Nekromanti Konstigaste medspelaren?
- Thread starter vandraren
- Start date
Ond bråd död
Swashbuckler
Re: Ett axplock
Jag har mest spelat med vettiga typer eller vanliga kobolder (för länge sedan). Dock har jag spelat med några lite mer udda. Den ena var schizofren och gjorde en del konstiga saker om han glömt sin medicin. Inget farligt, utan han pratade på ett eget språk med sig själv eller gjorde konstiga gester och sånt. Han var ofta trött och lyssnade sällan när man pratade med honom, men han var trevlig och rolig.
Den andra var kusligare. Han hade inte riktigt koll på sociala regler och jag funderar på om han kan ha varit psykiskt störd (borderline?, Histerionic?). Ivf så ljög han om allt, och var extremt efterhängsen. Det går inte riktigt att beskriva honom så att weirdness faktorn blir tydlig, men jag försöker iaf.
Han var som ett barn som hela tiden ville vara bästis med folk. Han frågade om allt och ville veta allt om mig ned till minsta detalj. Sen tog han och gjorde det till sitt. Om jag sagt att jag gillade rollspel och strategispel så gjorde han det också nu. Och han ville gärna diskutera dessa våra "gemensamma" intressen. Problemet är dock att han verkade helt sakna förmågan att bilda en egen uppfattning utan kopierar istället andras åsikter. Han kan inte föra en normal dialog kring ett ämne eftersom han egentligen (tror jag) själv saknar förmågan att vara genuint intresserad. I stället ställer han frågor så att det känns som man träffat Avataren från Ultima 5. Jag har en känsla av att han är helt tom innuti, att han bara immiterar människor.
Det var spännande att åka bil med honom eftersom hans körstil var ... improviserad.
Ganska snart drog jag mig undan då han verkade lite väl fixerad och allmänt konstig. Han närmast förföljde mig (överdrift) och ringde väldigt ofta, trots att jag var allt kortare mot honom; till sist gav han upp. Jag skulle kanske helt enkelt sagt som det var, men han var lite scary och jag lite mesig.
Ivf så hörde jag inget mer från honom. Förens efter 10 år. Då stod han plötligt en dag utanför min dörr. Han var precis likadan och uppträdde som om det bara var igår vi sist sågs. Jag blev uppriktigt rädd, för han har ett väldigt gå-påigt sätt, och jag har blivit lite mer erfaren på att förstå vad som är normalt och inte.
Senare när jag berättade det här för en kompis så fick jag höra en något osannolik historia om att han skulle ha börjat knarka och därför tappat minnet eller nåt, och att han därför "levde kvar i samma tid". Det är förstås inget jag tror på, men det ger ju historien en snygg avrundning.
Jag har mest spelat med vettiga typer eller vanliga kobolder (för länge sedan). Dock har jag spelat med några lite mer udda. Den ena var schizofren och gjorde en del konstiga saker om han glömt sin medicin. Inget farligt, utan han pratade på ett eget språk med sig själv eller gjorde konstiga gester och sånt. Han var ofta trött och lyssnade sällan när man pratade med honom, men han var trevlig och rolig.
Den andra var kusligare. Han hade inte riktigt koll på sociala regler och jag funderar på om han kan ha varit psykiskt störd (borderline?, Histerionic?). Ivf så ljög han om allt, och var extremt efterhängsen. Det går inte riktigt att beskriva honom så att weirdness faktorn blir tydlig, men jag försöker iaf.
Han var som ett barn som hela tiden ville vara bästis med folk. Han frågade om allt och ville veta allt om mig ned till minsta detalj. Sen tog han och gjorde det till sitt. Om jag sagt att jag gillade rollspel och strategispel så gjorde han det också nu. Och han ville gärna diskutera dessa våra "gemensamma" intressen. Problemet är dock att han verkade helt sakna förmågan att bilda en egen uppfattning utan kopierar istället andras åsikter. Han kan inte föra en normal dialog kring ett ämne eftersom han egentligen (tror jag) själv saknar förmågan att vara genuint intresserad. I stället ställer han frågor så att det känns som man träffat Avataren från Ultima 5. Jag har en känsla av att han är helt tom innuti, att han bara immiterar människor.
Det var spännande att åka bil med honom eftersom hans körstil var ... improviserad.
