Nekromanti Komedier med ångest?
- Thread starter Rising
- Start date
Svenska Hjärtan?
SVT har sänt en del som kanske tilltalar.
TV-serien "Lite som du" är möjligen lite puttinuttig, men väldigt kul. Åtminstone om man uppskattar neurotiska människor, förvirrade synthbögar och radhusmorsor som tvångsstädar offentliga toaletter.
Även "Mäklare" med Kjell Bergkvist som buffel var en skön serie för den som uppskattar komiken i obekväma situationer och pinsamma människor.
Serien "Tusenbröder" var en märklig hybrid av svart humor och gangsterkultur mitt i förorten, i alla fall i början. De senare delarna drog mer åt det socialrealistiska hållet, och var IMHO mindre njutbara.
Annars kanske "Svenska Hjärtan" är the shit? Nån sjuk fan tyckte säkert att den där radhusångesten var rolig...
SVT har sänt en del som kanske tilltalar.
TV-serien "Lite som du" är möjligen lite puttinuttig, men väldigt kul. Åtminstone om man uppskattar neurotiska människor, förvirrade synthbögar och radhusmorsor som tvångsstädar offentliga toaletter.
Även "Mäklare" med Kjell Bergkvist som buffel var en skön serie för den som uppskattar komiken i obekväma situationer och pinsamma människor.
Serien "Tusenbröder" var en märklig hybrid av svart humor och gangsterkultur mitt i förorten, i alla fall i början. De senare delarna drog mer åt det socialrealistiska hållet, och var IMHO mindre njutbara.
Annars kanske "Svenska Hjärtan" är the shit? Nån sjuk fan tyckte säkert att den där radhusångesten var rolig...
Berserk
Warrior
Jag gillar humorn i filmer som Snatch, Lock stock and two smoking barrels och så förstås Fear and loathing in Las Vegas. Jag förstår dock att ingen av dessa klassiker är någon nyhet för någon. Sideways däremot är kanske inte lika känd, och humorn i den är sådan jag misstänker att du efterlyser.
En serie jag varmt vill rekommendera är House, den har helt klart gått upp till favorit hos mig. Så rolig att åtminstone jag gapflabbar emellanåt, men det är bra humor. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva den, men den är så gott som helt och hållet baserad på huvudpersonen Dr House och hans kvicktänktheter och cyniska, sarkastiska kommentarer till andra. Det kan jag också tillägga att serien inte är superb direkt från början, men ser man säg 15 första avsnitten av första säsongen är man fast. Och från andra säsongen framåt är den helt utan motsvarighet.
En serie jag varmt vill rekommendera är House, den har helt klart gått upp till favorit hos mig. Så rolig att åtminstone jag gapflabbar emellanåt, men det är bra humor. Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva den, men den är så gott som helt och hållet baserad på huvudpersonen Dr House och hans kvicktänktheter och cyniska, sarkastiska kommentarer till andra. Det kan jag också tillägga att serien inte är superb direkt från början, men ser man säg 15 första avsnitten av första säsongen är man fast. Och från andra säsongen framåt är den helt utan motsvarighet.
Oj...mellan 7 och 15 timmars tittande för att bli fast i en tv serie? Är inte det i närheten av att klassa som hjärntvätt? Man kanske bara ska börja med säsong 2 direkt och strunta i första? Eller missar man något kritiskt?
- ostro
- ostro
Percy Nilegårds äventyr
Det är rätt mycket flams i Glenn Killing i manegen och Nilecity 105,6, men sett på det hela så blir det väldigt bra när man sen ser Percy tårar, med Percys utslagning och allt vad det innebär. (En liten Percyepilog finns inbyggd i Glenn Killing på grand, men den ger inte så mycket.)
Percy tårar återspeglar hur killingarna mådde efter att ha blivit kändisar - mer tragik, mindre komik. Särskilt kaminmannen är ett bra tragikomiskt inslag. Kan du stå ut med lite flams på vägen så är Percy tårar rätt bra. Annars finns ju Fyra nyanser av brunt som är gjord av samma gäng.
Det är rätt mycket flams i Glenn Killing i manegen och Nilecity 105,6, men sett på det hela så blir det väldigt bra när man sen ser Percy tårar, med Percys utslagning och allt vad det innebär. (En liten Percyepilog finns inbyggd i Glenn Killing på grand, men den ger inte så mycket.)
Percy tårar återspeglar hur killingarna mådde efter att ha blivit kändisar - mer tragik, mindre komik. Särskilt kaminmannen är ett bra tragikomiskt inslag. Kan du stå ut med lite flams på vägen så är Percy tårar rätt bra. Annars finns ju Fyra nyanser av brunt som är gjord av samma gäng.
Berserk
Warrior
Nja, alltså jag blev nog fast direkt, men det tar ungefär så länge innan man riktigt förstår sig på alla huvudpersonerna och serien övergår mer till att handla om dem än om deras mystiska fall. Fallen blir därefter mera intressanta bisaker.
Man kan nog inte börja se säsong två och hoppas att den då ska vara bra från början. Det är just den där inblicken i huvudpersonerna som behövs - som jag sade så är det just personkemin och -galleriet som är det fina med serien. Och så Jennifer Morrisons figur, då.
Man kan nog inte börja se säsong två och hoppas att den då ska vara bra från början. Det är just den där inblicken i huvudpersonerna som behövs - som jag sade så är det just personkemin och -galleriet som är det fina med serien. Och så Jennifer Morrisons figur, då.
Re: Lite mer tips
Då tror jag att jag kan vara mer med på vad du söker. I så fall skulle jag tipsa om Ben Eltons böcker, t ex "Deadly famos" eller "Inconcivibel", bitande modern humor med satiriska inslag och lagom svärta.
I serieväg skulle jag rekomendera "X-factor" av Peter David som författare. Noirinbäddad humor och superdetektiver i skön mix. Davids övriga böcker skulle nog också kunna falla i smaken. För rollspelare är "Sir Apropos of nothing" bra littratur.
Då tror jag att jag kan vara mer med på vad du söker. I så fall skulle jag tipsa om Ben Eltons böcker, t ex "Deadly famos" eller "Inconcivibel", bitande modern humor med satiriska inslag och lagom svärta.
I serieväg skulle jag rekomendera "X-factor" av Peter David som författare. Noirinbäddad humor och superdetektiver i skön mix. Davids övriga böcker skulle nog också kunna falla i smaken. För rollspelare är "Sir Apropos of nothing" bra littratur.