Nu skiter korna baklänges... Skall den där pajasen försöka sig på att jobba på andra sidan staketet nu också?
Well, tja, faktiskt ska han det.
Så här:
* Varje RP beskrivs av sex Är. Tentativ tanke är att två skall vara breda, två smalare och två specifika för att få till en snygg koppling mot Bonus men troligen så får de vara hur som helst. En av Är:en har nivå 3, två nivå 2 och tre nivå 1.
* Varje RP har fyra relationer. Dessa skall ha ett namn och en titel. Allt annat är överkurs.
* Någon form av IAWA-liknande grejor skall in också, endera här eller på annan plats. Eventuellt så anvädns de bara som motor senare när det är dags att spela, jag vet inte. Det är bara för coolt för att inte använda. Korvtårta, ni vet.
När det är dags för konflikt så beslutar den eller de inblandade spelarna vilken Är de vill använda eller att inte använda någon Är alls (räknas som noll). De deklarerar även sin Intention, det som de skall göra om de vinner.
Denne/dessa talar även om hur engagerad de är i frågan, om de brinner för den. Om de deklarerar att de brinner för konflikten så får de en bonus på +1 men riskerar extra mycket (förlust av Bonus, ändring av relation eller liknande) om de förlorar. Om de inkluderar en av sina (eller ev. andras) relationer så får den en bonus på +1 men även här så riskerar de förändringar av relationen eller förust av Bonus om de förlorar.
Man slår sedan för varje part 1T6 + applicerbara bonusar. Vinnaren beskriver resultatet.
Men det där är ju precis som vanligt, konfliktsystem 1a? Well, ja. Så är det. Så här kommer en twist, det enda som gör detta till någonting att titta på över huvud taget (det kommer lite mer senare när jag har funderat vidare): Om man slår lika vid resolutionen så händer någoting annat och helt oväntat och stort för båda sidor. Det som fick mig att fara ned i dessa tankebanor är återigen Hans Matinés "om ingen vunnit på fem rundor så händer någonting annat" i kombination med ett antal filmscener som till exemepel duellen mellan D'Artagnan och Athos, Porthos och Aramis plannerad till 13, 13.15 och 13.30 som aldrig blev av därför att kardinalens trupper kommer. Det är den typen av vändningar som jag famlar efter, när fiender/motståndare får gemensamma nya fiender och plötsligt finner sig varandes allierade eller rent av vänner.
Bonus med mera skall koka samman en stund till.
Tankar?
Well, tja, faktiskt ska han det.
Så här:
* Varje RP beskrivs av sex Är. Tentativ tanke är att två skall vara breda, två smalare och två specifika för att få till en snygg koppling mot Bonus men troligen så får de vara hur som helst. En av Är:en har nivå 3, två nivå 2 och tre nivå 1.
* Varje RP har fyra relationer. Dessa skall ha ett namn och en titel. Allt annat är överkurs.
* Någon form av IAWA-liknande grejor skall in också, endera här eller på annan plats. Eventuellt så anvädns de bara som motor senare när det är dags att spela, jag vet inte. Det är bara för coolt för att inte använda. Korvtårta, ni vet.
När det är dags för konflikt så beslutar den eller de inblandade spelarna vilken Är de vill använda eller att inte använda någon Är alls (räknas som noll). De deklarerar även sin Intention, det som de skall göra om de vinner.
Denne/dessa talar även om hur engagerad de är i frågan, om de brinner för den. Om de deklarerar att de brinner för konflikten så får de en bonus på +1 men riskerar extra mycket (förlust av Bonus, ändring av relation eller liknande) om de förlorar. Om de inkluderar en av sina (eller ev. andras) relationer så får den en bonus på +1 men även här så riskerar de förändringar av relationen eller förust av Bonus om de förlorar.
Man slår sedan för varje part 1T6 + applicerbara bonusar. Vinnaren beskriver resultatet.
Men det där är ju precis som vanligt, konfliktsystem 1a? Well, ja. Så är det. Så här kommer en twist, det enda som gör detta till någonting att titta på över huvud taget (det kommer lite mer senare när jag har funderat vidare): Om man slår lika vid resolutionen så händer någoting annat och helt oväntat och stort för båda sidor. Det som fick mig att fara ned i dessa tankebanor är återigen Hans Matinés "om ingen vunnit på fem rundor så händer någonting annat" i kombination med ett antal filmscener som till exemepel duellen mellan D'Artagnan och Athos, Porthos och Aramis plannerad till 13, 13.15 och 13.30 som aldrig blev av därför att kardinalens trupper kommer. Det är den typen av vändningar som jag famlar efter, när fiender/motståndare får gemensamma nya fiender och plötsligt finner sig varandes allierade eller rent av vänner.
Bonus med mera skall koka samman en stund till.
Tankar?