Ganska snart drog jag mig undan då han verkade lite väl fixerad och allmänt konstig. Han närmast förföljde mig (överdrift) och ringde väldigt ofta, trots att jag var allt kortare mot honom; till sist gav han upp. Jag skulle kanske helt enkelt sagt som det var, men han var lite scary och jag lite mesig.
Ivf så hörde jag inget mer från honom. Förens efter 10 år. Då stod han plötligt en dag utanför min dörr. Han var precis likadan och uppträdde som om det bara var igår vi sist sågs. Jag blev uppriktigt rädd, för han har ett väldigt gå-påigt sätt, och jag har blivit lite mer erfaren på att förstå vad som är normalt och inte.
Senare när jag berättade det här för en kompis så fick jag höra en något osannolik historia om att han skulle ha börjat knarka och därför tappat minnet eller nåt, och att han därför "levde kvar i samma tid". Det är förstås inget jag tror på, men det ger ju historien en snygg avrundning.
Wyldstorm
Swordsman
Den enda jag kan komma på efter en del vandringar längs "memory lane" var en som spelade en "dräggig" karaktär.
Såg inte "dräggig" ut, utanför spelet.. Men alla beskrivningar, imitationer av missljud/kroppsljud och generell attitydmålning & föreställd röst gjorde en genuint svagt illamående och avskyende för karaktären..
En lysande föreställning av ett "drägg" låter inte så speciellt, men jag lovar att tydligen det med kan göras mästerligt.
Såg inte "dräggig" ut, utanför spelet.. Men alla beskrivningar, imitationer av missljud/kroppsljud och generell attitydmålning & föreställd röst gjorde en genuint svagt illamående och avskyende för karaktären..
En lysande föreställning av ett "drägg" låter inte så speciellt, men jag lovar att tydligen det med kan göras mästerligt.
Hm, jag spelar fortfarande med en kille som har egenheten att svimma allt för ofta. Det kan ofta ske när spelet är som intensivast och även om han inte verkar ha så mycket andra men av det så kan det vara läskigt, fast det var värre i början. Det är lite oklart ifall han faktiskt har pratat om det här med en läkare (det händer inte bara när vi spelar rollspel alltså) men det har börjat bli en mindre och mindre grej med åren hur som helst.
Min storebror hade ett ganska lustigt sätt att rollspela på.
Han hade en karaktär, som han spelade såväl i min kampanj som i en annan killes kampanj.
Givetvis hittade han en massa mäktiga magiska föremål i den andra kampanjen, och krävde att få hitta ännu mäktigare saker i min kampanj (vad är det för mening att hitta ett +7 svärd om man redan har ett +10 svärd?).
Detta blev lite besvärligt efter det att han i den andra kampanjen hittade Ma Yuans amulett, en amulett som kan förvandlas till vad som helst utan några som helst begränsningar, även helt påhittade magiska prylar. Ett svärd som alltid träffar och som automatiskt dödar den som träffas? Inga problem!
Hans favoritföremål att skapa med amuletten blev en dolk som gjorde honom omöjlig att upptäcka (även för gudar och även om han attackerade dem) och som alltid träffade och dödade. Spännande.
Som grädde på moset så var min karaktär i hans kampanj anställd av hans karaktär i min kampanj som skattletare. Uppdrag: finn detta mäktiga föremål och bringa det till mig, du får ett minre mäktigt föremål som betalning. Praktiskt.
Men vi var ganska unga då.
Han hade en karaktär, som han spelade såväl i min kampanj som i en annan killes kampanj.
Givetvis hittade han en massa mäktiga magiska föremål i den andra kampanjen, och krävde att få hitta ännu mäktigare saker i min kampanj (vad är det för mening att hitta ett +7 svärd om man redan har ett +10 svärd?).
Detta blev lite besvärligt efter det att han i den andra kampanjen hittade Ma Yuans amulett, en amulett som kan förvandlas till vad som helst utan några som helst begränsningar, även helt påhittade magiska prylar. Ett svärd som alltid träffar och som automatiskt dödar den som träffas? Inga problem!
Hans favoritföremål att skapa med amuletten blev en dolk som gjorde honom omöjlig att upptäcka (även för gudar och även om han attackerade dem) och som alltid träffade och dödade. Spännande.
Som grädde på moset så var min karaktär i hans kampanj anställd av hans karaktär i min kampanj som skattletare. Uppdrag: finn detta mäktiga föremål och bringa det till mig, du får ett minre mäktigt föremål som betalning. Praktiskt.
Men vi var ganska unga då.