vår värld?"
I realiteten så har kvinnorna inte särskilt mycket att säga till om. Jag tycker nog att det hade varit skithäftigt om nunneklostern erbjöd kvinnorna karriärmöjligheter för att inte tala om utbildning. Många döttrar blev ju också instoppade i kloster för att inte kunna göra anspråk på land och penningar genom en eventuell make. Jag hade velat förmedla en annan bild av klostern än karatemunkar eller feta Broder Tuck kloner. Klostren var i allra högsta grad en del av politiken.
Eftersom jag funderar på att bidra med något till årets julkalender så kanske det skulle passa med några artiklar om klosterordnarna inom Daakkyrkan?
Re: Nunnekloster?
"Nunnekloster är knappast ett tecken på jämställdhet. Snarare är det platsen där man stoppar alla flickor man inte lyckas/orkar/vill gifta bort. Förvaringsplats för flickor ingen vill ha, helt enkelt."
Nej, det trodde jag inte. De duger däremot utmärkt som hot mot bångstyriga och oregerliga flickor, läses rollpersoner, och därför gillar jag dem.
Överhuvud taget tycker jag att Walium har hittat en nisch i Mundana som knappt ens nämns, men som borde vara rätt rymlig. Och då är det ju i rättvisans namn hans baby, om han inte vill ge bort den. Därför började jag operation tiggare så fort jag såg tråden.
"Att de sedan säkert, med lite tur och tåga, kan få ett bra liv där (de kanske rentav hamnar på ett slackerkloster? ) och åstadkomma en massa kreativa saker, helgonförklaras och stå först på alla listor över klassiska kompositörer 1000 år senare förtjänar förvisso att påpekas. (Syftar inte aaaalls på någon specifik nunna, nejdå...*ljuga dåligt*)."
Äde den där Hildegard från Bången man hört tales om?
"Nunnekloster är knappast ett tecken på jämställdhet. Snarare är det platsen där man stoppar alla flickor man inte lyckas/orkar/vill gifta bort. Förvaringsplats för flickor ingen vill ha, helt enkelt."
Nej, det trodde jag inte. De duger däremot utmärkt som hot mot bångstyriga och oregerliga flickor, läses rollpersoner, och därför gillar jag dem.
Överhuvud taget tycker jag att Walium har hittat en nisch i Mundana som knappt ens nämns, men som borde vara rätt rymlig. Och då är det ju i rättvisans namn hans baby, om han inte vill ge bort den. Därför började jag operation tiggare så fort jag såg tråden.
"Att de sedan säkert, med lite tur och tåga, kan få ett bra liv där (de kanske rentav hamnar på ett slackerkloster? ) och åstadkomma en massa kreativa saker, helgonförklaras och stå först på alla listor över klassiska kompositörer 1000 år senare förtjänar förvisso att påpekas. (Syftar inte aaaalls på någon specifik nunna, nejdå...*ljuga dåligt*)."
Äde den där Hildegard från Bången man hört tales om?
Re: Nunnekloster?
"Överhuvud taget tycker jag att Walium har hittat en nisch i Mundana som knappt ens nämns, men som borde vara rätt rymlig. Och då är det ju i rättvisans namn hans baby, om han inte vill ge bort den. Därför började jag operation tiggare så fort jag såg tråden. "
Jag är generös(läs lat) så jag har inget emot att dela med mig av arbetsbördan. Men vad jag förstår så var klostren en mycket viktigt del av den katolska kyrkan. Därför är det verkligen underligt att de knappt är omnämnda alls.
"Äde den där Hildegard från Bången man hört tales om? "
Låt oss inte glömma vår egen Birgitta. Snacka om att göra karriär. De kan väl inte vara så tokigt att föda en massa ungar och sedan, i förtäckta ordalag håna de man ogillar?
"Överhuvud taget tycker jag att Walium har hittat en nisch i Mundana som knappt ens nämns, men som borde vara rätt rymlig. Och då är det ju i rättvisans namn hans baby, om han inte vill ge bort den. Därför började jag operation tiggare så fort jag såg tråden. "
Jag är generös(läs lat) så jag har inget emot att dela med mig av arbetsbördan. Men vad jag förstår så var klostren en mycket viktigt del av den katolska kyrkan. Därför är det verkligen underligt att de knappt är omnämnda alls.
"Äde den där Hildegard från Bången man hört tales om? "
Låt oss inte glömma vår egen Birgitta. Snacka om att göra karriär. De kan väl inte vara så tokigt att föda en massa ungar och sedan, i förtäckta ordalag håna de man ogillar?
"Vad jag förstår så besatt munkarna hög teknisk skicklighet på ett flertal områden. Dessutom blev de med tiden synnerligen förmögna. De flesta högre medlemmar av det jargiska prästerskapet borde ha kopplingar till någon klosterorden."
Ytterligare möjligheter att spela på Jargisk korruption och onda kyrkomän. Jag älskar det. Rosens Namn, here I come.
"Eftersom jag funderar på att bidra med något till årets julkalender så kanske det skulle passa med några artiklar om klosterordnarna inom Daakkyrkan?"
Tja, jag tiggde snarare för Drunoks Drängars räkning, och vi har ingen julkalender. Möjligtvis låter husbonn oss få några svavelstickor och lite gröt när det blir som kallast.
--Björn, mockar stallet
Ytterligare möjligheter att spela på Jargisk korruption och onda kyrkomän. Jag älskar det. Rosens Namn, here I come.
"Eftersom jag funderar på att bidra med något till årets julkalender så kanske det skulle passa med några artiklar om klosterordnarna inom Daakkyrkan?"
Tja, jag tiggde snarare för Drunoks Drängars räkning, och vi har ingen julkalender. Möjligtvis låter husbonn oss få några svavelstickor och lite gröt när det blir som kallast.
--Björn, mockar stallet
Ymir
Liten kantbaron
Re: Några klosterordnar, med mera. [Djuplod].
Åh...klosterordnar. Ett jätteintressant ämne. Men har Neogames verkligen inte skrivit något om det? Tre icke-stridande munk/nunneordnar beskrivs i 'Consaber': Sankt Eoboths vapenbröders samfund (som har en väpnad gren), Matres munkorden och Orden av St Constances himmelsstigande, och fler bör väl ha beskrivits i 'Religioner', ändå? Någon har stulit den från mig, så jag kan inte kolla. *snyft*. Det kan ju också vara så att Krille faktiskt är den enda som insett religionens oerhörda betydelse på förindustriella världar, oftast blir religiösa element mycket illa hanterade i fantasy. Som Krille själv skrev i Västmark, och det är nog det bästa i hela boken: "Kyrkan är medeltiden". Indeed.
