Konspirations/Mysterie-serier utan en plan

[Gurgeh]

I den här tråden började folk diskutera mysterieserier som inte har ett genomtänkt slut, till exempel Lost och X-files. Och min fråga är egentligen: Hur går det till när man hittar på en sådan serie? Hur tänker serieskaparna? Hur kan man göra en serie som handlar om ett mysterium eller en konspiration, utan att veta vad svaret är?

Ingen skulle ju ens tänka tanken (hoppas jag) att producera en deckarserie runt ett mordmysterium utan att först hitta på vem mördaren är och varför. Så hur kan det vara rimligt att göra det med andra typer av mysterier?

 

[entomophobiac]

Jag tänker att framgången kommer som en överraskning, för du kan aldrig veta hur bra din serie kommer gå innan den släppts. Och under tiden den produceras så jobbar ditt writers' room dag och natt för att överhuvudtaget hinna med att göra alla avsnitt som skall spelas in till säsongen. Inte ens ordningen på avsnitten är satt från början.

Sen inför nästa säsong så samlar du ihop de "off-hand"-kommentarer som gjordes i första säsongen och försöker sätta ihop något från det. Vilket gör att serien successivt blir konstigare och konstigare.

(Detta inte helt taget ur luften, utan fritt tolkat från boken om Firefly och hur arbetet gick till på den säsong de hann med.)

 

[krank]

Jag tror nog att för mig är det mest svårt att fatta att man vill göra så. Att hitta på det centrala mysteriet är ju det göttigaste när man hittar på en ny spelvärld/historia. För mig är det verkligen att hoppa över den roliga biten och sen istället fokusera på småfluffet runtomkring som mest finns där för att det inte ska gå för snabbt att lösa det centrala mysteriet.

Finns det ingen i de här författarrummen som faktiskt gillar mysterier?

Att hitta på de här svaren är liksom något jag tycker är självklart att man gör som del av förberedelsearbetet inför hisspitchen. Bland det första man gör. Steg 1: brett koncept ("FBI-agenter som utreder konstiga grejer ingen annan vill ta i, och så finns det en konspiration"), steg 2: de större Hemligheterna och konspirationerna.

 

[entomophobiac]

FInns det ingen i de här författarrummen som faktiskt gillar mysterier?

Det gör det säkert, men det är lite som att jobba på dagstidning. Du måste fylla sidorna varje dag, oavsett om det hänt något intressant eller inte.

Att förhålla sig till en förskriven handling gör det också svårt att kapitalisera exempelvis på att en viss karaktär blir särskilt poppis, eller på att någon scen blir viral, eller vad det nu skulle vara som ni kan anamma till nästa säsong om ni inte satt något i sten.

I slutänden är det underhållning--inte världsbygge på det rollspeliga sättet.

Men jag tror också det är enorm skillnad på olika serier, skapare, nätverk, årtionden, och så vidare. Finns nog inget som går att säga generellt.

 

[Khan]

Jag tycker nog att det bästa är ett starkt mål, en grundsanning som jobbas mot, men att det finns ett tydligt utrymme att förändra sig under pågående säsong. Så jobbar Vince Gilligan, farbrorn bakom Breaking Bad och Better Call Saul. Det är inte konkreta mysterieserier, visserligen, men när man grottar ner sig i bakgrundsinformation om serierna och allt som hände bakom kulisserna inser man hur hårt de visste vart de var på väg, men att vägen dit inte alls var lika bergfast.

(Jag är visserligen inte alls lika nöjd med slutet på BCS som på BB, men det är fortfarande ett bättre slut än många andra serier fått.) [

 

[God45]

Jag tror problemet med Lost var att det skulle vara som Twin Peaks, saker är konstiga och mystiska och tittarna/karaktärerna vet inte en massa saker. Men det var inte meningen att det skulle vara viktigt. Det ska bara vara en mystisk känsla och sedan skulle de vara i skärselden eller något. Men sedan var vad publiken brydde sig om mysteriet.

