Nekromanti Kolonialsyn, kapitalism och feodalism i rollspel

[Vimes]

Det är väl klart att orcher representerar "vildar" i någon mån. De är inte vita medelklasseuropéer i varje fall. Tänker att det inte bara råkade bli så att Blizzards orcs sysslar med shamanism medan människorna är paladiner till exempel. Eller att orcher aldrig har vit hy (men grå, brun, svart och grön går bra), medan alver alltid är vita (om någon har ett obskyrt exempel på motsatsen från utkanten av populärkulturen är jag helt uppriktigt helt ointresserad). Men jag vet inte om jag tycker det är så vansinnigt problematiskt faktiskt. Men det kan bero på att det är tidigt på morgonen och att jag är blasé.

Spoiler: kommentarer

D&D-filmen hade en svart alv. Knappast i utkanten, men troligen rätt unikt.

Haha!

Jag tänker att det också handlar om klass; orcher är helt klart smutsiga, våldsamma arbetare. Så jag tänker att orcher i grunden är "allt dåligt" i den riktningen typ.

 

[GnomviD]

För att ta ett positivt exempel på hur dessa frågor kan visa sig i en spelvärld: Svavelvinter.

Feodalism kontra merkantilism parat med kolonialism är en distinktion fullkomligt central för Trakorien som det framställs i spelet och underliggande för många av konflikterna i böckerna. Den centrala statsbildningen, det Trakoriska kejsardömet befinner sig mitt i en revolution, i bemärkelsen övergång från ett produktionssätt till ett annat. Denna stat har en skarp skiljelinje mellan å ena sidan den traditionella eliten, den landbesuttna adeln, och den framväxande merkantila borgarklassen, vars makt och rikedom kommer av att de administrerar kolonier och söker bygga upp ett hansaförbund. Det snygga är hur denna omvälvning visar sig på olika sätt:

- skillnader i maktbas och därmed syn på internationella kontakter och lojalitet gentemot kronan. Den besuttna adeln söker givetvis att behålla sina privilegier och den givna ordningen medan den merkantila klassen vill kringskära de gamla strukturerna, samarbeta med utlänningar och bygga nya maktcentra.

- kolonialismens betydelse för rikets välstånd och hur den är sammanvävd med den inhemska disciplineringen av fångar. Hur koloniseringen av Marjura bara är en vidareutveckling av kolonisering av det inhemska skeckerfolket (Marjura, m.m., är ju den merkantila klassens sätt att öppna ett nytt område för resursackumulation och öka välståndet på den inhemska marknaden).

- att merkantilismen får sin ideologiska överbyggnad i Kastykerdyrkan, där man predikar att välståndet måste ökas och att det är rätt att gynna sig själv på andras bekostnad. Detta skapar givetvis konflikter mellan Kastykerdyrkande och den besuttna adeln.

Och så vidare. Trakorien tycker jag är ett bra exempel på hur man kan konstruera en spelvärld för att utforska dessa frågor. Eftersom Kejsardömet befinner sig mitt i en konfliktfylld omvälvning av rikets produktionssätt synliggörs dem.

 

[Reddokk Fheg]

1.Jag ser inte hur du ur monster kan utläsa någon politik alls. De är satans monster. Monster är coola och onda.

2. Orcher är monster! Folk som jämför dem med primitiva folkslag har oroväckande idéer om andra människor.

3. Motherfuckers som försöker stjäla dina saker förtjänar att dö. Kill em, kill em all! Men det gäller inte bara banditer men också prinsens skattmasar och magiska leprechauns. Så spelare gillar inte att bli rånade? Vem fan gillar att bli rånad?

Håller med på alla 3 punkter. Speciellt punkt 2

Vist kan det finnas politiska referenser bakom monster och till och med orcher. men det beror på hur de lyfts fram i spelet, vilken roll de spelar och så vidare. Men i många fall är monster just monster och inget annat och att försöka hitta politiska referencer blir bara smålöjligt i de fallen tycker jag.

Punkt 3 Håller jag med om. Jag har spelat en uppsjö av olika karaktärer. Tjuvar, mördare, ädla riddare, folkhjältar likande Robbin Hood, munkar och annat. och INGEN av dessa har gillat bli rånade. och de allra flesta, dock inte alla har svarat med våld för att förhindra att de blir rånade. och dessa som inte tagit till våld för att förhindra detta har på något sätt varit förhindrade att göra så. antingen av de inte kunnat på grund av olika själ eller att de på grund av sin tro eller annan övertygelse inte använder våld.

 

[Reddokk Fheg]

Kan även säga att jag spelat mer än min beskärda del av den typ av spel som beskrivs av Blasphemy. och jag har inget emot dem det är saker som funkar i de flesta spelvärldar. men jag har spelat minst lika mycket som helt eller delvis inte platsar under den typen.
Som rebeler mot denna typ av samhälle. rena brottslingar, barbarer, onskans hantlangare med mera.

Ibland drivna av egoistiska skäl som att fylla sin egen börs, ibland för att stärka sin makt, men ibland av andra skäl som att försöka hjälpa andra. det förtryckta folket i det feoddalistiska (heter det så) samhället och liknande. ibland bara för att ställa till det för de som bestämmer eller bara för att sprida kaos

 

[Johan]

När jag var tretton år (eller lite yngre) gjorde jag en dungeon till den svenska utgåvan av D&D för min spelgrupp. Jag hade tänkt till och insett att det ju var lite konstigt att alla orcher (eller om det var goblins eller vad det var) var vuxna män, så jag tog med lika många kvinnor och en mängd barn som alla bodde i en stor bostadsgrotta. Kvinnorna gav hälften så mycket xp har jag för mig, men de var rätt odugliga på att slåss och hade dåligt med utrustning. Barnen var helt försvarslösa och jag minns inte, men man kanske fick ett xp styck för dem. Bra jobbat Johan, mer realism i grottan! När vi sen spelade så visade det sig att spelarna inte alls tyckte det var särskilt trevligt att döda alla kvinnor och barn, jag har för mig att de ändå gjorde det motvilligt för att komma åt alla xp.

Jag spelledde inte orcherna annorlunda på något sätt, de var fortfarande bara fiender, men det faktum att de hade familj, eller åtminstone att det fanns kvinnor och barn, gjorde att de var nåt mer än monster.