Nu inspirerade du mig, Walle...usch, jag som borde skriva något betydligt viktigare (Neo-grejs, det med). Men det går inte, så...
De häftigaste munkordnarna i vår värld är otvivelaktigt Kartusianerna och Kappuchinerna, men berättartekniskt är Jesuiterna väldigt 'på'. (De är alltid skurkar). Cistercienserna och Benediktinerna är uttjatade, men om man ska dra stereotyper finns det ändå något ball i Cisterciensernas hängivenhet och Benedikternas eviga dekadens och lättja. Benediktinerna var först, störst och äldst, fanns i tusen år innan någon annan orden uppstod, så de hade tid att lägga pengar och annat kul på stora högar. Såväl Cistercienserna som tiggarordnarna Franciskanerna och Dominikanerna kan sägas ha uppstått som en reaktion mot de bortklemade Benediktinerna, och det är helt klart ett intressant tema man kan använda i Mundana. Dominikanerna fick ansvaret för inkvisitionen, varvid också de ofta får en skurkstämpel. Det enda jag spelat i rollspel är en franciskanernunna, en liten succubus i Mage: The Sorcerers Crusade. Hon var härlig.
Nog svammlat. Jag älskar klosterhistoria, och klosterväsendets påverkan på samhället går mycket riktigt inte att underskatta. Jag hoppas kunna lyfta fram kyrkans roll i världen på ett tydligare sätt i min pågående historiska kampanj än jag gör i det nutida Mundana, där religionens ställning på somliga håll kan sägas ha blivit något försvagad.
Nu måste jag rippa den knäppa eremitorden Kartusianerna iallafall, för de är så überhäftiga. Så passar vi på att plagiera den egna spelgruppens transkriberingar av White Wolf-begrepp, när vi ändå är igång. Ursäkta eventuellt pseudolatin, jag kan inte hålla mig.
Några klosterordnar, förr och nu.
Ordi Nemo im Aeterna
Ordi Nemo im Aeterna, Det eviga förnuftets orden, är ett av Daakkyrkans mest plågsamma minnen. De var de eviga sökarna efter förnuft och mening, sanningen bakom allt, och hängav sig så åt sin strävan att de ifrågasatte själva Herren. Deras lära gick ut på att se bortom människans uppfattning om verkligheten, varandes ett högst subjektivt medvetenhetsskikt, och på så vis genom idoga iakttagelser och teoretiska resonemang sluta sig till hur världen egentligen var beskaffad. På så vis hoppades de nå gudomlig insikt och välsignelse, och se Daaks skapelse som den verkligen var i all sin härlighet, ofördunklad av människans blindhet och våldsamma känsloliv.
Ordi Nemo var ansvariga för inkvisitionen under Daakkyrkans första 800 år, och gick hårt fram mot de gamla gudarna i Jargien. De avskydde vidskepelse, folktro och svart magi, och deras framfart blev mycket fruktad. De sökte själva forma världen, med eld och i blod, till något som mer liknade den verklighet de trodde dolde sig bortom sinnets slöjor – den värld de upplevde i meditation och bön.
Ordens inkvisitorsämbete kom den att forska i gammal, förbjuden kunskap den kanske mer än någon annan också bidrog till att utplåna, och samtidigt som delar av orden fick alltmer politiskt inflytande isolerade sig andra från världen och försjönk i forskning och kunskapstörst. Från kejsarens och aboratens håll såg enbart den politiska delen av orden som ett hot, fram till den 9:e december anno 799. Primoden av Davos, en framstående medlem i Ordi Nemo, lät då utfärda att orden slutit sig till att världen som sådan var ytterst lagbunden, emedan Daak påstods vara ofelbar. En ofelbar varelse kunde inte existera i eller bortom en lagbunden värld emedan det skulle göra honom begränsad och därmed inte ofelbar, och således hade orden konstaterat att Daak inte existerade. Man föreslog inga åtgärder utom en snar upplösning av kyrkoväsendet och en förkastelse av alla gudar. ”Förnuftet må härska över Mörkret”, löd ordens devis, som nu åberopades fullt ut.
Den politiska delen av orden chockades av det hela, ovetande om att det var något ordens lärda gemensamt slutit sig till genom år av teorier och spekulationer, och en hel del olovliga magiska experiment. Orden bannlystes, upplöstes och förklarades kättersk av aboraten, och primoden av Davos själv dödades av sina egna noviser genom en glödgad järnstång i ändtarmen, enligt färgstarka vittnesmål. Delar av orden infångades, torterades och avrättades, men merparten undkom och gick i exil till Edhron. De anslöt sig där till den ökände nekromantikern Kraden Nanorgóna, en sanningssökare också han, och spred framgångsrikt sitt budskap bland de Daaktroende på Cai. När drakarna omsider ödelade Nanorgónas rike försvann Ordi Nemo ur historien.
Men Ordi Nemo im Aeterna gjorde allt för att rädda sin lärdom och doktrin. Den tillförordnade ordensmästaren upplöste sällskapet under Edhrons undergång, men ålade medlemmarna att föra Förnuftets röst vidare och bekämpa den falske guden Daak för evig tid. Somliga följde Nanorgóna till Nadaria, andra tog sig till Mûhad. Idag, drygt tvåtusen år senare, finns rester av Ordi Nemo framförallt i Sankt Orthos eremitorden, som till viss del blivit en täckmantel för de få nutida följeslagare Ordi Nemo, nu närmast en uråldrig konspiration, fortfarande har. Arv från orden finns också inom Allvetandets brödraskap och bland Mûhads mystiker, där mycket av ordens kunskap om Skugglanden och de gamla jargiska gudarna finns bevarad i ockult tradition. Sankt Orthos var ingen Nemoit – att hans föreställningar kom att blandas ihop med resterna av deras var mest en slump. Arvorns hammare gör måhända klokt i att vara misstänksamma – Förnuftets orden lyckades leva vidare åtminstone i anden, och dess idéer håller åter på att vakna bland Orthos barn. Och än finns faktiska enstaka överlevare från det faktiska Ordi Nemo, odödliggjorda av Nanorgónas mörka magi. Vandöda som väntar i mörkret, och i tysthet planerar Förnuftets seger över religion och vidskepelse - Daakkyrkans fall.