 

[krank]

Jag tror problemet med Lost var att det skulle vara som Twin Peaks, saker är konstiga och mystiska och tittarna/karaktärerna vet inte en massa saker. Men det var inte meningen att det skulle vara viktigt. Det ska bara vara en mystisk känsla och sedan skulle de vara i skärselden eller något. Men sedan var vad publiken brydde sig om mysteriet.

Samtidigt använde de väl vad jag minns t.ex. den där sifferserien och liknande rätt friskt i marknadsföringen? Så jag kan tycka att de fick skylla sig själva i rätt hög grad; de sålde inte in den som Twin Peaks utan som en mysterieserie med gåtor och pussel att diskutera kring och försöka hitta lösning på.

Med förbehåll för att mitt minne kan spela mig ett spratt ang. marknadsföringen såklart.

 

[God45]

Samtidigt använde de väl vad jag minns t.ex. den där sifferserien och liknande rätt friskt i marknadsföringen? Så jag kan tycka att de fick skylla sig själva i rätt hög grad; de sålde inte in den som Twin Peaks utan som en mysterieserie med gåtor och pussel att diskutera kring och försöka hitta lösning på.

Med förbehåll för att mitt minne kan spela mig ett spratt ang. marknadsföringen såklart.

De sålde det verkligen som ”Vad betyder numren?!”. Så det är deras eget fel!… och sedan gav de 3 olika svar som inte kan vara sanna samtidigt…

 

[Rickard]

Hur tänker serieskaparna? Hur kan man göra en serie som handlar om ett mysterium eller en konspiration, utan att veta vad svaret är?

Utöver vad som sagts i tråden, tror också det är svårt att skriva ett slut när man inte vet vilken säsong som serien ska sluta på. Föredrar när de säger "Vi ska bara göra två säsonger", även om jag inte har något emot Arkiv X-konspiration som ligger till bakgrund för hela serien.

 

[Gurgeh]

Utöver vad som sagts i tråden, tror också det är svårt att skriva ett slut när man inte vet vilken säsong som serien ska sluta på. Föredrar när de säger "Vi ska bara göra två säsonger", även om jag inte har något emot Arkiv X-konspiration som ligger till bakgrund för hela serien.

Det behöver inte ens handla om ett slut, utan bara att man vet vad bakgrunden är så att man kan skriva konsekvent. Typ: Vi gör en serie om ufojägare. Vi vet att ufona egentligen är tidsresenärer från Atlantis, men vi behöver inte veta hur det ska sluta bara för det.

 

[Rickard]

Det behöver inte ens handla om ett slut, utan bara att man vet vad bakgrunden är så att man kan skriva konsekvent. Typ: Vi gör en serie om ufojägare. Vi vet att ufona egentligen är tidsresenärer från Atlantis, men vi behöver inte veta hur det ska sluta bara för det.

Är Lost ett dåligt exempel och Arkiv X ett bra?

I den här tråden började folk diskutera mysterieserier som inte har ett genomtänkt slut, till exempel Lost och X-files.

För jag blir rätt förvillad. Vad spelar det för roll egentligen, så länge man har ett starkt tema som påverkar själva metaplotten och eventuellt lägger grund till Monster of the Week? När jag spelledde Matinee Chronicles så utgick jag från en av de fem apostlarna i varje äventyr jag skrev. De står för portalöppnande, lust, mardrömmar, girighet, fördärv av teknologi, smitta. Spelar det någon roll att dessa är fysiska varelser eller om man bara har dessa teman att basera scenarion på?

För jag hade jättesvårt att använda apostlarna tills det att jag bröt ned dem i deras teman.

 

[Franz]

Av det jag läst på om Lost så hade skaparna en rätt uttänkt plan från början på en mysterieserie som skulle vara i tre eller fyra säsonger. Men dess popularitet ledde tv-cheferna till att kräva en massa fler säsonger. Då fick allt byggas ut, saker fick läggas till och tillslut hängde inte så mycket ihop längre. Lägg dessutom till att skådisar till karaktärer som skulle vara viktiga hoppade av, fick sparken eller blev för gamla.

