Konspirations/Mysterie-serier utan en plan

[entomophobiac]

Kan ni tänka er hur bra Battlestar Galactica hade kunnat bli om man planerat i stället för att bara hitta på på alltmer tramsiga vis hela tiden?

Värt att komma ihåg att de senare säsongerna BSG skrevs under en pågående manusförfattarstrejk dock. Det var inte den enda serien som blev sådär under de där åren.

 

[Bifur]

Det är enkelt att hitta på ett bra anslag men svårt att få historier att gå ihop på ett tillfredsställande sätt. Tycker många sämre deckare kännetecknas av att anslaget är bra men att det känns helt påhittat i slutet, och trådar lämnas hängande i hopp om att läsaren har glömt dem och inte bryr sig.

Exakt så. Som många andra påpekat är det nog centralt att veta var man ska sluta, då kan vägen dit hanteras allteftersom. Skälet till att jag nästan aldrig läser deckare.

X-files är ju illustrativt där anslaget höll så länge tillräckligt lite av metaploten framkom men dök nedåt kraftigt ju mer det la till (och allra mest efter filmen).

 

[Zeedox]

Finns det ingen i de här författarrummen som faktiskt gillar mysterier?

Fast att gilla mysterier (till och med sådana med konkreta lösningar) har väl ganska lite att göra med förmågan att konstruera dem? Speciellt lösningen? Jag själv älskar konspirationsserier men har ytterst lite förmåga att skriva sånt själv. Jag skulle säkert kunna improvisera element som känns som de bygger upp till en större hemlighet, eftersom jag har ett hum om dramaturgi, men inte sätta ihop själva mysteriebasen.

Sen finns det rätt många mysterieserier där jag tycker att det egentligen kvittar om lösningen var uttänkt från början eller inte - den känns ändå såpass orimlig eller plötslig att författaren lika gärna kunde hittat på den i slutet. Mycket Sherlock Holmes eller Columbo känns så.