Ordo herem Sankti Orthos
Sankt Orthos eremitorden sågs som fanatisk och obskyr redan då den grundades på 1100-talet e.D. Sankt Orthos protesterade mot den dekadens och opportunism han tyckte sig se i kyrkan, och sökte en återgång till religionens andliga, filosofiska kärna. Med sina följeslagare isolerade han sig från världen i avlägsna kloster, där orden ägnade sig åt införskaffandet av lärdom på allehanda vis. Målsättningen var att söka andlig insikt genom intellektuell förkovran, men också att bevara svåråtkomliga skrifter till eftervärlden. Med tiden blev de nästan helt självförsörjande, och har ända sedan dess behållit sin ställning som en av Daakkyrkans mer mytomspunna ordnar.
Dagens Orthoitmunkar tillbringar så gott som hela livet i ordens kloster. Dessa ligger alla mycket avlägset. Det största och äldsta klostret är 'L'arond Ortho' i Krolimbergen, men orden förfogar över ytterligare åtta kloster i världen, från Colostro till öarna norr om Gordrion. Också innanför klostrens murar lever munkarna avskiljt - alla har varsin liten stuga där de tillbringar merparten av sin tid. Böner bes och måltider intas var för sig - särkilda omständigheter undantaget är det enbart vid högmässor och kvällssamtal som munkarna umgås med varandra. De för ett mycket asketiskt leverne där man kontant ignorerar fysiska behov – det själsliga är evigt, medan kroppen dör, och dess lustar och känslor är blott förgängliga, köttsliga begär. Märkligt nog brukar Orthoitmunkar bli väldigt gamla, trots sparsamt med mat och sömn under hela livet. Tiden ägnas åt studier, meditation och kontemplation, i strävan att uppnå det 'förtätade ögonblick' Ortho talade om. Detta avser en gudabenådad stund av plötslig insikt i hur världen är beskaffad som inte är helt olik vissa trossatser inom Allvetandets brödraskap. När man nått insikten är man fulländad som människa och välkommen i himlen hos Daak, men inte utan att dröja på jorden ytterligare en tid för att dela med sig av sin kunskap och vägleda andra till frälsning. Trots att Orthoitmunkarna bedriver mycket lite utåtriktad verksamhet söker också de hjälpa andra människor – det är blott en fråga om att själv nå insikt först.
Folk i behov av hjälp är alltid välkomna i Orthoiternas kloster, men man tar varken emot gåvor eller bedriver mission. Hur orden egentligen överlever är i mångt och mycket ett mysterium, då ingen kan säga rent ut var den får sina pengar och resurser ifrån. Det ryktas att kejsarna länge varit ytterst frikostiga med bidrag, men vad de kan ha haft för intressen i Orthos eremitorden går bara att spekulera om. Den nuvarande ordensmästaren Tëan av Erbitos har vid ett tillfälle sagt att somliga personer betalar orden för att lagra böcker och andra skrivna verk, och att det som förenar alla dessa verkar vara en märklig oro inför framtiden. Mycket mer än så avslöjade Tëan inte – hemlighetsfull, som så typiskt för hans orden.
Sett mott Daakkyrkans övriga ordnar är Orthoithorden mycket liten, och dess kloster små, med 10-50 munkar i varje. Ibland möter de respekt för sin stora bildning och sitt mycket asketiska leverne, men ofta ses de mest som skumma förvanskare av Ljusbringarens lära. Inkvisitionsriddarna i Arvorns Hammare sägs hysa ett visst intresse för Orthos följeslagare, men också det är bara ett rykte.
Ordo Diadema vic Terris
”Orden av jordens härlighet”, eller ”kapuschongorden” som den kallas för det mesta, är en av Daakkyrkans äldsta, men har effektivt behållit sin ställning i marginalen för det acceptabla i hundratals, rentav tusentals, år. De mer ortodoxa ordnarna har länge tittat snett på den, och hela orden har vid tre tillfällen blivit offer för aboratens fördömmande. Men Orden av jordens härlighet sitter säkert – den är så rik, gammal, anrik och respekterad bland många att det skulle krävas något riktigt allvarligt för att dess fiender överhuvudtaget skulle kunna uppnå något.
St Senmian är ordens skyddshelgon, och var också del av den en gång. Kapuschongbröderna utmärks av sina stora skägg, sandalklädda fötter och enkla, kapuschongförsedda mantlar, men tenderar också att vara något fetlagda. Deras lära är en säregen blandning av påstådda synder och religiös askes. Det säregna i dess idéer är att ett sparsamt, anspråkslöst leverne ingalunda är oförenligt med bekvämlighet. ”Välbefinnande till kropp och själ” är ordens valspråk, som de traditionellt sett levt upp till mycket väl. Ordensbröderna ägnar sig i mångt och mycket åt samma arbete som andra ordnar, även om de allra mest fysiskt krävande uppgifterna undviks, men man är frikostigare både med mat, sömn och social samvaro. När andra munkar får sova fem timmar varje natt kan kapuschongbröderna stanna i sängen ytterligare två eller tre, och där andra munkar späker sitt kött och svälter sig lutar man sig tillbaka och äter sig mätta. Orden hävdar envist att deras traditioner är ytterst sunda och helt i linje med Daaks påbud, och också dess mest ortodoxa och bittra fiender finner sig stå utan bra motargument. Orden av jordens härlig påstår sig ju också vara ortodox, för övrigt.
Verksamheten är mycket utåtriktad. Mer än någon annan orden är man folkets vänner, en orsak för somliga att hårt kritisera kapuschongbrödernas ”dåligt inflytande på pöbeln”. Man bedriver undervisning och vård av sjuka och skadade, hjälper behövande på alla sätt som tänkas kan och donerar sanslösa mängder pengar till kyrkobyggande, hospital och andra samhällsnyttiga verksamheter. Orden själv är mycket rik, med århundradens samlade donationer och kollektpengar i sina skattkistor, och man drar sig inte för att strö pengar omkring sig. Munkarna själva för, trots att de inte har något emot god mat och gemensam psalmsång vid bordet, ett förhållandevis kostnadsfritt leverne, även om ordens motståndare gärna vill hävda motsatsen.
Framförallt sällar sig Orden av jordens härlighet till världens främsta bryggare, kockar och vinodlare. Amra-klostrets korvar är välkända över hela Jargien, och ordensölen från Erat sägs vara Jargiens bästa. Man var tidigt ute med att brygga kaffe, och har gjort sig ett rykte också i Asharina på det området. Klostret i Athor är känt för sina mosaiker, och har definitivt ställt sig på bilddyrkarnas sida i den pågående religiösa schismen.