 

[krank]

Av det jag läst på om Lost så hade skaparna en rätt uttänkt plan från början

Jag har å andra sidan hört att de inte ens planerat vad som skulle finnas under luckan förrän de skulle skriva andra säsongen, så sådär jätteuttänkt vet jag inte om den verkar ha varit.

 

[Gurgeh]

Är Lost ett dåligt exempel och Arkiv X ett bra?

Jag har totalt sett tio minuter av Lost, men litar på andra som tycker att det är dåligt. Arkiv X tröttnade jag på när det blev helt uppenbart att ingenting hängde ihop.

 

[Franz]

Jag har å andra sidan hört att de inte ens planerat vad som skulle finnas under luckan förrän de skulle skriva andra säsongen, så sådär jätteuttänkt vet jag inte om den verkar ha varit.

Hittade bara detta när jag sökte på ämnet:

”J.J. Abrams conceived of the idea of a mysterious hatch on the Island before he and Damon Lindelof had even written the pilot. The quest to open the hatch was to take up much of the first season, and the hatch's contents were planned to reveal more about the island in later seasons.”

 

[JohanL]

Ingen skulle ju ens tänka tanken (hoppas jag) att producera en deckarserie runt ett mordmysterium utan att först hitta på vem mördaren är och varför. Så hur kan det vara rimligt att göra det med andra typer av mysterier?

Lättja och kreativ svaghet. En bra serie tänker igenom det där först, men det kräver förstås att man tänker, och det är jobbigt och tar tid. Enda chansen att det händer är om showrunnern själv är på det humöret (som JMS var som en av de allra första i B5).

Kan ni tänka er hur bra Battlestar Galactica hade kunnat bli om man planerat i stället för att bara hitta på på alltmer tramsiga vis hela tiden?

 

[JohanL]

Hur mycket Game of Thrones än spårade ut i de senare säsongerna, vann man på att man länge hade genomtänkta svar på mysterier som gick att tänka kring och som var logiska när de avslöjades. Vilka är Jon Snows föräldrar? Vem mördade Jon Arryn? Vem försökte mörde Bran? Vem är The Three-Eyed Raven? Vad sysslar egentligen Littlefinger med (okej, just det var bättre i böckerna än i tv-serien)? Vem var The Knight of the Laughing Tree och varför är det viktigt?

 

[Gutte]

Hur mycket Game of Thrones än spårade ut i de senare säsongerna, vann man på att man länge hade genomtänkta svar på mysterier som gick att tänka kring och som var logiska när de avslöjades. Vilka är Jon Snows föräldrar? Vem mördade Jon Arryn? Vem försökte mörde Bran? Vem är The Three-Eyed Raven? Vad sysslar egentligen Littlefinger med (okej, just det var bättre i böckerna än i tv-serien)? Vem var The Knight of the Laughing Tree och varför är det viktigt?

En rolig skillnad mellan bok och serie var att eftersom serien fick namnet efter första boken så blev fokuset på vem som kommer att vinna tronen istället för mysteriet (sagan) som svarade mer på hur världen fungerade. Nu tycker jag själv att Martins styrka låg mera på inbördeskriget och dess förväxlingar än själva sagan. Fast sagan var inte dålig heller men är är mycket mer långsamt berättad och inte färdig.

 

[Lemur]

Det är enkelt att hitta på ett bra anslag men svårt att få historier att gå ihop på ett tillfredsställande sätt. Tycker många sämre deckare kännetecknas av att anslaget är bra men att det känns helt påhittat i slutet, och trådar lämnas hängande i hopp om att läsaren har glömt dem och inte bryr sig.

 

[entomophobiac]

Jag tycker nog att det bästa är ett starkt mål, en grundsanning som jobbas mot, men att det finns ett tydligt utrymme att förändra sig under pågående säsong. Så jobbar Vince Gilligan, farbrorn bakom Breaking Bad och Better Call Saul.

Jag undrar om det var så från början, eller om det är något de hittat på i efterhand. Tyckte inte Breaking Bad kändes planerat, utan mer som att skruva upp mängden action. Hade varit mycket ballare med en avslutning där Hank och Walter faktiskt konfronterade varandra. Mer personligt, mindre "zomg".