10: Shadowrun 5e. Det är som ett separat rollspel för decker, för rigger, och för olika varianter på magiker och magidecker. Överblick? Vilken överblick? Boken är skriven som nån slags stream of consciousness med t.ex. utrustning utspritt på 10 platser, osv. Jag älskar Shadowrun och det är massivt med göttigt i boken, men jag kan inte för mitt liv tänka mig att SLa det, och bara spela det om jag gör typ en pistol-adept eller något annat synnerligen enkelspårigt.
5: D&D 5e. Det kan bero på att jag alltid kör med rulings, det kan bero på att jag outsourcar RP-regler till spelarna, det kan bero på att jag hembrygger hejvilt till alla NPCs, men jag får det att flyta på bra tycker jag. Det finns mycket detaljer, men helheten är ändå greppbar. Det blir inte separata rollspel för olika klasser liksom.
4: Mutant år noll, DoD Retro, Mutant 2089, Svärdets Sång
3: Nuked!, Into The Odd
Har spelat mer men ja, det där kan få vara representativt. Det slår mig också att komplexiteten i ett spel kan bero rätt mkt på hur man spelar det. Jag är ingen purist och har kört turslag i typ alla möjliga system, bara som ett exempel..