Ordo Diadema vic Terris är mycket stor i östra Jargien, men blir alltmer sällsynt ju längre västerut man kommer. Den är mycket impopulär i Tibara och representationen där är ytterst sporadisk. Det är också i mångt och mycket Tibaras förskyllan att orden kommit att stagnera – trots att den borde tilltala unga noviser tas de flesta upp av ordnar som har bättre kontakter med den allra högsta kyrkliga hierarkin. Ett isolerat kloster i Henok är märkligt nog säte för ordensmästaren Denetos IV, som på gamla dar blev paranoid efter många hetsiga meningsskiljaktigheter med folk och under stort rabalder drog norrut för att ”avnjuta det friska klimatet och Kamorvikens utsökta laxöring”. Men det är en annan historia.
- Ymir, jobbar på sin doktorsavhandling i mundansk ecklesiastik.
Åh...klosterordnar. Ett jätteintressant ämne. Men har Neogames verkligen inte skrivit något om det? Tre icke-stridande munk/nunneordnar beskrivs i 'Consaber': Sankt Eoboths vapenbröders samfund (som har en väpnad gren), Matres munkorden och Orden av St Constances himmelsstigande, och fler bör väl ha beskrivits i 'Religioner', ändå? Någon har stulit den från mig, så jag kan inte kolla. *snyft*. Det kan ju också vara så att Krille faktiskt är den enda som insett religionens oerhörda betydelse på förindustriella världar, oftast blir religiösa element mycket illa hanterade i fantasy. Som Krille själv skrev i Västmark, och det är nog det bästa i hela boken: "Kyrkan är medeltiden". Indeed.
Nu inspirerade du mig, Walle...usch, jag som borde skriva något betydligt viktigare (Neo-grejs, det med). Men det går inte, så...
De häftigaste munkordnarna i vår värld är otvivelaktigt Kartusianerna och Kappuchinerna, men berättartekniskt är Jesuiterna väldigt 'på'. (De är alltid skurkar). Cistercienserna och Benediktinerna är uttjatade, men om man ska dra stereotyper finns det ändå något ball i Cisterciensernas hängivenhet och Benedikternas eviga dekadens och lättja. Benediktinerna var först, störst och äldst, fanns i tusen år innan någon annan orden uppstod, så de hade tid att lägga pengar och annat kul på stora högar. Såväl Cistercienserna som tiggarordnarna Franciskanerna och Dominikanerna kan sägas ha uppstått som en reaktion mot de bortklemade Benediktinerna, och det är helt klart ett intressant tema man kan använda i Mundana. Dominikanerna fick ansvaret för inkvisitionen, varvid också de ofta får en skurkstämpel. Det enda jag spelat i rollspel är en franciskanernunna, en liten succubus i Mage: The Sorcerers Crusade. Hon var härlig.
Nog svammlat. Jag älskar klosterhistoria, och klosterväsendets påverkan på samhället går mycket riktigt inte att underskatta. Jag hoppas kunna lyfta fram kyrkans roll i världen på ett tydligare sätt i min pågående historiska kampanj än jag gör i det nutida Mundana, där religionens ställning på somliga håll kan sägas ha blivit något försvagad.
Nu måste jag rippa den knäppa eremitorden Kartusianerna iallafall, för de är så überhäftiga. Så passar vi på att plagiera den egna spelgruppens transkriberingar av White Wolf-begrepp, när vi ändå är igång. Ursäkta eventuellt pseudolatin, jag kan inte hålla mig.
Några klosterordnar, förr och nu.
Ordi Nemo im Aeterna
Ordi Nemo im Aeterna, Det eviga förnuftets orden, är ett av Daakkyrkans mest plågsamma minnen. De var de eviga sökarna efter förnuft och mening, sanningen bakom allt, och hängav sig så åt sin strävan att de ifrågasatte själva Herren. Deras lära gick ut på att se bortom människans uppfattning om verkligheten, varandes ett högst subjektivt medvetenhetsskikt, och på så vis genom idoga iakttagelser och teoretiska resonemang sluta sig till hur världen egentligen var beskaffad. På så vis hoppades de nå gudomlig insikt och välsignelse, och se Daaks skapelse som den verkligen var i all sin härlighet, ofördunklad av människans blindhet och våldsamma känsloliv.
Ordi Nemo var ansvariga för inkvisitionen under Daakkyrkans första 800 år, och gick hårt fram mot de gamla gudarna i Jargien. De avskydde vidskepelse, folktro och svart magi, och deras framfart blev mycket fruktad. De sökte själva forma världen, med eld och i blod, till något som mer liknade den verklighet de trodde dolde sig bortom sinnets slöjor – den värld de upplevde i meditation och bön.
Ordens inkvisitorsämbete kom den att forska i gammal, förbjuden kunskap den kanske mer än någon annan också bidrog till att utplåna, och samtidigt som delar av orden fick alltmer politiskt inflytande isolerade sig andra från världen och försjönk i forskning och kunskapstörst. Från kejsarens och aboratens håll såg enbart den politiska delen av orden som ett hot, fram till den 9:e december anno 799. Primoden av Davos, en framstående medlem i Ordi Nemo, lät då utfärda att orden slutit sig till att världen som sådan var ytterst lagbunden, emedan Daak påstods vara ofelbar. En ofelbar varelse kunde inte existera i eller bortom en lagbunden värld emedan det skulle göra honom begränsad och därmed inte ofelbar, och således hade orden konstaterat att Daak inte existerade. Man föreslog inga åtgärder utom en snar upplösning av kyrkoväsendet och en förkastelse av alla gudar. ”Förnuftet må härska över Mörkret”, löd ordens devis, som nu åberopades fullt ut.
Den politiska delen av orden chockades av det hela, ovetande om att det var något ordens lärda gemensamt slutit sig till genom år av teorier och spekulationer, och en hel del olovliga magiska experiment. Orden bannlystes, upplöstes och förklarades kättersk av aboraten, och primoden av Davos själv dödades av sina egna noviser genom en glödgad järnstång i ändtarmen, enligt färgstarka vittnesmål. Delar av orden infångades, torterades och avrättades, men merparten undkom och gick i exil till Edhron. De anslöt sig där till den ökände nekromantikern Kraden Nanorgóna, en sanningssökare också han, och spred framgångsrikt sitt budskap bland de Daaktroende på Cai. När drakarna omsider ödelade Nanorgónas rike försvann Ordi Nemo ur historien.
Men Ordi Nemo im Aeterna gjorde allt för att rädda sin lärdom och doktrin. Den tillförordnade ordensmästaren upplöste sällskapet under Edhrons undergång, men ålade medlemmarna att föra Förnuftets röst vidare och bekämpa den falske guden Daak för evig tid. Somliga följde Nanorgóna till Nadaria, andra tog sig till Mûhad. Idag, drygt tvåtusen år senare, finns rester av Ordi Nemo framförallt i Sankt Orthos eremitorden, som till viss del blivit en täckmantel för de få nutida följeslagare Ordi Nemo, nu närmast en uråldrig konspiration, fortfarande har. Arv från orden finns också inom Allvetandets brödraskap och bland Mûhads mystiker, där mycket av ordens kunskap om Skugglanden och de gamla jargiska gudarna finns bevarad i ockult tradition. Sankt Orthos var ingen Nemoit – att hans föreställningar kom att blandas ihop med resterna av deras var mest en slump. Arvorns hammare gör måhända klokt i att vara misstänksamma – Förnuftets orden lyckades leva vidare åtminstone i anden, och dess idéer håller åter på att vakna bland Orthos barn. Och än finns faktiska enstaka överlevare från det faktiska Ordi Nemo, odödliggjorda av Nanorgónas mörka magi. Vandöda som väntar i mörkret, och i tysthet planerar Förnuftets seger över religion och vidskepelse - Daakkyrkans fall.
Ordo herem Sankti Orthos
Sankt Orthos eremitorden sågs som fanatisk och obskyr redan då den grundades på 1100-talet e.D. Sankt Orthos protesterade mot den dekadens och opportunism han tyckte sig se i kyrkan, och sökte en återgång till religionens andliga, filosofiska kärna. Med sina följeslagare isolerade han sig från världen i avlägsna kloster, där orden ägnade sig åt införskaffandet av lärdom på allehanda vis. Målsättningen var att söka andlig insikt genom intellektuell förkovran, men också att bevara svåråtkomliga skrifter till eftervärlden. Med tiden blev de nästan helt självförsörjande, och har ända sedan dess behållit sin ställning som en av Daakkyrkans mer mytomspunna ordnar.
Dagens Orthoitmunkar tillbringar så gott som hela livet i ordens kloster. Dessa ligger alla mycket avlägset. Det största och äldsta klostret är 'L'arond Ortho' i Krolimbergen, men orden förfogar över ytterligare åtta kloster i världen, från Colostro till öarna norr om Gordrion. Också innanför klostrens murar lever munkarna avskiljt - alla har varsin liten stuga där de tillbringar merparten av sin tid. Böner bes och måltider intas var för sig - särkilda omständigheter undantaget är det enbart vid högmässor och kvällssamtal som munkarna umgås med varandra. De för ett mycket asketiskt leverne där man kontant ignorerar fysiska behov – det själsliga är evigt, medan kroppen dör, och dess lustar och känslor är blott förgängliga, köttsliga begär. Märkligt nog brukar Orthoitmunkar bli väldigt gamla, trots sparsamt med mat och sömn under hela livet. Tiden ägnas åt studier, meditation och kontemplation, i strävan att uppnå det 'förtätade ögonblick' Ortho talade om. Detta avser en gudabenådad stund av plötslig insikt i hur världen är beskaffad som inte är helt olik vissa trossatser inom Allvetandets brödraskap. När man nått insikten är man fulländad som människa och välkommen i himlen hos Daak, men inte utan att dröja på jorden ytterligare en tid för att dela med sig av sin kunskap och vägleda andra till frälsning. Trots att Orthoitmunkarna bedriver mycket lite utåtriktad verksamhet söker också de hjälpa andra människor – det är blott en fråga om att själv nå insikt först.
Folk i behov av hjälp är alltid välkomna i Orthoiternas kloster, men man tar varken emot gåvor eller bedriver mission. Hur orden egentligen överlever är i mångt och mycket ett mysterium, då ingen kan säga rent ut var den får sina pengar och resurser ifrån. Det ryktas att kejsarna länge varit ytterst frikostiga med bidrag, men vad de kan ha haft för intressen i Orthos eremitorden går bara att spekulera om. Den nuvarande ordensmästaren Tëan av Erbitos har vid ett tillfälle sagt att somliga personer betalar orden för att lagra böcker och andra skrivna verk, och att det som förenar alla dessa verkar vara en märklig oro inför framtiden. Mycket mer än så avslöjade Tëan inte – hemlighetsfull, som så typiskt för hans orden.
Sett mott Daakkyrkans övriga ordnar är Orthoithorden mycket liten, och dess kloster små, med 10-50 munkar i varje. Ibland möter de respekt för sin stora bildning och sitt mycket asketiska leverne, men ofta ses de mest som skumma förvanskare av Ljusbringarens lära. Inkvisitionsriddarna i Arvorns Hammare sägs hysa ett visst intresse för Orthos följeslagare, men också det är bara ett rykte.
Ordo Diadema vic Terris
”Orden av jordens härlighet”, eller ”kapuschongorden” som den kallas för det mesta, är en av Daakkyrkans äldsta, men har effektivt behållit sin ställning i marginalen för det acceptabla i hundratals, rentav tusentals, år. De mer ortodoxa ordnarna har länge tittat snett på den, och hela orden har vid tre tillfällen blivit offer för aboratens fördömmande. Men Orden av jordens härlighet sitter säkert – den är så rik, gammal, anrik och respekterad bland många att det skulle krävas något riktigt allvarligt för att dess fiender överhuvudtaget skulle kunna uppnå något.
St Senmian är ordens skyddshelgon, och var också del av den en gång. Kapuschongbröderna utmärks av sina stora skägg, sandalklädda fötter och enkla, kapuschongförsedda mantlar, men tenderar också att vara något fetlagda. Deras lära är en säregen blandning av påstådda synder och religiös askes. Det säregna i dess idéer är att ett sparsamt, anspråkslöst leverne ingalunda är oförenligt med bekvämlighet. ”Välbefinnande till kropp och själ” är ordens valspråk, som de traditionellt sett levt upp till mycket väl. Ordensbröderna ägnar sig i mångt och mycket åt samma arbete som andra ordnar, även om de allra mest fysiskt krävande uppgifterna undviks, men man är frikostigare både med mat, sömn och social samvaro. När andra munkar får sova fem timmar varje natt kan kapuschongbröderna stanna i sängen ytterligare två eller tre, och där andra munkar späker sitt kött och svälter sig lutar man sig tillbaka och äter sig mätta. Orden hävdar envist att deras traditioner är ytterst sunda och helt i linje med Daaks påbud, och också dess mest ortodoxa och bittra fiender finner sig stå utan bra motargument. Orden av jordens härlig påstår sig ju också vara ortodox, för övrigt.
Verksamheten är mycket utåtriktad. Mer än någon annan orden är man folkets vänner, en orsak för somliga att hårt kritisera kapuschongbrödernas ”dåligt inflytande på pöbeln”. Man bedriver undervisning och vård av sjuka och skadade, hjälper behövande på alla sätt som tänkas kan och donerar sanslösa mängder pengar till kyrkobyggande, hospital och andra samhällsnyttiga verksamheter. Orden själv är mycket rik, med århundradens samlade donationer och kollektpengar i sina skattkistor, och man drar sig inte för att strö pengar omkring sig. Munkarna själva för, trots att de inte har något emot god mat och gemensam psalmsång vid bordet, ett förhållandevis kostnadsfritt leverne, även om ordens motståndare gärna vill hävda motsatsen.
Framförallt sällar sig Orden av jordens härlighet till världens främsta bryggare, kockar och vinodlare. Amra-klostrets korvar är välkända över hela Jargien, och ordensölen från Erat sägs vara Jargiens bästa. Man var tidigt ute med att brygga kaffe, och har gjort sig ett rykte också i Asharina på det området. Klostret i Athor är känt för sina mosaiker, och har definitivt ställt sig på bilddyrkarnas sida i den pågående religiösa schismen.
Ordo Diadema vic Terris är mycket stor i östra Jargien, men blir alltmer sällsynt ju längre västerut man kommer. Den är mycket impopulär i Tibara och representationen där är ytterst sporadisk. Det är också i mångt och mycket Tibaras förskyllan att orden kommit att stagnera – trots att den borde tilltala unga noviser tas de flesta upp av ordnar som har bättre kontakter med den allra högsta kyrkliga hierarkin. Ett isolerat kloster i Henok är märkligt nog säte för ordensmästaren Denetos IV, som på gamla dar blev paranoid efter många hetsiga meningsskiljaktigheter med folk och under stort rabalder drog norrut för att ”avnjuta det friska klimatet och Kamorvikens utsökta laxöring”. Men det är en annan historia.
- Ymir, jobbar på sin doktorsavhandling i mundansk ecklesiastik.
Re: Några klosterordnar, med mera. [Djuplod].
Jag kräver att du omdelbart upphör med dina skriverier innan du helt har uttömt ämnet!
Mycket bra, men min egen vinkling är något mer konkret och jordnära. Jag har några ideér som jag vill vidareutveckla. Klostret är ofta i allra högsta grad centrum för ett samhälle. Ett stort kloster kanske har 50-60 fullvärdiga munkar och 100 lekbröder som gör merparten av arbetet. Lägg till ett tusental gårdar och gods och du har en verklig maktfaktor. Eftersom Jargien inte är ett fullständigt feodalt samhälle så kan klosterväsendet se lite annorlunda ut där än i till exempel Consaber eller Drunok. Klostrens väpnade grenar torde i alla fall vara mycket mindre än den övriga verksamheten.
Jag kräver att du omdelbart upphör med dina skriverier innan du helt har uttömt ämnet!
Mycket bra, men min egen vinkling är något mer konkret och jordnära. Jag har några ideér som jag vill vidareutveckla. Klostret är ofta i allra högsta grad centrum för ett samhälle. Ett stort kloster kanske har 50-60 fullvärdiga munkar och 100 lekbröder som gör merparten av arbetet. Lägg till ett tusental gårdar och gods och du har en verklig maktfaktor. Eftersom Jargien inte är ett fullständigt feodalt samhälle så kan klosterväsendet se lite annorlunda ut där än i till exempel Consaber eller Drunok. Klostrens väpnade grenar torde i alla fall vara mycket mindre än den övriga verksamheten.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Några klosterordnar, med mera. [Djuplod].
Varför oroa sig för att jag ska tömma ut ämnet? Sade du inte själv nyss att det du ville skriva om var något helt annorlunda? Om det däremot var så att mina idéer helt sonika inte föll dig i smaken bör jag kanske skrota alla förhoppningar om ett samarbete? Så flummiga var väl inte mina beskrivningar, för övrigt?
- Ymir, tigger mer respons
Tja...jag valde trots allt att beskriva några av kyrkans mer excentriska ordnar. De flesta har med all sannolikhet en betydligt mer slätstruken profil. Tack för berömmet, och jodå...de mer värdsliga aspekterna överlåter jag med glädje åt dig. Tveka inte att konsultera mig om du behöver mer pittoreska institutioner och esoterika...jag har trots allt ytterligare ett par idéer jag kanske måste göra något av.
Varför oroa sig för att jag ska tömma ut ämnet? Sade du inte själv nyss att det du ville skriva om var något helt annorlunda? Om det däremot var så att mina idéer helt sonika inte föll dig i smaken bör jag kanske skrota alla förhoppningar om ett samarbete? Så flummiga var väl inte mina beskrivningar, för övrigt?
- Ymir, tigger mer respons
Re: Några klosterordnar, med mera. [Djuplod].
När det gäller Jargien tror jag att det vore en mycket bättre idé att titta på hur klostern så ut i den ortodoxa kyrkan under det bysantinska väldet snarare än i västeuropa. Jargien är ju i stort sett en Bysanripp.
Har dock noll koll själv hur de grekiska munkarna hade det...
När det gäller Jargien tror jag att det vore en mycket bättre idé att titta på hur klostern så ut i den ortodoxa kyrkan under det bysantinska väldet snarare än i västeuropa. Jargien är ju i stort sett en Bysanripp.
Har dock noll koll själv hur de grekiska munkarna hade det...
Re: Några klosterordnar, med mera. [Djuplod].
"- Ymir, tigger mer respons "
Vem kan säga nej till en tiggande Ymir?
Jag hade tänkt mig att beskriva en handfull klosterordnar som skiljer sig en del ifrån varandra. Samt lite allmänna klosterdoktriner. Typ grundläggande löften, klosterarkitektur, klostrets inflytande på närmiljön. Historiska fakta blandat med lite egna påhitt. Eftersom få vet särskilt mycket om våra egna klosterordnar så framstår mycket som nytt och spännande även om det inte är påhitt.
Klostret ska vara en fantastisk plats för den vanlige rollpersonen. En lugn oas, en kyrklig utpost men också en plats för nytänkande, lärande och vård. Munkar och nunnor är inte ett gäng tråkiga religiösa fanatiker som ingen lyssnar på. Alltför ofta får kyrkan och religionen en perifer roll i fantasyvärldar. Det är inte sant. Klostren kan mycket väl vara utgångpunkten för värsta såpoperaintrigerna. Munkar och nunnor kan vara skurkar och hjältar precis som alla andra. Det är inte bara buddistmunkar som har ensamrätt på att vara coola.
Eons religionsmodul har helt misslyckats med att framställa en nyanserad bild av Daakkyrkan. Den kan omöjligt bestå av enbart en massa riddarordnar och korrupta primoder. Det går att skapa spännande intriger även utan en massa övernaturligheter och odödliga kejsare.
Jag vet inte om det här pladdret svarade på någon av dina frågor, men det var kul att skriva i alla fall.
"- Ymir, tigger mer respons "
Vem kan säga nej till en tiggande Ymir?
Jag hade tänkt mig att beskriva en handfull klosterordnar som skiljer sig en del ifrån varandra. Samt lite allmänna klosterdoktriner. Typ grundläggande löften, klosterarkitektur, klostrets inflytande på närmiljön. Historiska fakta blandat med lite egna påhitt. Eftersom få vet särskilt mycket om våra egna klosterordnar så framstår mycket som nytt och spännande även om det inte är påhitt.
Klostret ska vara en fantastisk plats för den vanlige rollpersonen. En lugn oas, en kyrklig utpost men också en plats för nytänkande, lärande och vård. Munkar och nunnor är inte ett gäng tråkiga religiösa fanatiker som ingen lyssnar på. Alltför ofta får kyrkan och religionen en perifer roll i fantasyvärldar. Det är inte sant. Klostren kan mycket väl vara utgångpunkten för värsta såpoperaintrigerna. Munkar och nunnor kan vara skurkar och hjältar precis som alla andra. Det är inte bara buddistmunkar som har ensamrätt på att vara coola.
Eons religionsmodul har helt misslyckats med att framställa en nyanserad bild av Daakkyrkan. Den kan omöjligt bestå av enbart en massa riddarordnar och korrupta primoder. Det går att skapa spännande intriger även utan en massa övernaturligheter och odödliga kejsare.
Jag vet inte om det här pladdret svarade på någon av dina frågor, men det var kul att skriva i alla fall.
Yvian
Warrior
Ang. Buddistmunkar [OT]
Det är inte bara buddistmunkar som har ensamrätt på att vara coola
Kanske inte, men dom har ensamrätt på att vara coolast
Det är inte bara buddistmunkar som har ensamrätt på att vara coola
Kanske inte, men dom har ensamrätt på att vara coolast
Re: Några klosterordnar, med mera. [Djuplod].
Jag får intryck av att de ägnade sig mer åt kontemplation och religiösa studier än sina kollegor i väst. De hade inte samma intresse eller inflytande när det gäller politken heller. Men vem säger att man måste vara trogen vår egen historia i en fantasyvärld?
Jag får intryck av att de ägnade sig mer åt kontemplation och religiösa studier än sina kollegor i väst. De hade inte samma intresse eller inflytande när det gäller politken heller. Men vem säger att man måste vara trogen vår egen historia i en fantasyvärld?
Ordnar överallt...
Hoppas att du lägger ut allt du skrivit så att vi andra får del av det. Ymirs text var utmärkt och det verkar som om du tänker kompletera den med precis det som behövs.
Är det ingen som har skrivit om några Sammoriska ordnar?
Jag själv ha trixat en del med Sammoriska läran fast jag har inte skrivit något...
Hoppas att du lägger ut allt du skrivit så att vi andra får del av det. Ymirs text var utmärkt och det verkar som om du tänker kompletera den med precis det som behövs.
Är det ingen som har skrivit om några Sammoriska ordnar?
Jag själv ha trixat en del med Sammoriska läran fast jag har inte skrivit något...
Ymir
Liten kantbaron
Re: Ang. Buddistmunkar [OT]
Buddistmunkar i all ära, det finns mycket som är väldigt häftigt med de östasiatiska religionerna. Men shaolin-konceptet är tämligen urtöntigt i mitt tycke. Och betänk då att det är jag som skriver Västlanden
Med andra ord...räkna med att jag kommer att försöka utmåla Sung-munkarna på ett intressant sätt som passar in i Västlanden i övrigt - inte som zenflummande shaolinrippofs, alltså. Zenbuddism och Kung fu-fjanterier har gått lite för långt i populärkulturen. Det behövs mer seriösa beskrivningar av religionsutövande i Mundana.
Något som liknar Orthoiterna ovan är fullt tänkbart. Sung-munkarna är ju trots allt kända för att bevara kunskap. Vad tycker ni forumanvändare?
- Ymir, ingen wuxia i Mundana.
Buddistmunkar i all ära, det finns mycket som är väldigt häftigt med de östasiatiska religionerna. Men shaolin-konceptet är tämligen urtöntigt i mitt tycke. Och betänk då att det är jag som skriver Västlanden
Med andra ord...räkna med att jag kommer att försöka utmåla Sung-munkarna på ett intressant sätt som passar in i Västlanden i övrigt - inte som zenflummande shaolinrippofs, alltså. Zenbuddism och Kung fu-fjanterier har gått lite för långt i populärkulturen. Det behövs mer seriösa beskrivningar av religionsutövande i Mundana.
Något som liknar Orthoiterna ovan är fullt tänkbart. Sung-munkarna är ju trots allt kända för att bevara kunskap. Vad tycker ni forumanvändare?
- Ymir, ingen wuxia i Mundana.
Yvian
Warrior
Re: Ang. Buddistmunkar [OT]
Jag framförde endast mina egna åsikter... Sen att andra tycker något annat är fullt möjligt/troligt. Jag har dock inte gjort kopplingen sung-shaolin i eon, dels för att jag inte vill förstöra den fina stämning som världen ger i övrigt... Jag vill inte att eon ska jämföras med våran (europeisk) medeltid, eftersom det begränsar möjligheterna att utnyttja att det faktiskt är en f(j)antasy-värld...
Edit:
/Yvian - försöker komma på nåt intelligent att skriva...
Jag framförde endast mina egna åsikter... Sen att andra tycker något annat är fullt möjligt/troligt. Jag har dock inte gjort kopplingen sung-shaolin i eon, dels för att jag inte vill förstöra den fina stämning som världen ger i övrigt... Jag vill inte att eon ska jämföras med våran (europeisk) medeltid, eftersom det begränsar möjligheterna att utnyttja att det faktiskt är en f(j)antasy-värld...
Edit:
/Yvian - försöker komma på nåt intelligent att skriva...
Re: Ang. Buddistmunkar [OT]
Skapa hellre något unik istället för att kopiera rakt av. Halvkassa fjantasyvärldar som består av en massa urvattnat hopkok har vi redan för mycket av. Men jag litar på ditt omdöme i frågan Ymir.
Skapa hellre något unik istället för att kopiera rakt av. Halvkassa fjantasyvärldar som består av en massa urvattnat hopkok har vi redan för mycket av. Men jag litar på ditt omdöme i frågan Ymir.
Sung [spoiler kanske]
Sungmunkar i mitt Mundana är obegripliga. De sitter på så mycket kunskap att deras handlande utifrån de flestas synvinkel är jätte konstigt. De gör saker som kommer få effekt om 45 år och har enorma mängder gömda skrifter som vilken lärd som helst skulle göra allt för att få tag på. Många sungmunkar vistas på hemliga platser där ännu mera kuskap finns gömd. Vissa lär sig strida men det är endas de som utsetts till farliga uppdrag där de behöver försvara sig.
Eumo är enligt de flesta ett laglöst område fullt av vildar. Dock är de flesta stammar, både toshiska och zhaniska, på ett eller annat sätt bundna till Sungmunkarna. Stammarna krigar inbördes och munkarna lägger sig bara i när något viktigt riskerar att förloras.
I Mûhad är orden inte verksam, officiellt sett. De har många medlemmar som verkar för att stärka ordern och införskaffa ännu mera kunskap. De har dock råkat i konflikt med ett gammalt magikersällskap från Ziu, som officiellt sett inte existerat på hundratals år, ett antal personer i det mûhadiska toppskicktet har försvinnit eller dött av olyckor, oförklarligt givetvis.
I Momolan gick maktfortskridandet länge långsammt. En munk kontaktade då ett sällskap kallat de utötta. De två sällskapen har ingått en form av allians som mer eller mindre går ut på att utbyta kunskaper till fördel för det egna sällskapet. Sung tillät lamiorna att etablera sig i det vildaste av Summag. När dessa börjat "ta över" dessa vildar började även sung med samma sak.
Zolod renk Elall är numera en inofficiell allierad till Sung. orden verkar numera även för att dvärgfästet ska skapa ett nytt fäste i bergen kring Belu...
Sungordern agerar nästan aldrig i själva utan fungerar som skuggfigurer. För fem år sedan upptäckte en handelsman som uppmanats av sung att försöka ta marknadsandelar från en konkurrent att denne fått sama order från samma källa. Men när han talade med sin konkurrent och de slutade konkurrera märkte de fort hur deras intäkter försvann i rasande tempo. Båda blev snart bankrutta och lade ner verksamheten. Konkurrenten dödades av en ockrare när han helt slutade betala och handelsmannen själv flydde till Colostro där han lever nödtorftigt. Han skulle gärna ta reda på mer men har blivit för gammal och för fattig...
Det blev mycket skitsnack det där men det finns kanske något litet senapsfrö som någon kan använda...
Sungmunkar i mitt Mundana är obegripliga. De sitter på så mycket kunskap att deras handlande utifrån de flestas synvinkel är jätte konstigt. De gör saker som kommer få effekt om 45 år och har enorma mängder gömda skrifter som vilken lärd som helst skulle göra allt för att få tag på. Många sungmunkar vistas på hemliga platser där ännu mera kuskap finns gömd. Vissa lär sig strida men det är endas de som utsetts till farliga uppdrag där de behöver försvara sig.
Eumo är enligt de flesta ett laglöst område fullt av vildar. Dock är de flesta stammar, både toshiska och zhaniska, på ett eller annat sätt bundna till Sungmunkarna. Stammarna krigar inbördes och munkarna lägger sig bara i när något viktigt riskerar att förloras.
I Mûhad är orden inte verksam, officiellt sett. De har många medlemmar som verkar för att stärka ordern och införskaffa ännu mera kunskap. De har dock råkat i konflikt med ett gammalt magikersällskap från Ziu, som officiellt sett inte existerat på hundratals år, ett antal personer i det mûhadiska toppskicktet har försvinnit eller dött av olyckor, oförklarligt givetvis.
I Momolan gick maktfortskridandet länge långsammt. En munk kontaktade då ett sällskap kallat de utötta. De två sällskapen har ingått en form av allians som mer eller mindre går ut på att utbyta kunskaper till fördel för det egna sällskapet. Sung tillät lamiorna att etablera sig i det vildaste av Summag. När dessa börjat "ta över" dessa vildar började även sung med samma sak.
Zolod renk Elall är numera en inofficiell allierad till Sung. orden verkar numera även för att dvärgfästet ska skapa ett nytt fäste i bergen kring Belu...
Sungordern agerar nästan aldrig i själva utan fungerar som skuggfigurer. För fem år sedan upptäckte en handelsman som uppmanats av sung att försöka ta marknadsandelar från en konkurrent att denne fått sama order från samma källa. Men när han talade med sin konkurrent och de slutade konkurrera märkte de fort hur deras intäkter försvann i rasande tempo. Båda blev snart bankrutta och lade ner verksamheten. Konkurrenten dödades av en ockrare när han helt slutade betala och handelsmannen själv flydde till Colostro där han lever nödtorftigt. Han skulle gärna ta reda på mer men har blivit för gammal och för fattig...
Det blev mycket skitsnack det där men det finns kanske något litet senapsfrö som någon kan använda...
Ymir
Liten kantbaron
Re: Sung-sång?
Jag gillade din idé om Sungmunkarna som en enande röst , eller makt, bland Eumos rivaliserande stammar - den kommer jag helt klart att använda. Ideérna om allianser med intressen i övriga Västlanden var också intressanta. Däremot gav du Sungmunkarna lite för mycket konspirationsaktiga drag för min smak - jag tycker att rollen som mystisk konspiration med detaljerade planer hellre kan appliceras på andra fraktioner. Jag har redan skrivit om ett gäng konspirerande eunucker i Mûhad som kallas 'Lotusätarna', tex.
Tack för inspirationen!
- Ymir, bugar
Jag gillade din idé om Sungmunkarna som en enande röst , eller makt, bland Eumos rivaliserande stammar - den kommer jag helt klart att använda. Ideérna om allianser med intressen i övriga Västlanden var också intressanta. Däremot gav du Sungmunkarna lite för mycket konspirationsaktiga drag för min smak - jag tycker att rollen som mystisk konspiration med detaljerade planer hellre kan appliceras på andra fraktioner. Jag har redan skrivit om ett gäng konspirerande eunucker i Mûhad som kallas 'Lotusätarna', tex.
Tack för inspirationen!
- Ymir, bugar